Tips inför ikväll

Ikväll har du chansen att ta del av ett webinar i webinarserien "Grön omställning i praktiken" helt gratis!

Temat är vardags- och fritidsresor och det är tre spännande block som ska hinnas med. Elcyklar, genus i trafiken och nöjesresor.

Om det inte var för att jag ska på konsert ikväll så hade jag absolut varit med själv.

Gå in här för mer info och anmälan.

Har du aldrig varit med på ett webinar tycker jag att du ska testa bara av den anledningen. Jag gillar formen skarpt och hoppas att det är en teknik som ska bidra till något mindre resor i framtiden.

Om att inte tillhöra normen

I dagens GP fanns en liten notis som berättade att varannan ung barnfamilj har för små marginaler i sin ekonomi för att klara bankens krav vid husköp. I vissa kommuner har bara två av 19 familjer tillräckligt hög inkomst för att klara ett villaköp.

Det jag inte förstår är varför det är så viktigt att bo i villa. Enligt notisen vill nio av tio barnfamiljer helst bo i småhus. Det är dyrt, man kan hamna i en situation där effekten av sjukdom eller arbetslöshet kan bli katastrofal, man binder upp en massa tid på att vårda huset som man annars kan använda till att umgås och vårda sina relationer, det kan bli tufft ekonomiskt att gå ner i arbetstid och dessutom är det en rejäl jämställdhetsfälla. Ovanpå detta så verkar det i princip vara omöjligt att klara sig i villa utan att äga minst en bil.

Ibland misstänker jag att önskan om att bo i villa i många fall mest handlar om att slippa gå emot normen. För visst är det så att det finns en förväntan många gånger att man "ska flytta till hus" så fort barnen kommer. Det hör liksom till och kanske inte alltid tänks igenom så ordentligt.

Vi har inte uteslutit att vi någon dag kommer att köpa hus. När barnen är för stora för att bo i samma rum kanske det kommer att vara lösningen för oss, men då är det också troligen över med deltidsjobb och tajt "hämta och lämna"-vardag. Tills dess hoppas jag att vi klarar att stå emot trycket från omgivningen.

Här är en annan som vågar bryta mot en norm. Och hur svårt det måste vara att bryta mot den normen kan jag inte ens föreställa mig. Tufft!

Schyst eller hållbart resande?

Ikväll har jag varit på föreläsning på temat "Välkommen till Paradiset". Tyvärr hade båda de utlovade föreläsarna, Jennie Dielemans och nån från Fritidsresor, lämnat sena återbud på grund av sjukdom så det blev inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag har länge velat höra Jennie prata om detta, så det kändes lite snöpligt. Ersättare var en kvinna som är aktiv i nätverket "Schyst resande".

Jag hade hoppats på lite svidande kritik över oreflekterad massturism baserad på ohållbara flygresor. Det visade sig dock att nätverket har "flygfacket" Unionen bland sina medlemmar så det finns ingen sån hållning alls. Utan mer så här: Res hur mycket ni vill, men fråga gärna researrangören hur de arbetar med vatten/sexturism/alkoholfrågor...

Ehh, hur många gör det?

En tjej i publiken kom dock med ett läckert tips för de som prompt måste ut och resa (jag tycker ju gott att man kan stanna i Sverige, det finns så otroligt mycket att se och göra här).

På sidan Responsible Travel finns det samlat en massa arrangörer av schysta resor, för som vi konstaterade i kväll kan de nog vara svåra att hitta många gånger.

Sverige och Världsbanken

När jag skrev det förra inlägget om Världsbanken och de galna satsningarna på kol så funderade jag lite över vilken eventuell makt Sverige har över Världsbanken och hur man ställer sig till de beslut som fattas.

Nu har jag fått svaret. Och känner mig om möjligt ännu mer beklämd. Svenska regeringen, med Maud Olofsson i spetsen, applåderar kolkraftsutbyggnaden och säger ja till att bevilja lånet.

Jag fattar faktiskt inte vad det är som händer i regeringen, Världsbanken, världen.

Men det är klart, ut Alliansen synvinkel så är det ju viktigt att det byggs mycket fossilkraftverk i u-länder så att det finns något att "minska på bortaplan". Allt för att slippa minska utsläppen här hemma.

Ytterligare ett stort steg i fel riktning

Parallellt med Alliansens Förbifart-utspel började det skrivas om Världsbankens utlåning till energiprojekt.

Man skulle ju, kanske något naivt, kunna tro att en sådan instans som Världsbanken har tagit till sig av de senaste årens ökande medvetenhet om den globala katastrof som väntar till följd av klimatförändringarna. Och att detta skulle få konsekvenser för vilka projekt som beviljas pengar; mer pengar till hållbara energikällor (som också behöver stöd så här i starten av omställningen) och mindre pengar till fossil energi (som ofta är så pass lönsamma att de egentligen inte behöver stöd).

Men inte då.

Från 2007 till 2008 ökade Världsbankens finansiering av förnybar energi med elva procent. Under samma period ökade man finansieringen av kolkraft med 642 procent.

Vad fan är det som händer? Hur kan det vara möjligt? Det dom gör borde vara kriminellt.

Istället för att använda sin makt till att underlätta omställningen till ett lågkolsamhälle, särskilt i utvecklingsländer, ser banken till att vi cementerar oss ännu hårdare fast i dåtidens teknik.

