Nu är det som allra bäst.
Julen är avklarad. Har träffat en massa familjemedlemmar som vi inte träffar så ofta, vi har ätit gott, gett och fått uppskattade julklappar och nu landat hemma i lägenheten. Idag har barnen lekt medan vi röjt några av lägenhetens svarta hål; ovanpå byrån i hallen och klädkammaren.
Strax ska vi gå bort till Högsbo och mata grisarna. Kommande dagar ser jag fram emot att träffa vänner, fortsätta äta gott, dricka gott. Njuta av tillvaron och summera året.
Varje dag ett blankt blad.
söndag 27 december 2009
onsdag 23 december 2009
Julefrid
Om en liten stund packar vi iväg oss själva, alla julklappar och allt julgodis (vår lott att ta med till julknytisen) med spårvagnen och Kinnekulletåget för några dagars julfirande med släkten.
Jag har varit ovanligt lugn i år. Lagom många julklappar att handla, lagom mycket godsaker att laga, lagom höga städambitioner.
Var inne på Reagera igår och köpte ett par julklapps-duschhanddukar och "råkade" komma ut med en julklapp till mig själv... En jacka av hampa. Perfekt. Behövde verkligen en ny vinterjacka, så det var verkligen ett lyckokast.
Nu kan julen komma.
Allt är förberett.
GOD JUL alla läsare.
Jag har varit ovanligt lugn i år. Lagom många julklappar att handla, lagom mycket godsaker att laga, lagom höga städambitioner.
Var inne på Reagera igår och köpte ett par julklapps-duschhanddukar och "råkade" komma ut med en julklapp till mig själv... En jacka av hampa. Perfekt. Behövde verkligen en ny vinterjacka, så det var verkligen ett lyckokast.
Nu kan julen komma.
Allt är förberett.
GOD JUL alla läsare.
lördag 19 december 2009
Livet går vidare
Precis som jag misstänkt och anat hela hösten slutade Köpenhamnsmötet med ett jaså. Aldrig förr har väl uttrycket "Mycket väsen för ingenting" passat bättre.
Men som en klok människa sa, det är bara att bryta ihop och komma igen. Det finns massor att göra även utan ett bra globalt avtal. Alla individer kan ta sitt eget ansvar så långt det är möjligt, EU kan göra massor, svenska regeringen kan göra väldigt mycket.
Minusgrader i Göteborg. Medan maken och barnen bakade lussekatter passade jag på att frosta av frysen. Det var verkligen välbehövligt. Vardagsbestyr som terapi.
Men som en klok människa sa, det är bara att bryta ihop och komma igen. Det finns massor att göra även utan ett bra globalt avtal. Alla individer kan ta sitt eget ansvar så långt det är möjligt, EU kan göra massor, svenska regeringen kan göra väldigt mycket.
Minusgrader i Göteborg. Medan maken och barnen bakade lussekatter passade jag på att frosta av frysen. Det var verkligen välbehövligt. Vardagsbestyr som terapi.
tisdag 15 december 2009
Det här med jämställdheten
Läste "Skriet från kärnfamiljen" i helgen, på resan till och från Skåne. Har följt bloggen ett tag så det var mycket i boken som kändes igen.
Jag är lyckligt lottad och har en man som "är med på tåget"; han lagar i princip alla familjens middagar, han fixar matsäck till barnens utflykter, tvättar och köper nya kläder till barnen när det behövs, osv osv. Jag har alltid tagit detta för givet och blev nog lite chockad över att situationen i många familjer är så dålig som den är. Enligt författarna finns det några grundläggande ingredienser som kan underlätta ett jämställt liv. En av dem är att man delar på föräldraledigheten när barnen är små och en annan är att bo i lägenhet. Ett stort hus riskerar tydligen att vara en jämställdhetsfälla, något jag inte riktigt tänkt på på det sättet tidigare. Men direkt jag läste det kändes det helt självklart. Hur många familjer har jag inte sett där frun står i köket och sköter markservicen omgiven av barnen medan mannen håller på med något "projekt" som det finns ett slut på och som dessutom inhöstar omgivningens beröm?
Förutom att det är klimatsmart att bo i lägenhet är det alltså bra för jämställdheten.
Men, vad jag egentligen tänkte komma till med det här inlägget är att jag är så skrämmande dålig på att göra de traditionellt manliga göromålen. Eftersom detta tas upp i boken är jag uppenbarligen inte ensam om detta. Männen är överlag bättre än kvinnor på att bryta ny mark.
Nu lever jag ett liv där de typiskt manliga uppgifterna är väldigt få; ingen bil som ska tas omhand, ingen uppfart som ska skottas och väldigt få renoveringsprojekt. Så mina möjligheter att träna på sånt här är ganska sällsynta. Och när de väl dyker upp så fegar jag ändå ur. Så uselt. Idag var det dags att byta till vinterdäck på min cykel. Min snälla man löser såklart det åt mig medan jag sitter här och skäms. Smög ut och gjorde ett trevande försök att hjälpa till, men mitt självförtroende för alla praktiska aktiviteter av det där slaget är verkligen i botten. Och han är så himla bra på det, så varför ska jag...
Jag måste verkligen skärpa mig. För döttrarnas skull. Och min egen.
Jag är lyckligt lottad och har en man som "är med på tåget"; han lagar i princip alla familjens middagar, han fixar matsäck till barnens utflykter, tvättar och köper nya kläder till barnen när det behövs, osv osv. Jag har alltid tagit detta för givet och blev nog lite chockad över att situationen i många familjer är så dålig som den är. Enligt författarna finns det några grundläggande ingredienser som kan underlätta ett jämställt liv. En av dem är att man delar på föräldraledigheten när barnen är små och en annan är att bo i lägenhet. Ett stort hus riskerar tydligen att vara en jämställdhetsfälla, något jag inte riktigt tänkt på på det sättet tidigare. Men direkt jag läste det kändes det helt självklart. Hur många familjer har jag inte sett där frun står i köket och sköter markservicen omgiven av barnen medan mannen håller på med något "projekt" som det finns ett slut på och som dessutom inhöstar omgivningens beröm?
Förutom att det är klimatsmart att bo i lägenhet är det alltså bra för jämställdheten.
Men, vad jag egentligen tänkte komma till med det här inlägget är att jag är så skrämmande dålig på att göra de traditionellt manliga göromålen. Eftersom detta tas upp i boken är jag uppenbarligen inte ensam om detta. Männen är överlag bättre än kvinnor på att bryta ny mark.
Nu lever jag ett liv där de typiskt manliga uppgifterna är väldigt få; ingen bil som ska tas omhand, ingen uppfart som ska skottas och väldigt få renoveringsprojekt. Så mina möjligheter att träna på sånt här är ganska sällsynta. Och när de väl dyker upp så fegar jag ändå ur. Så uselt. Idag var det dags att byta till vinterdäck på min cykel. Min snälla man löser såklart det åt mig medan jag sitter här och skäms. Smög ut och gjorde ett trevande försök att hjälpa till, men mitt självförtroende för alla praktiska aktiviteter av det där slaget är verkligen i botten. Och han är så himla bra på det, så varför ska jag...
Jag måste verkligen skärpa mig. För döttrarnas skull. Och min egen.
Information overload
Jag skulle lätt kunna ägna hela dagarna åt att läsa rapporter och nyhetsbrev från Köpenhamn. Otroligt vilka mängder information som produceras.
Det är inte bara det att det är tidsmässigt svårt att hinna ta in allt, det leder även till viss schizofreni då de optimistiska rapporterna varvas med de pessimistiska. Ena sekunden positiv. Andra sekunden negativ.
Mitt känslomässiga inre hinner inte med. Än mindre min hjärna.
Det är inte bara det att det är tidsmässigt svårt att hinna ta in allt, det leder även till viss schizofreni då de optimistiska rapporterna varvas med de pessimistiska. Ena sekunden positiv. Andra sekunden negativ.
Mitt känslomässiga inre hinner inte med. Än mindre min hjärna.
söndag 13 december 2009
Köpenhamn
Är precis hemkommen från Köpenhamn. Trött och mör i kroppen efter många timmar i demonstrationståget igår.
Jag är väldigt glad att jag var där. För att visa världen att det här är en viktig fråga. Kanske var känslan bitvis lite avslagen, uppgiven. Berodde det på bristen på positiva besked inifrån förhandlingarna? Eller hade det med vädret att göra? Det är liksom svårt att uppbåda karnevalsfeeling i Lundhagskängor, ful mössa och en stor, tung jacka...
I den delen av tåget där jag gick var det i alla fall väldigt stilla och fredligt. Hade det inte varit för sms-rapporter från Sverige hade vi inte ens förstått att polisen gått in och tagit folk. Det är fortfarande ett mysterium för mig vad som egentligen hände. Uppgifterna verkar gå isär.
Jag är väldigt glad att jag var där. För att visa världen att det här är en viktig fråga. Kanske var känslan bitvis lite avslagen, uppgiven. Berodde det på bristen på positiva besked inifrån förhandlingarna? Eller hade det med vädret att göra? Det är liksom svårt att uppbåda karnevalsfeeling i Lundhagskängor, ful mössa och en stor, tung jacka...
I den delen av tåget där jag gick var det i alla fall väldigt stilla och fredligt. Hade det inte varit för sms-rapporter från Sverige hade vi inte ens förstått att polisen gått in och tagit folk. Det är fortfarande ett mysterium för mig vad som egentligen hände. Uppgifterna verkar gå isär.
torsdag 10 december 2009
Morotsmaffia
Läste idag om en ny spännande rörelse som tagit fäste i Finland, Tyskland och USA. Kanske finns nåt liknande i Sverige men jag har då inte hört talas om det i så fall.
Det handlar om en miljömobb som jobbar med positivt konsumentmaktsutövande.
Metoden är att belöna företag som gör något bra istället för att bojkotta de dåliga. En aktion arrangerad av en morotsmaffia kan leda till att flera hundra personer dyker upp för att handla eller äta i en butik eller restaurang som har valt att investera i miljöförbättrande åtgärder. Det kan handla om att byta ut butikens belysningssystem mot ett mer energisnålt, täcka över kylar och frysar för att minska energiförbrukningen eller ersätta en vara i sortimentet med ett ekologiskt alternativ.
Man skapar genom detta en vinna-vinna-situation. Konsumenterna, som ändå ska handla, gör det som vanligt men denna gång genom att hjälpa till exempel sin lokala mataffär att bli grönare. Samtidigt får ett företag som satsat "grönt" möjlighet att öka sin omsättning, tjäna mer pengar som kan investeras i ytterligare gröna åtgärder och dessutom stärka sitt varumärke.
Kul grej.
Det handlar om en miljömobb som jobbar med positivt konsumentmaktsutövande.
Metoden är att belöna företag som gör något bra istället för att bojkotta de dåliga. En aktion arrangerad av en morotsmaffia kan leda till att flera hundra personer dyker upp för att handla eller äta i en butik eller restaurang som har valt att investera i miljöförbättrande åtgärder. Det kan handla om att byta ut butikens belysningssystem mot ett mer energisnålt, täcka över kylar och frysar för att minska energiförbrukningen eller ersätta en vara i sortimentet med ett ekologiskt alternativ.
Man skapar genom detta en vinna-vinna-situation. Konsumenterna, som ändå ska handla, gör det som vanligt men denna gång genom att hjälpa till exempel sin lokala mataffär att bli grönare. Samtidigt får ett företag som satsat "grönt" möjlighet att öka sin omsättning, tjäna mer pengar som kan investeras i ytterligare gröna åtgärder och dessutom stärka sitt varumärke.
Kul grej.
Fredspriset
Så har han då varit här och hämtat sitt pris, den käre Barack. Som så många andra är jag kluven till att priset gick till honom. Det hade kanske varit schysstare mot honom att vänta tills han verkligen åstadkommit något.
Å andra sidan så var det ingen som gnällde när priset gick till Al Gore och IPCC häromåret. Och vad har de åstadkommit?
Å andra sidan så var det ingen som gnällde när priset gick till Al Gore och IPCC häromåret. Och vad har de åstadkommit?
onsdag 9 december 2009
Mållös
Försökte gå och lägga mig att sova efter att ha tittat på programmet. Men det var ju dömt att misslyckas. Såklart.
För visst blev jag både arg och upprörd. Men även ganska uppgiven. Att höra ledande politiker, främst Hallengren och Carlgren, ha mage att så öppet avfärda landets bästa transportforskare och representanter från den statliga myndighet som varje dag funderar över hur vi ska nå transportsektorns miljömål var deprimerande. "Jag delar inte deras uppfattning".
Ursäkta, men den uppfattning du har då, vad baserar du den på?
Programmet gav en mycket bra genomgång av problematiken med bilismens miljöproblem. Ändå var det flera aspekter som inte alls kom upp; buller, den otrygga stadsmiljö bilarna ger upphov till, utsläpp av andra lokala luftföroreningar och att bilarna tar upp oproportionerligt stor plats i våra städer för att nämna några. Situationen är alltså ännu värre än vad programmet visar. Och dessa aspekter struntar Andreas Carlgren totalt i.
Många tankar virvlar förbi. Som det här med Carlgrens totala omsvängning. Efter att hela sitt politiska liv i princip kämpat mot bilar och vägar så har han de senaste två åren verkligen gjort en resa och det är inte utan att jag undrar hur han mår egentligen. Vad gör det med en människa att så totalt bryta mot sina värderingar och vad är det som får en att göra det?
Tror han verkligen själv på det han säger? Som till exempel att Förbifart Stockholm (som ska stå klar år 2020) byggs för en tid när bilarna som kommer att rulla på den vägen drivs med el och biobränslen. Vad har han för belägg för det? Han har inte stöd hos Vägverket. Inte hos transportforskarna. Inte ens hos branschen som säger att fortfarande 2030 kommer elbilarna bara att stå för 5-10% av flottan och att vi absolut kommer att ha kvar bensin- och dieselbilar då. Och även om vi skulle få ett stort genomslag för elbilar och elhybrider så är vi långt ifrån att kunna kalla dessa klimatneutrala så länge Europas elförsörjning vilar på kolets axlar (vilket vi ju kan tacka Vattenfall för).
Ändå vidhåller Andreas Carlgren att "Det är bra om trafiken ökar, den måste öka".
Det är pinsamt, sorgligt och inget annat än en skandal.
Ovanpå denna övertro på att vi snart har en fossilfri fordonsflotta som löser alla våra problem lägger vi så ett paket på 200 miljarder kronor i infrastrukturinvesteringar. Dina och mina skattepengar kära vänner. Som skulle kunnat gå till skola, vård, kollektivtrafik eller så mycket cykelbanor att vi kunnat tapetsera hela landet med dem. Nä, istället öronmärks pengarna för vägar och konsekvensbedömningen säger att koldioxidutsläppen efter genomförd plan kommer att minska med en promille. En promille! Skandalöst dåligt. Dessutom visar det sig i nästa sekund vara en grov överskattning då bedömningen bygger på införandet av en mängd styrmedel som sittande regering redan slängt i papperskorgen. Så istället för att få en promilles minskning kommer vi att få en rejäl ökning av koldioxidutsläppen från transportsektorn.
Hur är det tänkt att vi ska klara våra miljömål? Är det någon som tänkt överhuvudtaget?
Vår regering har i mina ögon tappat allt existensberättigande. De är ett jävla skämt och det är så fruktansvärt pinsamt att vi är ordförandeland i EU just nu och att statsministern och miljöministern åker runt och skryter om hur bra vi är i Sverige.
För visst blev jag både arg och upprörd. Men även ganska uppgiven. Att höra ledande politiker, främst Hallengren och Carlgren, ha mage att så öppet avfärda landets bästa transportforskare och representanter från den statliga myndighet som varje dag funderar över hur vi ska nå transportsektorns miljömål var deprimerande. "Jag delar inte deras uppfattning".
Ursäkta, men den uppfattning du har då, vad baserar du den på?
Programmet gav en mycket bra genomgång av problematiken med bilismens miljöproblem. Ändå var det flera aspekter som inte alls kom upp; buller, den otrygga stadsmiljö bilarna ger upphov till, utsläpp av andra lokala luftföroreningar och att bilarna tar upp oproportionerligt stor plats i våra städer för att nämna några. Situationen är alltså ännu värre än vad programmet visar. Och dessa aspekter struntar Andreas Carlgren totalt i.
Många tankar virvlar förbi. Som det här med Carlgrens totala omsvängning. Efter att hela sitt politiska liv i princip kämpat mot bilar och vägar så har han de senaste två åren verkligen gjort en resa och det är inte utan att jag undrar hur han mår egentligen. Vad gör det med en människa att så totalt bryta mot sina värderingar och vad är det som får en att göra det?
Tror han verkligen själv på det han säger? Som till exempel att Förbifart Stockholm (som ska stå klar år 2020) byggs för en tid när bilarna som kommer att rulla på den vägen drivs med el och biobränslen. Vad har han för belägg för det? Han har inte stöd hos Vägverket. Inte hos transportforskarna. Inte ens hos branschen som säger att fortfarande 2030 kommer elbilarna bara att stå för 5-10% av flottan och att vi absolut kommer att ha kvar bensin- och dieselbilar då. Och även om vi skulle få ett stort genomslag för elbilar och elhybrider så är vi långt ifrån att kunna kalla dessa klimatneutrala så länge Europas elförsörjning vilar på kolets axlar (vilket vi ju kan tacka Vattenfall för).
Ändå vidhåller Andreas Carlgren att "Det är bra om trafiken ökar, den måste öka".
Det är pinsamt, sorgligt och inget annat än en skandal.
Ovanpå denna övertro på att vi snart har en fossilfri fordonsflotta som löser alla våra problem lägger vi så ett paket på 200 miljarder kronor i infrastrukturinvesteringar. Dina och mina skattepengar kära vänner. Som skulle kunnat gå till skola, vård, kollektivtrafik eller så mycket cykelbanor att vi kunnat tapetsera hela landet med dem. Nä, istället öronmärks pengarna för vägar och konsekvensbedömningen säger att koldioxidutsläppen efter genomförd plan kommer att minska med en promille. En promille! Skandalöst dåligt. Dessutom visar det sig i nästa sekund vara en grov överskattning då bedömningen bygger på införandet av en mängd styrmedel som sittande regering redan slängt i papperskorgen. Så istället för att få en promilles minskning kommer vi att få en rejäl ökning av koldioxidutsläppen från transportsektorn.
Hur är det tänkt att vi ska klara våra miljömål? Är det någon som tänkt överhuvudtaget?
Vår regering har i mina ögon tappat allt existensberättigande. De är ett jävla skämt och det är så fruktansvärt pinsamt att vi är ordförandeland i EU just nu och att statsministern och miljöministern åker runt och skryter om hur bra vi är i Sverige.
tisdag 8 december 2009
Uppdrag granskning om bilarna
Jag är nog den enda i Sverige som ännu inte sett förra veckans omtalade Uppdrag granskning om bilarnas miljöpåverkan. Nu är det dags. Jag gissar att jag kommer att bli fruktansvärt arg och upprörd.
Andas.
Andas.
Skäms!
Det verkar som att det pågår ett fulspel i förhandlingarna i Köpenhamn. De rika utnyttjar sin styrka för att kapa åt sig fördelar på de fattigare ländernas bekostnad.
Att de inte skäms!
Jag skäms.
Det är helt enkelt pinsamt att vara medborgare i ett rikt land idag. Det skulle behövas en Pippi Långstrump i Köpenhamn, någon med lite moral, någon som kan säga ifrån och påminna alla förhandlare från de rika länderna att den som är stark också måste vara snäll.
Jag börjar mer och mer tro att det behövs en helt ny organisation för att få bukt med klimatproblemet.
