Har en massa saker jag skulle vilja skriva om, men just nu finns inte tiden helt enkelt.
Det händer en massa saker i världen (både den riktiga och i bloggvärlden) som jag skulle vilja reflektera över och kommentera här, men inget av det hinns med. Dessutom händer en massa saker i mitt liv och med experimentet som jag skulle vilja reflektera över och berätta om här, men inte heller det hinns med.
Min plan är att det ska lugna ner sig efter lucia (=efter Köpenhamn). Ett eller annat inlägg blir det nog före det, med just nu handlar det bara om att ta en timme i taget.
Vi ses!
Visar inlägg med etikett experiment. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett experiment. Visa alla inlägg
onsdag 2 december 2009
onsdag 25 november 2009
Det händer nu
Det har varit en omtumlande dag.
Mitt första skakiga framträdande för att prata om experimentet. Jag gillar egentligen att prata inför folk, men att prata om mig själv på det här sättet var väldigt ovant. Dessutom var det makalöst svårt att välja ut vad jag skulle fokusera på. Det finns så mycket att prata om. Hade egentligen velat ha mer av en diskussion, men jag var så nervös idag att jag helt glömde släppa in publiken. Jag bara pratade på. Hade också valt att köra helt utan bilder så jag hade inget direkt att hänga upp pratet på. Det var nog både bra och dåligt. Jag var nog också lite för nervös för att få in humorn och självdistansen som föreläsarproffset Anki tipsade om i en kommentar. Det får bli nästa gång. Om jag får någon fler förfrågning vill säga.
Gick direkt från Hållbarhet till en träff med föreningen Agenda 21 i Väst och Green Drinks i Göteborg. Vi tittade på en mycket intressant film från Bolivia. Den byggde på intervjuer med en massa jordbrukare som lever mitt i klimatförändringen idag. Gripande. Efter filmen hade vi en minst lika intressant diskussion om hur vi ska hantera klimatskeptiker och vad som behövs för att få beslutsfattarna att fatta rätt beslut.
Och just nu står kakan Herman i ugnen.
Mitt första skakiga framträdande för att prata om experimentet. Jag gillar egentligen att prata inför folk, men att prata om mig själv på det här sättet var väldigt ovant. Dessutom var det makalöst svårt att välja ut vad jag skulle fokusera på. Det finns så mycket att prata om. Hade egentligen velat ha mer av en diskussion, men jag var så nervös idag att jag helt glömde släppa in publiken. Jag bara pratade på. Hade också valt att köra helt utan bilder så jag hade inget direkt att hänga upp pratet på. Det var nog både bra och dåligt. Jag var nog också lite för nervös för att få in humorn och självdistansen som föreläsarproffset Anki tipsade om i en kommentar. Det får bli nästa gång. Om jag får någon fler förfrågning vill säga.
Gick direkt från Hållbarhet till en träff med föreningen Agenda 21 i Väst och Green Drinks i Göteborg. Vi tittade på en mycket intressant film från Bolivia. Den byggde på intervjuer med en massa jordbrukare som lever mitt i klimatförändringen idag. Gripande. Efter filmen hade vi en minst lika intressant diskussion om hur vi ska hantera klimatskeptiker och vad som behövs för att få beslutsfattarna att fatta rätt beslut.
Och just nu står kakan Herman i ugnen.
måndag 23 november 2009
Hållbarhet 2009
Det är lite pirrigt och nervöst just nu.
På onsdag gör jag mitt första offentliga framträdande för att prata om koldioxidexperimentet.
Det hela går av stapeln på Handelshögskolan här i Göteborg och jag har finfint sällskap må ni tro, kolla in programmet här. Själv ska jag absolut försöka gå och lyssna på Mats-Eric "Hemlige kocken" Nilsson.
Om det är någon av er läsare som har förslag på vad som kan vara intressant att jag berättar om så finns det fortfarande möjlighet att påverka innehållet.
Om du satt i publiken, vad hade du då velat höra mig berätta?
På onsdag gör jag mitt första offentliga framträdande för att prata om koldioxidexperimentet.
Det hela går av stapeln på Handelshögskolan här i Göteborg och jag har finfint sällskap må ni tro, kolla in programmet här. Själv ska jag absolut försöka gå och lyssna på Mats-Eric "Hemlige kocken" Nilsson.
Om det är någon av er läsare som har förslag på vad som kan vara intressant att jag berättar om så finns det fortfarande möjlighet att påverka innehållet.
