Tankar om klimatmärkning och Carbon Footprints

Det regnar i Tokyo och är någon sorts allmän helgdag vilket innebär att vi blev utkastade från puben redan före klockan nio. Så nu sitter jag på hotellrummet och väntar på att det ska bli dags att gå och sova. Eftersom jag är här för att arbeta med en kommande internationell standard om Carbon Footprints of Products tänkte jag passa på att dela med mig lite av mina tankar på området. Så som jag tänker just nu.

Inledningsvis kan det vara bra att veta att min tolkning är att klimatmärkning och Carbon Footprints är två helt olika saker. Jag tänker att en klimatmärkning kan hjälpa oss konsumenter att välja en produkt som är något bättre för klimatet än en annan motsvarande produkt inom samma kategori. Någon oberoende organisation har satt upp ett antal kriterier eller kanske ett gränsvärde och de produkter som visar sig klara kraven kan bli märkta. Alltså, på samma sätt som Bra Miljöval och KRAV fungerar idag. Köper jag i framtiden en klimatmärkt bokhylla så skulle jag kunna känna mig säker på att denna oberoende organisation har satt upp något eller några relevanta kriterier för bokhyllors klimatpåverkan och att just denna har klarat dessa kriterier.

Men jag vet inte om bokhyllan i ett livscykelperspektiv ger upphov till 5, 50 eller 500 kg koldioxidekvivalenter.

Ett Carbon Footprint å andra sidan säger ingenting om att en viss produkt klarar några uppsatta kriterier. Egentligen säger det inte heller att en viss produkt är bättre än en annan, men det återkommer jag till lite senare. Vitsen med ett Carbon Footprint är att det kan ge en vägledning kring hur stora växthusgasutsläpp en viss produkt ger upphov till, i ett livscykelperspektiv. Om tillverkaren av min bokhylla genomfört en studie för att ta reda på vilket Carbon Footprint denna hylla har, så skulle jag kunna få veta om det handlar om 5, 50 eller 500 kg koldioxidekvivalenter. Ett väl utbyggt system med Carbon Footprints skulle alltså kunna hjälpa sådana som mig att hålla koll på sina koldioxidutsläpp. På ett ungefär.

Kanske väljer jag att inte köpa bokhyllan om "fotavtrycket" är 500 kg.

Problemet är att vid framtagande av ett Carbon Footprint är det ingen utomstående inblandad, så vi konsumenter är i det fallet helt i händerna på industrin och deras vilja att vara ärliga och ge oss rätt uppgifter. Och alla som någon gång stött på en livscykelanalys kan intyga att svaret på analysen många gånger blir "det beror på". Resultatet är helt enkelt beroende av vilka olika avgränsningar i tid och rum som gjorts och vilka scenarios som ligger bakom vad gäller användnings- och avfallsfaserna, bland annat. Detta innebär att ett Carbon Footprint för en och samma bokhylla skulle kunna bli både 5, 50 eller 500 kg beroende på hur det görs. Och det innebär i sin tur att en hylla med "50 kg" som står bredvid en med "5 kg" inte nödvändigtvis behöver vara sämre, bara att man räknat på ett annat sätt. Med ett sådant system tappar det här med Carbon Footprints hela sitt existensberättigande enligt mig. Om det nu ändå ska finnas siffror för produkterna så måste det ju vara för att de ska kunna hjälpa mig att göra något klokare val, jag vill kunna köpa den med "5 kg" med gott samvete. Jag vill kunna jämföra motsvarande produkter med varandra.

Det logiska för att komma tillrätta med detta är att på något sätt bestämma att alla som gör Carbon Footprints för bokhyllor gör på samma sätt; att de använder samma avgränsningar i tid och rum och samma scenarios för användnings- och avfallsfaserna osv. Detta skulle man lätt kunna lösa genom att bestämma att alla Carbon Footprints beräknas med hjälp av en uppsättning regler eller riktlinjer som branschen gemensamt bestämmer för just deras produktkategori.

Med ett sådant system ser jag att det kan finnas ett existensberättigande för Carbon Footprints, men frågan är om vi hamnar där till slut. Mycket arbete återstår. Självklart behövs det också att alla de företag som idag är pådrivande för Carbon Footprints känner att konsumenterna ställer höga krav på en kommande standard. Att det till exempel ska vara möjligt att jämföra olika Carbon Footprints med varandra. Och att det ska vara lätt att förstå vad som ligger bakom de olika beräkningarna; vilken sorts el som använts kan till exempel vara relevant, då ett sätt att minska en produkts Carbon Footprint kan vara att gå över till kärnkraftsel.