Sorgligt.

Stort steg i fel riktning

Så var det igång igen. Eländesrapporteringen. Den har säkert funnits där hela tiden medan min hjärna varit på en annan våglängd, men det är bara inte möjligt att ignorera de senaste dagarnas sorgliga nyheter.

Alliansen slår på stora trumman och lovar dyrt och heligt att om de vinner valet så kommer Förbifart Stockholm att byggas. Och jag hoppas att det var dödsstöten för Alliansen. Förbifart Stockholm är en så korkad satsning att man baxnar. Förbifart Stockholm kommer, oavsett vad regeringen nu säger, att omöjliggöra välbehövliga satsningar på cykel och spår för lång tid framåt. Vi ser det redan idag, den Partihallsförbindelse som byggs i Göteborg just nu för att knyta ihop fyra stora vägar kostar bara en bråkdel av vad Förbifarten väntas kosta. Men ändå får Vägverksregioner i hela landet höra att det inte finns pengar till viktiga regionala satsningar för att Partihallsförbindelsen sväljer alla pengar.

Förbifart Stockholm är ett gigantiskt steg i fel riktning. Den leder till mer trafik och därmed mer koldioxidutsläpp. När vi är i ett akut läge. Planeten klarar inte mer. Så otroligt korkat.

Det man kunde hoppas nu var ju att de rödgröna skulle vara smarta och gå ut med motdraget, att om de vinner så lovar de att Förbifarten inte kommer att byggas. Hittills verkar de inte riktigt veta vilken fot de ska stå på.

Jag hoppas alla hjälper dem att bestämma sig för det enda rätta.

Enklaste sättet är att skriva på Miljöförbundet Jordens Vänners e-postaktion som uppmanar S, V och MP att säga nej till Förbifarten. Om tillräckligt många skriver på kanske de vågar kontra med det vallöftet! Det vore väl nåt det?

MBF2010

Idag har jag varit i Alingsås på Miljöbloggforum. Tänk, det trodde jag inte när jag startade bloggen för ett drygt år sen, att jag skulle spendera en regnig lördag i mars ihop med tjugo andra miljöbloggare. Roligt var det, att träffa några av personerna bakom bloggar jag brukar läsa mer eller mindre frekvent, att fundera över vad bloggande kan leda till och att spåna runt om vi miljöbloggare skulle kunna ta en roll i den kommande valrörelsen.

När jag kom hem var min vän ekonomibloggaren på besök och han blev nog lite avundsjuk på oss miljöbloggare som har ett sånt här forum. Det kan han gott vara.

Jag åkte till MBF2 med förhoppningen att få lite ny inspiration och energi till mitt bloggande. Vi får väl se. Jag tror helt enkelt att det var så att hela Köpenhamnsfiaskot tog hårdare på mig än jag först trodde, och att jag inte ännu kommit över det. Men jag är på gång.

Sen är det också så att det helt enkelt finns roligare saker här i livet än att sitta på kvällarna och blogga.

Vinnare

Jag ordnade ju en liten tävling om ett provex av nästa nummer av Effekt häromsistens.

Det var tre fina bloggläsare som visade (personligt) intresse; Linda, Ivan och Elisabeth. Nu har jag mejlat lite med snälla Effektredaktionen och de är så givmilda att jag kan få ge bort varsitt nummer till er alla tre. Fint va?!

Grattis till er alla!

Till er vinnare; skicka ett mejl till koldioxidexperiment@gmail.com så ska vi lösa det praktiska.

Matteakuten

Jag har plågat mig igenom alldeles för många matematiktal i mitt liv. Utan att ha vettiga förkunskaper dessutom.

På högstadiet kunde man välja antingen allmän eller särskild matte. Jag hade siktet inställt på att läsa frisörlinjen på gymnasiet och det enda som gällde var att få höga betyg. Det fanns ingen anledning att ha kunskaper från särskild matte med sig dit. Så det blev den lätta vägen. Och ett högt betyg, precis som planen var.

Det visade sig snart att jag inte blev långlivad på frisörsalongen. Det verkade roligare att rädda världen så det var bara att sätta igång att läsa in lite naturvetenskapliga ämnen. Däribland matte. Komvux och naturvetenskapligt basår blev räddningen för att komma vidare in på universitetet. Problemet med fram för allt basåret var dock att det var så mycket som skulle hinnas med på kort tid och den grundläggande gymnasiematematiken hann aldrig sätta sig i min hjärna. Till råga på allt fanns det redan där luckor till följd av att jag hade valt allmän matte på högstadiet. Så när jag väl satt med universitetsmatten så blev det så fruktansvärt svårt. Och obegripligt många gånger.

Tänk om jag då hade haft matematikvideo till hjälp. Vad mycket lättare allt hade varit.

Heja Folksam

Äntligen nån som uppmärksammar etanolbilarnas hysteriska bränsleförbrukning. Så här säger Jan Snaar, miljöchef på Folksam i dagens pressmeddelande med anledning av Folksams årliga granskning av säkra och hållbara (?) bilar:

Det finns inget som motiverar tillverkarna att förbättra förbrukningen eftersom etanolbilen ändå är godkänd som miljöbil. Men det är inte miljövänligt att slösa med etanol även om det är ett förnyelsebart bränsle. Det är dags att ställa förbrukningskrav även på etanolbilar för att påverka utvecklingen.