Om du satt i publiken, vad hade du då velat höra mig berätta?
fredag 9 oktober 2009
Klimatkontot
Nu har jag varit inne och testat Klimatkontot, IVLs nya klimatkalkylator. Den känns spontant mer genomarbetad än andra liknande initiativ. Problemet är att man alltid får så hemskt olika resultat.
Det var faktiskt en av anledningarna till att jag började med det här experimentet, att jag blev så frustrerad och missnöjd över alla dessa kalkylatorer som gav så olika svar.
Hamnade på 3,7 ton på Klimatkontot.
I IVL:s tidigare klimatkalkylator hamnade jag på 2,2 ton.
Hos WWF hamnar jag på 6,26 ton.
Hos Konsumentverket blev jag Acceptabel.
Hos Göteborgs Stad får jag 1,84 ton.
Ja, ni fattar. Spannet är så otroligt stort så för mig är sådana här kalkylatorer helt oanvändbara.
I mitt snabba överslag förra månaden hamnade jag på runt två ton för mina personliga utsläpp. En av förklaringarna till den högre siffran för Klimatkontot-beräkningen är att den inkluderar flygresor i tjänsten, vilket jag inte tagit med i mitt överslag.
Det var faktiskt en av anledningarna till att jag började med det här experimentet, att jag blev så frustrerad och missnöjd över alla dessa kalkylatorer som gav så olika svar.
Hamnade på 3,7 ton på Klimatkontot.
I IVL:s tidigare klimatkalkylator hamnade jag på 2,2 ton.
Hos WWF hamnar jag på 6,26 ton.
Hos Konsumentverket blev jag Acceptabel.
Hos Göteborgs Stad får jag 1,84 ton.
Ja, ni fattar. Spannet är så otroligt stort så för mig är sådana här kalkylatorer helt oanvändbara.
I mitt snabba överslag förra månaden hamnade jag på runt två ton för mina personliga utsläpp. En av förklaringarna till den högre siffran för Klimatkontot-beräkningen är att den inkluderar flygresor i tjänsten, vilket jag inte tagit med i mitt överslag.
torsdag 1 oktober 2009
Mina fortsatta utmaningar
I januari skrev jag också ett blogginlägg med det långa namnet "Vad jag gör och vad jag behöver bli bättre på". Tänkte återkomma till detta idag. Kände att jag behövde påminna mig själv om vad jag håller på med och stämma av hur jag sköter mig...
Och kolla om det finns några gömda mygg eller kameler någonstans.
I januari såg min lista på vad jag behöver bli bättre på ut så här:
Duscha kortare tränar jag fortfarande på. Det där är en vana som visade sig vara otroligt svår att bryta. För att inte tala om att duscha mer sällan. Har misslyckats totalt med denna punkt. Detsamma gäller pappershanddukarna på jobbet. Hade nån tanke att ta med en egen frottéhandduk dit, men det har inte blivit av.
Jag tror att jag tittar mindre på TV. Däremot blir det mer tid vid datorn. Så det går nog på ett ut.
Att äta mer säsongsanpassat är jag fortfarande dålig på. Det är svårt! Däremot är jag en hejare på att inte slänga mat. Tycker jag själv i alla fall. Tycker också att jag äter något mindre fisk nu än för ett år sen.
Att beställa hem mat var vi bra på i våras, men nu har vi inte kommit in i rutinen alls efter sommaren. På söndag är det i alla fall dags att beställa från Hedenborgs. Kanske ska vi också ge Matservice en ny chans under hösten.
Att inte tvätta kläder så ofta och rutinmässigt blir jag bättre och bättre på. Försöker byta om det första jag gör när jag kommer hem efter jobbet och hänga upp kläderna på galge istället för att bara slänga dem i en hög.
Blandat resultat alltså.
En "kamel" jag inte alls var medveten om (eller ville kännas vid) i början av året var mejeriprodukterna. Och vinet.
Så min lista på höstens utmaningar ser ut så här:
Och kolla om det finns några gömda mygg eller kameler någonstans.
I januari såg min lista på vad jag behöver bli bättre på ut så här:
- att dricka mindre té
- att duscha kortare/mer sällan
- att använda färre pappershanddukar (toaletten på jobbet...)
- att titta mindre på TV (mer av livskvalitetsskäl än av miljöskäl)
- att äta mer säsongsanpassat
- att slänga mindre mat
- att äta mindre fisk
- att hitta rutiner för hembeställning av mat för att slippa åka iväg och handla
- att inte tvätta kläder så ofta och rutinmässigt
Duscha kortare tränar jag fortfarande på. Det där är en vana som visade sig vara otroligt svår att bryta. För att inte tala om att duscha mer sällan. Har misslyckats totalt med denna punkt. Detsamma gäller pappershanddukarna på jobbet. Hade nån tanke att ta med en egen frottéhandduk dit, men det har inte blivit av.