Det finns, utöver det jag skrivit ovan, en massa generell kritik mot klimatmärkningar och Carbon Footprints. En av de vanligaste är att enfrågemärkningar är allmänt dåligt, för att risken finns att ensidig fokusering på till exempel klimat gör att företagen optimerar sina produkter för att minska klimatpåverkan men istället försämrar på något annat miljöområde. Den risken finns helt klart. Jag tror dock att det kan vara så att klimatfrågan kan vara en ingång till hållbarhetsfrågorna för många som tidigare inte varit så intresserade. Om man sätter sig in i klimatfrågan så inser man snabbt att allt hänger ihop, att vi måste minska konsumtionen generellt och att det finns en massa andra miljöproblem som också är viktiga. Då kanske man kan hålla koll på sådana suboptimeringar.

Kommentera gärna detta, för jag är mycket nyfiken på att läsa vad ni tycker om klimatmärkningar och Carbon Footprints.

Champagne

Den källa jag sporadiskt använt under året för att hålla koll på mina utsläpp av växthusgaser har ingen särskild uppgift för utsläppen från champagne. Nu är vi verkligen inga storkonsumenter av champagne men jag gjorde ändå en snabb sökning.

Här framgår att en flaska champagne ger upphov till 700 g koldioxidutsläpp.

Dessa fördelades så här

• 39 % förpackning
• 24 % arbetet i vingården och i vinkällaren
• 13 % transporter
• 11 % diverse maskiner
• 8 % inköpt material och substanser för odling och vintillverkning
  
• 5 % administration

Återigen är det alltså den stora tunga glasförpackningen som är den största boven i dramat. Det är en ganska intressant slutsats tycker jag.

Nu är det ju mycket som är okänt för oss angående hur de räknat fram detta. Om förpackningen bara är framställningen av glasflaskan eller om det även är transporten av den tomma glasflaskan till tappningsstället. Och vad ingår i transporter?

Den allra största påverkan blir sen såklart om jag själv tar bilen till Systemet för att köpa den där flaskan. Då kommer jag snabbt över 700 g koldioxid...

Mat och klimat

Den här veckan har Naturskyddsföreningen sin traditionsenliga Miljövänliga vecka. I år är temat Mat och klimat och några av budskapen är:

• Ät mindre kött
• Släng inte mat
• Ät ekologiskt (och ska det vara kött så köp naturbeteskött)
  
• Ät säsongsanpassat
• Ät grova grönsaker
• Ät mindre ris
• Ta inte bilen till affären
  

Här finns en film som sammanfattar vad som är bra att tänka på.

Personligen kan jag tycka att Naturskyddsföreningen fegar ur lite, jag hade önskat en tuffare retorik. Det är klart att det är bra att göra varannan måltid vegetarisk, men nu pratar vi om en förening som utger sig för att vilja rädda världen och att då inte ta debatten om till exempel mejeriprodukternas klimatpåverkan är för mig underligt.

Själv utger jag mig ju för att vara hyfsat medveten och påläst, men att mejeriprodukterna står för så mycket som kanske 500 kg per år hade jag ingen aning om innan jag började det här experimentet.

Om man betänker att vi ska ner till kanske ungefär just 500 kg koldioxidutsläpp per person och år i en hållbar framtid så är det lätt att inse att det inte räcker att äta varannan vegetariskt. Bara genom att äta motsvarande ett kg brasilianskt nötkött i månaden kommer man upp i 500 kg.

Under det här året försöker jag byta ut en del av min fiskkonsumtion mot baljväxter, jag har slutat med mjölk i téet, och jag laddar för att sluta med osten på frukostmackan. Jag försöker ta hand om alla rester. Vi beställer hem en del mat, en del handlar vi på de lokala affärerna och nån gång ibland, kanske en gång i månaden, tar maken bilen till "stor-Coop". Jag försöker lära mig att tänka på att äta säsongsanpassat men tycker ofta att det är svårt.

Det är mycket att tänka på när det gäller maten, men det som är bra med det är att det finns någon liten åtgärd som passar alla!

Experimentet

Och hur går det egentligen med själva experimentet kan man ju fråga sig.

Min målsättning när jag startade det här experimentet vid nyår var att försöka ta reda på hur stora utsläpp mitt liv ger upphov till. Jag ville veta om det är möjligt att som vanlig medborgare själv fatta de beslut som krävs, nå en hållbar nivå på utsläppen och ändå leva ett gott liv. Och om det inte går, var är begränsningen och svårigheterna? Är det maten, uppvärmningen, resorna, prylarna?

