Läste "Skriet från kärnfamiljen" i helgen, på resan till och från Skåne. Har följt bloggen ett tag så det var mycket i boken som kändes igen.
Jag är lyckligt lottad och har en man som "är med på tåget"; han lagar i princip alla familjens middagar, han fixar matsäck till barnens utflykter, tvättar och köper nya kläder till barnen när det behövs, osv osv. Jag har alltid tagit detta för givet och blev nog lite chockad över att situationen i många familjer är så dålig som den är. Enligt författarna finns det några grundläggande ingredienser som kan underlätta ett jämställt liv. En av dem är att man delar på föräldraledigheten när barnen är små och en annan är att bo i lägenhet. Ett stort hus riskerar tydligen att vara en jämställdhetsfälla, något jag inte riktigt tänkt på på det sättet tidigare. Men direkt jag läste det kändes det helt självklart. Hur många familjer har jag inte sett där frun står i köket och sköter markservicen omgiven av barnen medan mannen håller på med något "projekt" som det finns ett slut på och som dessutom inhöstar omgivningens beröm?
Förutom att det är klimatsmart att bo i lägenhet är det alltså bra för jämställdheten.
Men, vad jag egentligen tänkte komma till med det här inlägget är att jag är så skrämmande dålig på att göra de traditionellt manliga göromålen. Eftersom detta tas upp i boken är jag uppenbarligen inte ensam om detta. Männen är överlag bättre än kvinnor på att bryta ny mark.
Nu lever jag ett liv där de typiskt manliga uppgifterna är väldigt få; ingen bil som ska tas omhand, ingen uppfart som ska skottas och väldigt få renoveringsprojekt. Så mina möjligheter att träna på sånt här är ganska sällsynta. Och när de väl dyker upp så fegar jag ändå ur. Så uselt. Idag var det dags att byta till vinterdäck på min cykel. Min snälla man löser såklart det åt mig medan jag sitter här och skäms. Smög ut och gjorde ett trevande försök att hjälpa till, men mitt självförtroende för alla praktiska aktiviteter av det där slaget är verkligen i botten. Och han är så himla bra på det, så varför ska jag...
Jag måste verkligen skärpa mig. För döttrarnas skull. Och min egen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ja
SvaraRaderaJag läste boken för ett tag sedan och gillade den överlag. Vi är bägge lika dåliga på renoveringsprojekt tack och lov - däremot är jag väldigt glad över att min man kan ta hand om saker som kräver längd, styrka och framför allt handkraft då jag har problem med mina händer... exempelvis kränga av och på cykeldäck när det är punka på barnens cyklar.
SvaraRaderaNär den är läst lånar jag gärna den! :)
SvaraRaderaOch när jag kommer hem så ska vi åka ut till gården och så ska du köra traktor. Bara för att. Vi ska slå oss för bröstet och rapa. :)
Kram!
Ja, jag vill köra traktor!
SvaraRaderaJaha, ännu en bok jag vill läsa.
SvaraRaderaFår nog sätta upp lite högre fart på läsandet. Att-läsa-listan byggs på fortare i ena änden än vad jag betar av den i andra.