Att de inte skäms!
Jag skäms.
Det är helt enkelt pinsamt att vara medborgare i ett rikt land idag. Det skulle behövas en Pippi Långstrump i Köpenhamn, någon med lite moral, någon som kan säga ifrån och påminna alla förhandlare från de rika länderna att den som är stark också måste vara snäll.
Jag börjar mer och mer tro att det behövs en helt ny organisation för att få bukt med klimatproblemet.
måndag 7 december 2009
Kilometerskatt istället för registreringsskatt
I Nederländerna är de nu på väg att införa ett nytt styrmedel för att minska miljöbelastningen från vägtransportsektorn. De planerar att ersätta den traditionella registreringsskatten med kilometerskatt. Det här innebär att bilisterna kommer att beskattas när de använder bilen istället för att själva innehavet beskattas.
Förutom registreringsskatten kommer den nya skatten även att ersätta vägskatten. Och de allra flesta bilister kommer att tjäna på det nya systemet.
Ju mindre utsläpp bilen ger upphov till desto mindre får man betala, en utformning som har möjlighet att snabbt styra landets fordonsflotta till renare och energieffektivare fordon. Beräkningar visar att den totala körsträckan i landet kan reduceras med 15 procent och att antalet trafikstockningar kommer att halveras. Kollektivtrafikanvändandet förväntas öka och antalet trafikdöda minskas.
Koldioxid- och partikelutsläppen kommer att reduceras med mer än tio procent.
Tio procent.
Det är otroligt mycket. Det finns inte så många andra styrmedel som kommer i närheten av det.
När följer Sverige efter?
Förutom registreringsskatten kommer den nya skatten även att ersätta vägskatten. Och de allra flesta bilister kommer att tjäna på det nya systemet.
Ju mindre utsläpp bilen ger upphov till desto mindre får man betala, en utformning som har möjlighet att snabbt styra landets fordonsflotta till renare och energieffektivare fordon. Beräkningar visar att den totala körsträckan i landet kan reduceras med 15 procent och att antalet trafikstockningar kommer att halveras. Kollektivtrafikanvändandet förväntas öka och antalet trafikdöda minskas.
Koldioxid- och partikelutsläppen kommer att reduceras med mer än tio procent.
Tio procent.
Det är otroligt mycket. Det finns inte så många andra styrmedel som kommer i närheten av det.
När följer Sverige efter?
Misslyckande GR
GP berättar idag vad jag länge misstänkt, men inte kunnat sätta siffror på; att samhällsplaneringen i regionen går käpprätt åt skogen. Enligt artikeln byggdes mer än 4000 bostäder i göteborgsregionen under 2008. Minst en tredjedel av dessa ligger så långt från hållplatser och stationer att de boende blir beroende av bil.
Ett av de allra viktigaste verktyg vi har för att klara miljömålen från transportsektorn är att samhällsbyggandet konsekvent görs transportsnålt. Vad det handlar om är att varje gång en nyetablering sker, vare sig det handlar om ett enstaka småhus, ett stort bostadsområde, ett industriområde eller ett köpcentrum, så måste det göras där tillgången till kollektivtrafik är god. För annars tar folk bilen. Knappast raketforskning. Men uppenbarligen för svårt att förstå för politikerna och tjänstemännen i göteborgsregionen.
Ska vi klara Klimatmålet har vi inte så många olika verkningsfulla styrmedel att ta till, särskilt inte inom transportsektorn. Därför är samhällsplaneringen så otroligt viktig.
Ett av de allra viktigaste verktyg vi har för att klara miljömålen från transportsektorn är att samhällsbyggandet konsekvent görs transportsnålt. Vad det handlar om är att varje gång en nyetablering sker, vare sig det handlar om ett enstaka småhus, ett stort bostadsområde, ett industriområde eller ett köpcentrum, så måste det göras där tillgången till kollektivtrafik är god. För annars tar folk bilen. Knappast raketforskning. Men uppenbarligen för svårt att förstå för politikerna och tjänstemännen i göteborgsregionen.
Ska vi klara Klimatmålet har vi inte så många olika verkningsfulla styrmedel att ta till, särskilt inte inom transportsektorn. Därför är samhällsplaneringen så otroligt viktig.
söndag 6 december 2009
Rapport
Har haft en fin helg ihop med familjen. Veckan hade varit kaotisk så det var mysigt att samlas alla fyra runt köksbordet på fredagskvällen.
Är särskilt nöjd med gårdagen. Jag och döttrarna for in till stan och gick på Solidarisk varumässa i Hagakyrkans församlingshem. Mycket trevliga saker. Köpte en disktrasa från Växbo Lin. Äntligen. Har hört så mycket gott om dem så det ska bli spännande att äntligen få prova själv. Dessutom blev det ett par bambustrumpor, denna gång från Bamboo Clothing och en prenumeration på Effekt.
Vidare till Götaplatsen och klimatdemonstration. Av nån märklig anledning så kändes det mer avslaget än för ett år sen. Var är alla människor? Jag känner ju säkert åtminstone 50 personer till bara i Göteborg som jobbar med miljöfrågor. Och ännu fler som brukar prata om sig själva i termer av "miljöintresserade" eller "miljömedvetna". Men det är tydligen inte tillräckligt för att ge mänsklighetens framtid en timme en lördag i december.
Det var i alla fall en trevlig tillställning och Rapport som var där och filmade lyckades fånga oss på bild.
Är särskilt nöjd med gårdagen. Jag och döttrarna for in till stan och gick på Solidarisk varumässa i Hagakyrkans församlingshem. Mycket trevliga saker. Köpte en disktrasa från Växbo Lin. Äntligen. Har hört så mycket gott om dem så det ska bli spännande att äntligen få prova själv. Dessutom blev det ett par bambustrumpor, denna gång från Bamboo Clothing och en prenumeration på Effekt.
Vidare till Götaplatsen och klimatdemonstration. Av nån märklig anledning så kändes det mer avslaget än för ett år sen. Var är alla människor? Jag känner ju säkert åtminstone 50 personer till bara i Göteborg som jobbar med miljöfrågor. Och ännu fler som brukar prata om sig själva i termer av "miljöintresserade" eller "miljömedvetna". Men det är tydligen inte tillräckligt för att ge mänsklighetens framtid en timme en lördag i december.
Det var i alla fall en trevlig tillställning och Rapport som var där och filmade lyckades fånga oss på bild.
torsdag 3 december 2009
Återanvändning
Nu när mitt år med koldioxidexperimentet är på väg mot sitt slut börjar det komma förfrågningar från lite här och var om tips för ett liv med liten klimatpåverkan. Jag har tidigare berättat att jag var och pratade på Hållbarhet 2009 och att jag ska vara med i Hållbar Utveckling Väst miljöjulkalender.
Och häromdagen ringde en reporter från Metro. Imorgon ska de ha nån sorts klimattema i tidningen med anledning av Köpenhamnsmötet och där ska jag vara med på ett hörn. Jag återanvänder mina fem tips både i Metro och i julkalendern, så det är inte några spännande nyheter jag kommer med direkt. Fotot i Metro är i alla fall taget idag i Stockholm. Men det är lite hemligt. Det skulle helst se ut som att jag var i hemma i Göteborg tyckte redaktionen, men det gick inte att lösa praktiskt. Om det är nån som ser artikeln imorgon skulle det vara intressant att veta om det går att se var kortet är taget...
Nu laddar jag för solidarisk varumässa och klimatdemonstration på lördag. Och om en vecka åker jag till Köpenhamn. Det ska bli spännande och roligt.
Och häromdagen ringde en reporter från Metro. Imorgon ska de ha nån sorts klimattema i tidningen med anledning av Köpenhamnsmötet och där ska jag vara med på ett hörn. Jag återanvänder mina fem tips både i Metro och i julkalendern, så det är inte några spännande nyheter jag kommer med direkt. Fotot i Metro är i alla fall taget idag i Stockholm. Men det är lite hemligt. Det skulle helst se ut som att jag var i hemma i Göteborg tyckte redaktionen, men det gick inte att lösa praktiskt. Om det är nån som ser artikeln imorgon skulle det vara intressant att veta om det går att se var kortet är taget...
Nu laddar jag för solidarisk varumässa och klimatdemonstration på lördag. Och om en vecka åker jag till Köpenhamn. Det ska bli spännande och roligt.
onsdag 2 december 2009
Just nu
Har en massa saker jag skulle vilja skriva om, men just nu finns inte tiden helt enkelt.
Det händer en massa saker i världen (både den riktiga och i bloggvärlden) som jag skulle vilja reflektera över och kommentera här, men inget av det hinns med. Dessutom händer en massa saker i mitt liv och med experimentet som jag skulle vilja reflektera över och berätta om här, men inte heller det hinns med.
Min plan är att det ska lugna ner sig efter lucia (=efter Köpenhamn). Ett eller annat inlägg blir det nog före det, med just nu handlar det bara om att ta en timme i taget.
Vi ses!
Det händer en massa saker i världen (både den riktiga och i bloggvärlden) som jag skulle vilja reflektera över och kommentera här, men inget av det hinns med. Dessutom händer en massa saker i mitt liv och med experimentet som jag skulle vilja reflektera över och berätta om här, men inte heller det hinns med.
Min plan är att det ska lugna ner sig efter lucia (=efter Köpenhamn). Ett eller annat inlägg blir det nog före det, med just nu handlar det bara om att ta en timme i taget.
Vi ses!
lördag 28 november 2009
Buy nothing day - not
Jag har haft väldigt många köpfria dagar det här året men detta blev inte en sådan. Som min tillvaro ser ut just nu gäller det helt enkelt att gripa tillfället i flykten.
Idag hade stora flickan dansuppvisning i Mölndal. Efter första föreställningen, som vi hade biljetter till, lämnade vi henne och mormor där för den andra föreställningen. På spårvagnen tillbaka till stan somnade lillasyster och vi insåg att nu öppnades ett julklappsköps-fönster. Det är otroligt sällsynt att vi kan gå på stan tillsammans utan barn. Så med beslutsamma steg inhandlades på kort tid de viktigaste julklapparna till barnen. Mycket effektivt.
Dessutom hann vi in på Systemet för att köpa arrak så att vi kan koka årets julpunsch.
Nu ska jag göra lite adventsfint i köket!
Idag hade stora flickan dansuppvisning i Mölndal. Efter första föreställningen, som vi hade biljetter till, lämnade vi henne och mormor där för den andra föreställningen. På spårvagnen tillbaka till stan somnade lillasyster och vi insåg att nu öppnades ett julklappsköps-fönster. Det är otroligt sällsynt att vi kan gå på stan tillsammans utan barn. Så med beslutsamma steg inhandlades på kort tid de viktigaste julklapparna till barnen. Mycket effektivt.
Dessutom hann vi in på Systemet för att köpa arrak så att vi kan koka årets julpunsch.
Nu ska jag göra lite adventsfint i köket!
onsdag 25 november 2009
Det händer nu
Det har varit en omtumlande dag.
Mitt första skakiga framträdande för att prata om experimentet. Jag gillar egentligen att prata inför folk, men att prata om mig själv på det här sättet var väldigt ovant. Dessutom var det makalöst svårt att välja ut vad jag skulle fokusera på. Det finns så mycket att prata om. Hade egentligen velat ha mer av en diskussion, men jag var så nervös idag att jag helt glömde släppa in publiken. Jag bara pratade på. Hade också valt att köra helt utan bilder så jag hade inget direkt att hänga upp pratet på. Det var nog både bra och dåligt. Jag var nog också lite för nervös för att få in humorn och självdistansen som föreläsarproffset Anki tipsade om i en kommentar. Det får bli nästa gång. Om jag får någon fler förfrågning vill säga.
Gick direkt från Hållbarhet till en träff med föreningen Agenda 21 i Väst och Green Drinks i Göteborg. Vi tittade på en mycket intressant film från Bolivia. Den byggde på intervjuer med en massa jordbrukare som lever mitt i klimatförändringen idag. Gripande. Efter filmen hade vi en minst lika intressant diskussion om hur vi ska hantera klimatskeptiker och vad som behövs för att få beslutsfattarna att fatta rätt beslut.
Och just nu står kakan Herman i ugnen.
Mitt första skakiga framträdande för att prata om experimentet. Jag gillar egentligen att prata inför folk, men att prata om mig själv på det här sättet var väldigt ovant. Dessutom var det makalöst svårt att välja ut vad jag skulle fokusera på. Det finns så mycket att prata om. Hade egentligen velat ha mer av en diskussion, men jag var så nervös idag att jag helt glömde släppa in publiken. Jag bara pratade på. Hade också valt att köra helt utan bilder så jag hade inget direkt att hänga upp pratet på. Det var nog både bra och dåligt. Jag var nog också lite för nervös för att få in humorn och självdistansen som föreläsarproffset Anki tipsade om i en kommentar. Det får bli nästa gång. Om jag får någon fler förfrågning vill säga.
Gick direkt från Hållbarhet till en träff med föreningen Agenda 21 i Väst och Green Drinks i Göteborg. Vi tittade på en mycket intressant film från Bolivia. Den byggde på intervjuer med en massa jordbrukare som lever mitt i klimatförändringen idag. Gripande. Efter filmen hade vi en minst lika intressant diskussion om hur vi ska hantera klimatskeptiker och vad som behövs för att få beslutsfattarna att fatta rätt beslut.
Och just nu står kakan Herman i ugnen.
tisdag 24 november 2009
Champagne
Den källa jag sporadiskt använt under året för att hålla koll på mina utsläpp av växthusgaser har ingen särskild uppgift för utsläppen från champagne. Nu är vi verkligen inga storkonsumenter av champagne men jag gjorde ändå en snabb sökning.
Här framgår att en flaska champagne ger upphov till 700 g koldioxidutsläpp.
Dessa fördelades så här
Nu är det ju mycket som är okänt för oss angående hur de räknat fram detta. Om förpackningen bara är framställningen av glasflaskan eller om det även är transporten av den tomma glasflaskan till tappningsstället. Och vad ingår i transporter?
Den allra största påverkan blir sen såklart om jag själv tar bilen till Systemet för att köpa den där flaskan. Då kommer jag snabbt över 700 g koldioxid...
Här framgår att en flaska champagne ger upphov till 700 g koldioxidutsläpp.
Dessa fördelades så här
- 39 % förpackning
- 24 % arbetet i vingården och i vinkällaren
- 13 % transporter
- 11 % diverse maskiner
- 8 % inköpt material och substanser för odling och vintillverkning
- 5 % administration
Nu är det ju mycket som är okänt för oss angående hur de räknat fram detta. Om förpackningen bara är framställningen av glasflaskan eller om det även är transporten av den tomma glasflaskan till tappningsstället. Och vad ingår i transporter?
Den allra största påverkan blir sen såklart om jag själv tar bilen till Systemet för att köpa den där flaskan. Då kommer jag snabbt över 700 g koldioxid...
Vad ska vi göra med Amazonas?
Hörde på radion i morse att koldioxidhalten i atmosfären slår nya häpnadsväckande rekord.
Uppenbarligen är avskogningen av Amazonas och andra regnskogsområden en av de viktigaste orsakerna till den snabba ökningen. Och här står jag mig slätt. Jag vet helt enkelt för lite om orsakerna till avskogningen och vad som skulle krävas för att få stopp på detta.
När det gäller förbränningen av fossila bränslen kan jag se lösningar. Om världen bara ville så skulle man kunna bestämma sig för hur mycket fossila bränslen som får plockas upp ur jordskorpan varje år. Eller så skulle man kunna införa ransonering eller individuella utsläppsrätter. Lösningar finns alltså, även om vi är extremt långt från att införa dem.
Men vad är det som behövs för att stoppa avskogningen egentligen?
* Om du inte vet vad sex graders uppvärmning kan innebära kan du till exempel läsa om detta i Mark Lynas bok, Sex grader.
Koldioxidhalten steg mer bara under 2008 än under hela det föregående decenniet. Siffrorna tycks ge stöd för antagandet att uppvärmningen kan komma att bli ända upp till 6 grader, vilket är det värsta scenariot i FN-organet IPCC:s långtidsprognos för resten av seklet.
Vem behöver skräckfilmer när vi lever i denna verklighet?*Uppenbarligen är avskogningen av Amazonas och andra regnskogsområden en av de viktigaste orsakerna till den snabba ökningen. Och här står jag mig slätt. Jag vet helt enkelt för lite om orsakerna till avskogningen och vad som skulle krävas för att få stopp på detta.
När det gäller förbränningen av fossila bränslen kan jag se lösningar. Om världen bara ville så skulle man kunna bestämma sig för hur mycket fossila bränslen som får plockas upp ur jordskorpan varje år. Eller så skulle man kunna införa ransonering eller individuella utsläppsrätter. Lösningar finns alltså, även om vi är extremt långt från att införa dem.
Men vad är det som behövs för att stoppa avskogningen egentligen?
* Om du inte vet vad sex graders uppvärmning kan innebära kan du till exempel läsa om detta i Mark Lynas bok, Sex grader.
måndag 23 november 2009
Hållbarhet 2009
Det är lite pirrigt och nervöst just nu.
På onsdag gör jag mitt första offentliga framträdande för att prata om koldioxidexperimentet.
Det hela går av stapeln på Handelshögskolan här i Göteborg och jag har finfint sällskap må ni tro, kolla in programmet här. Själv ska jag absolut försöka gå och lyssna på Mats-Eric "Hemlige kocken" Nilsson.
Om det är någon av er läsare som har förslag på vad som kan vara intressant att jag berättar om så finns det fortfarande möjlighet att påverka innehållet.
Om du satt i publiken, vad hade du då velat höra mig berätta?
På onsdag gör jag mitt första offentliga framträdande för att prata om koldioxidexperimentet.
Det hela går av stapeln på Handelshögskolan här i Göteborg och jag har finfint sällskap må ni tro, kolla in programmet här. Själv ska jag absolut försöka gå och lyssna på Mats-Eric "Hemlige kocken" Nilsson.
Om det är någon av er läsare som har förslag på vad som kan vara intressant att jag berättar om så finns det fortfarande möjlighet att påverka innehållet.
Om du satt i publiken, vad hade du då velat höra mig berätta?
Tar tillbaka
Jag hade fel. Totalt jävla fel.
I lördags skrev jag att den sol jag fått skulle ge mig ork att klara några veckor till med regn och grått.
Jag hade fel.
Efter en natt med nära nog obefintlig sömn har jag idag varit så nära avgrunden att ingen sol i världen skulle kunnat hjälpa mig.
Hur ska man kunna högprestera på jobbet, ta hand om barnen och hålla efter en demenssjuk pappa när man knappt orkar borsta sina egna tänder?
I lördags skrev jag att den sol jag fått skulle ge mig ork att klara några veckor till med regn och grått.
Jag hade fel.
Efter en natt med nära nog obefintlig sömn har jag idag varit så nära avgrunden att ingen sol i världen skulle kunnat hjälpa mig.
Hur ska man kunna högprestera på jobbet, ta hand om barnen och hålla efter en demenssjuk pappa när man knappt orkar borsta sina egna tänder?
lördag 21 november 2009
Muller
Vilken dag! Äntligen sken solen i Göteborg.
Efter den sedvanliga lördagsförmiddagstädningen tog jag med mig lilla flickan ut. Stora flickan skulle på kalas (och var dessutom på kalas igår) så det kändes viktigt att göra något kul med henne.
Vi promenerade iväg "mot stan". Var inne på Sagobjörnen och köpte lite begagnade böcker som stora flickan ska få i julklapp. Mötte mamman till en av stora flickans klasskompisar och fick höra om deras bekymmer med kompisar och utanförskap. Tungt. Jag hade ingen aning om att hon känner sig ensam. Tyvärr är hon och min dotter väldigt olika (de har även gått på förskolan ihop tidigare), men det här måste vi ju ta upp hemma.