Så självklart. Så känsligt. Så svårt, tydligen.

Effekt

Jag slog ju till på en prenumeration på Effekt när jag var på julmarknad i december. I nya numret som damp ner på hallgolvet igår fanns ett fint erbjudande. Jag får ge bort ett gratis exemplar av nästa nummer av Effekt till en vän.

Eldsjälarna bakom tidningen har som mål att inspirera till förändring, till omställning till ett hållbart samhälle. För att kunna göra det behöver de nå ut till många. Därför gör de den här satsningen.

Men vem ska jag ge mitt gratisexemplar till? Vill du ha det? Eller känner du någon som skulle behöva läsa tidningen? Eller någon som vill läsa, men som kanske inte har råd att köpa tidningen?

Skriv en kommentar. Om det blir flera som svarar så lottar jag ut en vinnare.

Cykelvägar

Förhoppningsvis är våren snart på intågande. Jag har inte använt cykeln sen i december och saknar den otroligt. Längtar efter torra fina vägar, utan snö, is och grus. Förhoppningsvis är det fler än mig som kan tänka sig att cykla till jobbet när vädret blir lite bättre. Men vad är det egentligen som avgör hur man väljer att ta sig till jobbet, i de fall det finns olika färdmedel att välja mellan? Och vad är det som avgör vilken väg man väljer om man väl valt cykeln som färdmedel?

Vi som jobbar med miljöfrågor och strävar efter ett hållbarare samhälle vill ofta "sälja in" cykeln till politiker och andra beslutsfattare med fina ord om klimatsmart, mindre utrymmeskrävande, miljövänligare och så vidare. Men det är ju inte alls de sakerna som avgör om den enskilda individen verkligen kommer att cykla. Det är lätt att tänka att det är tillgången på cykelbanor och eventuellt cykelparkeringsplatser som är den avgörande faktorn. Och om det är så så är det ju helt rätt att pumpa in en himla massa pengar i cykelvägar, långa fina sammanhängande stråk som är separerade från andra transportslag. Och har man bara gjort det så löser sig resten av sig själv.

Eller?

Jag började fundera lite på hur det är för mig. Och jag måste ärligt säga att cykelbanans kvalitet ligger väldigt långt ner på min prioriteringslista när jag väljer vilken väg jag tar när jag till exempel cyklar till jobbet. Saker som är viktigare för mig är till exempel hur många stoppljus jag riskerar att bli stående vid och sträckningens höjdskillnader. Till exempel så vill jag inte behöva "tappa höjd", alltså att det ska gå upp, ner och sen upp igen. Jag vill inte behöva kämpa mig upp till samma nivå två gånger. En annan aspekt som är viktig för mig är hur mycket bilar som kör utmed cykelvägen. Jag cyklar gärna en längre sträcka om jag i och med det kan slippa buller och avgaser från bilar. Likaså kan ett grönområde uppväga en del andra nackdelar, vilket gör att jag ibland väljer att cykla genom Slottsskogen, även om det är mycket backigare och därmed tar längre tid, än att köra utanför skogen.

Jag gissar att jag inte är ensam om att välja cykelväg utifrån sådana här irrationella kriterier, vilket så klart gör cykelplanering till en mycket mer komplex aktivitet än man först tänker sig.

Vilka aspekter är viktiga för dig när du väljer cykelväg?

Älskade vinter

Jag kan inte låta bli att vara helt överväldigad av denna vinter vi välsignats med. På veckorna är det lite jobbigt. Att ta sig till dagis, över snövallar och genom kletigt grått modd. Men helgerna. Det är magiskt och inget annat än underbart.

På med skidorna, lite fika i ryggsäcken, barn i pulka, iväg till Slottsskogen.

De bilderna jag tagit idag, vilket huvudbry kommer inte de att ge oss om tio femton tjugo år. Var var vi på vintersemester det året? När barnen var sådär tre och sju år gamla?

Igår pulsade jag och stora flickan över halva stan för att komma till Skandinavium och Melodifestivalgenrepet. Vilket sårbart samhälle vi skapat oss. Snö, kyla. Mer behövs inte för att allt ska bli kaos.

Vad glad jag är att jag i min vardag inte är fullständigt beroende av spår och vägar.

Strax tillbaks på riktigt

Är alltså hemma i Sverige igen.

Har ägnat dagarna sen jag kom hem till att umgås med barnen, sova (åh så ljuvligt!), jobba och leka med min nya leksak (jo, iPhone-viruset som sprids snabbare än vinterkräkssjukan har nu nått även mig).

Jag ligger sorgligt efter på bloggfronten. Hoppas snart kunna återkomma på allvar.

Singalong

God morgon Sverige.

I Tokyo är arbetsveckan slut. Det har varit intressanta dagar men nu är jag nöjd. Imorgon åker jag hem. Det enda som återstår är kvällens besök till en karaokebar.

Tyvärr är våra japanska värdar upptagna med en annan mottagning så de kan inte följa med.

Tankar om klimatmärkning och Carbon Footprints

Det regnar i Tokyo och är någon sorts allmän helgdag vilket innebär att vi blev utkastade från puben redan före klockan nio. Så nu sitter jag på hotellrummet och väntar på att det ska bli dags att gå och sova. Eftersom jag är här för att arbeta med en kommande internationell standard om Carbon Footprints of Products tänkte jag passa på att dela med mig lite av mina tankar på området. Så som jag tänker just nu.

Inledningsvis kan det vara bra att veta att min tolkning är att klimatmärkning och Carbon Footprints är två helt olika saker. Jag tänker att en klimatmärkning kan hjälpa oss konsumenter att välja en produkt som är något bättre för klimatet än en annan motsvarande produkt inom samma kategori. Någon oberoende organisation har satt upp ett antal kriterier eller kanske ett gränsvärde och de produkter som visar sig klara kraven kan bli märkta. Alltså, på samma sätt som Bra Miljöval och KRAV fungerar idag. Köper jag i framtiden en klimatmärkt bokhylla så skulle jag kunna känna mig säker på att denna oberoende organisation har satt upp något eller några relevanta kriterier för bokhyllors klimatpåverkan och att just denna har klarat dessa kriterier.

Men jag vet inte om bokhyllan i ett livscykelperspektiv ger upphov till 5, 50 eller 500 kg koldioxidekvivalenter.

Ett Carbon Footprint å andra sidan säger ingenting om att en viss produkt klarar några uppsatta kriterier. Egentligen säger det inte heller att en viss produkt är bättre än en annan, men det återkommer jag till lite senare. Vitsen med ett Carbon Footprint är att det kan ge en vägledning kring hur stora växthusgasutsläpp en viss produkt ger upphov till, i ett livscykelperspektiv. Om tillverkaren av min bokhylla genomfört en studie för att ta reda på vilket Carbon Footprint denna hylla har, så skulle jag kunna få veta om det handlar om 5, 50 eller 500 kg koldioxidekvivalenter. Ett väl utbyggt system med Carbon Footprints skulle alltså kunna hjälpa sådana som mig att hålla koll på sina koldioxidutsläpp. På ett ungefär.

Kanske väljer jag att inte köpa bokhyllan om "fotavtrycket" är 500 kg.

Problemet är att vid framtagande av ett Carbon Footprint är det ingen utomstående inblandad, så vi konsumenter är i det fallet helt i händerna på industrin och deras vilja att vara ärliga och ge oss rätt uppgifter. Och alla som någon gång stött på en livscykelanalys kan intyga att svaret på analysen många gånger blir "det beror på". Resultatet är helt enkelt beroende av vilka olika avgränsningar i tid och rum som gjorts och vilka scenarios som ligger bakom vad gäller användnings- och avfallsfaserna, bland annat. Detta innebär att ett Carbon Footprint för en och samma bokhylla skulle kunna bli både 5, 50 eller 500 kg beroende på hur det görs. Och det innebär i sin tur att en hylla med "50 kg" som står bredvid en med "5 kg" inte nödvändigtvis behöver vara sämre, bara att man räknat på ett annat sätt. Med ett sådant system tappar det här med Carbon Footprints hela sitt existensberättigande enligt mig. Om det nu ändå ska finnas siffror för produkterna så måste det ju vara för att de ska kunna hjälpa mig att göra något klokare val, jag vill kunna köpa den med "5 kg" med gott samvete. Jag vill kunna jämföra motsvarande produkter med varandra.

Det logiska för att komma tillrätta med detta är att på något sätt bestämma att alla som gör Carbon Footprints för bokhyllor gör på samma sätt; att de använder samma avgränsningar i tid och rum och samma scenarios för användnings- och avfallsfaserna osv. Detta skulle man lätt kunna lösa genom att bestämma att alla Carbon Footprints beräknas med hjälp av en uppsättning regler eller riktlinjer som branschen gemensamt bestämmer för just deras produktkategori.

Med ett sådant system ser jag att det kan finnas ett existensberättigande för Carbon Footprints, men frågan är om vi hamnar där till slut. Mycket arbete återstår. Självklart behövs det också att alla de företag som idag är pådrivande för Carbon Footprints känner att konsumenterna ställer höga krav på en kommande standard. Att det till exempel ska vara möjligt att jämföra olika Carbon Footprints med varandra. Och att det ska vara lätt att förstå vad som ligger bakom de olika beräkningarna; vilken sorts el som använts kan till exempel vara relevant, då ett sätt att minska en produkts Carbon Footprint kan vara att gå över till kärnkraftsel.

Det finns, utöver det jag skrivit ovan, en massa generell kritik mot klimatmärkningar och Carbon Footprints. En av de vanligaste är att enfrågemärkningar är allmänt dåligt, för att risken finns att ensidig fokusering på till exempel klimat gör att företagen optimerar sina produkter för att minska klimatpåverkan men istället försämrar på något annat miljöområde. Den risken finns helt klart. Jag tror dock att det kan vara så att klimatfrågan kan vara en ingång till hållbarhetsfrågorna för många som tidigare inte varit så intresserade. Om man sätter sig in i klimatfrågan så inser man snabbt att allt hänger ihop, att vi måste minska konsumtionen generellt och att det finns en massa andra miljöproblem som också är viktiga. Då kanske man kan hålla koll på sådana suboptimeringar.

Kommentera gärna detta, för jag är mycket nyfiken på att läsa vad ni tycker om klimatmärkningar och Carbon Footprints.