Experimentet skulle enligt min ursprungliga tanke gå ut på att under 2009 undersöka om det är möjligt att leva på två ton koldioxid, vilket motsvarar ungefär en femtedel av utsläppen från en normal svensk. Med samma fördelning av de individuella och de offentliga utsläppen som idag så får jag för min privata konsumtion därmed släppa ut drygt ett och ett halvt ton koldioxid.

För att räkna på utsläppen tänkte jag använda mig av en rapport som redovisar koldioxidintensiteter från 319 varor och tjänster. Jag blev dock snabbt missnöjd med den som beräkningsunderlag, bland annat för att den fungerar enligt principen "ju dyrare vara desto mer koldioxid", vilket känns helt galet många gånger. Här köper man fint, ekologiskt, närproducerat och straffas då för det med att det ger högre koldioxidutsläpp än motsvarande billiga vara.

Den här känslan av otillfredsställelse har bidragit starkt till att mina högt ställda ambitioner med bland annat månadssammanställningar har runnit ut i sanden. Helt ärligt så insåg jag nog också rätt snabbt att det inte var möjligt för mig att komma ner till 1,5 ton. Eller kanske var jag bara inte beredd att göra de uppoffringar som skulle krävas?

Jag har i alla fall försökt mig på ett litet överslag så här drygt halvvägs in i experimentet.

• Mat, vin och "det där andra" man handlar i mataffären, grovt räknat 100 kg/månad: 1,2 ton
• El hemma, Bra Miljövalmärkt: 0 kg
• El kolonistugan: Vi är inte ännu uppe i 300 kWh för oss alla fyra: knappt 7 kg (kan det verkligen stämma?)
  
• Transporter: Svårt att uppskatta utan att plocka fram kvitton och räkningar från bilkooperativet. Kanske 200 mil? Fyra personer i bilen för det mesta. Medelstor bil släpper ut 160 g CO2/km: 80 kg?
• Konsumtion (soffa, brädor till staket, vattenkokare..) 500 kg?
• Uppvärmning hemma, har inte grävt färdigt i detta med fjärrvärmen ännu, gissar: 250 kg

Har jag glömt nåt viktigt?

Det skulle annars ge drygt två ton.

Och det skulle kunna pressas ytterligare genom att gå över till vegankost, sluta dricka alkohol, få Göteborg Energi att leverera Bra Miljövalmärkt fjärrvärme och att ytterligare minska konsumtionen. Bland annat.

Så visst tusan går det att göra saker!

Och kan jag så kan ni!

Klimatmärkning och personliga koldioxidkonton

Idag blir det ett inlägg som kommenterar två andra blogginlägg, som på sitt sätt hänger ihop. Vi får se om jag kan få ihop det.

Klotet hade tidigare i veckan ett program som delvis berörde det här med individuella utsläppsrätter. David Jonstad var där och pratade sig varm för det systemet, som även jag ser som väldigt intressant. Det känns hyfsat rättvist och tydligt, men har även en del problem. För att det ska bli riktigt intressant behöver det till exempel bli internationellt, annars kommer bara vi svenskar att åka till Norge eller Danmark och tanka. Typ. Och visst kan det vara krångligt och dyrt.

Men något måste ju göras. För nu är vi på väg käpprätt åt helvete. Planeten kokar och förhandlingarna i Köpenhamn verkar vara på väg att misslyckas innan de ens börjat.

Björn Carlén var väldigt mån om att värna statens intäkter från koldioxidskatten. Det kändes väl inte helt modernt. Vi är på väg mot ett samhälle där vi inte kan tillåta oss att släppa ut i princip någon koldioxid alls, då kan man inte bygga samhällsekonomin på att det ska komma intäkter från en sån skatt. Tankefel.

Ett alternativ till individuella utsläppsrätter är att sätta globala tak på vad som får utvinnas ur jordskorpan. Då kan man låta de företag som vill plocka upp fossila bränslen slåss om rätten att göra detta, i en auktion. Pengarna går till u-länder för att mildra effekterna av klimatförändringen.

Över till den andra bloggen jag vill kommentera. Till min stora glädje skrev idag EkoTänk om hur de på KRAV har resonerat kring klimatmärkning. Ett lysande inlägg som beskriver skillnaden mellan att klimatmärka produkter jämfört med att klimatmärka produktionsmetoder. Jag funderar mycket på det här med Carbon Footprints, som för mig personligen skulle underlätta livet massor. Men precis som Johan skriver har flera nackdelar.