Gick till Masthuggstorget och klimatfestivalen Muller. Lämnade in några plagg i deras "freeshop" och plockade med mig lika många hem. Dottern ritade och gick omkring och plockade på sig broschyrer i oändliga mängder. Fikade smaskigt fika och blev medlem i Miljöförbundet Jordens vänner. Vet faktiskt inte varför jag inte är medlem där redan. Att vara medlem i många organisationer som gör bra grejer känns som ett klimatsmart sätt att göra av med sina pengar.
Träffade vännen E och hon slog följe med oss upp till Plikta. Det blev som vanligt en trevlig, energigivande pratstund. Lekte en stund tills dottern kissade i byxorna och solen började gå ner, då var det läge att gå hemåt.
Nu klarar jag några veckor till med regn och grått.
Efter den sedvanliga lördagsförmiddagstädningen tog jag med mig lilla flickan ut. Stora flickan skulle på kalas (och var dessutom på kalas igår) så det kändes viktigt att göra något kul med henne.
Vi promenerade iväg "mot stan". Var inne på Sagobjörnen och köpte lite begagnade böcker som stora flickan ska få i julklapp. Mötte mamman till en av stora flickans klasskompisar och fick höra om deras bekymmer med kompisar och utanförskap. Tungt. Jag hade ingen aning om att hon känner sig ensam. Tyvärr är hon och min dotter väldigt olika (de har även gått på förskolan ihop tidigare), men det här måste vi ju ta upp hemma.
Gick till Masthuggstorget och klimatfestivalen Muller. Lämnade in några plagg i deras "freeshop" och plockade med mig lika många hem. Dottern ritade och gick omkring och plockade på sig broschyrer i oändliga mängder. Fikade smaskigt fika och blev medlem i Miljöförbundet Jordens vänner. Vet faktiskt inte varför jag inte är medlem där redan. Att vara medlem i många organisationer som gör bra grejer känns som ett klimatsmart sätt att göra av med sina pengar.
Träffade vännen E och hon slog följe med oss upp till Plikta. Det blev som vanligt en trevlig, energigivande pratstund. Lekte en stund tills dottern kissade i byxorna och solen började gå ner, då var det läge att gå hemåt.
Nu klarar jag några veckor till med regn och grått.
fredag 20 november 2009
Miljöjulkalendern
Hållbar Utveckling Väst har i år satt ihop en miljöjulkalender där mer eller mindre kända miljöengagerade experter och lekmän kommer att ge ett miljötips om dagen varje dag fram till jul under december.
Redan nu kan man gå in och få tips om hur man kan fixa mysstämning med mycket energieffektivare juleljus än de vi använder idag i våra adventsljusstakar och julgranar.
Bland dem som medverkar finns Västra Götalands landshövding Lars Bäckström, magasinet Caminos chefredaktör Johanna Stål, Johan Trouvé som är vd för Västsvenska Industri- och Handelskammaren, köpstoppsbloggaren Ann-Christin Gramming och kocken Rune Kalf-Hansen. Dessutom medverkar energi- och klimatrådgivare och miljöstrateger från kommuner i Västra Götaland.
Och så jag.
Redan nu kan man gå in och få tips om hur man kan fixa mysstämning med mycket energieffektivare juleljus än de vi använder idag i våra adventsljusstakar och julgranar.
Bland dem som medverkar finns Västra Götalands landshövding Lars Bäckström, magasinet Caminos chefredaktör Johanna Stål, Johan Trouvé som är vd för Västsvenska Industri- och Handelskammaren, köpstoppsbloggaren Ann-Christin Gramming och kocken Rune Kalf-Hansen. Dessutom medverkar energi- och klimatrådgivare och miljöstrateger från kommuner i Västra Götaland.
Och så jag.
torsdag 19 november 2009
Herman
På vår köksbänk står just nu en burk Herman. Idag har vi matat honom för första gången.
Herman var märkligt nog helt okänd för mig fram tills i förrgår när kollegan kom med honom som en liten present. Vi fick också den stora förmånen att få smaka på en Hermankaka. Mycket mumsigt.
När man börjar prata om Herman med bekanta så visar det sig att många har full koll på honom och en googling ger nästan 1000 träffar.
Om det här försöket med söt surdeg faller väl ut kanske vi (maken...) kan få ny inspiration till att göra ett nytt försök med de riktiga surdegarna.
Herman var märkligt nog helt okänd för mig fram tills i förrgår när kollegan kom med honom som en liten present. Vi fick också den stora förmånen att få smaka på en Hermankaka. Mycket mumsigt.
När man börjar prata om Herman med bekanta så visar det sig att många har full koll på honom och en googling ger nästan 1000 träffar.
Om det här försöket med söt surdeg faller väl ut kanske vi (maken...) kan få ny inspiration till att göra ett nytt försök med de riktiga surdegarna.
onsdag 18 november 2009
Vart är världen på väg?
Ikväll har jag varit på föreläsning med Pär "Känd från TV" Holmgren.
Det var fullsatt. Det var riktigt bra.
Jag satt faktiskt där och mös. Pär var tydlig och pedagogisk. Just att det var mycket folk gladde mig särskilt. Att intresset var stort och att det troligen var en och annan som fick den berömda aha-upplevelsen ikväll. Även om han faktiskt inte pratade särskilt mycket om de så kallade förstärkningsmekanismerna som nog är det som skrämmer mig mest.
Det är ingen enkel sak att föreläsa kring. Det är så komplext. Det finns så många aspekter. Det finns så mycket fakta. Och samtidigt så mycket osäkerheter. Det är naturvetenskap, beteende, politik och känslor. Det är ekonomi, moral, historia och framtid.
Därför imponeras jag av de som lyckas sätta ihop en föreläsning som kan ge något både till de som är förhållandevis insatta och till de som kanske inte vet lika mycket.
Får ni möjlighet att gå och lyssna på honom så tycker jag att ni ska ta chansen.
Dessutom har han precis släppt en ny bok, Klimatkoden, ihop med en annan som brukar imponera på mig, Jessica Cederberg Wodmar.
Det var fullsatt. Det var riktigt bra.
Jag satt faktiskt där och mös. Pär var tydlig och pedagogisk. Just att det var mycket folk gladde mig särskilt. Att intresset var stort och att det troligen var en och annan som fick den berömda aha-upplevelsen ikväll. Även om han faktiskt inte pratade särskilt mycket om de så kallade förstärkningsmekanismerna som nog är det som skrämmer mig mest.
Det är ingen enkel sak att föreläsa kring. Det är så komplext. Det finns så många aspekter. Det finns så mycket fakta. Och samtidigt så mycket osäkerheter. Det är naturvetenskap, beteende, politik och känslor. Det är ekonomi, moral, historia och framtid.
Därför imponeras jag av de som lyckas sätta ihop en föreläsning som kan ge något både till de som är förhållandevis insatta och till de som kanske inte vet lika mycket.
Får ni möjlighet att gå och lyssna på honom så tycker jag att ni ska ta chansen.
Dessutom har han precis släppt en ny bok, Klimatkoden, ihop med en annan som brukar imponera på mig, Jessica Cederberg Wodmar.
tisdag 17 november 2009
Att ge till de rika och ta från de fattiga
Ekot rapporterade i morse om land-grabbing. Det vill säga när rika länder och företag går in och köper upp eller hyr värdefull odlingsmark i fattiga länder. Det är helt enkelt så att jordbruksmark har blivit en tillgång som kommer att ge god avkastning en lång tid framöver. En växande befolkning kommer i sig själv att leda till stigande matpriser. Kombinera detta med oljebrist och klimatförändringar som kommer att minska planetens odlingsbara ytor så inser man att det gäller att se om sitt hus i god tid.
När maten blir en bristvara kommer den också att bli snuskigt dyr.
Länder som kan trygga sin befolknings livsmedelsförsörjning kommer att göra det på bekostnad av de som har det sämre ställt. Och rika företag och investerare som idag har resurser förstår att de kommer att kunna göra fina vinster i framtiden.
I Sverige har vi så stora ytor så vi behöver väl i alla fall inte snylta på andra länder?
Det kunde man ju hoppas. David Jonstad berättar här och här att Sverige minsann också deltar i detta smutsiga spel. Och återigen är det allas våra AP-fonder som håller fanan högt...
Dirty money.
Jag skulle också vilja rekommendera Kjell Alekletts debattartikel från Svenska Dagbladet häromdagen med rubriken "Klimatarbetet kan skapa svält".
Dessutom måste vi antingen acceptera att vi inte kan leva i ständig ekonomisk tillväxt eller hitta sätt att ha tillväxt som inte kräver användning av fossil energi.
Och som om inte det var utmaningar nog så måste vi i de rika länderna gå med på rejäla välfärdssänkningar både för att möjliggöra för de fattiga länderna att utvecklas och för att betala för klimatanpassningar i de länder som kommer att drabbas hårdast.
Men låt oss börja med att vårda vår egen odlingsmark och lämna andra länders mark åt dem.
När maten blir en bristvara kommer den också att bli snuskigt dyr.
Länder som kan trygga sin befolknings livsmedelsförsörjning kommer att göra det på bekostnad av de som har det sämre ställt. Och rika företag och investerare som idag har resurser förstår att de kommer att kunna göra fina vinster i framtiden.
I Sverige har vi så stora ytor så vi behöver väl i alla fall inte snylta på andra länder?
Det kunde man ju hoppas. David Jonstad berättar här och här att Sverige minsann också deltar i detta smutsiga spel. Och återigen är det allas våra AP-fonder som håller fanan högt...
Dirty money.
Jag skulle också vilja rekommendera Kjell Alekletts debattartikel från Svenska Dagbladet häromdagen med rubriken "Klimatarbetet kan skapa svält".
Med dagens brukningsmetoder kräver en ökad världsbefolkning ökad användning av fossil energi, samtidigt som en minskad fossilanvändning krävs för att stabilisera framtidens klimat. I Köpenhamn kräver de hungriga mer mat på bordet framför oförändrat klimat. De fattiga nationerna vill ha ekonomisk tillväxt och alla vet att detta i dagsläget kräver mer fossil energi. Vi kan bara studera utvecklingen i Kina och Indien, eller i Sverige från 1945 till 1970. För Köpenhamn betyder det att man inte vill offra ekonomisk tillväxt på klimatets altare. Till sist har vi den rika världen som inte vill betala för att ta hand om det sopberg av koldioxid som vi släppt ut i atmosfären om inte de fattiga också ställer upp.
Vi måste alltså lära oss att bruka jorden och framställa mat med mycket mindre fossil energi. Samtidigt som vi lär oss att äta annorlunda och framför allt mindre.Dessutom måste vi antingen acceptera att vi inte kan leva i ständig ekonomisk tillväxt eller hitta sätt att ha tillväxt som inte kräver användning av fossil energi.
Och som om inte det var utmaningar nog så måste vi i de rika länderna gå med på rejäla välfärdssänkningar både för att möjliggöra för de fattiga länderna att utvecklas och för att betala för klimatanpassningar i de länder som kommer att drabbas hårdast.
Men låt oss börja med att vårda vår egen odlingsmark och lämna andra länders mark åt dem.
måndag 16 november 2009
Ole dole doff
Min lilla flicka är inne i värsta ola-perioden. Allt ska olas. Vilken tandborste hon ska använda. Och när det beslutet är fattat så ska tandkrämen olas. Sen är det strumpor, byxor, tröjor, mössa, vantar osv i all oändlighet.
Som jag minns det från min barndom så gick ramsan:
Ole, dole, doff. Kinke, lane, koff. Koffe, lane, binke, bane. Ole dole doff.
och det som blev det sista doffet var det man valde. Så varje gång hon kommer till doff så hurrar jag lite inombords för att proceduren äntligen är över. Men icke då.
Dagens barn fortsätter efter doff, av någon outgrundlig anledning med
Simmelimaka, kuckelikaka. Ärtan, pärtan, piff, paff, puff!
Och där äntligen är det lilla treårsfingret i mål.
Och är man då inte nöjd över resultatet så går det bra att välja den andra tandborsten, tandkrämen, sockan, byxan, tröjan, mössan eller vanten.
Det är så man tränar sin mammas tålamod.
Som jag minns det från min barndom så gick ramsan:
Ole, dole, doff. Kinke, lane, koff. Koffe, lane, binke, bane. Ole dole doff.
och det som blev det sista doffet var det man valde. Så varje gång hon kommer till doff så hurrar jag lite inombords för att proceduren äntligen är över. Men icke då.
Dagens barn fortsätter efter doff, av någon outgrundlig anledning med
Simmelimaka, kuckelikaka. Ärtan, pärtan, piff, paff, puff!
Och där äntligen är det lilla treårsfingret i mål.
Och är man då inte nöjd över resultatet så går det bra att välja den andra tandborsten, tandkrämen, sockan, byxan, tröjan, mössan eller vanten.
Det är så man tränar sin mammas tålamod.
söndag 15 november 2009
Köket. Ormen i paradiset.
Har haft en riktigt skön helg. Efter att ha städat lägenheten på lördag förmiddag belönade vi oss med att boka en koop-bil och åka till Vattenpalatset i Lerum. Det är en fröjd att se barnen i vattnet. Lilla dottern är helt obrydd över kyla, vatten i ögon och öron eller om vi försvinner en bit bort en liten stund. Helt nöjd ligger hon där som en kork i vattenytan med sina Bamse-armpuffar och flyter.
Vännen E över på middag, vin och filmtittande på kvällen.
Idag tog jag med stora dottern ut till kolonin för att äntligen plocka upp de sista potatisarna. Och visst, precis som jag blev tipsad så funkar det alldeles utmärkt att lämna potatisen i jorden långt in på hösten. Körde på intensivt med grepen tills regnet fick mig att vända hemåt. Har varit rejält trött i armarna hela eftermiddagen. En skön trötthet.
Eftermiddagen har annars bedrivits i köket. Rejäl matlagning från grunden. Auberginegratäng och rotfrukter i ugn. Lamm till köttätarna och kikärtsbiffar till mig. Äppelkaka med vaniljsås kokad på vaniljstång och grädde. Riktigt gott och kära pappa var över och åt med oss. Precis som det ska vara.
Det här med middagar och matlagning som är en så viktig del i livet är dock tyvärr förknippat med i princip den enda sak jag är missnöjd med i mitt liv för tillfället. Och det är storleken på köket. Jag vill inte bo någon annanstans. Vi har världens bästa grannar. Världens bästa gård. Ett stenkast till kolonin. Nära till spårvagn, skola, jobb, dagis. Nära till familj och vänner. Vi har jobb vi trivs med. Alla i vår närhet är friska (i princip). Vi mår bra helt enkelt. Och egentligen bor vi tillräckligt stort. Men vi saknar ett större kök. Ett kök där mer än en person kan laga mat samtidigt. Där mer än fyra personer kan rymmas runt matbordet utan att det blir trångt och bökigt. För vi vill gärna vara med alla fyra och fixa i köket samtidigt. Och vi vill gärna bjuda hem folk på en bit mat och lite umgänge runt köksbordet. Men det blir inte bra. Det blir inte mysigt. Och det stör mig. Samtidigt som det stör mig att det stör mig. För det är ett sånt jävla i-landsproblem.
Men varje gång jag är hemma hos nån med ett stort kök så blir jag så avundsjuk.
Jag vill också ha.
Vännen E över på middag, vin och filmtittande på kvällen.
Idag tog jag med stora dottern ut till kolonin för att äntligen plocka upp de sista potatisarna. Och visst, precis som jag blev tipsad så funkar det alldeles utmärkt att lämna potatisen i jorden långt in på hösten. Körde på intensivt med grepen tills regnet fick mig att vända hemåt. Har varit rejält trött i armarna hela eftermiddagen. En skön trötthet.
Eftermiddagen har annars bedrivits i köket. Rejäl matlagning från grunden. Auberginegratäng och rotfrukter i ugn. Lamm till köttätarna och kikärtsbiffar till mig. Äppelkaka med vaniljsås kokad på vaniljstång och grädde. Riktigt gott och kära pappa var över och åt med oss. Precis som det ska vara.
Det här med middagar och matlagning som är en så viktig del i livet är dock tyvärr förknippat med i princip den enda sak jag är missnöjd med i mitt liv för tillfället. Och det är storleken på köket. Jag vill inte bo någon annanstans. Vi har världens bästa grannar. Världens bästa gård. Ett stenkast till kolonin. Nära till spårvagn, skola, jobb, dagis. Nära till familj och vänner. Vi har jobb vi trivs med. Alla i vår närhet är friska (i princip). Vi mår bra helt enkelt. Och egentligen bor vi tillräckligt stort. Men vi saknar ett större kök. Ett kök där mer än en person kan laga mat samtidigt. Där mer än fyra personer kan rymmas runt matbordet utan att det blir trångt och bökigt. För vi vill gärna vara med alla fyra och fixa i köket samtidigt. Och vi vill gärna bjuda hem folk på en bit mat och lite umgänge runt köksbordet. Men det blir inte bra. Det blir inte mysigt. Och det stör mig. Samtidigt som det stör mig att det stör mig. För det är ett sånt jävla i-landsproblem.
Men varje gång jag är hemma hos nån med ett stort kök så blir jag så avundsjuk.
Jag vill också ha.
Hetta
Att jag aldrig lär mig.
Vi har odlat chili i några krukor i kolonin i sommar. Tog hem en kruka framåt hösten och ställde i fönstret i trappuppgången. Idag när jag skulle göra kikärtsbiffar så plockade jag en chili och hackade ner i smeten.
Så fort jag skurit chilin gick jag in på toan och tvättade händerna med tvål tre gånger. Trodde i min enfald att jag då skulle slippa den klåda och sveda jag fått när jag hackat chili förut. Ack nej. Nu får jag gå här med brinnande händer som känns som uppsvällda ballonger.
Finns det nåt sätt att komma förbi detta? Tacksam för tips.
Nästa gång blir det gummihandskar på.
Vi har odlat chili i några krukor i kolonin i sommar. Tog hem en kruka framåt hösten och ställde i fönstret i trappuppgången. Idag när jag skulle göra kikärtsbiffar så plockade jag en chili och hackade ner i smeten.
Så fort jag skurit chilin gick jag in på toan och tvättade händerna med tvål tre gånger. Trodde i min enfald att jag då skulle slippa den klåda och sveda jag fått när jag hackat chili förut. Ack nej. Nu får jag gå här med brinnande händer som känns som uppsvällda ballonger.
Finns det nåt sätt att komma förbi detta? Tacksam för tips.
Nästa gång blir det gummihandskar på.
lördag 14 november 2009
Det börjar klarna
Det här med Köpenhamn och december och toppmöte och klimatdemonstration har länge varit något diffust obestämbart nånstans där i framtiden. Jag har hela tiden känt mig på det klara med att jag ska åka men min vana trogen inte tagit tag i det direkt. Jag brukar inte vara så bra på att planera långt fram i tiden.
Sista veckorna har jag ju dessutom funderat över om jag ska ta med mig dottern dit eller inte. Landade till slut i att hon av säkerhetsskäl får stanna hemma.
Och så igår kom ett mejl med en massa praktiska tips, bussar, tider och samlingsplatser. Och helt plötsligt blev det liksom verkligt. Jag ska verkligen åka. Det kommer att finnas andra människor att ansluta till, jag har ett sammanhang, en grupp att tillhöra. Vad kul det ska bli!
Enda smolket i bägaren är att jag missar minsta dotterns luciafirande på dagis.
Sista veckorna har jag ju dessutom funderat över om jag ska ta med mig dottern dit eller inte. Landade till slut i att hon av säkerhetsskäl får stanna hemma.
