tisdag 22 september 2009

Stress

Hur skriver man ett blogginlägg när hjärtat blöder och ångesten ligger som en tung sten i magen? Det går inte att göra något vettigt, det får bli vad det blir.

Stressnivån är hög just nu. På alla möjliga plan.
  • Senast 2015 måste utsläppsnivåerna börja minska. Hur fan ska det gå till? Vad kan jag göra?
  • Cykeln har pajat, hur ska jag ta mig till jobbet? Inte ens Nils kunde hjälpa mig denna gång.
  • På tok för mycket att göra på jobbet. Roliga saker, men för många.
  • Bara 77 dagar till COP15 i Köpenhamn, hur ska de hinna få fram ett bra avtal?
  • Skördetid i kolonin. Vill njuta av det, men hinner inte.
Jag hoppas filmen får ordentligt genomslag. Några gånger rann tårarna. Tankarna rusade iväg, funderingar över sådant som blir omöjliga oväsentligheter i det här perspektivet. Pensionsval. Marieholmstunnel och Förbifart Stockholm. Plantera körsbärsträd.

Tänk om det gick att få till ett tillfälligt stopp. Fem år utan semesterresor med flyg. Fem år utan regionförstoring. Fem år utan tillväxt. Fem år med minskad köttkonsumtion. Fem år med preventivmedel. För att ge planeten lite andrum. Det är NU det gäller. Inte sen.

Filmens skapare Franny Armstrong säger det så bra. De tidigare generationerna visste inte. För kommande generationer är det för sent. Det är bara vi som kan rädda planeten.

Det är bara vår generation som kan rädda planeten.

Det ligger en hel del ansvar i den vetskapen. Hur hanterar vi det ansvaret?

9 kommentarer:

  1. Akta dig för de svarta hålen som suger all energi ur en. Jag har hört flera som säger att Age of Stupid har den effekten på dem. Efteråt känner de sig maktlösa och orkar inte mer. Illa om den har den effekten.

    Jag gillade mycket mer ditt inlägg härförleden som handlade om att var och en får, bör och måste göra vad den kan. På det viset bildas små isbrytare som visar andra vad som är möjligt.

    För att inte malas ned i åsynen av Ragnarök, gäller det (tror jag) att hålla koll på vad man KAN göra. Så länge du inte är Fredrik Reinfeldt så kan du inte göra något åt honom. Men du kan ringa till honom. Bra gjort. Du kan inte bryta upp dörren till grannen och skrika åt dem att de måste köpa grön el, men du kan ta cykeln till jobbet så att grannen ser. Bra gjort. Du jobbar (vad jag förstår) som konsult. Smart gjort. Kanske det viktigaste du gör. Fortsätt med det.

    Och fortsätt att blogga. Jag är ofta här och får inspiration.

    SvaraRadera
  2. Kära vännen

    fick också ångest, så gick i pausen. Sen pratade jag och K när vi cyklade hem om hur dumt det är med klimatångest. Vi måste ju agera istället.

    Din idé med paus är väldigt bra!!! Det skulle vi kunna använda i en kampanj faktiskt. Det är lättare för människor att säga ja till att sluta ett tag, svårt att tänka sig att sluta för alltid. SOm du själv sagt om veganism. Det är svårt att tänka sig att ALDRIG äta ost igen. Men i några år - det går ju fort! Det fina i kråksången är ju att då har en vant sig och saknar inte längre semesterflyget, osten, grillkorven...

    Har cyklen pajat?? Du kanske kan låna vår extracykel! K tycker nog inte vi kan låna ut den (för den är inte världens bästa), men så länge till du hittar en annan lösning.

    Och preventivmedel till dem som vill - givetvis!!! Detta har femisterna sagt sedan 1850. Och nu kanske det blir verkligehet pga klimateffterna... Vi hade inte behövt hamna i en spiral av kraftigt ökande befolkning om kvinnor haft högre ställning i världen.

    Nej - nu måste vi starta en grupp för att jobba med detta och för att få kraft och idéer från varandra.

    Stora kramar
    E

    SvaraRadera
  3. Johan: Tack för varningen om de svarta hålen. Jag ska nog försöka hålla mig borta från dem ett tag. Kanske ska jag inte läsa kapitlena om fem och sex grader i boken Sex grader, till exempel. Ska istället försöka med de positiva bitarna, det som inspirerar. Det gör ju mig själv också så mycket gladare.

