Jag har haft väldigt många köpfria dagar det här året men detta blev inte en sådan. Som min tillvaro ser ut just nu gäller det helt enkelt att gripa tillfället i flykten.
Idag hade stora flickan dansuppvisning i Mölndal. Efter första föreställningen, som vi hade biljetter till, lämnade vi henne och mormor där för den andra föreställningen. På spårvagnen tillbaka till stan somnade lillasyster och vi insåg att nu öppnades ett julklappsköps-fönster. Det är otroligt sällsynt att vi kan gå på stan tillsammans utan barn. Så med beslutsamma steg inhandlades på kort tid de viktigaste julklapparna till barnen. Mycket effektivt.
Dessutom hann vi in på Systemet för att köpa arrak så att vi kan koka årets julpunsch.
Nu ska jag göra lite adventsfint i köket!
lördag 28 november 2009
onsdag 25 november 2009
Det händer nu
Det har varit en omtumlande dag.
Mitt första skakiga framträdande för att prata om experimentet. Jag gillar egentligen att prata inför folk, men att prata om mig själv på det här sättet var väldigt ovant. Dessutom var det makalöst svårt att välja ut vad jag skulle fokusera på. Det finns så mycket att prata om. Hade egentligen velat ha mer av en diskussion, men jag var så nervös idag att jag helt glömde släppa in publiken. Jag bara pratade på. Hade också valt att köra helt utan bilder så jag hade inget direkt att hänga upp pratet på. Det var nog både bra och dåligt. Jag var nog också lite för nervös för att få in humorn och självdistansen som föreläsarproffset Anki tipsade om i en kommentar. Det får bli nästa gång. Om jag får någon fler förfrågning vill säga.
Gick direkt från Hållbarhet till en träff med föreningen Agenda 21 i Väst och Green Drinks i Göteborg. Vi tittade på en mycket intressant film från Bolivia. Den byggde på intervjuer med en massa jordbrukare som lever mitt i klimatförändringen idag. Gripande. Efter filmen hade vi en minst lika intressant diskussion om hur vi ska hantera klimatskeptiker och vad som behövs för att få beslutsfattarna att fatta rätt beslut.
Och just nu står kakan Herman i ugnen.
Mitt första skakiga framträdande för att prata om experimentet. Jag gillar egentligen att prata inför folk, men att prata om mig själv på det här sättet var väldigt ovant. Dessutom var det makalöst svårt att välja ut vad jag skulle fokusera på. Det finns så mycket att prata om. Hade egentligen velat ha mer av en diskussion, men jag var så nervös idag att jag helt glömde släppa in publiken. Jag bara pratade på. Hade också valt att köra helt utan bilder så jag hade inget direkt att hänga upp pratet på. Det var nog både bra och dåligt. Jag var nog också lite för nervös för att få in humorn och självdistansen som föreläsarproffset Anki tipsade om i en kommentar. Det får bli nästa gång. Om jag får någon fler förfrågning vill säga.
Gick direkt från Hållbarhet till en träff med föreningen Agenda 21 i Väst och Green Drinks i Göteborg. Vi tittade på en mycket intressant film från Bolivia. Den byggde på intervjuer med en massa jordbrukare som lever mitt i klimatförändringen idag. Gripande. Efter filmen hade vi en minst lika intressant diskussion om hur vi ska hantera klimatskeptiker och vad som behövs för att få beslutsfattarna att fatta rätt beslut.
Och just nu står kakan Herman i ugnen.
tisdag 24 november 2009
Champagne
Den källa jag sporadiskt använt under året för att hålla koll på mina utsläpp av växthusgaser har ingen särskild uppgift för utsläppen från champagne. Nu är vi verkligen inga storkonsumenter av champagne men jag gjorde ändå en snabb sökning.
Här framgår att en flaska champagne ger upphov till 700 g koldioxidutsläpp.
Dessa fördelades så här
Nu är det ju mycket som är okänt för oss angående hur de räknat fram detta. Om förpackningen bara är framställningen av glasflaskan eller om det även är transporten av den tomma glasflaskan till tappningsstället. Och vad ingår i transporter?
