Att demonstrera med dottern

Ikväll när det drog ihop sig till klimataktionsdemonstration tog jag stora dottern i handen och gick bort till spårvagnen. Hon valde själv att följa med vilket gladde mig mycket.

Insåg att hon nu helt plötsligt blivit så stor att det faktiskt är dags att förklara vad allt det här med klimatet och koldioxiden handlar om. Så medan vi väntade på vagnen drog jag den naturliga växthuseffekten i stora drag, beskrev vad som händer när vi släpper ut koldioxid, att vi stänger in mer av solens värme och att temperaturen då ökar. En varmare jord leder till mera torka på vissa platser och det kan bli svårt att odla mat och ha tillgång till rent vatten.

Medan jag förklarade det här kände jag sorgen komma krypa. Tårarna brände bakom ögonlocken. Det är ju hon som kommer att få leva med det här. Det gör mig så förbannat ledsen.

Vi anslöt till övriga demonstranter på Götaplatsen och gick sen Avenyn ner. Dottern skrek med i de ramsor hon kunde uppfatta; "Sluta hyckla, börja cykla" är en gammal favorit. Det var en märklig känsla att gå där med henne. Stolthet. Sorg och glädje. Hopp och hopplöshet. Kämparanda och uppgivenhet. Runt omkring oss på Avenyn fortsatte människorna sina liv som om inget håller på att hända.

Jag tänkte på några av de demonstrationståg som satt spår i mig. Inför folkomröstningen om kärnkraften. Tror att det var i Umeå. "Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!" Sen minns jag starkt en fredsdemonstration i Stockholm. Jag, storasyster och pappa tog tåget ner. Jag gick kanske i andra eller tredje klass. Vi byggde en mänsklig bro mellan amerikanska och sovjetiska ambassaderna, stod där hand i hand och visade världen att vi ville att det kalla kriget skulle upphöra.

När vi kom ner till Kungsportsplatsen brann där fina marschaller som formade talet 350. Det gav mig möjlighet att förklara innebörden av 350-budskapet.

På väg till vagnen igen efter att ha lyssnat på några korta tal fortsatte jag min undervisning och förklarade en del av det vi hade skanderat om under demonstrationen. Höjning av havsytenivån som kan lägga Göteborg under vatten. Klimaträttvisa, klimatavtal, Bali, Poznan, Köpenhamn.

När jag berättade att jag planerar att åka till Köpenhamn så frågade hon om inte hon skulle kunna få följa med. Min första spontana tanke var nej, men sen insåg jag att det är ju henne det handlar om. Det är ju bland annat för hennes skull jag gör allt detta. Varför ska inte även hon få vara där?

Kanske har det fötts en ny liten klimataktivist ikväll.