Och så igår kom ett mejl med en massa praktiska tips, bussar, tider och samlingsplatser. Och helt plötsligt blev det liksom verkligt. Jag ska verkligen åka. Det kommer att finnas andra människor att ansluta till, jag har ett sammanhang, en grupp att tillhöra. Vad kul det ska bli!
Enda smolket i bägaren är att jag missar minsta dotterns luciafirande på dagis.
fredag 13 november 2009
Nu är det revolution på gång
All förändring börjar med små steg sägs det. Det sägs också att det gäller att få stenen i rullning och sen kan det börja hända saker som inte går att stoppa.
Jag gör mitt bästa för att få den där stenen i rullning. Och idag har jag puttat till den jävligt hårt.
Jag gör mitt bästa för att få den där stenen i rullning. Och idag har jag puttat till den jävligt hårt.
torsdag 12 november 2009
Allt är möjligt
Jag gjorde det igen. Att jag aldrig lär mig. Alla dessa negativa, pessimistiska inlägg.
Hu.
Det värsta är att jag gör det alldeles utan att tänka på det. Det är nog min personliga läggning som gör det. Min natur.
Idag har det ändå varit en dag med mer hopp och glädje än på länge. Fick en så fin och passande påminnelse av Ulf, vår man i Bryssel, om att allt faktiskt är möjligt och att vi inte har möjlighet att se förändringarna i förväg. Han jämför här med Berlinmuren, såklart:
Händelserna 1988-90 visar också hur svårt det är att förutsäga framtiden, och att bedöma vad som är "möjligt". Innan det faktiskt hände så var det ytterst få som förutsåg östblockets och Sovjetunionens sönderfall (och de som gjorde det blev inte tagna på allvar).
Murens fall visar att även det mest osannolika och oförutsägbara faktiskt är möjligt, och att dåtidens cyniker och skeptiker hade fel om att muren skulle bestå för alltid. Mänsklighetens potential till förändring är långt större än vår kollektiva verklighetsuppfattning.
Framsteg grundas av inspiration, inte av hopplöshet. Det finns egentligen bara ett någorlunda bra sätt att förutse och förändra framtiden - att agera i nuet. Låt oss inte hindras av alla världens pessimister och cyniker och deras trista budskap.
Att läsa detta och ha David Jonstads lilla pärla till bok i bakhuvudet, en bok som visar att det finns sätt att lösa krisen, gör mig idag faktiskt lite lycklig.
Om du inte redan läst "Vår beskärda del" så gör det!
Skippa "Sex grader" och läs denna istället.*
*Om du inte vill bli en sån pessimist och cyniker som jag ;-)
Hu.
Det värsta är att jag gör det alldeles utan att tänka på det. Det är nog min personliga läggning som gör det. Min natur.
Idag har det ändå varit en dag med mer hopp och glädje än på länge. Fick en så fin och passande påminnelse av Ulf, vår man i Bryssel, om att allt faktiskt är möjligt och att vi inte har möjlighet att se förändringarna i förväg. Han jämför här med Berlinmuren, såklart:
Händelserna 1988-90 visar också hur svårt det är att förutsäga framtiden, och att bedöma vad som är "möjligt". Innan det faktiskt hände så var det ytterst få som förutsåg östblockets och Sovjetunionens sönderfall (och de som gjorde det blev inte tagna på allvar).
Murens fall visar att även det mest osannolika och oförutsägbara faktiskt är möjligt, och att dåtidens cyniker och skeptiker hade fel om att muren skulle bestå för alltid. Mänsklighetens potential till förändring är långt större än vår kollektiva verklighetsuppfattning.
Framsteg grundas av inspiration, inte av hopplöshet. Det finns egentligen bara ett någorlunda bra sätt att förutse och förändra framtiden - att agera i nuet. Låt oss inte hindras av alla världens pessimister och cyniker och deras trista budskap.
Att läsa detta och ha David Jonstads lilla pärla till bok i bakhuvudet, en bok som visar att det finns sätt att lösa krisen, gör mig idag faktiskt lite lycklig.
Om du inte redan läst "Vår beskärda del" så gör det!
Skippa "Sex grader" och läs denna istället.*
*Om du inte vill bli en sån pessimist och cyniker som jag ;-)
Struts
Det är en sak jag funderar mycket på just nu. Det är hur länge vi ska fortsätta låtsas som ingenting. Hur länge vi ska sticka huvudet i sanden och köra på som om inget håller på att hända.
Vi läser att IEA säger att oljan tar slut mycket snabbare än beräknat och att siffrorna i rapporten till och med är tillrättalagda för att inte skapa panik. Dagligen kommer rapporter om att klimatet och de andra ekosystemtjänsterna ballar ur.
Och samtidigt förutspår handeln att julshoppingen kommer att slå alla rekord.
Är inte det väldigt, väldigt konstigt?
Vi läser att IEA säger att oljan tar slut mycket snabbare än beräknat och att siffrorna i rapporten till och med är tillrättalagda för att inte skapa panik. Dagligen kommer rapporter om att klimatet och de andra ekosystemtjänsterna ballar ur.
Och samtidigt förutspår handeln att julshoppingen kommer att slå alla rekord.
Är inte det väldigt, väldigt konstigt?
onsdag 11 november 2009
Årets julklapp
GP:s läsare har nu avgjort årets kanske mest spännande fråga. Den om årets julklapp. På första plats kom "mediemobil", sedan följde abonnemang på middagskasse och minidator.
Kul att middagskassen kom på andra plats. Av de alternativ man hade att välja på var det mitt förstaval helt klart.
Annars ligger en symaskin väldigt högt upp på min personliga lista. Idag var jag på lokala kemtvätten som även gör skräddaruppdrag och lämnade in lite kläder för lappning och lagning. Inga avancerade saker alls, hade absolut kunnat göra det själv om jag haft en fungerande symaskin (på min slutade zickzacken att fungera för kanske fem år sen). Fast å andra sidan. Jag använder mina pengar till konsumtion med ganska liten miljöpåverkan. Och det är väl det vi måste lära oss göra för alla våra pengar. Konsumera tjänster. Och hålla tummarna att skräddaren inte använder sin lön till att åka till Thailand.
Kanske ska jag inte alls önska mig nån symaskin. I alla fall inte någon ny. Tillverkningen av en symaskin lär ju leda till några kg koldioxid. En begagnad symaskin får det bli. Det känns på något sätt som en grej man ska ha hemma. Särskilt med en väldigt "pysslig" dotter som lär vilja utforska sömnadens alla mysterier om nåt år eller så.
Kul att middagskassen kom på andra plats. Av de alternativ man hade att välja på var det mitt förstaval helt klart.
Annars ligger en symaskin väldigt högt upp på min personliga lista. Idag var jag på lokala kemtvätten som även gör skräddaruppdrag och lämnade in lite kläder för lappning och lagning. Inga avancerade saker alls, hade absolut kunnat göra det själv om jag haft en fungerande symaskin (på min slutade zickzacken att fungera för kanske fem år sen). Fast å andra sidan. Jag använder mina pengar till konsumtion med ganska liten miljöpåverkan. Och det är väl det vi måste lära oss göra för alla våra pengar. Konsumera tjänster. Och hålla tummarna att skräddaren inte använder sin lön till att åka till Thailand.
Kanske ska jag inte alls önska mig nån symaskin. I alla fall inte någon ny. Tillverkningen av en symaskin lär ju leda till några kg koldioxid. En begagnad symaskin får det bli. Det känns på något sätt som en grej man ska ha hemma. Särskilt med en väldigt "pysslig" dotter som lär vilja utforska sömnadens alla mysterier om nåt år eller så.
tisdag 10 november 2009
Evenemangstips
Nästa onsdag arrangerar Naturskyddsföreningen i Göteborg åter en klimatföreläsning. Denna gång har man bjudit in meteorologen Pär Holmgren för att prata under rubriken "Vart är vädret på väg? - Vart är världen på väg".
Jag ska absolut försöka komma iväg på det. Han ska vara en lysande föredragshållare har jag hört.
När? Onsdagen den 18 november, 18.00-19.30
Var? Ekocentrum på Chalmers Vasaområde (Hållplats Kapellplatsen)
Detta var inlägg nummer 300!
Jag ska absolut försöka komma iväg på det. Han ska vara en lysande föredragshållare har jag hört.
När? Onsdagen den 18 november, 18.00-19.30
Var? Ekocentrum på Chalmers Vasaområde (Hållplats Kapellplatsen)
Detta var inlägg nummer 300!
måndag 9 november 2009
Vad är det som är viktigt?
Det kom ett inlägg på Ecoprofile häromdagen:
Var hittar jag en prioriterad (rangordnad, helst med någon typ av kvantifiering) lista över vilka miljöåtgärder man som privatperson kan göra?
Jag slängde givetvis in ett snabbt svar, utifrån mitt klimatperspektiv. Svaret blev så här:
Kul fråga. Jag skulle vilja börja med att säga att det beror på vilket utgångsläge du har. Om du bor i stan eller på landsbygd. Om du bor i villa eller lägenhet. Vad du brukar göra på semestern. Hur dina matvanor ser ut.
Om nu frågan gällde dig som individ. Kanske var du ute efter en mer generell lista. Men på grund av ovanstående är det svårt att rangordna på ett vettigt sätt. Men jag gör ett första försök ändå.
1, Sälj bilen. Cykla, åk kollektivt, gå med i en bilpool.
2, Sluta flyg på semestern.
3, Sluta ät kött och minska på mejeriprodukterna.
4, Köp Bra Miljöval-märkt el.
5, Bo litet och välisolerat.
Om du gör allt detta skulle jag säga att du ligger väldigt bra till, åtminstone när det gäller dina koldioxidutsläpp (miljö är ju som bekant så mycket annat också).
Sen är det fler som har svarat. Många kloka ord. Bland annat ett svar önskade jag att det var jag som hade skrivit. Den tog sin avstamp i det här att klimatfrågan just nu överskuggar alla andra miljöproblem på ett ganska farligt sätt. För trots min klimatångest så skräms jag nästan lika mycket av utarmningen av den biologiska mångfalden, kemikaliespridningen, utfiskningen av haven med mera, med mera.
Fast för mig hänger detta ganska mycket ihop. Om jag av klimatskäl väljer att laga mina kläder istället för att slänga och köpa nytt så är detta i högsta grad positivt för kemikaliespridningen och färskvattenanvändningen. Om jag av klimatskäl väljer att äta närodlat och vegetariskt så har det positiv effekt även på den biologiska mångfalden och utfiskningen av haven. Om jag av klimatskäl väljer att köpa Bra Miljövalmärkt el så slipper jag stödja kärnkraftsutbyggnad. Om jag av klimatskäl avstår från bil så har det positiva effekter på stadsutvecklingen. Och så där kan man hålla på.
I svaret på ovanstående fråga gavs i alla fall ett förslag på en metod man kan använda för att få en helhetsbild av sin miljöpåverkan. Förslaget var i mina ögon helt lysande och går ut på att man ska se över sin egen konsumtion av varor och tjänster och sortera upp dem i tre nivåer:
Nästa ansträngning är att produkt för produkt och tjänst för tjänst inom kategori 1) och 2) lära känna vilken miljöbelastning denna innebär för att sedan börja sortera ut var man borde sätta in förändringar. En del förändringar kan vara lämpligt att planera på sikt medan andra är lättare att sätta in omedelbart.
Oerhört pedagogiskt och smart sätt att tackla sin miljöpåverkan och fånga upp de stora, viktiga åtgärderna.
Tack till Magnus Billberger för idé och inspiration.
Var hittar jag en prioriterad (rangordnad, helst med någon typ av kvantifiering) lista över vilka miljöåtgärder man som privatperson kan göra?
Jag slängde givetvis in ett snabbt svar, utifrån mitt klimatperspektiv. Svaret blev så här:
Kul fråga. Jag skulle vilja börja med att säga att det beror på vilket utgångsläge du har. Om du bor i stan eller på landsbygd. Om du bor i villa eller lägenhet. Vad du brukar göra på semestern. Hur dina matvanor ser ut.
Om nu frågan gällde dig som individ. Kanske var du ute efter en mer generell lista. Men på grund av ovanstående är det svårt att rangordna på ett vettigt sätt. Men jag gör ett första försök ändå.
1, Sälj bilen. Cykla, åk kollektivt, gå med i en bilpool.
2, Sluta flyg på semestern.
3, Sluta ät kött och minska på mejeriprodukterna.
4, Köp Bra Miljöval-märkt el.
5, Bo litet och välisolerat.
Om du gör allt detta skulle jag säga att du ligger väldigt bra till, åtminstone när det gäller dina koldioxidutsläpp (miljö är ju som bekant så mycket annat också).
Sen är det fler som har svarat. Många kloka ord. Bland annat ett svar önskade jag att det var jag som hade skrivit. Den tog sin avstamp i det här att klimatfrågan just nu överskuggar alla andra miljöproblem på ett ganska farligt sätt. För trots min klimatångest så skräms jag nästan lika mycket av utarmningen av den biologiska mångfalden, kemikaliespridningen, utfiskningen av haven med mera, med mera.
Fast för mig hänger detta ganska mycket ihop. Om jag av klimatskäl väljer att laga mina kläder istället för att slänga och köpa nytt så är detta i högsta grad positivt för kemikaliespridningen och färskvattenanvändningen. Om jag av klimatskäl väljer att äta närodlat och vegetariskt så har det positiv effekt även på den biologiska mångfalden och utfiskningen av haven. Om jag av klimatskäl väljer att köpa Bra Miljövalmärkt el så slipper jag stödja kärnkraftsutbyggnad. Om jag av klimatskäl avstår från bil så har det positiva effekter på stadsutvecklingen. Och så där kan man hålla på.
I svaret på ovanstående fråga gavs i alla fall ett förslag på en metod man kan använda för att få en helhetsbild av sin miljöpåverkan. Förslaget var i mina ögon helt lysande och går ut på att man ska se över sin egen konsumtion av varor och tjänster och sortera upp dem i tre nivåer:
- Det som är nödvändigt för min överlevnad (t ex mat och husrum),
- sådant som jag visserligen kan klara mej utan, men som har stor betydelse för min livskvalitet (t ex rekreation, resor till vänner och bekanta, en lite finare måltid) och
- sådan lyx som jag egentligen klarar mej utan.
Nästa ansträngning är att produkt för produkt och tjänst för tjänst inom kategori 1) och 2) lära känna vilken miljöbelastning denna innebär för att sedan börja sortera ut var man borde sätta in förändringar. En del förändringar kan vara lämpligt att planera på sikt medan andra är lättare att sätta in omedelbart.
Oerhört pedagogiskt och smart sätt att tackla sin miljöpåverkan och fånga upp de stora, viktiga åtgärderna.
Tack till Magnus Billberger för idé och inspiration.
fredag 6 november 2009
Fredagsdepp
Det känns som att jag ofta hamnar här på fredagarna efter lite vin. Summerar veckan. Deppar ihop över dagens, veckans nederlag. Det har varit lite bättre ett tag, men den här veckan har, med undantag av Afrika, fan inte varit särskilt upplyftande.
Toppmötet mellan Obama och Reinfeldt. Spiken i kistan för ett vettigt klimatavtal i Köpenhamn.
En ny undersökning från Svensk handel som visar att 70 procent av svenskarna tar bilen när de handlar dagligvaror, trots att nästan lika många har mindre än fem km till affären. Alltså. Vi är så fruktansvärt långt ifrån att rädda mänskligheten. Vi agerar som att det inte finns någon morgondag. Som att det inte finns något att rädda.
Sen är det det här med gasledningen. Att vi fortsätter investera i det fossila samhället fast alla vid det här laget vet att vi inte har råd att släppa ut ett kg koldioxid till i atmosfären.
Detta med investeringar i fel riktning leder mig in på ett fikabordssamtal idag. I korridoren där jag jobbar finns en kvinna som jobbar med hållbara investeringar, bland annat gör hon utredningar och rådgivning åt nån av AP-fonderna om jag inte fattat fel. I alla fall, idag hade hon precis kommit hem från Kanada där hon varit på studiebesök för att titta på och lära mer om oljesand. Att höra henne berätta var så fruktansvärt nedslående. Delegationen som reste var ett gäng investerare, från tex svenska pensionsfonder (=vi alla), som träffade bolagen som investerar där. De fick träffa ministrar och så nån miljöorganisation (i en knapp timme av tre dagar). Ingen kritik, inget ifrågasättande av att detta kanske är helt fel. Att vi vet att fossilt är gårdagen och att detta är att satsa i helt fel riktning.
Hur är det möjligt? Vi har hur mycket forskning som helst som visar på att vi är på väg rätt åt helvete. Vi har haft en intensiv klimatdebatt i åtminstone tre år, ingen kan längre säga att man inte vet. Och ändå fortsätter allt precis som vanligt. Samhället fortsätter att investera i förbifarter och vägtunnlar, gasledningar och oljesand. Människorna kör bil till mataffären ett par km bort. Presidenter, stadsministrar och premiärministrar pratar och pratar, men gör ingenting.
Och här sitter jag, och försöker förtvivlat dra mitt strå till stacken. Till vilken jävla nytta då?
Hopplösheten lägger sin tunga filt över mig.
Och hur mycket jag än ruskar på mig så faller den inte av.
Toppmötet mellan Obama och Reinfeldt. Spiken i kistan för ett vettigt klimatavtal i Köpenhamn.
En ny undersökning från Svensk handel som visar att 70 procent av svenskarna tar bilen när de handlar dagligvaror, trots att nästan lika många har mindre än fem km till affären. Alltså. Vi är så fruktansvärt långt ifrån att rädda mänskligheten. Vi agerar som att det inte finns någon morgondag. Som att det inte finns något att rädda.
Sen är det det här med gasledningen. Att vi fortsätter investera i det fossila samhället fast alla vid det här laget vet att vi inte har råd att släppa ut ett kg koldioxid till i atmosfären.
Detta med investeringar i fel riktning leder mig in på ett fikabordssamtal idag. I korridoren där jag jobbar finns en kvinna som jobbar med hållbara investeringar, bland annat gör hon utredningar och rådgivning åt nån av AP-fonderna om jag inte fattat fel. I alla fall, idag hade hon precis kommit hem från Kanada där hon varit på studiebesök för att titta på och lära mer om oljesand. Att höra henne berätta var så fruktansvärt nedslående. Delegationen som reste var ett gäng investerare, från tex svenska pensionsfonder (=vi alla), som träffade bolagen som investerar där. De fick träffa ministrar och så nån miljöorganisation (i en knapp timme av tre dagar). Ingen kritik, inget ifrågasättande av att detta kanske är helt fel. Att vi vet att fossilt är gårdagen och att detta är att satsa i helt fel riktning.
Hur är det möjligt? Vi har hur mycket forskning som helst som visar på att vi är på väg rätt åt helvete. Vi har haft en intensiv klimatdebatt i åtminstone tre år, ingen kan längre säga att man inte vet. Och ändå fortsätter allt precis som vanligt. Samhället fortsätter att investera i förbifarter och vägtunnlar, gasledningar och oljesand. Människorna kör bil till mataffären ett par km bort. Presidenter, stadsministrar och premiärministrar pratar och pratar, men gör ingenting.
Och här sitter jag, och försöker förtvivlat dra mitt strå till stacken. Till vilken jävla nytta då?
Hopplösheten lägger sin tunga filt över mig.
Och hur mycket jag än ruskar på mig så faller den inte av.
Cyklop
Idag visade Göteborg upp sina riktiga takter. Ett sånt där regn som rinner in i ögonen, bakom glasögonen. Ett sånt regn som blöter ner, ända in på kroppen trots regnkläder och underställ.
Jag skulle ljuga om jag sa att det var trevligt att cykla till jobbet idag.
Cykelcyklop någon?
Jag skulle ljuga om jag sa att det var trevligt att cykla till jobbet idag.
Cykelcyklop någon?
torsdag 5 november 2009
Nummer 6, Maten
Ikväll var det sjätte "träffen" i webinarserien "Grön omställning i praktiken". Temat var matval och Maja Söderberg var gästföreläsare. Jag hade ju glädjen att få ett ex av hennes bok tidigare i år, men hade faktiskt glömt bort den. Nu blev jag sugen på att ta fram den och testa några recept.
Som vanligt var det intressant och inspirerande.
Jag skrev ner några av de saker Maja berättade som kan vara bra att ha i bakhuvudet:
Alla dina klimatsmarta val äts upp av den ineffektiva bilresan.
Som vanligt var det intressant och inspirerande.
Jag skrev ner några av de saker Maja berättade som kan vara bra att ha i bakhuvudet:
- Isbergssallad ger 16 gånger mer växthusgasutsläpp på vintern jämfört med på sommaren
- Ris är 3 gånger sämre ur klimatsynpunkt än de andra "kolhydrattillbehören"
- Köttkonsumtionen har ökat med 38% mellan 1990 och 2005
- För att göra 1 kg ost behövs 10 liter mjölk
- Utgå från säsongens råvaror
- Köp närproducerat eller rättvisemärkt
- Välj ekologiskt
- Minska din köttkonsumtion
- Välj fisk från hållbara bestånd
- Släng inte mat
Alla dina klimatsmarta val äts upp av den ineffektiva bilresan.
Äntligen
Det var väl på tiden att någon äntligen sa ifrån!
55 afrikanska länder slog näven i bordet under klimatförhandlingarna i Barcelona häromdagen. De kräver snabbare, kraftigare utsläppsminskningar från i-länderna för att överhuvudtaget komma till förhandlingsbordet i Köpenhamn. Utspelet sägs bero på en frustration över de rika ländernas extremt tröga process för att komma överens om utsläppsminskningar.
Hurra och heja!
Även om detta äventyrar ett bindande avtal i Köpenhamn så välkomnar jag det. Hellre att förhandlingarna går på grund på grund av att någon äntligen vågar ställa tuffa krav än att de gör det på grund av att vi rika snålar och inte vill betala.
Det här känns som ett extremt ologiskt resonemang det inser jag.
Men kanske kan det afrikanska utspelet få i-länderna att vakna till och inse att det här är på riktigt. Det är inte Monopol.
55 afrikanska länder slog näven i bordet under klimatförhandlingarna i Barcelona häromdagen. De kräver snabbare, kraftigare utsläppsminskningar från i-länderna för att överhuvudtaget komma till förhandlingsbordet i Köpenhamn. Utspelet sägs bero på en frustration över de rika ländernas extremt tröga process för att komma överens om utsläppsminskningar.
Hurra och heja!
Även om detta äventyrar ett bindande avtal i Köpenhamn så välkomnar jag det. Hellre att förhandlingarna går på grund på grund av att någon äntligen vågar ställa tuffa krav än att de gör det på grund av att vi rika snålar och inte vill betala.
Det här känns som ett extremt ologiskt resonemang det inser jag.
Men kanske kan det afrikanska utspelet få i-länderna att vakna till och inse att det här är på riktigt. Det är inte Monopol.
Skrota bilen, få ett busskort
På brittiska Isle of Wight kan man nu få ett års busskort om man skrotar sin bil, mc, moped eller van.
Lysande!
Vilket av de svenska kollektivtrafikbolagen blir först med att haka på den idén?
Lysande!
Vilket av de svenska kollektivtrafikbolagen blir först med att haka på den idén?
onsdag 4 november 2009
Stannas broccoli- och blomkålssoppa
Två vänner till oss drev tidigare ett café här i närheten, Café Stanna. De brukade göra en soppa som jag gillade mycket och som vi också bjöd på när vi hade namngivningsfest för lilla flickan just i det caféet.
Så här gör man, det är busenkelt!
Fräs 1 lök i lite smör/olja
Skär 500 g broccoli och blomkål i bitar och fräs med en stund
Häll på 6 dl vatten, 1 dl matlagningsgrädde och 2 buljongtärningar.
Koka 10 min
Mixa
(Strö över hackad persilja om det finns tillgängligt)
Klart.
Så här gör man, det är busenkelt!
Fräs 1 lök i lite smör/olja
Skär 500 g broccoli och blomkål i bitar och fräs med en stund
Häll på 6 dl vatten, 1 dl matlagningsgrädde och 2 buljongtärningar.
Koka 10 min
Mixa
(Strö över hackad persilja om det finns tillgängligt)
Klart.
Flitiga familjen
Varför är det så att man vissa kvällar inte får nåt gjort alls och andra hur mycket som helst? Många kvällar är det mer än nog att bara klara av en enkel middag, nattning och sen är kraften, orken slut och soffan vinner över alla borden och måsten.
Men så ibland, som ikväll, så hinner, orkar vi hur mycket som helst. Vi har varit på utvecklingssamtal både på förskolan och skolan (lapat i oss beröm och fina ord över våra fantastiska, härliga tjejer), lagat mat och lunchlådor till både köttätare och vegetarianer. Silat äppelsaften vi satte i söndags och satt ytterligare en sats. Vikit ihop den sista tvätten och tagit hand om ett gäng äpplen som behövde torkas av och packas in i tidningspapper. Däremellan prata med pappa som var här och var barnvakt medan vi var på utvecklingssamtalen och natta barnen.
Shit, vad duktiga vi varit!
Men så ibland, som ikväll, så hinner, orkar vi hur mycket som helst. Vi har varit på utvecklingssamtal både på förskolan och skolan (lapat i oss beröm och fina ord över våra fantastiska, härliga tjejer), lagat mat och lunchlådor till både köttätare och vegetarianer. Silat äppelsaften vi satte i söndags och satt ytterligare en sats. Vikit ihop den sista tvätten och tagit hand om ett gäng äpplen som behövde torkas av och packas in i tidningspapper. Däremellan prata med pappa som var här och var barnvakt medan vi var på utvecklingssamtalen och natta barnen.
Shit, vad duktiga vi varit!
Cyklister göre sig (icke) besvär
Ibland får jag som cyklist i staden lust att vältra mig i självömkan över hur uselt vi cyklande medborgare behandlas.
Igår tipsade Miljöbloggaktuellt om denna flickr-sida med enbart knasiga cykelbanor.
Man vill både skratta och gråta.
Hur ska vi få många människor att välja cykeln när det byggs så dåliga cykelbanor? På min dagliga väg till och från jobbet passerar jag 5-10 ställen där det är tydligt att den som planerat den utformningen inte är någon inbiten cyklist. Det borde snart vara ett krav för att bli anställd på kommunernas tekniska och planerande avdelningar.
Igår tipsade Miljöbloggaktuellt om denna flickr-sida med enbart knasiga cykelbanor.
Man vill både skratta och gråta.
Hur ska vi få många människor att välja cykeln när det byggs så dåliga cykelbanor? På min dagliga väg till och från jobbet passerar jag 5-10 ställen där det är tydligt att den som planerat den utformningen inte är någon inbiten cyklist. Det borde snart vara ett krav för att bli anställd på kommunernas tekniska och planerande avdelningar.
Bekämpningsmedel
Är det någon som är förvånad? Alltså, det här med bina som dör efter att ha besökt växter som behandlats med bekämpningsmedel. Det känns väl inte helt förvånande. Det är klart att man kan prata om låga nivåer och säkra metoder men om man sprutar växter med ett medel som ska döda insekter så riskerar vi även att döda de insekter vi egentligen gillar.
Och det är därför jag diggar KRAV så mycket.
Och det är därför jag diggar KRAV så mycket.
tisdag 3 november 2009
Det gäller att vara flexibel
Igår skulle jag varit i Eskilstuna och träffat lite folk för att prata om ett nygammalt projekt. Mötet ställdes dock in i sista stund på grund av sjukdom.
Idag skulle jag äta lunch med en vän. Lunchen ställdes in med kort varsel på grund av sjukdom.
Jag gissar att det är så här det kommer att vara i vinter. Inte en kotte kommer att våga sig ut med halsont eller ens den minsta lilla snuva.
Och den som är frisk och alert får vänja sig vid att vara flexibel och snabbt kunna göra upp nya planer när de gamla går om intet.
Idag skulle jag äta lunch med en vän. Lunchen ställdes in med kort varsel på grund av sjukdom.
Jag gissar att det är så här det kommer att vara i vinter. Inte en kotte kommer att våga sig ut med halsont eller ens den minsta lilla snuva.
Och den som är frisk och alert får vänja sig vid att vara flexibel och snabbt kunna göra upp nya planer när de gamla går om intet.
måndag 2 november 2009
Stängningsdags
Igår stängdes vattnet av i kolonin för det här året. Vi var ute några timmar, hela familjen, och frostade av kyl och frys, diskade undan det sista, packade ihop kvarlämnad mat, kläder, sängkläder och barnens sovsäckar. Vi skördade en massa örter innan vi vintrade in örtlandet. Krattade löv.
Tog upp de sista morötterna (som fick bli basen i en god soppa till lunch).
Jag vet inte hur många vändor vi bar för att få hem allt. Vemodigt men samtidigt också skönt att sätta punkt. På hösten finns egentligen massor att göra där ute, men det är liksom inte lika mysigt och lockande som på våren. Och jag upplever det som att barnen är lite "mätta" efter en lång sommar där ute. Men igår tyckte de att det var roligt igen och det känns ju bra. Då kommer de att tycka att det är ännu roligare när våren kommer igen!
Det är bara ett knappt halvår tills vattnet sätts på igen. Då börjar vi bära ut alla saker igen.
Tog upp de sista morötterna (som fick bli basen i en god soppa till lunch).
Jag vet inte hur många vändor vi bar för att få hem allt. Vemodigt men samtidigt också skönt att sätta punkt. På hösten finns egentligen massor att göra där ute, men det är liksom inte lika mysigt och lockande som på våren. Och jag upplever det som att barnen är lite "mätta" efter en lång sommar där ute. Men igår tyckte de att det var roligt igen och det känns ju bra. Då kommer de att tycka att det är ännu roligare när våren kommer igen!
Det är bara ett knappt halvår tills vattnet sätts på igen. Då börjar vi bära ut alla saker igen.
Nya livet börjar nu
Från och med idag ska jag gå ner i arbetstid igen. Så himla skönt!
Jag gick upp till heltid när maken blev varslad och senare uppsagd i våras. Sen har det visat sig att han fortsätter jobba lika mycket som tidigare (eller egentligen mer eftersom han också jobbade deltid) fast nu som timanställd. Så galet nog har vi jobbat heltid båda två under hela hösten. Puckat.
Så från och med idag arbetar jag 85 procent. Firade med att gå på ett jympapass på Friskis på lunchen. Det är sånt jag ska hinna med. Och så hämta barnen ett par dagar i veckan.
Härligt.
Jag gick upp till heltid när maken blev varslad och senare uppsagd i våras. Sen har det visat sig att han fortsätter jobba lika mycket som tidigare (eller egentligen mer eftersom han också jobbade deltid) fast nu som timanställd. Så galet nog har vi jobbat heltid båda två under hela hösten. Puckat.
Så från och med idag arbetar jag 85 procent. Firade med att gå på ett jympapass på Friskis på lunchen. Det är sånt jag ska hinna med. Och så hämta barnen ett par dagar i veckan.
Härligt.
Kyligt
Förra helgen när vi packade ihop oss för att åka till Stockholm gick jag omkring och stängde av alla lägenhetens element. Det är ju en bra sak att göra när ändå ingen ska vara hemma. Dumt att elda en massa fossilgas och sopor i onödan.
Men när vi kom hem framåt lördag kväll fick jag ångra mig bittert. Tusan vad kallt det var! Neråt 16 grader. Vi brassade alla element på max, tände värmeljus och drog på oss såväl tofflor som koftor. Att det tar sån tid att värma upp en lägenhet! Först nu, två dygn senare, känns det riktigt behagligt igen.
Det här med inomhustemperatur är en av mina svaga punkter. Jag är smärtsamt medveten om att ett av de klassiska tipsen för att vara klimatsmart är att sänka temperaturen ett par grader och att detta givetvis är en vettig sak. Det är bara det att jag fungerar så himla dåligt när jag fryser. Är det kallare än 20-21 grader inne vill jag bara sitta med alla mina kläder under en filt i soffan och kura. Och så kan man ju inte ha det i fem månader.
Jag brukar härleda den här aversionen mot kyla till min barndom. När jag föddes var det smällkall vinter, 40-42 minusgrader och huset vi bodde i var mer eller mindre oisolerat. Sen fortsatte detta med dåligt isolerade hus hela min uppväxt. Dessutom tillbringade jag mycket tid utomhus även när det var som kallast. Hundar och hästar behöver ju komma ut och röra på sig även på vintern, så det var ju bara att bita ihop och dra på alla kläder som fanns att uppbringa. Jag vet inte hur många gånger under mina första 15 år jag förfrös olika kroppsdelar.
Så nu vill jag ha det varmt och skönt.
Men när vi kom hem framåt lördag kväll fick jag ångra mig bittert. Tusan vad kallt det var! Neråt 16 grader. Vi brassade alla element på max, tände värmeljus och drog på oss såväl tofflor som koftor. Att det tar sån tid att värma upp en lägenhet! Först nu, två dygn senare, känns det riktigt behagligt igen.
Det här med inomhustemperatur är en av mina svaga punkter. Jag är smärtsamt medveten om att ett av de klassiska tipsen för att vara klimatsmart är att sänka temperaturen ett par grader och att detta givetvis är en vettig sak. Det är bara det att jag fungerar så himla dåligt när jag fryser. Är det kallare än 20-21 grader inne vill jag bara sitta med alla mina kläder under en filt i soffan och kura. Och så kan man ju inte ha det i fem månader.
Jag brukar härleda den här aversionen mot kyla till min barndom. När jag föddes var det smällkall vinter, 40-42 minusgrader och huset vi bodde i var mer eller mindre oisolerat. Sen fortsatte detta med dåligt isolerade hus hela min uppväxt. Dessutom tillbringade jag mycket tid utomhus även när det var som kallast. Hundar och hästar behöver ju komma ut och röra på sig även på vintern, så det var ju bara att bita ihop och dra på alla kläder som fanns att uppbringa. Jag vet inte hur många gånger under mina första 15 år jag förfrös olika kroppsdelar.
Så nu vill jag ha det varmt och skönt.
fredag 30 oktober 2009
Gamla jeans
En av de saker jag brukar fundera mycket över i relation till det framtida hållbara samhället är textilier. Alla dessa kläder och tyger som finns i omlopp och fortfarande framställs, hur ska vi ta hand om dem på bästa sätt? Fina saker som är hela och rena går ofta till nån sorts andrahandsmarknad, men ibland har man ett plagg som egentligen är hur fint som helst och av toppenkvalitet, men kanske har det fått nån fläck eller gått sönder lite och då tvingas man slänga det. Varje gång gör detta ont i mig. Ohållbarheten är så påtaglig och smärtsam. Finns inget sätt att ta hand om alla dessa tyger och fibrer?
Häromdagen ramlade jag på en affär som är inne på den här linjen och när jag ramlar över affärsidéer jag gillar brukar jag ju inte kunna låta bli att dela med mig av dem här.
Vad det handlar om i det här fallet är att ta hand om gamla jeans och sy barnbyxor av dem. Lysande. Nästa gång jag åker till Stockholm kommer jag absolut att ta med ett gäng byxor och lämna in dem på Yorrik.
Häromdagen ramlade jag på en affär som är inne på den här linjen och när jag ramlar över affärsidéer jag gillar brukar jag ju inte kunna låta bli att dela med mig av dem här.
Vad det handlar om i det här fallet är att ta hand om gamla jeans och sy barnbyxor av dem. Lysande. Nästa gång jag åker till Stockholm kommer jag absolut att ta med ett gäng byxor och lämna in dem på Yorrik.
Alla dessa intryck
Wow, vilken vecka jag haft. Jag är hög på intryck och möten. Har träffat så många härliga människor här i Stockholm.
På dagarna har jag pratat bränslebesparing med en massa busschaufförer och deras chefer. Vad mycket man lär sig när man går ut från kontoret, ut i verkligheten!
På kvällarna har jag druckit öl och umgåtts med såväl nya som gamla bekantskaper. Ja, och så en kväll med maken så klart. Det har blivit många inspirerande, intressanta, berikande samtal som jag känner stor tacksamhet över.
Avslutade veckan med att gå på Kulturhusets "Rum för barn" med döttrarna. En härlig kontrast till allt vuxet.
Även om jag nu är totalt utmattad både kroppsligt och mentalt känner jag mig på ett annat sätt fylld av ny kraft och energi.
Det kommer att ta ett tag att smälta alla dessa intryck.
På dagarna har jag pratat bränslebesparing med en massa busschaufförer och deras chefer. Vad mycket man lär sig när man går ut från kontoret, ut i verkligheten!
På kvällarna har jag druckit öl och umgåtts med såväl nya som gamla bekantskaper. Ja, och så en kväll med maken så klart. Det har blivit många inspirerande, intressanta, berikande samtal som jag känner stor tacksamhet över.
Avslutade veckan med att gå på Kulturhusets "Rum för barn" med döttrarna. En härlig kontrast till allt vuxet.
Även om jag nu är totalt utmattad både kroppsligt och mentalt känner jag mig på ett annat sätt fylld av ny kraft och energi.
Det kommer att ta ett tag att smälta alla dessa intryck.
måndag 26 oktober 2009
Out of office
Denna vecka är vi i Stockholm. Jag jobbar och den övriga familjen firar att det är höstlov. Det är familjens första riktiga höstlov så det känns kul att kunna göra nåt speciellt av det.
Idag har de varit på Junibacken medan jag haft ett möte på förmiddagen.
Ikväll ska jag och svärföräldrarna äta surströmming. Gött.
Idag har de varit på Junibacken medan jag haft ett möte på förmiddagen.
Ikväll ska jag och svärföräldrarna äta surströmming. Gött.
lördag 24 oktober 2009
Misslyckad medveten konsument
Idag skulle jag göra några ärenden. Det viktigaste var att lämna in lite kläder på den lokala kemtvätten, som även gör skräddaruppdrag. Både jag och dottern hade några grejer som behövde lappas och lagas. Dessutom behövde jag fylla på Dermanord-innehavet och som tur är finns en salong i närheten som säljer detta. Vad bra att kunna vara medveten konsument i sitt hemkvarter.
Men, så lätt fick det minsann inte vara. På lördagar är det bara skräpkonsumtion som funkar. Kvalitetsställena håller stängt.
Så ser det inte ut i min hållbara framtid.
Men, så lätt fick det minsann inte vara. På lördagar är det bara skräpkonsumtion som funkar. Kvalitetsställena håller stängt.
Så ser det inte ut i min hållbara framtid.
Att demonstrera med dottern
Ikväll när det drog ihop sig till klimataktionsdemonstration tog jag stora dottern i handen och gick bort till spårvagnen. Hon valde själv att följa med vilket gladde mig mycket.
Insåg att hon nu helt plötsligt blivit så stor att det faktiskt är dags att förklara vad allt det här med klimatet och koldioxiden handlar om. Så medan vi väntade på vagnen drog jag den naturliga växthuseffekten i stora drag, beskrev vad som händer när vi släpper ut koldioxid, att vi stänger in mer av solens värme och att temperaturen då ökar. En varmare jord leder till mera torka på vissa platser och det kan bli svårt att odla mat och ha tillgång till rent vatten.