Den allra största påverkan blir sen såklart om jag själv tar bilen till Systemet för att köpa den där flaskan. Då kommer jag snabbt över 700 g koldioxid...
Här framgår att en flaska champagne ger upphov till 700 g koldioxidutsläpp.
Dessa fördelades så här
- 39 % förpackning
- 24 % arbetet i vingården och i vinkällaren
- 13 % transporter
- 11 % diverse maskiner
- 8 % inköpt material och substanser för odling och vintillverkning
- 5 % administration
Nu är det ju mycket som är okänt för oss angående hur de räknat fram detta. Om förpackningen bara är framställningen av glasflaskan eller om det även är transporten av den tomma glasflaskan till tappningsstället. Och vad ingår i transporter?
Den allra största påverkan blir sen såklart om jag själv tar bilen till Systemet för att köpa den där flaskan. Då kommer jag snabbt över 700 g koldioxid...
Vad ska vi göra med Amazonas?
Hörde på radion i morse att koldioxidhalten i atmosfären slår nya häpnadsväckande rekord.
Uppenbarligen är avskogningen av Amazonas och andra regnskogsområden en av de viktigaste orsakerna till den snabba ökningen. Och här står jag mig slätt. Jag vet helt enkelt för lite om orsakerna till avskogningen och vad som skulle krävas för att få stopp på detta.
När det gäller förbränningen av fossila bränslen kan jag se lösningar. Om världen bara ville så skulle man kunna bestämma sig för hur mycket fossila bränslen som får plockas upp ur jordskorpan varje år. Eller så skulle man kunna införa ransonering eller individuella utsläppsrätter. Lösningar finns alltså, även om vi är extremt långt från att införa dem.
Men vad är det som behövs för att stoppa avskogningen egentligen?
* Om du inte vet vad sex graders uppvärmning kan innebära kan du till exempel läsa om detta i Mark Lynas bok, Sex grader.
Koldioxidhalten steg mer bara under 2008 än under hela det föregående decenniet. Siffrorna tycks ge stöd för antagandet att uppvärmningen kan komma att bli ända upp till 6 grader, vilket är det värsta scenariot i FN-organet IPCC:s långtidsprognos för resten av seklet.
Vem behöver skräckfilmer när vi lever i denna verklighet?*Uppenbarligen är avskogningen av Amazonas och andra regnskogsområden en av de viktigaste orsakerna till den snabba ökningen. Och här står jag mig slätt. Jag vet helt enkelt för lite om orsakerna till avskogningen och vad som skulle krävas för att få stopp på detta.
När det gäller förbränningen av fossila bränslen kan jag se lösningar. Om världen bara ville så skulle man kunna bestämma sig för hur mycket fossila bränslen som får plockas upp ur jordskorpan varje år. Eller så skulle man kunna införa ransonering eller individuella utsläppsrätter. Lösningar finns alltså, även om vi är extremt långt från att införa dem.
Men vad är det som behövs för att stoppa avskogningen egentligen?
* Om du inte vet vad sex graders uppvärmning kan innebära kan du till exempel läsa om detta i Mark Lynas bok, Sex grader.
måndag 23 november 2009
Hållbarhet 2009
Det är lite pirrigt och nervöst just nu.
På onsdag gör jag mitt första offentliga framträdande för att prata om koldioxidexperimentet.
Det hela går av stapeln på Handelshögskolan här i Göteborg och jag har finfint sällskap må ni tro, kolla in programmet här. Själv ska jag absolut försöka gå och lyssna på Mats-Eric "Hemlige kocken" Nilsson.
Om det är någon av er läsare som har förslag på vad som kan vara intressant att jag berättar om så finns det fortfarande möjlighet att påverka innehållet.
Om du satt i publiken, vad hade du då velat höra mig berätta?
På onsdag gör jag mitt första offentliga framträdande för att prata om koldioxidexperimentet.
Det hela går av stapeln på Handelshögskolan här i Göteborg och jag har finfint sällskap må ni tro, kolla in programmet här. Själv ska jag absolut försöka gå och lyssna på Mats-Eric "Hemlige kocken" Nilsson.