Så här tänker jag. Om vi i framtiden (=så fort som möjligt, SENAST 2050) ska ner från 10 ton till 500 kg CO2e per person och år så kommer vi att behöva väga våra utsläpp på guldvåg. Då tror jag att det finns en vits med att stå framför en ost- eller köttbit och inse hur stora utsläppen är. Det kommer att leda oss till de bättre produkterna, med mindre utsläpp. Det handlar både om att byta till en helt annan produkt (från kött till bönor), och att byta inom produktgruppen. Ett exempel på det senare skulle kunna vara äpplen som kanske har hyfsat lika utsläpp i produktionsmetod vare sig de kommer från Sverige eller Argentina, men där det kan bli skillnad beroende på transportsätt. Kanske skulle våra svenska äpplen bli mer eftertraktade med ett sånt system?

Det finns dock många förutsättningar som måste uppfyllas för att det som är bra med Carbon Footprints ska uppfyllas. Grundläggande är att beräkningsreglerna blir bra och rätt och görs på samma sätt för äpplena, oavsett om de kommer från Sverige eller Argentina. Dessutom måste det finnas flera klimatmärkta produkter i samma kategori för att det ska bli användbart. Om bara de svenska äpplena är märkta gör det ingen nytta, för då vet vi inte om just de äpplena är bra eller dåliga ur klimatsynpunkt.

(Fast finns det märkta bananer vet vi att de är bättre än bananerna. Och kan välja äpplena istället)

I alla fall, dit jag vill komma med det här inlägget är att de här två systemen kompletterar varandra. Med individuella utsläppsrätter så kommer det att finnas användning för en klimatmärkning av produkter, för konsumenterna kommer att jaga klimatsnålaste valen. Och i själva verket kan det vara så att handel med individuella utsläppsrätter förutsätter att det finns ett system för att beräkna utsläppen från varor och tjänster så att vi vet hur mycket som ska dras från kontot när vi varit och handlat.

Nöt vs hjort

Häromdagen var Metro snälla nog att tillhandahålla ett räkneexempel som visar vilken stor skillnad det är gällande klimatpåverkan mellan nötkött och annat kött (i detta fallet vilt). Eftersom jag är vegetarian sen en herrans massa år så innehåller ju tyvärr mitt experiment inte så mycket information om kött.

Men i alla fall. Det är faktiskt helt osannolikt vilken stor skillnad det är.

Ett kg nötkött ger 17 kg CO2 medan ett kg hjortkött ger 2,5 kg CO2.

En Spagetti hjortbolognese med rotsaker ger drygt 1,1 kg CO2 medan en "vanlig nötköttsbolognese" med salladsgrönsaker ger 10,5 kg.

Vad krävs för att bryta nötköttsdominansen på de svenska middagsborden?

Alla ni som planerar en middag med spagetti och köttfärssås denna vecka, ge er själva en utmaning att hitta på ett klimatsmartare alternativ. Kanske med viltkött. Eller varför inte en helt vegetarisk sås?

Vin vs cd-skiva

Ikväll när vi satt med några vänner och drack vin och lyssnade på och pratade om musik så kom den helt naturliga funderingen upp. Vad kostar detta i koldioxid egentligen?

Tog fram miniräknaren och listan över koldioxidintensiteter.

En flaska rött Ecologica: 1.12 kg CO2
En cd-skiva: 3.58 kg CO2

En cd-skiva har man glädje av betydligt längre tid än en flaska vin. Samtidigt så ger dagens teknik oss väldigt många möjligheter att lyssna på musik utan att konsumera något materiellt. Jag har alltid gillat att äga musik. Att köpa skivor, vinyl först och senare cd. Har inte riktigt landat i mp3-världen ännu. Kanske är detta året när jag kommer att ändra den inställningen.

Kommer jag att ha råd att dricka vin i december?

Är funderingen vin vs cd-skiva ett pseudoproblem? Kanske kommer det att visa sig att jag inte kan unna mig något av det.

Just nu har jag ingen aning. Kommer jag att spräcka min målsättning (1,5 ton) i maj? September? November?

Källor

Till en början kommer en av mina huvudsakliga källor under experimentet att vara rapporten "Energi- och koldioxidintensiteter för 319 varor och tjänster" från FOI. Den är skriven av Riitta Räty och Annika Carlsson-Kanyma och kom ut i mars 2007.

Som titeln avslöjar innehåller den koldioxidintensiteter för över 300 varor och tjänster. Intensiteterna är beräknade utifrån ett livscykelperspektiv och är egentligen lite för grova för att jag ska vara helt nöjd, men mycket kan hinna hända på ett år och förhoppningsvis hittar jag nya källor allt eftersom som jag också kan använda.