Medan jag förklarade det här kände jag sorgen komma krypa. Tårarna brände bakom ögonlocken. Det är ju hon som kommer att få leva med det här. Det gör mig så förbannat ledsen.
Vi anslöt till övriga demonstranter på Götaplatsen och gick sen Avenyn ner. Dottern skrek med i de ramsor hon kunde uppfatta; "Sluta hyckla, börja cykla" är en gammal favorit. Det var en märklig känsla att gå där med henne. Stolthet. Sorg och glädje. Hopp och hopplöshet. Kämparanda och uppgivenhet. Runt omkring oss på Avenyn fortsatte människorna sina liv som om inget håller på att hända.
Jag tänkte på några av de demonstrationståg som satt spår i mig. Inför folkomröstningen om kärnkraften. Tror att det var i Umeå. "Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!" Sen minns jag starkt en fredsdemonstration i Stockholm. Jag, storasyster och pappa tog tåget ner. Jag gick kanske i andra eller tredje klass. Vi byggde en mänsklig bro mellan amerikanska och sovjetiska ambassaderna, stod där hand i hand och visade världen att vi ville att det kalla kriget skulle upphöra.
När vi kom ner till Kungsportsplatsen brann där fina marschaller som formade talet 350. Det gav mig möjlighet att förklara innebörden av 350-budskapet.
På väg till vagnen igen efter att ha lyssnat på några korta tal fortsatte jag min undervisning och förklarade en del av det vi hade skanderat om under demonstrationen. Höjning av havsytenivån som kan lägga Göteborg under vatten. Klimaträttvisa, klimatavtal, Bali, Poznan, Köpenhamn.
När jag berättade att jag planerar att åka till Köpenhamn så frågade hon om inte hon skulle kunna få följa med. Min första spontana tanke var nej, men sen insåg jag att det är ju henne det handlar om. Det är ju bland annat för hennes skull jag gör allt detta. Varför ska inte även hon få vara där?
Kanske har det fötts en ny liten klimataktivist ikväll.
Insåg att hon nu helt plötsligt blivit så stor att det faktiskt är dags att förklara vad allt det här med klimatet och koldioxiden handlar om. Så medan vi väntade på vagnen drog jag den naturliga växthuseffekten i stora drag, beskrev vad som händer när vi släpper ut koldioxid, att vi stänger in mer av solens värme och att temperaturen då ökar. En varmare jord leder till mera torka på vissa platser och det kan bli svårt att odla mat och ha tillgång till rent vatten.
Medan jag förklarade det här kände jag sorgen komma krypa. Tårarna brände bakom ögonlocken. Det är ju hon som kommer att få leva med det här. Det gör mig så förbannat ledsen.
Vi anslöt till övriga demonstranter på Götaplatsen och gick sen Avenyn ner. Dottern skrek med i de ramsor hon kunde uppfatta; "Sluta hyckla, börja cykla" är en gammal favorit. Det var en märklig känsla att gå där med henne. Stolthet. Sorg och glädje. Hopp och hopplöshet. Kämparanda och uppgivenhet. Runt omkring oss på Avenyn fortsatte människorna sina liv som om inget håller på att hända.
Jag tänkte på några av de demonstrationståg som satt spår i mig. Inför folkomröstningen om kärnkraften. Tror att det var i Umeå. "Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!" Sen minns jag starkt en fredsdemonstration i Stockholm. Jag, storasyster och pappa tog tåget ner. Jag gick kanske i andra eller tredje klass. Vi byggde en mänsklig bro mellan amerikanska och sovjetiska ambassaderna, stod där hand i hand och visade världen att vi ville att det kalla kriget skulle upphöra.
När vi kom ner till Kungsportsplatsen brann där fina marschaller som formade talet 350. Det gav mig möjlighet att förklara innebörden av 350-budskapet.
På väg till vagnen igen efter att ha lyssnat på några korta tal fortsatte jag min undervisning och förklarade en del av det vi hade skanderat om under demonstrationen. Höjning av havsytenivån som kan lägga Göteborg under vatten. Klimaträttvisa, klimatavtal, Bali, Poznan, Köpenhamn.
När jag berättade att jag planerar att åka till Köpenhamn så frågade hon om inte hon skulle kunna få följa med. Min första spontana tanke var nej, men sen insåg jag att det är ju henne det handlar om. Det är ju bland annat för hennes skull jag gör allt detta. Varför ska inte även hon få vara där?
Kanske har det fötts en ny liten klimataktivist ikväll.
Det kunde gått illa
För ett tag sen skrev jag ett inlägg som bland annat handlade om varför jag blev den jag blev. Nu har jag insett ytterligare en sak som är lite intressant.
Jag föddes i början av sjuttiotalet. Min familj bodde på den tiden i en by utanför Jokkmokk och närmsta BB var i Gällivare tio mil bort. En fredag i januari får mamma värkar och hon och pappa åker upp till Gällivare. Väl där avtar värkarna och mina föräldrar råds att köra hem igen. Men det var inget min mamma hade lust med, så de tar en sväng på stan för att göra några ärenden, sen går hon tillbaka till BB och sätter själv igång förlossningen genom att kliva upp och ner på en stol snabbt och länge. Förlossningen var nära att gå åt helvete och jag fick tillbringa första tiden i kuvös.
Så har jag fått min födelse berättad för mig.
Det jag nu insett är att jag föddes mitt under oljekrisen, när bensinen ransonerades i Sverige. Och, även om det aldrig är nån som sagt det, så måste det givetvis varit bensinransoneringen som gjorde att de inte ville behöva köra fram och tillbaka alla dessa mil.
Tänk vilkets ödets ironi det varit om jag blivit hjärnskadad då på grund av något jag nu desperat önskar ska införas igen.
Jag föddes i början av sjuttiotalet. Min familj bodde på den tiden i en by utanför Jokkmokk och närmsta BB var i Gällivare tio mil bort. En fredag i januari får mamma värkar och hon och pappa åker upp till Gällivare. Väl där avtar värkarna och mina föräldrar råds att köra hem igen. Men det var inget min mamma hade lust med, så de tar en sväng på stan för att göra några ärenden, sen går hon tillbaka till BB och sätter själv igång förlossningen genom att kliva upp och ner på en stol snabbt och länge. Förlossningen var nära att gå åt helvete och jag fick tillbringa första tiden i kuvös.
Så har jag fått min födelse berättad för mig.
Det jag nu insett är att jag föddes mitt under oljekrisen, när bensinen ransonerades i Sverige. Och, även om det aldrig är nån som sagt det, så måste det givetvis varit bensinransoneringen som gjorde att de inte ville behöva köra fram och tillbaka alla dessa mil.
Tänk vilkets ödets ironi det varit om jag blivit hjärnskadad då på grund av något jag nu desperat önskar ska införas igen.
fredag 23 oktober 2009
Take action!
Imorgon lördag är det dags för ännu en världsomspännande aktion för klimatet, den tredje denna höst efter Blog Action Day och Climate change Wake-up Call. Jag känner att jag börjar få in vanan nu.
För den som mot all förmodan missat det så arrangerar organisationen 350.org imorgon en global klimataktionsdag. Här i Göteborg blir det samling på Götaplatsen 17.45 och promenad Avenyn ner till Kungsportsplatsen där aktiviteterna fortsätter.
För den som mot all förmodan missat det så arrangerar organisationen 350.org imorgon en global klimataktionsdag. Här i Göteborg blir det samling på Götaplatsen 17.45 och promenad Avenyn ner till Kungsportsplatsen där aktiviteterna fortsätter.
torsdag 22 oktober 2009
Skål!
Idag firar jag att det är tio år sen jag träffade min underbara man. Vi har ätit gott, druckit god champagne och haft det allmänt mysigt.
Nu ska jag fortsätta på den linjen.
Nu ska jag fortsätta på den linjen.
tisdag 20 oktober 2009
Lunchrapport
Alltså. Jag har varit på ett underbart litet ställe. Tvärs över gatan från möteslokalerna ligger en liten kombinerad affär/lunchrestaurang med endast ekologiska varor och vegetarisk mat. Förutom säsongens frukt och grönsaker (gissningsvis lokala) fanns mjöl, pasta, konserver, delikatesser, bröd, kakor osv.
Det fanns tre vegetariska soppor, flera olika sorters bröd, och ett jättebuffé med olika kalla och varma rätter. Och eftersom det är Österrike kan man dessutom köpa vin och öl, både till maten och för att ta med.
Mer än så behövs inte för att göra mig lycklig.
Det fanns tre vegetariska soppor, flera olika sorters bröd, och ett jättebuffé med olika kalla och varma rätter. Och eftersom det är Österrike kan man dessutom köpa vin och öl, både till maten och för att ta med.
Mer än så behövs inte för att göra mig lycklig.
söndag 18 oktober 2009
Visit to Vienna
Är i Wien för några dagars arbete. Roligt, intressant, fruktansvärt svårt och, inbillar jag mig, viktigt. Om det visar sig vara oviktigt och bortkastat kommer jag att gräma mig otroligt mycket. För då har jag gjort de här otäcka flygresorna alldeles i onödan.
Hade önskat att jag just nu kunnat gå omkring och se mig omkring i staden. Istället sitter jag på mitt klaustrofobiska hotellrum och förbereder mig för imorgon.
Ser fram emot den dagen då tekniken gjort det möjligt för oss att delta i internationella sammanhang utan att mötas fysiskt.
Hade önskat att jag just nu kunnat gå omkring och se mig omkring i staden. Istället sitter jag på mitt klaustrofobiska hotellrum och förbereder mig för imorgon.
Ser fram emot den dagen då tekniken gjort det möjligt för oss att delta i internationella sammanhang utan att mötas fysiskt.
fredag 16 oktober 2009
We are the world
Ikväll gjorde Idol-gänget en version av "We are the world". Jag kan inte höra den låten utan att få gåshud. Så också ikväll.
Funderar ibland på varför jag blev som jag blev. Var kom det här engagemanget ifrån?
Ikväll slog det mig att hela Live Aid-grejen kan vara en del av förklaringen. Jag var tio år då. Jag minns att svälten i Afrika berörde mig djupt och jag köpte både "Do they know it´s Christmas" och "We are the world". Jag såg stora delar av Live Aid-galan och imponerades av Bob Geldof och att han visade att en enda person kan göra skillnad.
Där nånstans föddes nog många saker. En insikt att jordens resurser är väldigt ojämnt fördelade, att det finns en inbyggd orättvisa i hela samhället. En övertygelse att det går att förändra, att alla människor är viktiga och kan bidra till ett bättre samhälle. Ett intresse för vad som händer på andra platser i världen och en känsla av solidaritet med de som har det svårt.
Funderar ibland på varför jag blev som jag blev. Var kom det här engagemanget ifrån?
Ikväll slog det mig att hela Live Aid-grejen kan vara en del av förklaringen. Jag var tio år då. Jag minns att svälten i Afrika berörde mig djupt och jag köpte både "Do they know it´s Christmas" och "We are the world". Jag såg stora delar av Live Aid-galan och imponerades av Bob Geldof och att han visade att en enda person kan göra skillnad.
Där nånstans föddes nog många saker. En insikt att jordens resurser är väldigt ojämnt fördelade, att det finns en inbyggd orättvisa i hela samhället. En övertygelse att det går att förändra, att alla människor är viktiga och kan bidra till ett bättre samhälle. Ett intresse för vad som händer på andra platser i världen och en känsla av solidaritet med de som har det svårt.
torsdag 15 oktober 2009
Idag: Blog Action Day
Som en av drygt hundra svenska bloggar deltar jag idag i årets Blog Action Day på temat Climate Change.
Jag har varit inne på några olika teman för dagens inlägg:
Så, here we go at "Revenge of the glädjebudskap". Och som vanligt har jag ingen aning om var det kommer att sluta.
Ingen har väl kunna undgå Volkswagens nya kampanj "The fun theory" med den pianospelande trappan och världens djupaste soptunna. Teorin för stunden, som Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson för övrigt är tidernas kanske största anhängare av, är att det måste vara skoj och trevligt att vara miljöengagerad. Samhällets omställning till en mer hållbar framtid är mysig och oproblematisk. Det finns roliga, tekniska lösningar och gröna alternativ att ta till i varje situation.
Jag vet inte vad detta är ett tecken på. Kanske är det en reaktion på allt för mycket kris och elände. Eller så är det bara så att det är roligare med roligheter. Eller, om jag ska vara konspiratorisk, så handlar det om att villa bort oss. Få oss att glömma att det är allvar nu. Att det kommer att bli besvärligt, faktiskt vad vi än väljer.
Snacka om att vår generation sitter med Svarte Petter. Vi är den första generation nånsin som inte kommer att få det bättre än vår föräldrageneration. I själva verket har våra föräldrar skänkt oss ett sjunkande skepp. Medan de har smort sina krås har de grävt en jävligt djup grav åt sina barn och barnbarn.
Vi har två alternativ. Business-as-usual eller en snabb, total "deoljefiering" av hela samhället.
Det första leder med största sannolikhet till ett jordklot med riktigt usla förutsättningar för mänskligt liv på väldigt många platser, medan det andra alternativet innehåller en massa spännande utmaningar och nya lärdomar. Något vi människor ju bevisligen är ruggigt duktiga på.
Det känns som att vi inte har något reellt alternativ och det är väl här glädjebudskapet kommer in. Eller borde komma in. Business-as-usual är kris, krig och elände. Det hållbara samhället är spännande utmaningar och nya lösningar. Om du ser dig omkring så kan du nog inte se något som inte i något skede har kommit i kontakt med olja. Det är detta som är utmaningen. Nya lösningar för precis ALLT i samhället och det är vi, dagens och morgondagens vuxna som ska komma på de här nya lösningarna.
Shit, vad spännande! Vi är på väg in i en helt okänd framtid som vi alla har ansvar för och som vi gemensamt ska forma.
Det kan ju faktiskt bli hur kul som helst.
Jag har varit inne på några olika teman för dagens inlägg:
- När jag blir statsminister så...
- Kunskap suger
- Revenge of the glädjebudskap
- Redan i Rio
Så, here we go at "Revenge of the glädjebudskap". Och som vanligt har jag ingen aning om var det kommer att sluta.
Ingen har väl kunna undgå Volkswagens nya kampanj "The fun theory" med den pianospelande trappan och världens djupaste soptunna. Teorin för stunden, som Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson för övrigt är tidernas kanske största anhängare av, är att det måste vara skoj och trevligt att vara miljöengagerad. Samhällets omställning till en mer hållbar framtid är mysig och oproblematisk. Det finns roliga, tekniska lösningar och gröna alternativ att ta till i varje situation.
Jag vet inte vad detta är ett tecken på. Kanske är det en reaktion på allt för mycket kris och elände. Eller så är det bara så att det är roligare med roligheter. Eller, om jag ska vara konspiratorisk, så handlar det om att villa bort oss. Få oss att glömma att det är allvar nu. Att det kommer att bli besvärligt, faktiskt vad vi än väljer.
Snacka om att vår generation sitter med Svarte Petter. Vi är den första generation nånsin som inte kommer att få det bättre än vår föräldrageneration. I själva verket har våra föräldrar skänkt oss ett sjunkande skepp. Medan de har smort sina krås har de grävt en jävligt djup grav åt sina barn och barnbarn.
Vi har två alternativ. Business-as-usual eller en snabb, total "deoljefiering" av hela samhället.
Det första leder med största sannolikhet till ett jordklot med riktigt usla förutsättningar för mänskligt liv på väldigt många platser, medan det andra alternativet innehåller en massa spännande utmaningar och nya lärdomar. Något vi människor ju bevisligen är ruggigt duktiga på.
Det känns som att vi inte har något reellt alternativ och det är väl här glädjebudskapet kommer in. Eller borde komma in. Business-as-usual är kris, krig och elände. Det hållbara samhället är spännande utmaningar och nya lösningar. Om du ser dig omkring så kan du nog inte se något som inte i något skede har kommit i kontakt med olja. Det är detta som är utmaningen. Nya lösningar för precis ALLT i samhället och det är vi, dagens och morgondagens vuxna som ska komma på de här nya lösningarna.
Shit, vad spännande! Vi är på väg in i en helt okänd framtid som vi alla har ansvar för och som vi gemensamt ska forma.
Det kan ju faktiskt bli hur kul som helst.
Stolt
Nu kan vi börja slå oss för bröstet, alla vi som kryssade Isabella Lövin i EU-valet i somras. Hon har lyckats övertyga fiskeutskottet att säga nej till det nya fiskeavtalet mellan EU och Guinea. Det är tydligen en historisk händelse. Heja Isabella!
Nu ska vi bara hoppas på att även parlamentet och kommissionen går på denna linje.
Nu ska vi bara hoppas på att även parlamentet och kommissionen går på denna linje.
tisdag 13 oktober 2009
Viktig film
Tänk vad många filmer det finns att se om klimatet. Några jag kommer på på rak arm är:
Och så nu denna.
Wake Up, Freak Out - then get a Grip.
En riktig kortis på 11 minuter som pedagogiskt och bra förklarar återkopplingsmekanismerna. Känner du att du, eller någon i din närhet, inte riktigt fattat vad de handlar om ännu så är detta väl investerade minuter.
- Home
- En obekväm sanning
- I elfte timmen
- The Age of Stupid
Och så nu denna.
Wake Up, Freak Out - then get a Grip.
En riktig kortis på 11 minuter som pedagogiskt och bra förklarar återkopplingsmekanismerna. Känner du att du, eller någon i din närhet, inte riktigt fattat vad de handlar om ännu så är detta väl investerade minuter.
Imponerande!
Britterna sluter upp kring klimatet och superhjältinnan Franny Armstrong. 41 800 privatpersoner, företag och organisationer har skrivit under 10:10-kampanjen och därmed lovat att minska sina koldioxidutsläpp med 10 procent kommande år.
Ett mycket bra initiativ. För de allra flesta är det inga svårigheter att minska utsläppen med omkring tio procent och sen kanske det går av bara farten att fortsätta minska sin miljöpåverkan både gällande klimat och andra aspekter. Och förutom att detta ger tydliga signaler till politikerna visar det också näringslivet att det finns en efterfrågan på varor och tjänster med låg miljöbelastning.
Själv skulle jag mer än gärna tillhöra en grupp eller ett nätverk som tillsammans står upp för att det är både nödvändigt och möjligt att leva med små koldioxidutsläpp. Som hjälper varandra, utmanar både sig själva och "etablissemanget" och trycker på för en kraftig omställning av samhället. För när vi som individer inte kan göra mer på egen hand kommer det att krävas tydliga åtgärder på den politiska nivån. Och än så länge känner nog inte våra politiker att det finns någon opinion för dessa nödvändiga åtgärder.
Ett mycket bra initiativ. För de allra flesta är det inga svårigheter att minska utsläppen med omkring tio procent och sen kanske det går av bara farten att fortsätta minska sin miljöpåverkan både gällande klimat och andra aspekter. Och förutom att detta ger tydliga signaler till politikerna visar det också näringslivet att det finns en efterfrågan på varor och tjänster med låg miljöbelastning.
Själv skulle jag mer än gärna tillhöra en grupp eller ett nätverk som tillsammans står upp för att det är både nödvändigt och möjligt att leva med små koldioxidutsläpp. Som hjälper varandra, utmanar både sig själva och "etablissemanget" och trycker på för en kraftig omställning av samhället. För när vi som individer inte kan göra mer på egen hand kommer det att krävas tydliga åtgärder på den politiska nivån. Och än så länge känner nog inte våra politiker att det finns någon opinion för dessa nödvändiga åtgärder.
måndag 12 oktober 2009
Influensavaccinering
Så har vaccinet kommit till landet och det är dags att ta ställning till, inte bara vaccinering av mig själv, utan också av barnen. Jag känner stor motvilja till att behöva fatta detta beslut.
Jag har inte satt mig in i influensan och vaccinet helt och hållet men en sak har slagit mig om min egen o-logik.
När det gäller klimatförändringen så agerar jag helt och fullt utifrån försiktighetsprincipen. Vetskapen om risken att det kan gå åt skogen får mig att bygga upp hela mitt liv på att minimera risken, både för mig själv personligen och för samhället och mänskligheten.
Men när det gäller nya influensan bryr jag mig mycket lite om larm och varningar. Jag misstror gärna myndigheterna, att de förstorar upp risken, att det ligger nåt konspiratoriskt bakom nästan. Är det inte sånt som klimatskeptikerna brukar anföra när det gäller klimatet?
När det gäller influensan blir jag egoistisk och bryr mig väldigt lite om det solidariska som brukar anges som motiv för vaccinering. Solidaritet som jag annars håller som ett honnörsord.
Är det inte konstigt?
Jag har inte satt mig in i influensan och vaccinet helt och hållet men en sak har slagit mig om min egen o-logik.
När det gäller klimatförändringen så agerar jag helt och fullt utifrån försiktighetsprincipen. Vetskapen om risken att det kan gå åt skogen får mig att bygga upp hela mitt liv på att minimera risken, både för mig själv personligen och för samhället och mänskligheten.
Men när det gäller nya influensan bryr jag mig mycket lite om larm och varningar. Jag misstror gärna myndigheterna, att de förstorar upp risken, att det ligger nåt konspiratoriskt bakom nästan. Är det inte sånt som klimatskeptikerna brukar anföra när det gäller klimatet?
När det gäller influensan blir jag egoistisk och bryr mig väldigt lite om det solidariska som brukar anges som motiv för vaccinering. Solidaritet som jag annars håller som ett honnörsord.
Är det inte konstigt?
Ris-skoj
Behöver du träna på svåra engelska ord, kanske inför Högskoleprovet? Eller vill du utmana kompisarna, den äkta hälften, tonårsdottern på ett spel som både är lärorikt och gör gott för mänskligheten?
Här kan du förena nytta med nöje.
För varje fråga man gissar rätt så skänks 10 riskorn till FNs matprogram. Det är bara att sätta igång.
Här kan du förena nytta med nöje.
För varje fråga man gissar rätt så skänks 10 riskorn till FNs matprogram. Det är bara att sätta igång.
fredag 9 oktober 2009
Övergiven
Jag känner mig ensam och övergiven. Jag vet inte vart jag ska vända mig med min klimatfrustration, mitt engagemang och min önskan efter att tillhöra en grupp som tycker som jag.
Det är ett knappt år kvar till valet och det finns inget parti jag kan lägga min röst på. I den här jämförelsen över partiernas budgetar hittar jag ingenting som ens är i närheten av tillräckligt för att kapa koldioxidutsläppen tillräckligt mycket för att klara Klimatmålet.
Det poppar upp olika klimataktionsgrupper som svampar ur marken, men för mig är det oklart vad de handlar om. Vad de vill. Några jag hittar vid en snabb sökning är:
Naturskyddsföreningen
Klimax
Ställ om Sverige
350.org
Klimataktion
Kanske det helt enkelt blivit för många organisationer. Jag gissar att jag inte är ensam om att känna mig vilsen, flytande ute på ett mörkt, kallt, stormigt hav. Uppenbarligen skulle jag inte behöva känna så här. Mångfalden av klimatgrupper bevisar att det finns oerhört många människor runt om i Sverige idag som kämpar för en bättre värld.
Undrar vad de ska rösta på om ett år.
Det är ett knappt år kvar till valet och det finns inget parti jag kan lägga min röst på. I den här jämförelsen över partiernas budgetar hittar jag ingenting som ens är i närheten av tillräckligt för att kapa koldioxidutsläppen tillräckligt mycket för att klara Klimatmålet.
Det poppar upp olika klimataktionsgrupper som svampar ur marken, men för mig är det oklart vad de handlar om. Vad de vill. Några jag hittar vid en snabb sökning är:
Naturskyddsföreningen
Klimax
Ställ om Sverige
350.org
Klimataktion
Kanske det helt enkelt blivit för många organisationer. Jag gissar att jag inte är ensam om att känna mig vilsen, flytande ute på ett mörkt, kallt, stormigt hav. Uppenbarligen skulle jag inte behöva känna så här. Mångfalden av klimatgrupper bevisar att det finns oerhört många människor runt om i Sverige idag som kämpar för en bättre värld.
Undrar vad de ska rösta på om ett år.
Klimatkontot
Nu har jag varit inne och testat Klimatkontot, IVLs nya klimatkalkylator. Den känns spontant mer genomarbetad än andra liknande initiativ. Problemet är att man alltid får så hemskt olika resultat.
Det var faktiskt en av anledningarna till att jag började med det här experimentet, att jag blev så frustrerad och missnöjd över alla dessa kalkylatorer som gav så olika svar.
Hamnade på 3,7 ton på Klimatkontot.
I IVL:s tidigare klimatkalkylator hamnade jag på 2,2 ton.
Hos WWF hamnar jag på 6,26 ton.
Hos Konsumentverket blev jag Acceptabel.
Hos Göteborgs Stad får jag 1,84 ton.
Ja, ni fattar. Spannet är så otroligt stort så för mig är sådana här kalkylatorer helt oanvändbara.
I mitt snabba överslag förra månaden hamnade jag på runt två ton för mina personliga utsläpp. En av förklaringarna till den högre siffran för Klimatkontot-beräkningen är att den inkluderar flygresor i tjänsten, vilket jag inte tagit med i mitt överslag.
Det var faktiskt en av anledningarna till att jag började med det här experimentet, att jag blev så frustrerad och missnöjd över alla dessa kalkylatorer som gav så olika svar.
Hamnade på 3,7 ton på Klimatkontot.
I IVL:s tidigare klimatkalkylator hamnade jag på 2,2 ton.
Hos WWF hamnar jag på 6,26 ton.
Hos Konsumentverket blev jag Acceptabel.
Hos Göteborgs Stad får jag 1,84 ton.
Ja, ni fattar. Spannet är så otroligt stort så för mig är sådana här kalkylatorer helt oanvändbara.
I mitt snabba överslag förra månaden hamnade jag på runt två ton för mina personliga utsläpp. En av förklaringarna till den högre siffran för Klimatkontot-beräkningen är att den inkluderar flygresor i tjänsten, vilket jag inte tagit med i mitt överslag.
torsdag 8 oktober 2009
Annat går före
Det finns som vanligt massor att skriva om, men denna vecka har annat gått före bloggen.
Vännen L som var förbi på mat och prat. Hon som är så modig, som tar tag i sitt liv. Gör förändringar och tar initiativ även fast det är läskigt. Sådant beundrar jag.
Idag har det varit webinar igen, om transporter denna gång. Något av en hjärtefråga för mig. Samtidigt som Johan inledde hann jag skiva några äpplen och hänga upp under taket. Där får de hänga och torka till fina äppelringar. Smaskigt nyttigt godis att sticka åt barnen när det krisar i höst.
Funderar mycket på hur man ska mobilisera många människor som vill åt samma håll. Som är beredda att göra någon eller några förändringar i sitt liv för att minska koldioxidutsläppen. Som kan utgöra en kritisk massa.
Har dessutom börjat läsa "Vår beskärda del", en bok helt i min smak. Äntligen någon som beskriver en konkret åtgärd, ett styrmedel som kan förändra samhället.
Har också funderat mycket på ordet klimatmål. Jag vill kidnappa det ordet. Ändra dess betydelse. Från att vara en siffra och ett årtal på ett papper, till att betyda målet att rädda klimatet. "Vi ska klara klimatmålet" handlar inte om att minska utsläppen med x procent till år x, utan det handlar om att undvika klimatkaos. Är ni med mig?
Vännen L som var förbi på mat och prat. Hon som är så modig, som tar tag i sitt liv. Gör förändringar och tar initiativ även fast det är läskigt. Sådant beundrar jag.
Idag har det varit webinar igen, om transporter denna gång. Något av en hjärtefråga för mig. Samtidigt som Johan inledde hann jag skiva några äpplen och hänga upp under taket. Där får de hänga och torka till fina äppelringar. Smaskigt nyttigt godis att sticka åt barnen när det krisar i höst.
Funderar mycket på hur man ska mobilisera många människor som vill åt samma håll. Som är beredda att göra någon eller några förändringar i sitt liv för att minska koldioxidutsläppen. Som kan utgöra en kritisk massa.
Har dessutom börjat läsa "Vår beskärda del", en bok helt i min smak. Äntligen någon som beskriver en konkret åtgärd, ett styrmedel som kan förändra samhället.
Har också funderat mycket på ordet klimatmål. Jag vill kidnappa det ordet. Ändra dess betydelse. Från att vara en siffra och ett årtal på ett papper, till att betyda målet att rädda klimatet. "Vi ska klara klimatmålet" handlar inte om att minska utsläppen med x procent till år x, utan det handlar om att undvika klimatkaos. Är ni med mig?
måndag 5 oktober 2009
Palt
Igår gjorde vi en klimatsmart middag, som man kanske dock behöver ha norrländskt påbrå för att uppskatta.
Pitepalt.
Näst efter löksoppa bör man knappt kunna hitta billigare, enklare, klimatsmartare middag.
Skala och riv potatis
Blanda med salt, kornmjöl och vanligt vetemjöl
Rulla/klappa "ishockeypuckar"*
Lägg ner i kokande vatten
Koka en stund
Ät och njut med lingonsylt, stekt lök (och kanske en klick sirap...).
Mer utförligt recept brukar finnas på kornmjölspaketet.
* Är man köttätare tillför man ungefär här stekt rimmat fläsk men det kan vi ju bortse ifrån
Pitepalt.
Näst efter löksoppa bör man knappt kunna hitta billigare, enklare, klimatsmartare middag.
Skala och riv potatis
Blanda med salt, kornmjöl och vanligt vetemjöl
Rulla/klappa "ishockeypuckar"*
Lägg ner i kokande vatten
Koka en stund
Ät och njut med lingonsylt, stekt lök (och kanske en klick sirap...).
Mer utförligt recept brukar finnas på kornmjölspaketet.
* Är man köttätare tillför man ungefär här stekt rimmat fläsk men det kan vi ju bortse ifrån
söndag 4 oktober 2009
Vad har du i ditt badrumsskåp?
Jag har tidigare skrivit om Pia som vann Mölndals miljöpris i våras. Tyvärr är länken borta så man kan inte längre läsa motiveringen, men nu kan man istället lyssna på henne och få lära sig vilka kemikalier man ska hålla utkik efter i badrummet och köket.
Gå in här och klicka dig fram till Bildningsbyrån-EU och programmet Är du giftfri?
Gå in här och klicka dig fram till Bildningsbyrån-EU och programmet Är du giftfri?
lördag 3 oktober 2009
Regnig lördag
Hade sett fram emot en vacker höstlördag i kolonin, istället blev det regn och städning av lägenheten. Som vanligt blir jag på dåligt humör av att städa. Vi har inte lyckats komma loss med beslutet att skaffa städhjälp ännu tyvärr. Det känns som att vi har städat hela dagen och ändå är det lika rörigt och smutsigt som innan vi började. Hur är det möjligt?
Ikväll ska vi i alla fall ha grannarna på upp middag. Vi ligger efter med att fira deras födelsedagar, men nu ska det äntligen bli av.
Jag kan tyvärr inte skryta med något under av klimatsmart middag. Toast med chevré mm till förrätt, teriyakilax med glasnudlar och wokad vitkål till huvudrätt och päronpaj (kolonipäron!) till efterrätt.
Min familj äter alldeles för mycket kött vilket jag ibland besväras av. Men så länge jag inte lagar maten kan jag knappast tvinga dem att äta vegetariskt. Min make är generellt skeptisk till vegetarisk mat så även om jag lagat nåt smaskigt vegetariskt så finns det oftast även en kötträtt på bordet. Och då väljer (såklart) barnen det. Just nu känns detta som något av ett misslyckande, men eftersom jag inte ser någon möjlighet att ändra på detta så försöker jag släppa det.
Ikväll ska vi i alla fall ha grannarna på upp middag. Vi ligger efter med att fira deras födelsedagar, men nu ska det äntligen bli av.
Jag kan tyvärr inte skryta med något under av klimatsmart middag. Toast med chevré mm till förrätt, teriyakilax med glasnudlar och wokad vitkål till huvudrätt och päronpaj (kolonipäron!) till efterrätt.
Min familj äter alldeles för mycket kött vilket jag ibland besväras av. Men så länge jag inte lagar maten kan jag knappast tvinga dem att äta vegetariskt. Min make är generellt skeptisk till vegetarisk mat så även om jag lagat nåt smaskigt vegetariskt så finns det oftast även en kötträtt på bordet. Och då väljer (såklart) barnen det. Just nu känns detta som något av ett misslyckande, men eftersom jag inte ser någon möjlighet att ändra på detta så försöker jag släppa det.
fredag 2 oktober 2009
Nya idoler
Måste nog börja följa basketligan. Ser att Örebro har fått ett riktigt miljövänligt lag, Ecoörebro. Planen är att bli det mest miljömedvetna laget inom svensk idrott.
Tåget till matcherna, hembakt och ekologiskt i cafeterian och klubbens spelare ska tydligen utbildas till miljöambassadörer och verka för ökad miljömedvetenhet och större miljöhänsyn. Vidare uppmanas besökarna att ta cykeln till hemmamatcherna.
Kul.
Tåget till matcherna, hembakt och ekologiskt i cafeterian och klubbens spelare ska tydligen utbildas till miljöambassadörer och verka för ökad miljömedvetenhet och större miljöhänsyn. Vidare uppmanas besökarna att ta cykeln till hemmamatcherna.
Kul.
Några tips
Redan i våras tipsade jag om groddade mungbönor, men jag hade kommit av mig lite så kanske behövde ni också påminnas. Som sagt; gott, nyttigt och klimatsmart.
Och så måste jag tipsa alla barnföräldrar om Kavats ekologiska sortiment. E-shopen hittar ni här. Vi köpte ett par kängor till stora flickan och hon är stormförtjust.
Skorna tillverkas i Sverige av vegetabilgarvat* skinn och uppfyller kraven för att få märkas med EU-Blomman.
*Vegetabilgarvat = Skinnet är garvat utan några som helst farliga kemikalier. Vanligen är skinn kromgarvat, en gammal, men dock inte lika miljövänlig, metod.
Och så måste jag tipsa alla barnföräldrar om Kavats ekologiska sortiment. E-shopen hittar ni här. Vi köpte ett par kängor till stora flickan och hon är stormförtjust.
Skorna tillverkas i Sverige av vegetabilgarvat* skinn och uppfyller kraven för att få märkas med EU-Blomman.
*Vegetabilgarvat = Skinnet är garvat utan några som helst farliga kemikalier. Vanligen är skinn kromgarvat, en gammal, men dock inte lika miljövänlig, metod.
torsdag 1 oktober 2009
Mina fortsatta utmaningar
I januari skrev jag också ett blogginlägg med det långa namnet "Vad jag gör och vad jag behöver bli bättre på". Tänkte återkomma till detta idag. Kände att jag behövde påminna mig själv om vad jag håller på med och stämma av hur jag sköter mig...
Och kolla om det finns några gömda mygg eller kameler någonstans.
I januari såg min lista på vad jag behöver bli bättre på ut så här:
Duscha kortare tränar jag fortfarande på. Det där är en vana som visade sig vara otroligt svår att bryta. För att inte tala om att duscha mer sällan. Har misslyckats totalt med denna punkt. Detsamma gäller pappershanddukarna på jobbet. Hade nån tanke att ta med en egen frottéhandduk dit, men det har inte blivit av.
Jag tror att jag tittar mindre på TV. Däremot blir det mer tid vid datorn. Så det går nog på ett ut.
Att äta mer säsongsanpassat är jag fortfarande dålig på. Det är svårt! Däremot är jag en hejare på att inte slänga mat. Tycker jag själv i alla fall. Tycker också att jag äter något mindre fisk nu än för ett år sen.
Att beställa hem mat var vi bra på i våras, men nu har vi inte kommit in i rutinen alls efter sommaren. På söndag är det i alla fall dags att beställa från Hedenborgs. Kanske ska vi också ge Matservice en ny chans under hösten.
Att inte tvätta kläder så ofta och rutinmässigt blir jag bättre och bättre på. Försöker byta om det första jag gör när jag kommer hem efter jobbet och hänga upp kläderna på galge istället för att bara slänga dem i en hög.
Blandat resultat alltså.
En "kamel" jag inte alls var medveten om (eller ville kännas vid) i början av året var mejeriprodukterna. Och vinet.
Så min lista på höstens utmaningar ser ut så här:
Och kolla om det finns några gömda mygg eller kameler någonstans.
I januari såg min lista på vad jag behöver bli bättre på ut så här:
- att dricka mindre té
- att duscha kortare/mer sällan
- att använda färre pappershanddukar (toaletten på jobbet...)
- att titta mindre på TV (mer av livskvalitetsskäl än av miljöskäl)
- att äta mer säsongsanpassat
- att slänga mindre mat
- att äta mindre fisk
- att hitta rutiner för hembeställning av mat för att slippa åka iväg och handla
- att inte tvätta kläder så ofta och rutinmässigt
Duscha kortare tränar jag fortfarande på. Det där är en vana som visade sig vara otroligt svår att bryta. För att inte tala om att duscha mer sällan. Har misslyckats totalt med denna punkt. Detsamma gäller pappershanddukarna på jobbet. Hade nån tanke att ta med en egen frottéhandduk dit, men det har inte blivit av.
Jag tror att jag tittar mindre på TV. Däremot blir det mer tid vid datorn. Så det går nog på ett ut.
Att äta mer säsongsanpassat är jag fortfarande dålig på. Det är svårt! Däremot är jag en hejare på att inte slänga mat. Tycker jag själv i alla fall. Tycker också att jag äter något mindre fisk nu än för ett år sen.
Att beställa hem mat var vi bra på i våras, men nu har vi inte kommit in i rutinen alls efter sommaren. På söndag är det i alla fall dags att beställa från Hedenborgs. Kanske ska vi också ge Matservice en ny chans under hösten.
Att inte tvätta kläder så ofta och rutinmässigt blir jag bättre och bättre på. Försöker byta om det första jag gör när jag kommer hem efter jobbet och hänga upp kläderna på galge istället för att bara slänga dem i en hög.
Blandat resultat alltså.
En "kamel" jag inte alls var medveten om (eller ville kännas vid) i början av året var mejeriprodukterna. Och vinet.
Så min lista på höstens utmaningar ser ut så här:
- att äta mindre mejeriprodukter
- att fortsätta arbeta för att Familjebostäder ska köpa in Bra Miljövalmärkt fjärrvärme
- att duscha kortare (det måste gå!)
- att äta mer säsongsanpassat och mindre fisk
- att dricka mindre öl och vin
Nä, vi har nog inte kommit längre
I januari skrev jag ett blogginlägg med namnet Puh. Har vi inte kommit längre? Det föranleddes av en notis i tidningen Mersmak som berättade att 78 procent av svenskarna var villiga att sänka sin levnadsstandard för att bidra till en bättre miljö. Jag blev då så uppgiven av svaren på vad människor kan tänka sig att göra för miljöns skull; sopsortering, sluta köpa vatten på flaska, slänga mindre mat och byta till lågenergilampor, var några av svaren.
Varken då eller nu ser jag nån sänkt levnadsstandard i de svaren.