Om det är någon av er läsare som har förslag på vad som kan vara intressant att jag berättar om så finns det fortfarande möjlighet att påverka innehållet.
Om du satt i publiken, vad hade du då velat höra mig berätta?
Tar tillbaka
Jag hade fel. Totalt jävla fel.
I lördags skrev jag att den sol jag fått skulle ge mig ork att klara några veckor till med regn och grått.
Jag hade fel.
Efter en natt med nära nog obefintlig sömn har jag idag varit så nära avgrunden att ingen sol i världen skulle kunnat hjälpa mig.
Hur ska man kunna högprestera på jobbet, ta hand om barnen och hålla efter en demenssjuk pappa när man knappt orkar borsta sina egna tänder?
I lördags skrev jag att den sol jag fått skulle ge mig ork att klara några veckor till med regn och grått.
Jag hade fel.
Efter en natt med nära nog obefintlig sömn har jag idag varit så nära avgrunden att ingen sol i världen skulle kunnat hjälpa mig.
Hur ska man kunna högprestera på jobbet, ta hand om barnen och hålla efter en demenssjuk pappa när man knappt orkar borsta sina egna tänder?
lördag 21 november 2009
Muller
Vilken dag! Äntligen sken solen i Göteborg.
Efter den sedvanliga lördagsförmiddagstädningen tog jag med mig lilla flickan ut. Stora flickan skulle på kalas (och var dessutom på kalas igår) så det kändes viktigt att göra något kul med henne.
Vi promenerade iväg "mot stan". Var inne på Sagobjörnen och köpte lite begagnade böcker som stora flickan ska få i julklapp. Mötte mamman till en av stora flickans klasskompisar och fick höra om deras bekymmer med kompisar och utanförskap. Tungt. Jag hade ingen aning om att hon känner sig ensam. Tyvärr är hon och min dotter väldigt olika (de har även gått på förskolan ihop tidigare), men det här måste vi ju ta upp hemma.
Gick till Masthuggstorget och klimatfestivalen Muller. Lämnade in några plagg i deras "freeshop" och plockade med mig lika många hem. Dottern ritade och gick omkring och plockade på sig broschyrer i oändliga mängder. Fikade smaskigt fika och blev medlem i Miljöförbundet Jordens vänner. Vet faktiskt inte varför jag inte är medlem där redan. Att vara medlem i många organisationer som gör bra grejer känns som ett klimatsmart sätt att göra av med sina pengar.
Träffade vännen E och hon slog följe med oss upp till Plikta. Det blev som vanligt en trevlig, energigivande pratstund. Lekte en stund tills dottern kissade i byxorna och solen började gå ner, då var det läge att gå hemåt.
Nu klarar jag några veckor till med regn och grått.
Efter den sedvanliga lördagsförmiddagstädningen tog jag med mig lilla flickan ut. Stora flickan skulle på kalas (och var dessutom på kalas igår) så det kändes viktigt att göra något kul med henne.
Vi promenerade iväg "mot stan". Var inne på Sagobjörnen och köpte lite begagnade böcker som stora flickan ska få i julklapp. Mötte mamman till en av stora flickans klasskompisar och fick höra om deras bekymmer med kompisar och utanförskap. Tungt. Jag hade ingen aning om att hon känner sig ensam. Tyvärr är hon och min dotter väldigt olika (de har även gått på förskolan ihop tidigare), men det här måste vi ju ta upp hemma.
Gick till Masthuggstorget och klimatfestivalen Muller. Lämnade in några plagg i deras "freeshop" och plockade med mig lika många hem. Dottern ritade och gick omkring och plockade på sig broschyrer i oändliga mängder. Fikade smaskigt fika och blev medlem i Miljöförbundet Jordens vänner. Vet faktiskt inte varför jag inte är medlem där redan. Att vara medlem i många organisationer som gör bra grejer känns som ett klimatsmart sätt att göra av med sina pengar.
Träffade vännen E och hon slog följe med oss upp till Plikta. Det blev som vanligt en trevlig, energigivande pratstund. Lekte en stund tills dottern kissade i byxorna och solen började gå ner, då var det läge att gå hemåt.
