Just nu lever jag väldigt långt från mitt önskade hållbara ideal. Hinner inte med familjen, hinner inte med mig själv, hinner inte handla mat/laga mat, hinner inte stanna upp och reflektera. Lever från timme till timme i princip. Ingen framförhållning alls. Varje sak som står i almanackan kommer som en total överraskning. Efter kvällens webinar insåg jag att jag ska få gäster i helgen som ska sova över. Och hela vardagsrummet var översållat med tvätt, köket i en enda röra. Och hur är det nu, finns nån frukost hemma att bjuda på? Och när ska jag hinna förbereda mig för helgens viktiga möte? Och hur ska jag orka vara aktiv och kreativ hela långa lördagen?
Hur blev planeringen så här galen? Hur har jag tänkt?
Det som gör mest ont i mig är att det går ut över maken när det blir så här för mig. Han får ta allt hemma. Det handlar inte om att dela hälften. Det handlar om jag kanske gör en femtedel av hemarbetet. Om ens det. Jag vill ju dela vardagen med honom, jag vill inte ha det så här.
Heja hållbarhet, snart kommer jag igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner igen det! Men det är bara att ta nya tag när det har lugnat ner sig!
SvaraRaderaSkönt att höra att jag inte är ensam om detta.
SvaraRaderaJag har fixat, städ, frukost, barnen och kanske lite till om jag bara orkar. Ska hämta A från discot snart. Älskar dig
SvaraRaderaJag tar hand om maken, inte oroa sig fru koldioxid. Jag har tagit hand om honom ikvälö. Mycke bra!!
SvaraRadera