Jag tror att jag tittar mindre på TV. Däremot blir det mer tid vid datorn. Så det går nog på ett ut.
Att äta mer säsongsanpassat är jag fortfarande dålig på. Det är svårt! Däremot är jag en hejare på att inte slänga mat. Tycker jag själv i alla fall. Tycker också att jag äter något mindre fisk nu än för ett år sen.
Att beställa hem mat var vi bra på i våras, men nu har vi inte kommit in i rutinen alls efter sommaren. På söndag är det i alla fall dags att beställa från Hedenborgs. Kanske ska vi också ge Matservice en ny chans under hösten.
Att inte tvätta kläder så ofta och rutinmässigt blir jag bättre och bättre på. Försöker byta om det första jag gör när jag kommer hem efter jobbet och hänga upp kläderna på galge istället för att bara slänga dem i en hög.
Blandat resultat alltså.
En "kamel" jag inte alls var medveten om (eller ville kännas vid) i början av året var mejeriprodukterna. Och vinet.
Så min lista på höstens utmaningar ser ut så här:
- att äta mindre mejeriprodukter
- att fortsätta arbeta för att Familjebostäder ska köpa in Bra Miljövalmärkt fjärrvärme
- att duscha kortare (det måste gå!)
- att äta mer säsongsanpassat och mindre fisk
- att dricka mindre öl och vin
måndag 28 september 2009
Mat och klimat
Den här veckan har Naturskyddsföreningen sin traditionsenliga Miljövänliga vecka. I år är temat Mat och klimat och några av budskapen är:
Personligen kan jag tycka att Naturskyddsföreningen fegar ur lite, jag hade önskat en tuffare retorik. Det är klart att det är bra att göra varannan måltid vegetarisk, men nu pratar vi om en förening som utger sig för att vilja rädda världen och att då inte ta debatten om till exempel mejeriprodukternas klimatpåverkan är för mig underligt.
Själv utger jag mig ju för att vara hyfsat medveten och påläst, men att mejeriprodukterna står för så mycket som kanske 500 kg per år hade jag ingen aning om innan jag började det här experimentet.
Om man betänker att vi ska ner till kanske ungefär just 500 kg koldioxidutsläpp per person och år i en hållbar framtid så är det lätt att inse att det inte räcker att äta varannan vegetariskt. Bara genom att äta motsvarande ett kg brasilianskt nötkött i månaden kommer man upp i 500 kg.
Under det här året försöker jag byta ut en del av min fiskkonsumtion mot baljväxter, jag har slutat med mjölk i téet, och jag laddar för att sluta med osten på frukostmackan. Jag försöker ta hand om alla rester. Vi beställer hem en del mat, en del handlar vi på de lokala affärerna och nån gång ibland, kanske en gång i månaden, tar maken bilen till "stor-Coop". Jag försöker lära mig att tänka på att äta säsongsanpassat men tycker ofta att det är svårt.
Det är mycket att tänka på när det gäller maten, men det som är bra med det är att det finns någon liten åtgärd som passar alla!
- Ät mindre kött
- Släng inte mat
- Ät ekologiskt (och ska det vara kött så köp naturbeteskött)
- Ät säsongsanpassat
- Ät grova grönsaker
- Ät mindre ris
- Ta inte bilen till affären
Personligen kan jag tycka att Naturskyddsföreningen fegar ur lite, jag hade önskat en tuffare retorik. Det är klart att det är bra att göra varannan måltid vegetarisk, men nu pratar vi om en förening som utger sig för att vilja rädda världen och att då inte ta debatten om till exempel mejeriprodukternas klimatpåverkan är för mig underligt.
Själv utger jag mig ju för att vara hyfsat medveten och påläst, men att mejeriprodukterna står för så mycket som kanske 500 kg per år hade jag ingen aning om innan jag började det här experimentet.
Om man betänker att vi ska ner till kanske ungefär just 500 kg koldioxidutsläpp per person och år i en hållbar framtid så är det lätt att inse att det inte räcker att äta varannan vegetariskt. Bara genom att äta motsvarande ett kg brasilianskt nötkött i månaden kommer man upp i 500 kg.