Nu klarar jag några veckor till med regn och grått.
fredag 20 november 2009
Miljöjulkalendern
Hållbar Utveckling Väst har i år satt ihop en miljöjulkalender där mer eller mindre kända miljöengagerade experter och lekmän kommer att ge ett miljötips om dagen varje dag fram till jul under december.
Redan nu kan man gå in och få tips om hur man kan fixa mysstämning med mycket energieffektivare juleljus än de vi använder idag i våra adventsljusstakar och julgranar.
Bland dem som medverkar finns Västra Götalands landshövding Lars Bäckström, magasinet Caminos chefredaktör Johanna Stål, Johan Trouvé som är vd för Västsvenska Industri- och Handelskammaren, köpstoppsbloggaren Ann-Christin Gramming och kocken Rune Kalf-Hansen. Dessutom medverkar energi- och klimatrådgivare och miljöstrateger från kommuner i Västra Götaland.
Och så jag.
Redan nu kan man gå in och få tips om hur man kan fixa mysstämning med mycket energieffektivare juleljus än de vi använder idag i våra adventsljusstakar och julgranar.
Bland dem som medverkar finns Västra Götalands landshövding Lars Bäckström, magasinet Caminos chefredaktör Johanna Stål, Johan Trouvé som är vd för Västsvenska Industri- och Handelskammaren, köpstoppsbloggaren Ann-Christin Gramming och kocken Rune Kalf-Hansen. Dessutom medverkar energi- och klimatrådgivare och miljöstrateger från kommuner i Västra Götaland.
Och så jag.
torsdag 19 november 2009
Herman
På vår köksbänk står just nu en burk Herman. Idag har vi matat honom för första gången.
Herman var märkligt nog helt okänd för mig fram tills i förrgår när kollegan kom med honom som en liten present. Vi fick också den stora förmånen att få smaka på en Hermankaka. Mycket mumsigt.
När man börjar prata om Herman med bekanta så visar det sig att många har full koll på honom och en googling ger nästan 1000 träffar.
Om det här försöket med söt surdeg faller väl ut kanske vi (maken...) kan få ny inspiration till att göra ett nytt försök med de riktiga surdegarna.
Herman var märkligt nog helt okänd för mig fram tills i förrgår när kollegan kom med honom som en liten present. Vi fick också den stora förmånen att få smaka på en Hermankaka. Mycket mumsigt.
När man börjar prata om Herman med bekanta så visar det sig att många har full koll på honom och en googling ger nästan 1000 träffar.
Om det här försöket med söt surdeg faller väl ut kanske vi (maken...) kan få ny inspiration till att göra ett nytt försök med de riktiga surdegarna.
onsdag 18 november 2009
Vart är världen på väg?
Ikväll har jag varit på föreläsning med Pär "Känd från TV" Holmgren.
Det var fullsatt. Det var riktigt bra.
Jag satt faktiskt där och mös. Pär var tydlig och pedagogisk. Just att det var mycket folk gladde mig särskilt. Att intresset var stort och att det troligen var en och annan som fick den berömda aha-upplevelsen ikväll. Även om han faktiskt inte pratade särskilt mycket om de så kallade förstärkningsmekanismerna som nog är det som skrämmer mig mest.
Det är ingen enkel sak att föreläsa kring. Det är så komplext. Det finns så många aspekter. Det finns så mycket fakta. Och samtidigt så mycket osäkerheter. Det är naturvetenskap, beteende, politik och känslor. Det är ekonomi, moral, historia och framtid.
Därför imponeras jag av de som lyckas sätta ihop en föreläsning som kan ge något både till de som är förhållandevis insatta och till de som kanske inte vet lika mycket.
Får ni möjlighet att gå och lyssna på honom så tycker jag att ni ska ta chansen.
Dessutom har han precis släppt en ny bok, Klimatkoden, ihop med en annan som brukar imponera på mig, Jessica Cederberg Wodmar.
Det var fullsatt. Det var riktigt bra.
Jag satt faktiskt där och mös. Pär var tydlig och pedagogisk. Just att det var mycket folk gladde mig särskilt. Att intresset var stort och att det troligen var en och annan som fick den berömda aha-upplevelsen ikväll. Även om han faktiskt inte pratade särskilt mycket om de så kallade förstärkningsmekanismerna som nog är det som skrämmer mig mest.
Det är ingen enkel sak att föreläsa kring. Det är så komplext. Det finns så många aspekter. Det finns så mycket fakta. Och samtidigt så mycket osäkerheter. Det är naturvetenskap, beteende, politik och känslor. Det är ekonomi, moral, historia och framtid.
Därför imponeras jag av de som lyckas sätta ihop en föreläsning som kan ge något både till de som är förhållandevis insatta och till de som kanske inte vet lika mycket.
Får ni möjlighet att gå och lyssna på honom så tycker jag att ni ska ta chansen.
Dessutom har han precis släppt en ny bok, Klimatkoden, ihop med en annan som brukar imponera på mig, Jessica Cederberg Wodmar.
tisdag 17 november 2009
Att ge till de rika och ta från de fattiga
Ekot rapporterade i morse om land-grabbing. Det vill säga när rika länder och företag går in och köper upp eller hyr värdefull odlingsmark i fattiga länder. Det är helt enkelt så att jordbruksmark har blivit en tillgång som kommer att ge god avkastning en lång tid framöver. En växande befolkning kommer i sig själv att leda till stigande matpriser. Kombinera detta med oljebrist och klimatförändringar som kommer att minska planetens odlingsbara ytor så inser man att det gäller att se om sitt hus i god tid.
När maten blir en bristvara kommer den också att bli snuskigt dyr.
Länder som kan trygga sin befolknings livsmedelsförsörjning kommer att göra det på bekostnad av de som har det sämre ställt. Och rika företag och investerare som idag har resurser förstår att de kommer att kunna göra fina vinster i framtiden.
I Sverige har vi så stora ytor så vi behöver väl i alla fall inte snylta på andra länder?
Det kunde man ju hoppas. David Jonstad berättar här och här att Sverige minsann också deltar i detta smutsiga spel. Och återigen är det allas våra AP-fonder som håller fanan högt...
Dirty money.
Jag skulle också vilja rekommendera Kjell Alekletts debattartikel från Svenska Dagbladet häromdagen med rubriken "Klimatarbetet kan skapa svält".
Dessutom måste vi antingen acceptera att vi inte kan leva i ständig ekonomisk tillväxt eller hitta sätt att ha tillväxt som inte kräver användning av fossil energi.
Och som om inte det var utmaningar nog så måste vi i de rika länderna gå med på rejäla välfärdssänkningar både för att möjliggöra för de fattiga länderna att utvecklas och för att betala för klimatanpassningar i de länder som kommer att drabbas hårdast.
Men låt oss börja med att vårda vår egen odlingsmark och lämna andra länders mark åt dem.
När maten blir en bristvara kommer den också att bli snuskigt dyr.
Länder som kan trygga sin befolknings livsmedelsförsörjning kommer att göra det på bekostnad av de som har det sämre ställt. Och rika företag och investerare som idag har resurser förstår att de kommer att kunna göra fina vinster i framtiden.
I Sverige har vi så stora ytor så vi behöver väl i alla fall inte snylta på andra länder?
Det kunde man ju hoppas. David Jonstad berättar här och här att Sverige minsann också deltar i detta smutsiga spel. Och återigen är det allas våra AP-fonder som håller fanan högt...
Dirty money.
Jag skulle också vilja rekommendera Kjell Alekletts debattartikel från Svenska Dagbladet häromdagen med rubriken "Klimatarbetet kan skapa svält".
