Fick en hälsning i kommentarerna av Karin, som också skrivit ett inlägg på sin blogg om vilka tankar min blogg väckt hos henne. Måste erkänna att det var både smickrande och skrämmande. Skrämmande för att det betyder att det finns några därute som läser och bryr sig och för att jag inte har någon beredskap för det. Funderar titt som tätt på varför jag skriver, vad jag vill med bloggen osv.
Jag skulle gissa att den här bloggen skulle vara en mardröm för en PR-strateg.
Ska jag inspirera, provocera, skuldbelägga eller bara redovisa resultaten från experimentet (som jag ju gör för att jag själv är så nyfiken på hur stora mina utsläpp är)?
Och vad gör jag egentligen? Det går liksom inte att ringa in med några korta ord. Det är klimatbantning, köpstopp, frivillig enkelhet och allmänt miljötänk i en vild blandning med familjeliv och vardagsbetraktelser.
Ska jag fördjupa mig i tekniska, vetenskapliga funderingar kring livscykelanalyser, beräkningsmetoder, systemgränser och allokeringar? Eller ska jag (fortsätta) med den ganska icke-vetenskapliga inriktningen?
Jag har faktiskt ingen aning.
Det får bli som det blir.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lite korta reflektioner kring dina frågor. Jag personligen tror att inspirationsdelen är viktigast. Den tekniska aspekten känner i alla fall jag det finns sidor som täcker in betydligt bättre. Vad jag känner är viktigast, är att förmedla en känsla av att det går att göra skillnad och göra saker på ett annat sätt. Läser just nu om normer inom detta med miljötänk och inser att om vi bara kan skapa några ringar på vattenytan så kommer normen av att leva mer hållbart till slut bli gällande.
SvaraRaderaSå skriv personligt, ärligt och med ambitionen att omvända i alla fall någon. Vi skapar gemensamt små små ringar :)
Jag hoppas verkligen du är mer smickrad än skrämd av att din blogg är så intressant att för dig okända människor hittat den och vill fortsätta läsa. För du har kloka tankar och du inspirerar. Och om någon (läs: jag) känner sig provocerad ibland, så är det bara nyttigt :-)
SvaraRaderaJag tror att PR-strateger gör bäst i att hålla sig långt från folks bloggar. Det är ärligheten och det personliga i dem som gör bloggar intressanta.
Mera!