Nu var det dags igen. Läste häromdagen i det lokala medlemsbladet som följer med just Mersmak en sån där spalt där fyra personer tillfrågats om vad de gör för att påverka miljön på ett bra sätt. Jag satte nästan kvällstéet i halsen när jag såg att en kvinna svarade att hon undviker att köpa varor i dubbelförpackningar.
Mitt miljöengagemang startade på allvar i Trollhättan 1993 när jag tjatade in mig på en arbetsmarknadsåtgärd som var populär på den tiden, "Miljöinformatörer". Bland annat stod vi i de lokala mataffärerna och försökte prata med folk om vad som var bra miljöval. En av de saker som var "heta" på den tiden var just detta med dubbelförpackningar.
Det är nästan så att jag storknar när jag inser att detta tydligen fortfarande är ett problem. Dels för att det är rimligt att fråga sig vad producenterna har hållit på med de senaste 16 åren. Och dels för att jag blir så sorgsen över att det uppenbart finns konsumenter som stannat där. Som inte kommit vidare, insett att det finns andra, betydligt viktigare saker att ta tag i än dubbelförpackningar.
Så frågan är fortfarande högst giltig. Har vi inte kommit längre?
Vi har lååång väg att gå innan planeten är räddad.
Varken då eller nu ser jag nån sänkt levnadsstandard i de svaren.
Nu var det dags igen. Läste häromdagen i det lokala medlemsbladet som följer med just Mersmak en sån där spalt där fyra personer tillfrågats om vad de gör för att påverka miljön på ett bra sätt. Jag satte nästan kvällstéet i halsen när jag såg att en kvinna svarade att hon undviker att köpa varor i dubbelförpackningar.
Mitt miljöengagemang startade på allvar i Trollhättan 1993 när jag tjatade in mig på en arbetsmarknadsåtgärd som var populär på den tiden, "Miljöinformatörer". Bland annat stod vi i de lokala mataffärerna och försökte prata med folk om vad som var bra miljöval. En av de saker som var "heta" på den tiden var just detta med dubbelförpackningar.
Det är nästan så att jag storknar när jag inser att detta tydligen fortfarande är ett problem. Dels för att det är rimligt att fråga sig vad producenterna har hållit på med de senaste 16 åren. Och dels för att jag blir så sorgsen över att det uppenbart finns konsumenter som stannat där. Som inte kommit vidare, insett att det finns andra, betydligt viktigare saker att ta tag i än dubbelförpackningar.
Så frågan är fortfarande högst giltig. Har vi inte kommit längre?
Vi har lååång väg att gå innan planeten är räddad.
onsdag 30 september 2009
Back on track
Den här veckan är allt mycket ljusare, lättare, roligare igen.
Idag var jag ute i kolonin och plockade hem en hel massa tomater, några päron och två äpplen. Äppelskörden är en liten sorg. Från att ha badat i äpplen förra året är skillnaden milsvidd. I år blir det i princip inga äpplen alls. Fast, tänker jag sen, före vi köpte kolonin överlevde vi ju faktiskt helt utan egna äpplen. Man vänjer sig fort.
Idag var jag ute i kolonin och plockade hem en hel massa tomater, några päron och två äpplen. Äppelskörden är en liten sorg. Från att ha badat i äpplen förra året är skillnaden milsvidd. I år blir det i princip inga äpplen alls. Fast, tänker jag sen, före vi köpte kolonin överlevde vi ju faktiskt helt utan egna äpplen. Man vänjer sig fort.
tisdag 29 september 2009
Nya strumpor
Jag hade ju en liten strumpkris för ett tag sen. Som tur var tipsade Karin om Gröna Grodans bambustrumpor och igår levererades ett fint litet paket.
Jag kan inte annat än att stämma in i lovorden. Otroligt skönt material. Helt otippat.
Jag kan inte annat än att stämma in i lovorden. Otroligt skönt material. Helt otippat.
Och nu blir det reklam
En kompis till mig har lanserat en ny webtjänst för matematikhjälp på nätet. Han behöver all reklam han kan få så därför gör jag det här inlägget som ligger helt utanför temat för bloggen.
Om ni känner någon som just nu läser gymnasiematematik så tipsa gärna vederbörande om att besöka matematikvideo.se.
Han är dessutom trogen läsare av denna blogg, så kommentera gärna här om ni har några synpunkter på hans sida.
Om ni känner någon som just nu läser gymnasiematematik så tipsa gärna vederbörande om att besöka matematikvideo.se.
Han är dessutom trogen läsare av denna blogg, så kommentera gärna här om ni har några synpunkter på hans sida.
måndag 28 september 2009
Mat och klimat
Den här veckan har Naturskyddsföreningen sin traditionsenliga Miljövänliga vecka. I år är temat Mat och klimat och några av budskapen är:
Personligen kan jag tycka att Naturskyddsföreningen fegar ur lite, jag hade önskat en tuffare retorik. Det är klart att det är bra att göra varannan måltid vegetarisk, men nu pratar vi om en förening som utger sig för att vilja rädda världen och att då inte ta debatten om till exempel mejeriprodukternas klimatpåverkan är för mig underligt.
Själv utger jag mig ju för att vara hyfsat medveten och påläst, men att mejeriprodukterna står för så mycket som kanske 500 kg per år hade jag ingen aning om innan jag började det här experimentet.
Om man betänker att vi ska ner till kanske ungefär just 500 kg koldioxidutsläpp per person och år i en hållbar framtid så är det lätt att inse att det inte räcker att äta varannan vegetariskt. Bara genom att äta motsvarande ett kg brasilianskt nötkött i månaden kommer man upp i 500 kg.
Under det här året försöker jag byta ut en del av min fiskkonsumtion mot baljväxter, jag har slutat med mjölk i téet, och jag laddar för att sluta med osten på frukostmackan. Jag försöker ta hand om alla rester. Vi beställer hem en del mat, en del handlar vi på de lokala affärerna och nån gång ibland, kanske en gång i månaden, tar maken bilen till "stor-Coop". Jag försöker lära mig att tänka på att äta säsongsanpassat men tycker ofta att det är svårt.
Det är mycket att tänka på när det gäller maten, men det som är bra med det är att det finns någon liten åtgärd som passar alla!
- Ät mindre kött
- Släng inte mat
- Ät ekologiskt (och ska det vara kött så köp naturbeteskött)
- Ät säsongsanpassat
- Ät grova grönsaker
- Ät mindre ris
- Ta inte bilen till affären
Personligen kan jag tycka att Naturskyddsföreningen fegar ur lite, jag hade önskat en tuffare retorik. Det är klart att det är bra att göra varannan måltid vegetarisk, men nu pratar vi om en förening som utger sig för att vilja rädda världen och att då inte ta debatten om till exempel mejeriprodukternas klimatpåverkan är för mig underligt.
Själv utger jag mig ju för att vara hyfsat medveten och påläst, men att mejeriprodukterna står för så mycket som kanske 500 kg per år hade jag ingen aning om innan jag började det här experimentet.
Om man betänker att vi ska ner till kanske ungefär just 500 kg koldioxidutsläpp per person och år i en hållbar framtid så är det lätt att inse att det inte räcker att äta varannan vegetariskt. Bara genom att äta motsvarande ett kg brasilianskt nötkött i månaden kommer man upp i 500 kg.
Under det här året försöker jag byta ut en del av min fiskkonsumtion mot baljväxter, jag har slutat med mjölk i téet, och jag laddar för att sluta med osten på frukostmackan. Jag försöker ta hand om alla rester. Vi beställer hem en del mat, en del handlar vi på de lokala affärerna och nån gång ibland, kanske en gång i månaden, tar maken bilen till "stor-Coop". Jag försöker lära mig att tänka på att äta säsongsanpassat men tycker ofta att det är svårt.
Det är mycket att tänka på när det gäller maten, men det som är bra med det är att det finns någon liten åtgärd som passar alla!
söndag 27 september 2009
Äntligen mat
Idag fick jag äntligen möjlighet att gå till affären, fundera ut en maträtt, handla, gå hem och laga maten. Jag är ingen stor kock men just nu hade jag verkligen längtat efter att få laga mat. Veckans måltider har i princip bestått av pasta med antingen makrill i tomatsås eller fiskbullar. Otroligt fattigt, tråkigt och smaklöst.
Idag skulle familjens köttätare äta lasagne, så jag gjorde en veg-variant. Vattnade ur och förstekte två auberginer. Kokade en tomatsås (med rejält med basilika från krukan i trappuppgången) och tinade lite spenat. Varvade auberginerna med tomatsås och spenaten blandad med keso. En halvtimme i ugnen ihop med den vanliga lasagnen.
Stora flickan la ner hela sin själ i en härlig sallad (kolonitomater, päron, äpplen, sallad), jag gjorde en vitkålssallad och så kokade vi några majskolvar jag hittade i kylskåpet. Lilla flickan skalade några kolonimorötter som vi skar i slantar.
Till efterrätt blev det kräm på sommarens röda vinbär.
Mycket nöjd!
Idag skulle familjens köttätare äta lasagne, så jag gjorde en veg-variant. Vattnade ur och förstekte två auberginer. Kokade en tomatsås (med rejält med basilika från krukan i trappuppgången) och tinade lite spenat. Varvade auberginerna med tomatsås och spenaten blandad med keso. En halvtimme i ugnen ihop med den vanliga lasagnen.
Stora flickan la ner hela sin själ i en härlig sallad (kolonitomater, päron, äpplen, sallad), jag gjorde en vitkålssallad och så kokade vi några majskolvar jag hittade i kylskåpet. Lilla flickan skalade några kolonimorötter som vi skar i slantar.
Till efterrätt blev det kräm på sommarens röda vinbär.
Mycket nöjd!
Home
Ikväll har jag äntligen kollat in Home, filmen av Yann Arthus-Bertrand som finns fri på nätet.
Otroligt snyggt gjord och med ett mycket pedagogiskt upplägg. Ska absolut se den igen, när jag är lite piggare.
Den borde visas i alla skolor. Den är faktaspäckad och förklarar en massa grundläggande begrepp, men även återkopplingsmekanismerna, på ett utmärkt sätt.
Folkbildning. Me like.
Otroligt snyggt gjord och med ett mycket pedagogiskt upplägg. Ska absolut se den igen, när jag är lite piggare.
Den borde visas i alla skolor. Den är faktaspäckad och förklarar en massa grundläggande begrepp, men även återkopplingsmekanismerna, på ett utmärkt sätt.
Folkbildning. Me like.
lördag 26 september 2009
Blog Action Day
Har precis registrerat mig för deltagande i årets Blog Action Day, som mycket lämpligt i år handlar om klimatförändringen.
Så den 15 oktober lovar jag att skriva om växthuseffekten på ett eller annat sätt.
Det ska jag nog klara av.
Så den 15 oktober lovar jag att skriva om växthuseffekten på ett eller annat sätt.
Det ska jag nog klara av.
torsdag 24 september 2009
Inte det minsta hållbart
Just nu lever jag väldigt långt från mitt önskade hållbara ideal. Hinner inte med familjen, hinner inte med mig själv, hinner inte handla mat/laga mat, hinner inte stanna upp och reflektera. Lever från timme till timme i princip. Ingen framförhållning alls. Varje sak som står i almanackan kommer som en total överraskning. Efter kvällens webinar insåg jag att jag ska få gäster i helgen som ska sova över. Och hela vardagsrummet var översållat med tvätt, köket i en enda röra. Och hur är det nu, finns nån frukost hemma att bjuda på? Och när ska jag hinna förbereda mig för helgens viktiga möte? Och hur ska jag orka vara aktiv och kreativ hela långa lördagen?
Hur blev planeringen så här galen? Hur har jag tänkt?
Det som gör mest ont i mig är att det går ut över maken när det blir så här för mig. Han får ta allt hemma. Det handlar inte om att dela hälften. Det handlar om jag kanske gör en femtedel av hemarbetet. Om ens det. Jag vill ju dela vardagen med honom, jag vill inte ha det så här.
Heja hållbarhet, snart kommer jag igen!
Hur blev planeringen så här galen? Hur har jag tänkt?
Det som gör mest ont i mig är att det går ut över maken när det blir så här för mig. Han får ta allt hemma. Det handlar inte om att dela hälften. Det handlar om jag kanske gör en femtedel av hemarbetet. Om ens det. Jag vill ju dela vardagen med honom, jag vill inte ha det så här.
Heja hållbarhet, snart kommer jag igen!
onsdag 23 september 2009
Istället för ost... förvirring
Jag tar mina små myrsteg mot mindre koldioxidutsläpp. Jag har ju faktiskt, mot alla odds, lyckats vänja mig av med mjölk i téet. Nu känns det som att tiden har kommit för osten. Vännen E har i några kommentarer fått det att låta som den enklaste saken i världen att sluta äta ost. Jag tror henne inte, men börjar vara beredd att göra ett försök.
Grejen är att när det gällde mjölken så var det bara att sluta, där handlade det ju aldrig om att hitta ett rimligt substitut. Men det behövs nu. Och jag känner mig helt vilse. Vad ska jag välja?
Är keso bättre än ost? Kan det i så fall vara ett alternativ, ihop med något grönt?
Eller ska jag gå direkt på något veganskt? Vad finns då? När jag var yngre gillade jag Tartex, men jag köpte en tub häromsistens och blev inte övertygad.
Vad äter ni andra på mackan?
Tips emottages tacksamt.
/Lotta Hybris a.k.a. Jesus
Grejen är att när det gällde mjölken så var det bara att sluta, där handlade det ju aldrig om att hitta ett rimligt substitut. Men det behövs nu. Och jag känner mig helt vilse. Vad ska jag välja?
Är keso bättre än ost? Kan det i så fall vara ett alternativ, ihop med något grönt?
Eller ska jag gå direkt på något veganskt? Vad finns då? När jag var yngre gillade jag Tartex, men jag köpte en tub häromsistens och blev inte övertygad.
Vad äter ni andra på mackan?
Tips emottages tacksamt.
/Lotta Hybris a.k.a. Jesus
tisdag 22 september 2009
Stress
Hur skriver man ett blogginlägg när hjärtat blöder och ångesten ligger som en tung sten i magen? Det går inte att göra något vettigt, det får bli vad det blir.
Stressnivån är hög just nu. På alla möjliga plan.
Tänk om det gick att få till ett tillfälligt stopp. Fem år utan semesterresor med flyg. Fem år utan regionförstoring. Fem år utan tillväxt. Fem år med minskad köttkonsumtion. Fem år med preventivmedel. För att ge planeten lite andrum. Det är NU det gäller. Inte sen.
Filmens skapare Franny Armstrong säger det så bra. De tidigare generationerna visste inte. För kommande generationer är det för sent. Det är bara vi som kan rädda planeten.
Det är bara vår generation som kan rädda planeten.
Det ligger en hel del ansvar i den vetskapen. Hur hanterar vi det ansvaret?
Stressnivån är hög just nu. På alla möjliga plan.
- Senast 2015 måste utsläppsnivåerna börja minska. Hur fan ska det gå till? Vad kan jag göra?
- Cykeln har pajat, hur ska jag ta mig till jobbet? Inte ens Nils kunde hjälpa mig denna gång.
- På tok för mycket att göra på jobbet. Roliga saker, men för många.
- Bara 77 dagar till COP15 i Köpenhamn, hur ska de hinna få fram ett bra avtal?
- Skördetid i kolonin. Vill njuta av det, men hinner inte.
Tänk om det gick att få till ett tillfälligt stopp. Fem år utan semesterresor med flyg. Fem år utan regionförstoring. Fem år utan tillväxt. Fem år med minskad köttkonsumtion. Fem år med preventivmedel. För att ge planeten lite andrum. Det är NU det gäller. Inte sen.
Filmens skapare Franny Armstrong säger det så bra. De tidigare generationerna visste inte. För kommande generationer är det för sent. Det är bara vi som kan rädda planeten.
Det är bara vår generation som kan rädda planeten.
Det ligger en hel del ansvar i den vetskapen. Hur hanterar vi det ansvaret?
Filmpremiär!
Det lär väl knappast ha undgått någon att det ikväll är dags för premiären av "Age of stupid". Jag går dit med kluvna känslor. Jag är inte så lite rädd för vad filmen kommer att göra med mig.
Jag blir ju så ledsen. Och arg. Och förtvivlad.
Trots att jag långt ifrån är någon troende människa finner jag mig allt oftare tänkande tankar som "må Gud vara med oss", när jag tänker på den fullständiga katastrof vi springer rakt in i.
Som om han skulle kunna hjälpa oss.
Jag blir ju så ledsen. Och arg. Och förtvivlad.
Trots att jag långt ifrån är någon troende människa finner jag mig allt oftare tänkande tankar som "må Gud vara med oss", när jag tänker på den fullständiga katastrof vi springer rakt in i.
Som om han skulle kunna hjälpa oss.
måndag 21 september 2009
Klimataktivist javisst!
Sådär.
Jag befann mig på Fredsbron med min telefon ringande kl 12.18 och nu har jag även ringt till Fredrik Reinfeldt (statsrådsberedningen) och låtit hälsa att jag förväntar mig att han arbetar för ett ambitiöst, rättvist och bindande klimatavtal i Köpenhamn.
Hon som svarade lät glad, det hade ringt en himla massa folk idag tydligen. Häftigt.
Om du inte ringt ännu så gör det nu!
Ring 08-405 10 00 och be att få framföra en hälsning till Fredrik Reinfeldt.
Jag befann mig på Fredsbron med min telefon ringande kl 12.18 och nu har jag även ringt till Fredrik Reinfeldt (statsrådsberedningen) och låtit hälsa att jag förväntar mig att han arbetar för ett ambitiöst, rättvist och bindande klimatavtal i Köpenhamn.
Hon som svarade lät glad, det hade ringt en himla massa folk idag tydligen. Häftigt.
Om du inte ringt ännu så gör det nu!
Ring 08-405 10 00 och be att få framföra en hälsning till Fredrik Reinfeldt.
Countdown
En timme kvar.
Alarm på klockan - check
Telefonnummer till Reinfeldt, Carlgren m.fl. - check
Alarm på klockan - check
Telefonnummer till Reinfeldt, Carlgren m.fl. - check
söndag 20 september 2009
En annan sorts hållbarhet
I helgen har jag investerat i hållbarhet ihop med min älskade man. Vi har gått på kurs för att bli bättre på att kommunicera och hantera konflikter. Väldigt roligt och en del tårar.
Det har känts lyxigt att ge varandra den här tiden, för att minnas varför det blev vi en gång i tiden, reflektera över det liv vi lever idag och hur vi vill ha det i framtiden.
Jag kan verkligen rekommendera detta för alla som lever i parrelationer. Vi var fyra par i vår kurs, med barn och utan barn, sådana som varit ihop länge (22 år) till ganska kort (4 år). Kursen är inte till för par med problem, utan för dem som vill förebygga och hitta "verktyg för varaktig kärlek".
I höst har vi varit tillsammans i tio år och det här var nog den bästa present vi kunde ge varandra. Inte den mest romantiska kanske, men den viktigaste.
Och klimatsmart var den definitivt.
Det har känts lyxigt att ge varandra den här tiden, för att minnas varför det blev vi en gång i tiden, reflektera över det liv vi lever idag och hur vi vill ha det i framtiden.
Jag kan verkligen rekommendera detta för alla som lever i parrelationer. Vi var fyra par i vår kurs, med barn och utan barn, sådana som varit ihop länge (22 år) till ganska kort (4 år). Kursen är inte till för par med problem, utan för dem som vill förebygga och hitta "verktyg för varaktig kärlek".
I höst har vi varit tillsammans i tio år och det här var nog den bästa present vi kunde ge varandra. Inte den mest romantiska kanske, men den viktigaste.
Och klimatsmart var den definitivt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