    E: Du missade inte så mycket, så det var nog rätt att gå i pausen. När det gäller klimatångesten så är den nog till viss del en drivkraft för mig. I lagom doser. Den får mig att faktiskt ringa det där samtalet med hälsningen till statsministern till exempel. Kul att du gillar idén med en paus, jag tror också mycket på det. Att det är lättare psykologiskt. Ni får ta med det till helgens övningar...

    SvaraRadera
  4. Du inspirerade till ett inlägg på min blogg idag! Puss!

    SvaraRadera
  5. Klimatångest. Vilket himla ord egentligen. Jag tror att den kan vara bra i små doser, en påminnelse om att det är så viktigt att göra saker. Men det som Johan säger är så viktigt, du gör vad du KAN, något annat funkar inte. Du om någon borde unna dig att pausa från ångesten och vara stolt över allt du faktiskt gör och alla du inspirerar genom ditt sätt att leva.

    SvaraRadera
  6. Flisa och Karin: Jag tackar och bugar för era fina ord.

    SvaraRadera
  7. Anpassa budskapet efter målgruppen!

    Har man redan ångest, så behöver man nog några winwin-budskap, möjligheternas mästare, och Det Går, Det Går, Det Går! Men det är nog mest miljöproffs som har ångest över klimatet tror jag, de som plöjer nyheter och rapporter om detta redan. Jag tror inte problemet är att folk har hört för många skrämmande deadlines. Jag tror problemet är tvärtom.

    Att ropa på vargen är farligt, och det är farligt att komma med vaga hot. Detaljerade skräckvisioner ser jag inget problem med om de är underbyggda med fakta och höga sannolikheter.

    Jag såg Age of Stupid i juni, den var tung, men det spelade inte så stor roll. Två månader tidigare fick jag min klimatångest när jag läste några stycken i kapitel 6 i Sex grader. Några stycken i boken, sedan satt ångesten där. Tyckte avsnittet om Shell i Nigeria var för långt, att det splittrade budskapet. Var också förbryllad över valet av årtal, 2055? Om 45 år? Varför inte om 90 år?

    Vad har hänt sedan dess? Nu i höst har min ångest utvecklat sig till klimatpanik. Jag är fullständigt ointresserad av miljöproblem. Nu är det bara klimat som gäller. Och det måste gå fort och vara stort. Jag skiter i miljön, förstår inte hur människor kan bry sig om miljöfrågor och vill "skona miljön". Det handlar för f-n om att rädda människan? Kan man ens pröva tanken att skjuta upp en lösning på framtiden? Var är brandkårssirenerna?

    Håller med dig, Lotta, varför kraftsamlar klimataktivister inför Marieholmstunneln? Vi måste vända trenden långt innan tunneln öppnar för biltrafiken. Sverige kanske måste ha halverat sin klimatpåverkan när tunneln invigs.

    Igår tyckte jag filmen var mycket bra klippt, oerhört välgjord. I princip alla delar i filmen är fullständigt relevanta för klimatfrågan.

    Jag ser en enda lösning. Volym. Kvantitet. Extremt stora mängder människor behöver säga ungefär samma sak. Organisering. Hur det går till skiter jag i. Men det handlar inte om kvalitet - utan om kvantitet. Hur får vi 1 miljon människor att demonstrera 1a lördagen i varje månad ända fram till valet? Eller gå med i ett nätverk? Eller skriva på ett upprop?

    Hur får man 1 miljon människor att tillsammans skriva brev till regeringen?

    SvaraRadera
  8. Det finns hopp!!

    Under 2009 tror IEA att världens totala utsläpp av koldioxid kan minska ca 2,6%! Det är givetvis pga lågkonjunkturen och för att många har förlorat jobbet. Det är inte roligt. Men de flesta har trots allt kvar sitt jobb och har dragit ner på konsumtionen.
    http://www.reuters.com/article/environmentNews/idUSTRE58K2AN20090921?feedType=RSS&feedName=environmentNews

    Tänk om vi kunde utnyttja denna minskning så att vi inte ökar utsläppen igen när ekonomin tar fart igen? Utan när vi blir rika igen att vi köper tjänster med låg klimatpåverkan, väljer bort flygresor, köper varor med låg klimatpåverkan...

    Det är möjligt!!

    Titta på siffrorna igen: Utsläppen i EU kan minska 4-5%, USAs utsläpp kan minska 6%.

    Vi har fått en chans!!

    SvaraRadera
  9. Se den här positiva filmen!

    http://climateprogress.org/2009/09/26/andrew-jones-video-premier-simulating-and-stimulating-climate-hope/

    SvaraRadera