Halvtid

Imorgon bitti åker maken hem och jag stannar några dagar till för att jobba. Känns sorgligt att han ska åka, vi har haft några fantastiskt roliga och innehållsrika dagar. Vi avslutade ikväll med att åka 200 meter upp i luften och titta på utsikten från Tokyo Metropolitan Government Building. Maffigt!

Imorse var jag nära himlen. Sushihimlen. Var på fiskmarknaden och när man är där ska man passa på att äta sushi hade vi hört. Stod ute och köade i två timmar för att sen betala 350 kronor för tolv bitar. Vissa bitar var så ljuvligt goda att det omöjligt kan beskrivas. Det hela var en mycket speciell upplevelse. Det fanns 12 sittplatser och man satt på en lång rad vid disken och såg de tre kockarna göra i ordning bitarna som las en och en framför en. Inga tallrikar och sånt tjafs här inte.

Nu är det sovdags. Hittills har det varit si och så med sömnen kan man lugnt säga. Jag hoppas innerligt att jag ska kunna sova inatt, är riktigt trött på att ligga och snurra runt i sängen halva natten.

Sayonara!

Det blir inte alltid som man tänkt sig (igen)

Vi skulle egentligen varit framme i Tokyo typ alldeles strax. Men flygbolagen (och vädret kanske) ville annorlunda. Så vi har tillbringat dagen med att dricka ohemula mängder öl och vin på Frankfurts flygplats. Inte riktigt vad vi tänkt oss. Men det funkar ju. Tydligen. Eller så.

Om allt går som det ska landar vi i Tokyo kl 16 fredag lokal tid.

Snälla, håll en massa tummar för oss.

/Koldioxidexperiment och Muxboy

Eco i Tokyo?

Är lite osäker på hur jag kommer att reagera när jag kommer till Tokyo. Kommer konsumtionsdjävulen att drabba mig med följd att jag shoppar loss som en galen i elektronikkvarter, Hello-Kittyvaruhus och fiskmarknader? Eller kommer jag att tycka att det är motbjudande med all slit-och-släng och onödiga prylar av plast och inte kunna handla någonting alls?

Har försökt kolla upp möjligheterna att handla miljövänligt och har hittills hittat nån hampa-affär, lite matställen med organic inriktning och så såklart en hel del loppmarknader och vintage shopping.

Men det roligaste av allt var att jag hittade "Tokyo Free Guide" som precis som namnet säger tillhandahåller gratis guider i Tokyo. Vi slängde iväg en intresseanmälan trots den extremt korta framförhållningen (de ville egentligen att man skulle anmäla intresse 2-3 veckor i förväg...) och fick idag besked om att vi ska få bli guidade av Atsushi på söndag.

Atsushi gillar traditionell svensk musik. Undrar vad det är för nåt?

Tänk om

Såg ett citat av moderaternas partisekreterare Per Schlingmann:

Vi närmar oss slutet på en mandatperiod som har varit väldigt tuff. Vi har haft en mycket allvarlig global finanskris att hantera och vi har genomfört politiska beslut som är långsiktigt ansvarstagande, men som kanske inte alltid belönas kortsiktigt.

Tänk om det istället hade stått:

Vi närmar oss slutet på en mandatperiod som har varit väldigt tuff. Vi har haft en mycket allvarlig global klimatkris att hantera och vi har genomfört politiska beslut som är långsiktigt ansvarstagande, men som kanske inte alltid belönas kortsiktigt.

Varför inte?

Daglig dos av cykelhumor

Upptäckte precis en sida som lägger ut en seriestrip varje dag. På cykeltema.

Kan det bli bättre? Kan det bli nördigare?

Äntligen besked

Har levt i jobbig ovisshet nån månad eller så. En uppdragsgivare ville att jag skulle planera för att åka till Japan men kunde inte ge något definitivt besked om resan skulle bli av eller inte. Så jag bokade resa och boende direkt efter julhelgerna och har förberett mig lite lagom på den uppgift som skulle vänta. Och så satte jag igång att vänta på besked.

Då resan var bokad till torsdag nästa vecka och jag fortfarande i onsdags inte fått besked så började det kännas lite jobbigt. Det är ju en massa praktiska (och känslomässiga) saker som hänger på om en sån resa blir av eller inte, både på jobbet och hemma. Så i torsdags så "dängde jag näven i bordet" och fick till ett möte fredag eftermiddag. Och fick veta att jag ska åka.

Ett förlösande besked.

Firade med att gå tidigt från jobbet, hämta barnen och ta med hela familjen på After Work inne i stan med kollegorna och en massa annat folk. Trevligt.

Kakor

Hittade en rulle pepparkaksdeg i kylskåpet, kvarglömd sen i julas. Dessutom hade vi lite mandelmassa i en burk som blivit kvar sen maken gjorde semlor häromveckan.

En liten klocka satte igång att ringa. Var det inte så att Johan på Ekotänk tipsade om några pepparkakssnurror före jul... Jovisst var det så.

Satte igång ett bak med döttrarna, trots att jag är usel på att baka med barnen. Belöningen kom dock när vi senare kunde duka upp en smarrig kvällsfika.

Väldigt goda kakor.

Ljuset, åh ljuset

Idag när jag gick hem från jobbet, i och för sig lite tidigare än vanligt, så var det fortfarande ljust.

