Det är en sak jag funderar mycket på just nu. Det är hur länge vi ska fortsätta låtsas som ingenting. Hur länge vi ska sticka huvudet i sanden och köra på som om inget håller på att hända.
Vi läser att IEA säger att oljan tar slut mycket snabbare än beräknat och att siffrorna i rapporten till och med är tillrättalagda för att inte skapa panik. Dagligen kommer rapporter om att klimatet och de andra ekosystemtjänsterna ballar ur.
Och samtidigt förutspår handeln att julshoppingen kommer att slå alla rekord.
Är inte det väldigt, väldigt konstigt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Intressant att många har kommit till den slutsatsen samtidigt... kolla gärna min bloggpost på samma tema:
SvaraRaderahttp://cykelidag.se/2009/11/14/toppen-eller-klimatet/
Jag fick en gång berättat för mig att i en krissituation (t.ex. flyg- / båt-olycka) fördelar sig människors reaktioner ungefär enligt följande:
SvaraRadera20% "tappar huvudet" typ springer i cirklar och vrålar
20% får överlevarreaktion - d.v.s. ser klart och agerar för situationen rationellt; alltså överger allt och räddar liv - sitt och andras
60% slår över till "frånläge" och blir antingen helt apatiska eller agerar som om det inte var någon fara (t.ex. samlar ihop sin packning)
Jag anar lite av det beteendet även i denna klimatkrissituation.
Man bara kör på och hoppas att nån annan ska ordna upp det.
"Det är säkert nån som har betalt för att göra det"
Frågan är då om jag är en sådan som springer i cirklar och vrålar eller om jag är en sån som överger allt och räddar liv...
SvaraRadera