Under det här året försöker jag byta ut en del av min fiskkonsumtion mot baljväxter, jag har slutat med mjölk i téet, och jag laddar för att sluta med osten på frukostmackan. Jag försöker ta hand om alla rester. Vi beställer hem en del mat, en del handlar vi på de lokala affärerna och nån gång ibland, kanske en gång i månaden, tar maken bilen till "stor-Coop". Jag försöker lära mig att tänka på att äta säsongsanpassat men tycker ofta att det är svårt.
Det är mycket att tänka på när det gäller maten, men det som är bra med det är att det finns någon liten åtgärd som passar alla!
tisdag 8 september 2009
Experimentet
Och hur går det egentligen med själva experimentet kan man ju fråga sig.
Min målsättning när jag startade det här experimentet vid nyår var att försöka ta reda på hur stora utsläpp mitt liv ger upphov till. Jag ville veta om det är möjligt att som vanlig medborgare själv fatta de beslut som krävs, nå en hållbar nivå på utsläppen och ändå leva ett gott liv. Och om det inte går, var är begränsningen och svårigheterna? Är det maten, uppvärmningen, resorna, prylarna?
För att räkna på utsläppen tänkte jag använda mig av en rapport som redovisar koldioxidintensiteter från 319 varor och tjänster. Jag blev dock snabbt missnöjd med den som beräkningsunderlag, bland annat för att den fungerar enligt principen "ju dyrare vara desto mer koldioxid", vilket känns helt galet många gånger. Här köper man fint, ekologiskt, närproducerat och straffas då för det med att det ger högre koldioxidutsläpp än motsvarande billiga vara.
Den här känslan av otillfredsställelse har bidragit starkt till att mina högt ställda ambitioner med bland annat månadssammanställningar har runnit ut i sanden. Helt ärligt så insåg jag nog också rätt snabbt att det inte var möjligt för mig att komma ner till 1,5 ton. Eller kanske var jag bara inte beredd att göra de uppoffringar som skulle krävas?
Jag har i alla fall försökt mig på ett litet överslag så här drygt halvvägs in i experimentet.
Det skulle annars ge drygt två ton.
Och det skulle kunna pressas ytterligare genom att gå över till vegankost, sluta dricka alkohol, få Göteborg Energi att leverera Bra Miljövalmärkt fjärrvärme och att ytterligare minska konsumtionen. Bland annat.
Så visst tusan går det att göra saker!
Och kan jag så kan ni!
Min målsättning när jag startade det här experimentet vid nyår var att försöka ta reda på hur stora utsläpp mitt liv ger upphov till. Jag ville veta om det är möjligt att som vanlig medborgare själv fatta de beslut som krävs, nå en hållbar nivå på utsläppen och ändå leva ett gott liv. Och om det inte går, var är begränsningen och svårigheterna? Är det maten, uppvärmningen, resorna, prylarna?
Experimentet skulle enligt min ursprungliga tanke gå ut på att under 2009 undersöka om det är möjligt att leva på två ton koldioxid, vilket motsvarar ungefär en femtedel av utsläppen från en normal svensk. Med samma fördelning av de individuella och de offentliga utsläppen som idag så får jag för min privata konsumtion därmed släppa ut drygt ett och ett halvt ton koldioxid.
För att räkna på utsläppen tänkte jag använda mig av en rapport som redovisar koldioxidintensiteter från 319 varor och tjänster. Jag blev dock snabbt missnöjd med den som beräkningsunderlag, bland annat för att den fungerar enligt principen "ju dyrare vara desto mer koldioxid", vilket känns helt galet många gånger. Här köper man fint, ekologiskt, närproducerat och straffas då för det med att det ger högre koldioxidutsläpp än motsvarande billiga vara.
Den här känslan av otillfredsställelse har bidragit starkt till att mina högt ställda ambitioner med bland annat månadssammanställningar har runnit ut i sanden. Helt ärligt så insåg jag nog också rätt snabbt att det inte var möjligt för mig att komma ner till 1,5 ton. Eller kanske var jag bara inte beredd att göra de uppoffringar som skulle krävas?
Jag har i alla fall försökt mig på ett litet överslag så här drygt halvvägs in i experimentet.
- Mat, vin och "det där andra" man handlar i mataffären, grovt räknat 100 kg/månad: 1,2 ton
- El hemma, Bra Miljövalmärkt: 0 kg
- El kolonistugan: Vi är inte ännu uppe i 300 kWh för oss alla fyra: knappt 7 kg (kan det verkligen stämma?)
- Transporter: Svårt att uppskatta utan att plocka fram kvitton och räkningar från bilkooperativet. Kanske 200 mil? Fyra personer i bilen för det mesta. Medelstor bil släpper ut 160 g CO2/km: 80 kg?