Detta ljus som är så livgivande, så värmande, så hoppfullt.

Vem behöver något annat för att må bra?

Föreningsliv

Att engagera sig i föreningar är kul. Man får privilegiet att lära känna en massa roliga människor och lära sig en massa saker om samhället, sig själv och andra. Bland annat.

Jag avslutade denna arbetsvecka med en träff med Sveriges kanske minsta miljöförening (sju betalande 2009). Vi fick besök av Yimby Göteborg som berättade om vad de håller på med och sen pratade vi en stund om stadsplanering och hållbar samhällsutveckling. Vi hann även prata helt kort om olika organisationsformer och vad vi ska ha vår lilla förening till. Jag vill ha den till att mysa, alltså få träffa likasinnade och bara prata och få ny energi. Men det kan finnas andra syften också.

Från det mötet stack jag direkt till ett med Sveriges största miljöorganisation. Där är frågeställningarna helt andra, men den personliga vinningen finns där också. Jag får ha roligt, träffa trevliga människor, utmana mig själv och mina tankar, få nya insikter och kunskaper.

Ett liv utan föreningsengagemang blir fattigt och tråkigt.

Frågan är bara om det går att effektivisera. Var hittar jag största möjliga miljönytta till största möjliga nöje? Är det det som är målet? Eller ska jag nöja mig med att ha kul och strunta i miljönyttan?

Jag har i alla fall att se fram emot en hel helg med föreningsengagemang.

Ska bli kul. Men jag kommer inte att rädda världen.

Flitens lampa lyser

Alltså jag vet inte vad den där ingefäran gör med mig. Förutom att lindra förkylningen så ger den alldeles uppenbart någon slags superkrafter.

På vinden har jag en symaskin som bara kan sy raksöm och i klädkammaren en stor påse med kläder och annat som behöver lagas och fixas. Ikväll av alla kvällar ingick dessa nån sorts symbios. Allt som kunde lagas med hjälp av raksöm är nu åtgärdat. Gött.

Dessutom har jag skajpat en dryg timme med en vän i norr och då kunde jag samtidigt passa på att laga ett gäng strumpor som fått små irriterande hål på sig.

Väldigt väl utnyttjad tid!

Ingefärachock

Så smög sig då en vinterförkylning på mig till slut. Har gått och väntat på den i många månader nu.

Det finns en bra sak med förkylning och det är att det då blir tillåtet att äta snuskiga mängder kanderad ingefära. Köpte en påse i hälsokostaffären för nåt år sen, mest av en tillfällighet. Chockades först av styrkan men kunde ändå inte sluta äta. Kraftigt beroendeframkallande alltså. Det har blivit många påsar sen dess. Det visade sig vara en supermedicin mot förkylning. Det känns som att symptomen lindras och att ingefäran hindrar att förkylningen bryter ut på riktigt.

För att variera mig gjorde jag ikväll en kopp te med honung och färsk ingefära. Barnen sov, maken stack iväg på konsert så jag fick ha Markus Krunegård helt för mig själv.

F-n vad gött!

Nu vet jag!

För ett tag sen så grubblade jag över vad det ska bli av 2010.

Efter en grym konsert, en bra start på arbetsåret förra veckan, en fantastisk helg med min goa familj och härliga vänner så vet jag nu vad jag som ska bli årets projekt.

Jag ska ha kul. Och jag ska må bra.

Så får det bli.

Idag fyller jag 36 och imorgon ska jag och maken gå på P3 Guld.

Så här bra har inte januari varit på många år.

Politikerna eller väljarna

Jonas skrev en kommentar på mitt förra inlägg. Han tycker att det är för mycket snack om politiskt mod och att det istället är väljarna som ska gå före och kräva färre p-platser och sämre reseavdrag.

Visst kan det vara så att om inga väljare talar om att de kommer att stödja de tuffa förändringar som kommer att krävas så kommer inga politiker att genomföra dem. Och därmed riskera att inte bli omvald.

Men det kan också vara så att väljarna accepterar mycket mer än politikerna tror. Det finns två aktuella exempel på detta. Det ena är såklart trängselavgiftsförsöket i Stockholm som i förväg målades ut i media som helt dödfött men som snabbt visade sig fungera hur bra som helst och alla negativa ord byttes snabbt mot hurrarop. Det andra jag tänker på är rökförbudet på krogar och caféer. I förväg var det inte många som trodde att det skulle bli bra, men efter bara någon vecka var succén ett faktum och idag är det väl ingen som vill ha tillbaka det gamla.

En annan sak som talar för att politikerna måste våga är att jag faktiskt tror att politiker generellt är lite mer insatt i klimatfrågan än Svensson på gatan. Kanske har jag helt fel. Kanske är det endast en önskedröm.

I fredags var det lite klimatsnack hos Skavlan. En rådgivare till Obama var där och berättade om hur han arbetat med att plocka ut en massa politiker till såväl Arktis som Antarktis och att de kommit hem med en massa ny kunskap och insikter. Jag vill gärna tro att även våra politiker har möjlighet att samla på sig sådana insikter från duktiga forskare och tjänstemän. I anslutning till intervjun i Skavlan var det en reporter som var ute på stan och frågade ut folk på gatan om klimatförändringarna. Och jag ville bara gråta. Av tio personer var det kanske en som överhuvudtaget hade koll.

Det är faktiskt så hopplöst läge att det fortfarande 2010 i vårt land går omkring väldigt många människor som tycker att det är bra med växthuseffekten för då får vi det varmt och skönt. Typ.

Och det är väl därför jag hoppas på det politiska modet. För vi har inte tid att vänta på att alla dessa människor ska fatta allvaret och sen som genom ett trollslag kräva färre p-platser och tuffare regler för reseavdrag.

Rå och fuktig luft

Sitter på tåget på väg hem från Linköping. Har varit på Transportforum några dagar. Den årliga branschfesten för alla som jobbar med "väg och trafik" (som Maria Möller uttryckte det på festen igår).

En hel del intressanta föredrag, en del sövande tråkiga och något provocerande. Den största behållningen är nog alla människor jag träffat, några bara som allra hastigast i toakön, andra över en bit mat. Både kollegor/konkurrenter, uppdragsgivare, samarbetspartners och helt vanliga vänner. Skoj.

Den här dagen har jag fått ägna helt och hållet åt min favoritfråga; styrmedel!

Så här är det.

Alla vet vilka åtgärder som krävs för att minska transportsektorns klimatpåverkan, (till exempel att färre tar bilen till jobbet). Vi vet även hyfsat väl vilka styrmedel som skulle behöva införas för att detta ska ske (svårare att parkera, tuffare regler för reseavdrag). Och idag var enigheten total om att hindret stavas politiskt mod, något jag skrivit om tidigare.

Karin Svensson-Smith var med i samma session som mig idag och om hon skulle bli infrastrukturminister i september då skulle jag nog gråta av glädje. För så mycket mod och klokhet som det finns där, det är svårt att hitta nån annanstans.

Vädret i Östergötland har varit rått och fuktigt, något som SJ tydligen har svårt att bemästra. Vi har åkt buss och blivit bjudna på mat i Katrineholm. Nu flyter det ändå på bra, så det finns hopp om att komma hem detta dygn.

Håll andan

Det är kallt och klart väder i Göteborg. Dessutom är alla tillbaka på jobbet efter den sköna julledigheten.

Det innebär mycket transporter. Av människor och saker.

Vilket i sin tur innebär att luften inte är särskilt hälsosam. Vi överskrider just nu miljökvalitetsnormen med råge.

Inversion. Detta åttiotalsord. Jag önskar att vi skulle slippa använda det på tiotalet.

Stort tack till alla bilister som gör min och mina barns livsmiljö hälsovådlig.

Testar att sälja gammal kurslitteratur

Har ju försökt använda det långa härliga jullovet till att rensa lite i röran. Jag har alltid varit en samlare av stora mått. Det har varit viktigt för mig att äga saker (till exempel kursböcker) och att sedan göra mig av med det har varit i princip uteslutet. Den här separationsångesten kan man spåra direkt tillbaka till min barndom som präglades av att familjen separerades och det finns massor av historier om hur jag gråtit floder över utkastade julgranar eller bilar och pianon som skulle säljas.

Men nu håller nog nånting på att hända med mig. Kanske håller jag på att bli vuxen. Kanske är jag numera så trygg i livet och i mig själv att jag inte behöver alla de här sakerna för att känna trygghet. Det är inte längre en omöjlighet att kasta, sälja, skänka bort. Ibland kan det till och med vara skönt.

Så när jag häromdagen rensade i en av bokhyllorna så tittade jag på min gamla kurslitteratur som jag inte öppnat sen jag slutade plugga. Och varför tro att jag kommer att öppna dem inom de kommande fem åren? Nä, ut med dem!

Ikväll har jag lagt ut en hel del av dem till försäljning på stubok.net. Jag har väl inte så stora förhoppningar om att få napp, men om nån nu är intresserad så är det ju bättre att de kan få köpa dem billigt än att de går direkt i pappersåtervinningen.

Priset vi får betala

Gick till återvinningsstationen idag med en påse pappersförpackningar.

Återvinningsstationer är den bittra frukten av vårt konsumtionssamhälle. Ingen vill bo vid dem, men alla vill ha nära till en så att det enkelt går att göra sig av med sina förpackningar. Alla som klagar på att de antingen står för nära eller för långt bort, undrar om de reflekterar över varför de måste finnas? Att vi själva satt oss i denna situation genom galen konsumtion.

Min närmaste återvinningsstation var i alla fall proppfull idag, så det var bara att bära vidare på min lilla påse, till nästa station. För sån är ju jag, jag vill göra rätt. Men hur många andra skulle inte struntat i allt och slängt förpackningarna i det blandade avfallet istället?

Det ska vara enkelt att handla på det sätt som är bäst för miljön.

Fulla återvinningsstationer är usel reklam för en hållbarare livsstil.

Lite kär

En av de saker jag avstod från förra året var att köpa skivor och gå på konsert. Ny musik går ju tack och lov att lyssna på ändå, men konsertupplevelsen har jag saknat. Hur mycket jag saknat den insåg jag inte förrän igår då jag, maken och några vänner var och såg Friska Viljor. Livemusik är något mycket speciellt när allt stämmer. Det ger en kick som jag hoppas på varje gång jag går på konsert.

Igår var det precis så bra. Allt stämde. Det svängde enormt och jag bara njöt.

En grym upplevelse och risken finns att vi redan upplevt årets konsert.

