Idag lades ett stort varsel på makens jobb och eftersom han är bland de sist anställda är det väl troligt att han får gå. Så har då lågkonjukturen nått även oss.
Genast sätter det igång tankar om hur det ska gå, bör vi gå upp i arbetstid nu direkt för att "hamstra" pengar till sämre tider? Kommer det att finnas andra jobb att söka? Men samtidigt känner jag en tacksamhet och någon sorts glädje över att jag vet att vi klarar oss. Vi har inga stora utgifter eller lån som gör att minskade inkomster en period innebär katastrof.
Det tråkigaste är att det här verkligen är ett jobb han trivts otroligt bra med. Och sånt smittar ju av sig på hela tillvaron som blir så mycket bättre när det är bra på jobbet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar