Mördare

Sen i mars har jag vårdat dem ömt. Mina små tomatplantor. Då satte jag fröerna i jorden, i de små plantkrukorna. Senare har jag planterat om dem i lite större krukor. Varje dag har jag tittat till dem där de stått och växt så fint i mitt köksfönster. Stöttat dem med pinnar när de vinglat, vattnat, gödslat.

Förra helgen fick jag för mig att det var dags att ta ut dem till stugan. Jomenvisst.

Nu är de döda.

R.I.P.

EDIT: Plantorna dog alltså till följd av för lite/för mycket vatten alternativt för lite/för mycket sol. Oklart vilket.

Bröd

Både jag och min man är uppväxta i familjer där bröd bakades hemma. Endast i undantagsfall fick man äta köpebröd. I mitt fall var det en underbart god, luftig fralla från City Konditoriet i Jokkmokk. I mannens fall var det "fjärtlimpa". Det var något verkligt speciellt och lyxigt.

Nu bakar min man vårt bröd hemma och för mig är det lyx varje dag och jag saknar inte köpebrödet alls. Men för barnen är det annorlunda. Denna vecka har det varit så mycket annat att mannen inte hunnit baka.

När dottern njutningsfullt sätter tänderna i en köpebrödsmacka förstår jag precis hur hon känner.

P.S. Observera att det faktiskt heter City Konditoriet, så särskrivningen är inte min...

Ekologiskt godis - gott eller äckligt?

Imorgon åker min stora flicka på läger med sin klass och jag har varit med i den föräldragrupp som planerat detta. Igår hade vi ett sista avstämningsmöte för att kolla att allt är under kontroll. Vilket det inte var visade det sig. En av de andra föräldrarna var mycket orolig över att jag skulle vara inblandad i det gemensamma godisinköpet och att det därför skulle bli ekologiskt godis. Det kunde han inte acceptera i så fall, för det är ju så himla äckligt.

Jag blev stum av förvåning. En vuxen människa.

Säger man så? Även om man nu tycker att det ekologiska godis man smakat inte är särskilt gott, så kanske man uttrycker sig lite smidigare? Hade jag varit lite mer snabbtänkt hade jag kontrat med att vi helst inte vill proppa våra barn (och oss själva) fulla med en massa mer eller mindre giftiga tillsatser och konstigheter. Men nu är jag inte det så då får jag sitta här och gräma mig istället.

Jag råkar tycka att ekologiskt godis är betydligt godare än "vanligt" och tack och lov verkar barnen också gilla det.

Matservice

Fick ett mejl från en bekant om att Trafikkontoret här i stan arbetar för att främja e-handel av dagligvaror. En ny aktör har kommit igång och idag var jag inne där för att kolla om det var nåt intressant.

Jag är kluven. De har "allt" man kan behöva, vilket ibland kan vara en begränsning hos Hedenborgs som vi brukar handla ifrån. Men utbudet av ekologiska varor var skrämmande lågt. Ingen potatis, ingen rapsolja, inget svart té för att ta några exempel.

Nöt vs hjort

Häromdagen var Metro snälla nog att tillhandahålla ett räkneexempel som visar vilken stor skillnad det är gällande klimatpåverkan mellan nötkött och annat kött (i detta fallet vilt). Eftersom jag är vegetarian sen en herrans massa år så innehåller ju tyvärr mitt experiment inte så mycket information om kött.

Men i alla fall. Det är faktiskt helt osannolikt vilken stor skillnad det är.

Ett kg nötkött ger 17 kg CO2 medan ett kg hjortkött ger 2,5 kg CO2.

En Spagetti hjortbolognese med rotsaker ger drygt 1,1 kg CO2 medan en "vanlig nötköttsbolognese" med salladsgrönsaker ger 10,5 kg.

Vad krävs för att bryta nötköttsdominansen på de svenska middagsborden?

Alla ni som planerar en middag med spagetti och köttfärssås denna vecka, ge er själva en utmaning att hitta på ett klimatsmartare alternativ. Kanske med viltkött. Eller varför inte en helt vegetarisk sås?

Skoporr

Har varit på möte i huvudstaden idag och hade en timme över innan tåget hem. Hann ut på stan i det fina vädret. Gick och köpte en present till min fantastiska, älskade man. Och av en slump lyckades jag gå förbi min absoluta favoritskoaffär. Knulp på Kungsgatan.

Jisses vad mycket fina skor!

Det finns en liten historia om hur jag hittade dit en gång i tiden. Det måste vara snart tio år sedan. Vi var och hälsade på i Stockholm och stod i en rulltrappa på Åhléns. Framför mig står en tjej med de finaste röda skor man kan tänka sig. Knuffade lite i sidan på mitt sällskap och pekade på skorna... Och så gjorde jag nåt som jag aldrig gjort, vare sig förr eller senare. Jag klappade tjejen på axeln och berömde henne för skorna och frågade var hon köpt dem. Jag hade väl väntat mig nåt i stil med "London för fem år sen" eller nåt annat ouppnåeligt. Döm om min förvåning när hon säger att hon köpt dem på Knulp och att affären bara ligger fem minuter bort. Springer dit och hittar skorna. Köper dem givetvis.

Använder dem fortfarande.

Dagen efter

Gårdagen blev intensiv. Vi hakade på Ekologisk Stadsdel Majornas Megaloppis med en gårdsvariant. Vi var kanske åtta "familjer" som stod på vår lummiga gård (dit även GP hittade såg jag i papperstidningen imorse).

Vädret var det ju lite så och så med, men jag hade i alla fall trevligt. Vår stora dotter som ansvarade för fikaförsäljningen var nog den som hade mest att göra. Men vi och några av grannarna var väldigt nöjda med att ha blivit av med lite saker från de välfyllda vindsförråden. Förutom att loppisen var en trevlig aktivitet i sig hade den ju det goda med sig att vi fick en orsak att röja där. Mycket av det som inte blev sålt igår gick vidare till Myrorna.

Ett stort tack till alla arrangörer och alla trevliga människor som kom förbi.

Hoppas att detta var starten på en ny tradition!

Megaloppis

På söndag arrangerar Ekologisk stadsdel Majorna en megaloppis över hela stadsdelen.

Vi planerar att röja förråden och gå ut med ett bord.

Läs mer om megaloppisen i GP.

Lätt eller svårt?

Man kan välja att göra det lätt för sig. Eller så kan man välja att göra det svårt för sig. Och när det gäller mitt koldioxidexperiment är det nog bara att erkänna att jag gjort det svårt för mig. Extremt svårt.

Att idag år 2009 försöka komma ner till en hållbar nivå som de flesta strävar efter att vi ska uppnå framåt 2050 är nog faktiskt inte möjligt. Jo förresten, kanske om jag blir vegan och nykterist. Vilket inte kommer att ske.

På Naturskyddsföreningens rikskonferens i helgen var det en hel del klimatsnack och jag irriterade mig på att vissa bagatelliserar det här med att komma ner till en hållbar nivå. De får det att låta som något enkelt och mysigt. Jag som just nu är mitt i detta experiment och ser hur svårt det är tror inte att det blir så himla enkelt.

MEN. Det jag ser, med stor tydlighet är att det är mycket lätt att redan idag komma ner till det som är till exempel Naturskyddsföreningens mål till år 2020, det vill säga 40 procent minskning. Om vi utgår från Naturvårdsverkets siffror att vi idag släpper ut cirka tio ton koldioxid per person och år, så innebär en 40-procentig minskning ett mål på sex ton. Och det kan faktiskt ALLA nå, det är jag helt övertygad om.

Och det behöver inte ens innebära några stora uppoffringar.

Glass

Hon som räddade världen skriver om glass och problemet med att alla styckeglassar reser så långt innan de når våra Pressbyråar och 7elevenkiosker. Förutom att de reser så långt så innehåller de så mycket konstigheter att jag tappar lusten att köpa dem av bara den anledningen.

Här kommer två glasstips, som kanske passar särskilt bra för dig med barn hemma. Garanterat utan okända tillsatser.

Smoothieglass: Gör lite extra av den där nyttiga, goda favoritsmoothien till helgfrukosten. Det som blir över hälls i små glasspinneformar och plockas fram när glassuget sätter in. Detta gjorde vi ofta för några år sedan, och jag hade helt glömt det, men blev påmind av min stora dotter idag.

Bananglassar (har jag skrivit om förut): Ta en banan, gärna en som börjar vara lite övermogen och tråkig, skala och dela i två-tre bitar beroende på hur stor bananen är. Stick i en pinne i varje bananbit, det kan till exempel vara en gammal glasspinne eller en delad grillpinne. Ställ i en plastmugg, eller lägg på en tallrik. In i frysen. Perfekt som ett litet mellanmål eller en efterrätt för små glassgrisar.

Hundra år av envishet

Nu är Naturskyddsföreningen ordentligt firad. En pigg, kaxig, envis, klok hundraåring som jag är otroligt stolt över att tillhöra.

Förutom festen på Stockholms stadshus igår kväll har vi haft konferens med bland annat en massa internationella gäster. Det var representanter från en del av föreningens systerorganisationer i syd som berättade om projekt de driver med föreningens stöd och hur de upplever till exempel klimatfrågan. Något av det som etsade sig fast i mig var orden om att "Climate change is happening right NOW" och att det är BRÅTTOM, vi måste agera NU för att hindra klimatförändringarna. Oj, vad jag stärktes i mitt engagemang och min strävan att minska mina egna utsläpp!

Idag på eftermiddagen avslutades konferensen, traditionsenligt, med att vi alla stod upp och sjöng "Änglamark".

Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill.
Jorden vi ärvde och lunden, den gröna.
Vildrosor, blåsippor, lindblom och kamomill,
låt dem få leva, de är ju så sköna.

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,

leka titt-ut mellan blommande grenar.

Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm.

Låt fiskar simma kring bryggor och stenar

Sluta att utrota skogarnas alla djur.

Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa.

Låt sista älven, som brusar i vår natur,

brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur.

Den texten betyder otroligt mycket för mig och sammanfattar i stora drag varför jag arbetar med miljöfrågor och gör det här experimentet.

Köpa hus

Just nu är det något av en husköparboom bland mina närmaste. Det är husvisningar, budgivning och hemnet mest hela dagarna. Otroligt vad lätt det är att ryckas med. Finner mig själv bläddrandes i bostadsbilagan, scannar över sidorna efter intressanta objekt.

Men vi ska ju inte flytta får jag påminna mig själv. Jag är egentligen inte alls sugen på att bo i hus med allt arbete det medför sig och osäkra (höga!) kostnader. Vi bor ju så bra som man kan göra. Litet (=klimatsmart), billigt och med världens bästa grannar. Dessutom nära kolonin, nära spårvagn, cykelavstånd till jobb, dagis och skola. Nära vänner och föräldrar.

Jag undrar om det handlar om förväntningar. De man ibland känner att omgivningen har på en och de man kanske själv har vuxit upp med. Är man vuxen, gift och har barn så "ska" man bo i hus och ha (minst) en bil. Vissa dagar är det svårt att vara en sådan som bryter mot normer.

Djungelordspråk

Det finns luncher då Koldioxidexperimentet lämnar kontoret och går på stadens gator som en vanlig kvinna.

Detta var en sådan lunch. Och detta är min biktstol.

Alltså, detta med presenter. Till barn. Det blir gärna kläder.

Giftkläder.

Barnarbeteskläder.

Jag är en usel människa.

Ubuntu

I lördags, på World Fair Trade Day, blev jag bjuden på Ubuntu-cola av en trevlig kille utanför Coop vid Mariaplan.

Det var nästan så att jag fick dåligt samvete över att jag inte köpte en flaska, men det skulle väl vara väldigt konstigt om jag började handla en massa saker jag normalt inte köper bara för att det är ett schysst alternativ?

Eller hur är det egentligen? Så bör man såklart resonera om man tänker strikt miljömässigt. Att inte konsumera alls är ju alltid bättre för miljön än att konsumera. Men. Skulle det kunna vara annorlunda när det gäller fair trade? Att stötta små familjejordbruk och möjliggöra utbildning och undvika urbanisering skulle det i längden kunna vara bättre för världen än att jag inte konsumerar fair trade? Jag vet faktiskt inte.

För ett tag sen skrev Ljungberg en sak om de där bespottade sockerärtorna från Kenya ur en annorlunda vinkel. Slutsatsen var att det kanske inte är så smart att bojkotta dem. Och det handlade inte ens om fair trade-ärtor.

Världen är verkligen inte så enkel som man ibland vill göra den till.

Majas klimatmat

För ett tag sen tipsade Ecoprofile-Johan om boken Majas klimatmat i en av kommentarerna. Jag hade läst om den tidigare, och blev nu verkligt sugen på den. Hade tänkt se mig omkring lite efter en begagnad bok, inte för att jag egentligen trodde att jag skulle hitta någon.

Men idag, till min stora lycka, så damp den ner i min famn. Som från himlen.

Det var vännen M som var och hälsade på i stugan. Och så fick vi boken som en liten present. Tänk vilka snälla människor det finns!

Jag ser fram emot att testa lite nya klimatsmarta recept.

Kalasdax

Nästa lördag fyller Naturskyddsföreningen 100 år. Då blir det kalas i Stockholms stadshus med en massa föreningsmänniskor från hela landet samt en och annan prominent gäst. Det ska bli riktigt riktigt roligt.

Nu äntligen har alla bitar fallit på plats med min outfit. Klädkoden var inte helt enkel; fint tyg, inga bara axlar och inte fotlång klänning... I min garderob fanns inget som kunde passera det nålsögat.

Efter många om och men och med fantastisk hjälp från Pia och hennes mamma på Once Upon a Time blev det en blandning av sånt jag hade hemma och nyinköpt (både nytt och begagnat). Och så ska jag såklart ha mina nyfärgade skor.

Ni som inte kommer på festen kan väl utbringa ett fyrfaldigt leve för Naturskyddsföreningen på lördag kväll, var ni nu än befinner er.

Vart är vi på väg?

Idag var jag på ett lunchseminarium och hamnade bredvid en kille jag känner lite sådär ytligt. Vi brukar springa på varandra nån gång per år, antingen i ett miljörelaterat sammanhang eller bara på spårvagnen. Han jobbar med kreativitet och har en helt annan hjärna än vad jag har. Han tänker helt enkelt från en helt annan vinkel. Bland annat därför är det alltid roligt att träffa honom.

Nåja, idag började vi prata om att det hållbara samhället, det vi vill komma till, där borta i den avlägsna framtiden, behöver visualiseras. Att om inte människor vet hur det ser ut där framme så kommer vi aldrig att få med dem på tåget. Eller rättare sagt, han pratade om det. Vikten av gemensamma (positiva) målbilder.

Och han har säkert rätt. Det är bara det att det där har jag hört sen jag började hålla på med miljöfrågor, runt 1994. Det där uttjatade Alice i underlandet-citatet att om man inte vet var man ska så vet man inte heller vilken väg man ska välja.

Och det står mig så vansinnigt upp i halsen. För det innebär att vi kan fortsätta prata i 15 år till, och försöka hitta den gemensamma bilden av hur det hållbara samhället ser ut, och vilken väg vi ska välja för att nå dit. Utan att börja röra oss ur fläcken.

Jag har ingen lust. Jag vill inte prata mer. Vi har pratat tillräckligt. Tycker jag. Det är ta mig fan dags att kavla upp ärmarna och börja arbeta.

Vi vet ju vad som behöver göras. Då är det ju bara att göra det.

Ska det vara så jävla svårt?

Mission completed

Åter i soffan hemma i lägenheten efter Stockholmsäventyret. Jag överlevde.

Men på slutet var jag nära "Falling down".

Helt tvärtemot Miss Muffin som råkade ut för en galen cyklistwannabe på spårvagnen (en riktig cyklist kan det inte ha varit för de åker inte spårvagn), så var det i detta fallet jag, barnvagnsmorsan, som var nära att gå fram och pumpa chauffören full med hagel.

När vi klivit av tåget på eftermiddagen och väntade på vagnen på Drottningtorget så kände jag att "nu är vi hemma, nu kan jag slappna av". Det skulle jag förstås inte ha gjort.

Som alla vet som ibland åker i Göteborgs kollektivtrafik i rusningstid så är det först ganska många som ska kliva av vid hållplatserna och sen kan man börja fylla på igen. Den här chauffören kände uppenbarligen inte till detta faktum. Utan det var så jävla bråttom att komma iväg att när den breda barnvagnsdörren var tömd och jag hade fått in barnen och en väska så var det läge att stänga dörrarna och åka. Fast jag stod utanför med barnvagn och en massa väskor.

Det är ju inte första gången det händer, så egentligen fattar jag inte varför jag blev så arg idag. Kanske var det för att jag hade sänkt garden och börjat slappna av. Jag hade hunnit ställa mig in på att det nu inte skulle hinna gå så himla snett. Så jag var nog helt enkelt oförberedd och började skrika högt och svära medan jag tryckte upp dörren och slet in mina väskor.

Sen stod jag hela resan och smed hemska planer för vad jag skulle göra med chauffören.

EU-valet

Snart är det dags för val till EU-parlamentet. Jag har genom mitt jobb fått insikt i att det faktiskt finns några svenskar där nere som gör ett bra jobb för miljön. Detsamma har Naturskyddsföreningen kommit fram till i sin granskning.

Jag kommer absolut att rösta den 7 juni och hoppas att alla andra miljöintresserade också gör det. För det spelar faktiskt en avgörande roll. Dessutom hoppas jag att alla gör sitt bästa för att påverka släkt, vänner, arbetskamrater m.fl. att lägga sin röst på någon som för miljöns talan "där nere".

Av de fem som fått "tummen upp" av Naturskyddsföreningen ställer tre upp för omval och känns som ganska säkra kort. Så gott folk, lägg era röster på Åsa Westlund (S), Carl Schlyter (MP) eller Lena Ek (C).

Lägg också dessa tre namn på minnet så att ni kan rabbla dem i sömnen när folk i er närhet undrar vem i hela friden de ska rösta på i det där konstiga EU-valet.

Vad hände KD?

För snart ett år sedan släppte Kristdemokraterna en rapport där man bland annat föreslog en utredning av individuella utsläppsrätter. Jag mejlade Anders Wijkman för ett bra tag sen för att få veta vad som hände med detta förslag. Men hans medarbetare har kanske redan slutat för jag har inte hört flaska därifrån.

Är det någon annan som vet om KD gick vidare med detta och hur det isåfall gått?

Hållbar semester

Sommaren närmar sig och tiden för de långa ledigheterna, de stora drömmarna (och de kanske ännu större besvikelserna).

Jag har i nåt år funderat ganska mycket på det här med hållbar semester. Vad kan det vara? Vad lägger olika människor i det begreppet? För mig rymmer det en näst intill oändlig mängd aspekter. Särskilt om man inte bara tänker på den miljömässiga hållbarheten, utan även en social/etisk och ekonomisk hållbarhet.

Det kan vara att resa till andra världsdelar, fast göra det "mer hållbart" än en vanlig semester; en resa med en medveten arrangör till en afrikansk nationalpark, flyg till Thailand fast välja ett lokalägt hotell istället för "all inclusive" eller hoppa på en fraktbåt till Kina.

Det kan såklart vara att WWOOFA eller bo på lantgård eller att tågchartra till Italien. Eller följa med på en Naturens Bästa-märkt arrangemang i Sverige.

Eller så kan det vara att cykla till en närbelägen vacker skogsglänta och packa upp sin medhavda picknick, eller att paddla havskajak i närmsta havsband.

Det är uppenbart att en semester inte måste betyda att man gör icke-hållbara aktiviteter.

Hur tänker ni om detta? Vad gör ni i sommar?

Jag kommer framför allt att semestra i kolonistugan i sommar och hoppas då få möjlighet att läsa "Välkommen till paradiset" av Jennie Dielemans.

VAB

Precis som jag misstänkte igår blev det inte mycket sömn inatt. Lilla stumpan hade väldigt svårt med sig själv. Och det var inte mycket jag kunde göra.

Idag har jag i princip suttit i soffan hela dagen med henne i knät, ömsom vaken ömsom sovandes. Har jag rört mig två meter ifrån henne har hon ropat tillbaks mig. Vi har sett Babe (två gånger), ZuperZebran (en gång) och Mamma Mia (en gång - mest för stora flickans skull).

Jag upptäckte till min stora glädje att man kan anmäla VAB via sms. Suveränt!

Lyhört

Sitter i ett lyhört radhus utanför Stockholm och förbereder ett av veckans föredrag. I ett rum sover svärföräldrarna som ska upp tidigt och jobba imorgon. I ett annat rum sover döttrarna, varav den ena inte alls verkar må bra. Hon vaknar till stup i ett och gråter högt och otröstligt. Jobbigt för henne. Oroande för mig som inte kan trösta. Och störande för svärföräldrarna som behöver sova.

Jag hoppas på en lugn natt, men just nu känns det långt borta.

Kolla förresten in den här sidan om sparsam körning, från Nederländerna. Gå till Commercials och kolla in de söta reklamfilmerna "Wagenpark" och "Chauffeur". Funkar även om du inte kan språket! Jag hoppas kunna visa nån av dem på föredraget jag precis förbereder...

Björnbär och kryddor

Förra året hjälpte vi en vän att ordna med hans 30-årskalas och som tack för det fick vi ett presentkort på Plantagen (eller var det Blomsterlandet?). Vi har funderat mycket fram och tillbaka vad vi skulle använda det till. Ett nytt plommonträd som kan leverera frukt när vårt dör om några år? Ett körsbärsträd, för blommorna och bären? Vinranka?

Till slut blev det några björnbärsbuskar.

Ett av mina pågående projekt i lilla koloniträdgården är att byta ut sånt som inte går att äta mot sånt som är ätbart. Så tidigare i år offrades en gammal, tråkig, risig forsythia som stod i ett hörn och där står nu istället våra björnbär. Hoppas att det är tillräckligt varmt och soligt! Vi vill ha mycket bär framåt hösten.

Samma vän som gav oss presentkortet hade förra året anlagt en imponerande köksträdgård i sina föräldrars stuga på Öckerö och eftersom jag hade på känn att jag inte heller i år skulle få till det där så frågade jag honom om han ville hjälpa oss med det. Och det ville han. Så i fredags blev vi med kryddland! Där finns än så länge timjan och kryddtimjan, oregano, salvia, rosmarin och gräslök. Dill och persilja ska vi komplettera med. Basilika och citronmeliss får stå i kruka vid sidan om.

På en annan plats i trädgården lever en stackars lavendel ett utsatt liv. Den är sned och vind och ser inte mycket ut för världen. Jag vet inte om det är värt att försöka ge den en ny chans eller om den ska få gå vidare till komposten och ersättas av en yngling.

Det känns i alla fall väldigt lyxigt med de här kryddorna. Matlagningen känns direkt mer spännande och rolig. Familjens köttätare har varit flitigast hittills, men jag ska snart komma igång jag med!

Tack kära S för björnbär och kryddor!

Stockholm

Efter en skön händelserik helg har nu jag och mina små älsklingar landat hos svärföräldrarna utanför Stockholm. Dessa guldklimpar till svärföräldrar. Ibland när livet kör ihop sig och det är svårt att få ihop hämtningar och lämningar med jobb i Stockholm så tar jag med barnen hit så barnvaktar de medan jag jobbar. Kan man få ha det så bra?

Maken for till Oslo imorse för en veckas jobb, så nu är det ingen kvar i stan och njuter av tulpanerna i kolonin.