Det är ju inte så att de positiva beskeden står som spön i backen just nu. Regeringen gör ta mig fan inte ett enda rätt på klimatområdet. Det är bara snack, snack, snack. Hur man år 2009, så tydligt utpekat som ödesår för klimatet, när man själva håller i ordförandeklubban och ska få hela världen att gå i rätt riktning, kan klubba igenom Förbifart Stockholm är för mig helt ofattbart.
Vari finns trovärdigheten? Alla vet att den kommer att leda till mer trafik. Alla vet att den inte kommer att göra ett enda dyft åt trängseln. Och ändå. Jag blir helt matt.
Hur man som politiker kan slå sig för bröstet och tycka att man gör bra saker när endast 20 procent av befolkningen tycker att det är lätt att leva miljövänligt är också det helt ofattbart. GP rapporterade idag från seminariet jag var på igår.
Men om jag ska vara ärlig kan jag inte heller förstå hur hela 80 procent av svenskarna kan tycka att det är svårt att leva miljövänligt. Skippa bilen. Skippa flyget. Skippa biffen. Byt till Bra Miljöval-märkt el. Köp KRAV-märkt. Bo inte större än du verkligen behöver. Köp inte en massa onödiga saker. Bosätt dig inte så att du gör dig beroende av bil i vardagen. Släng inte mat.
Vad är det som är så svårt???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Vad är det som är så svårt?" Gäller sannerligen för förbifart Sthlm oxå... Större kapacitet för just bilar är knappast framtidens lösning på transportproblemet!?
SvaraRaderaAlla vill bli omtyckta. Alla vill tillhöra en grupp. Alla vill få uppskattande blickar, om det är för en ny tröja, en ny frisyr, en ny mobil, en ny bil, eller solbrännan från en Thailandresa mitt i vintern, spelar mindre roll. Vi har upptäckt och vant oss vid att många sociala grupper belönar en individ som har shoppat, rest utomlands, bytt bil, eller bytt mobil med positiva rop.
SvaraRaderaVi har också upptäckt att om vi gör en uppoffring så kommer folk tycka synd om oss. De kommer inte att följa efter.
Om jag säger att jag var nere vid Medelhavet en sväng, tog lågprisflyget, så frågar folk om det var skönt, om maten var god, om det var varmt.
Om jag säger att jag tog tåget till Medelhavet på semestern, så frågar folk om det var jobbigt. Nej, det tycker jag inte, jag fick besökt många spännande och roliga platser vid stopp på vägen, barnen hann med två nöjesparker på vägen ner, men ändå bevarar många på något vis ändå bilden av en uppoffring. För de vet att övriga medlemmar i gruppen ser tågresan som en uppoffring. Därför håller de sig till gruppnormen. De vill ju själva få uppskattning av gruppen nästa gång, inte deltagande blickar.
Vi behöver komma på ett sätt att belöna varandra med social status utan att paja jorden. Jag vill bli belönad och få social uppskattning om jag lever klimatsmart. Blir jag det, så kommer andra också att söka den uppskattningen genom att leva klimatsnålt.
Efter att ha läst vad Jonas skriver låter det som det krävs en hel del grupp-psykologi för att rädda världen.
SvaraRaderaJag kan dock förstå att hela 80% tycker det är svårt att leva miljövänligt. I affären är det inte lätt att veta vilken tomat som är bäst ur miljösynpunkt. Att klara sig utan bil i glesbygden är inte heller lätt. Jag åker gärna och hälsar på mina föräldrar då och då, dit har jag fyra mil. Om jag ska åka kollektivt får jag gå sista milen. När jag försöker få personalen på jobbet att cykla mer (vi har tjänstecyklar) skrattar de nästan åt mig.
Så lätt tycker jag inte att det är! Men man gör vad man kan och alla kan göra mer.