Höghastighetståg

DN publicerar idag en debattartikel med rubriken "Dumdristigt av politikerna verka för höghastighetståg" av Per Kågeson. Den rekommenderas varmt.

Jag har själv inte läst den statliga utredning om utbyggnad av hastighetståg som gjorts och som debattartikeln ifrågasätter så jag kan inte kommentera några detaljer.

Kågeson sätter i alla fall fingret på några viktiga principiella frågor. Bland annat vad egentligen syftet med en höghastighetsutbyggnad i Sverige skulle vara. Detta verkar vara högst oklart och en gissning är att det nog varierar beroende på vem man frågar. Om man inte vet vilka problem man vill lösa är det rätt svårt att överhuvudtaget diskutera om en utbyggnad är bra eller dålig. De tänkbara motiv som Kågeson lyfter är att lösa kapacitetsbrist, möjliggöra kortare restider, minska koldioxidutsläppen eller att möjliggöra regionförstoring. Jag har dock personligen svårt att förstå på vilket sätt kapacitetsbrist och kortare restider egentligen inte också är ett uttryck för önskan om regionförstoring.

Så då har vi alltså två möjliga anledningar att bygga för höghastighetståg i Sverige. Möjliggöra större arbetsmarknadsregioner och minska koldioxidutsläppen.

När det gäller att minska koldioxidutsläppen är min uppfattning att det går att göra både billigare och enklare genom andra åtgärder, till exempel kraftigt höjd koldioxidskatt och förändrade regler för reseavdrag.

Ett annat sätt att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn är att helt enkelt frångå denna eviga strävan efter regionförstoring. Kanske är det inte den typen av samhälle vi ska ha i en "low carbon future"?* Den dagen den billiga olja som idag smörjer samhället tar slut kommer vi att behöva ifrågasätta alla våra normer. Kanske ska vi bygga små hållbara samhällen som inte bygger på så vansinnigt mycket transporterande av varor och tjänster?

Men den diskussionen, om vilket samhälle vi vill ha i framtiden, den passar liksom inte in någonstans.

Till vidare behåller jag i alla fall min skeptiska inställning till höghastighetståg.



*Lågkolsframtid - det går ju bara inte att säga.

Bara timmar kvar

Den sköna julledigheten går obarmhärtigt mot sitt slut. Är egentligen ledig imorgon också, men har av nån outgrundlig anledning tackat ja till att delta i ett telefonmöte imorgon förmiddag. Så nu sitter jag här och försöker kicka igång hjärnan, påminna mig om vad jag behöver kunna kommentera imorgon.

Det går sådär.

Pulka

Äntligen blev det lite snö!

Det har varit kallt hela jullovet men ingen snö att åka pulka i eller bygga snögubbar av. Men nu, i lovets slutskede, kom dessa efterlängtade flingor. Jag och lilla dottern gav oss av till pulkabacken direkt efter frukosten. Upp och ner för de halkiga backarna.

Så här ska det vara!

Säsongsguide

GPs lördagsbilaga Två Dagar hade i lördags den goda smaken att ge oss en guide över vilka grönsaker som är i säsong olika månader.

Jag rev såklart ut sidorna och ska sätta upp dem på nåt strategiskt ställe i köket, men nu hittade jag även en elektronisk version här.

2010

Ett nytt år. Ett oskrivet blad. Har ingen som helst aning om vad jag ska göra av alla dessa dagar.

Jag har de barn jag ska ha, jag är gift med den man jag ska ha, jag bor där jag ska bo och jag har det jobb jag ska ha.

Förra året satte jag igång Koldioxidexperimentet vid årsskiftet så då var det årets stora projekt. Det har varit roligt. Att fundera över min klimatpåverkan, vad som går att minska, vad som är svårt. Att blogga var också nytt för mig och något jag gillat. Jag har bestämt mig för att fortsätta blogga trots att året med experimentet är avslutat.

Men vad ska jag mer göra av detta år?

Gå i terapi, bli politiker, gå med i Facebook, bli vegan, sätta mig in i mitt pensionssparande, engagera mig i Omställning Sverige, börja paddla havskajak, prova vin, lära mig spela piano?

Alla dessa möjligheter! Det är både skrämmande och spännande.

Reflektion

Igår när jag och vännerna gick omkring bland de begagnade kläderna i några av Göteborgs alla second handaffärer var det framför allt en sak som slog oss.

Varför produceras det överhuvudtaget nya kläder?

Det kan i alla fall inte vara för att det behövs.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Maken och stora flickan har åkt iväg på några dagars skidresa och då var planen att jag skulle ägna ett par kvällar åt att summera mina utsläpp under förra året. Nu inser jag dock att han tog med den dator där jag har samlat alla mina beräkningar och beräkningsunderlag... Så gick det med det.

Och idag hade jag en lyxig eftermiddag ihop med några vänner. Vi försöker ses nån gång varje år för en "ekoshoppingrunda" och det är alltid lite pyssel att få ihop ett tillfälle som passar med alla jobb och familjer. Idag började vi med lunch på Solrosen och plöjde sen en massa second hand- och vintageaffärer i Haga/Linnéstan. På önskelistan fanns bland annat en kofta, en väska och ett par stövlar. Men det ville sig inte. Jag är så usel på att handla, kom hem tomhänt. Så gick det med det.