- Konsumtion (soffa, brädor till staket, vattenkokare..) 500 kg?
- Uppvärmning hemma, har inte grävt färdigt i detta med fjärrvärmen ännu, gissar: 250 kg
Det skulle annars ge drygt två ton.
Och det skulle kunna pressas ytterligare genom att gå över till vegankost, sluta dricka alkohol, få Göteborg Energi att leverera Bra Miljövalmärkt fjärrvärme och att ytterligare minska konsumtionen. Bland annat.
Så visst tusan går det att göra saker!
Och kan jag så kan ni!
söndag 4 januari 2009
Hur?
För att överhuvudtaget ha någon chans att nå målet räknar jag med att jag i princip kommer att behöva ha köpstopp på allt som inte är livsnödvändigt. Utsläpp från all (privat) konsumtion ska uppskattas och räknas ihop.
Exakt hur jag ska räkna under året vet jag inte ännu. Det får ge sig under resans gång. Någon hundraprocentig vetenskap kommer det inte att bli, eftersom jag kommer att göra det här experimentet vid sidan av mitt vanliga liv med familjen, jobbet, vännerna. Så det som inte går att få reda på hyfsat enkelt kommer att bli en uppskattning.
När det gäller min privata konsumtion kommer jag att tänka mig att jag har en kvot med individuella utsläppsrätter som jag får förbruka. Jag vill försöka förstå hur ett sådant system skulle kunna fungera i praktiken.
Jag har redan mina aningar om var de största problemen kommer att dyka upp;
1, Upplevelser, hur beräkna mina utsläpp från dem?
2, Dubbelräkning, när är det min konsumtion och när är det någon annans?
Kvitton när vi handlar till familjen kommer jag månadsvis att räkna ihop och dividera på fyra. Kött kommer jag dock att räkna bort.
När vi bjuder andra på mat så dras det från min kvot, men å andra sidan kommer jag inte att räkna bort koldioxid från min kvot när jag blir bjuden på mat hemma hos andra.
Varje månad kommer jag att sammanställa månadens utsläpp fördelat på olika kategorier:
* mat/dryck,
* förbrukningsmaterial (inkl hälsa och sjukvård),
* nöjen/aktiviteter,
* resor/transporter,
* fritid
* el,
* värme
* övrig konsumtion.
Kanske kommer jag att uppfattas som inkonsekvent, men så får det bli. Till syvende och sist gör jag det här experimentet för min egen del, för att stilla lite nyfikenhet och utforska vad ett hållbart liv kan innebära. Det är inte vetenskap för mig. Och om någon inte gillar det jag gör så vore det intressant att följa fler som gör liknande experiment för att se vilka slutsatser, metoder och avgränsningar andra kommer fram till.
Exakt hur jag ska räkna under året vet jag inte ännu. Det får ge sig under resans gång. Någon hundraprocentig vetenskap kommer det inte att bli, eftersom jag kommer att göra det här experimentet vid sidan av mitt vanliga liv med familjen, jobbet, vännerna. Så det som inte går att få reda på hyfsat enkelt kommer att bli en uppskattning.
När det gäller min privata konsumtion kommer jag att tänka mig att jag har en kvot med individuella utsläppsrätter som jag får förbruka. Jag vill försöka förstå hur ett sådant system skulle kunna fungera i praktiken.
Jag har redan mina aningar om var de största problemen kommer att dyka upp;
1, Upplevelser, hur beräkna mina utsläpp från dem?
2, Dubbelräkning, när är det min konsumtion och när är det någon annans?
Kvitton när vi handlar till familjen kommer jag månadsvis att räkna ihop och dividera på fyra. Kött kommer jag dock att räkna bort.
När vi bjuder andra på mat så dras det från min kvot, men å andra sidan kommer jag inte att räkna bort koldioxid från min kvot när jag blir bjuden på mat hemma hos andra.
Varje månad kommer jag att sammanställa månadens utsläpp fördelat på olika kategorier:
* mat/dryck,
* förbrukningsmaterial (inkl hälsa och sjukvård),
* nöjen/aktiviteter,
* resor/transporter,
* fritid
* el,
* värme
* övrig konsumtion.
Kanske kommer jag att uppfattas som inkonsekvent, men så får det bli. Till syvende och sist gör jag det här experimentet för min egen del, för att stilla lite nyfikenhet och utforska vad ett hållbart liv kan innebära. Det är inte vetenskap för mig. Och om någon inte gillar det jag gör så vore det intressant att följa fler som gör liknande experiment för att se vilka slutsatser, metoder och avgränsningar andra kommer fram till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