Med dagens brukningsmetoder kräver en ökad världsbefolkning ökad användning av fossil energi, samtidigt som en minskad fossilanvändning krävs för att stabilisera framtidens klimat. I Köpenhamn kräver de hungriga mer mat på bordet framför oförändrat klimat. De fattiga nationerna vill ha ekonomisk tillväxt och alla vet att detta i dagsläget kräver mer fossil energi. Vi kan bara studera utvecklingen i Kina och Indien, eller i Sverige från 1945 till 1970. För Köpenhamn betyder det att man inte vill offra ekonomisk tillväxt på klimatets altare. Till sist har vi den rika världen som inte vill betala för att ta hand om det sopberg av koldioxid som vi släppt ut i atmosfären om inte de fattiga också ställer upp.
Vi måste alltså lära oss att bruka jorden och framställa mat med mycket mindre fossil energi. Samtidigt som vi lär oss att äta annorlunda och framför allt mindre.Dessutom måste vi antingen acceptera att vi inte kan leva i ständig ekonomisk tillväxt eller hitta sätt att ha tillväxt som inte kräver användning av fossil energi.
Och som om inte det var utmaningar nog så måste vi i de rika länderna gå med på rejäla välfärdssänkningar både för att möjliggöra för de fattiga länderna att utvecklas och för att betala för klimatanpassningar i de länder som kommer att drabbas hårdast.
Men låt oss börja med att vårda vår egen odlingsmark och lämna andra länders mark åt dem.
måndag 16 november 2009
Ole dole doff
Min lilla flicka är inne i värsta ola-perioden. Allt ska olas. Vilken tandborste hon ska använda. Och när det beslutet är fattat så ska tandkrämen olas. Sen är det strumpor, byxor, tröjor, mössa, vantar osv i all oändlighet.
Som jag minns det från min barndom så gick ramsan:
Ole, dole, doff. Kinke, lane, koff. Koffe, lane, binke, bane. Ole dole doff.
och det som blev det sista doffet var det man valde. Så varje gång hon kommer till doff så hurrar jag lite inombords för att proceduren äntligen är över. Men icke då.
Dagens barn fortsätter efter doff, av någon outgrundlig anledning med
Simmelimaka, kuckelikaka. Ärtan, pärtan, piff, paff, puff!
Och där äntligen är det lilla treårsfingret i mål.
Och är man då inte nöjd över resultatet så går det bra att välja den andra tandborsten, tandkrämen, sockan, byxan, tröjan, mössan eller vanten.
Det är så man tränar sin mammas tålamod.
Som jag minns det från min barndom så gick ramsan:
Ole, dole, doff. Kinke, lane, koff. Koffe, lane, binke, bane. Ole dole doff.
och det som blev det sista doffet var det man valde. Så varje gång hon kommer till doff så hurrar jag lite inombords för att proceduren äntligen är över. Men icke då.
Dagens barn fortsätter efter doff, av någon outgrundlig anledning med
Simmelimaka, kuckelikaka. Ärtan, pärtan, piff, paff, puff!
Och där äntligen är det lilla treårsfingret i mål.
Och är man då inte nöjd över resultatet så går det bra att välja den andra tandborsten, tandkrämen, sockan, byxan, tröjan, mössan eller vanten.
Det är så man tränar sin mammas tålamod.
söndag 15 november 2009
Köket. Ormen i paradiset.
Har haft en riktigt skön helg. Efter att ha städat lägenheten på lördag förmiddag belönade vi oss med att boka en koop-bil och åka till Vattenpalatset i Lerum. Det är en fröjd att se barnen i vattnet. Lilla dottern är helt obrydd över kyla, vatten i ögon och öron eller om vi försvinner en bit bort en liten stund. Helt nöjd ligger hon där som en kork i vattenytan med sina Bamse-armpuffar och flyter.
Vännen E över på middag, vin och filmtittande på kvällen.
Idag tog jag med stora dottern ut till kolonin för att äntligen plocka upp de sista potatisarna. Och visst, precis som jag blev tipsad så funkar det alldeles utmärkt att lämna potatisen i jorden långt in på hösten. Körde på intensivt med grepen tills regnet fick mig att vända hemåt. Har varit rejält trött i armarna hela eftermiddagen. En skön trötthet.
Eftermiddagen har annars bedrivits i köket. Rejäl matlagning från grunden. Auberginegratäng och rotfrukter i ugn. Lamm till köttätarna och kikärtsbiffar till mig. Äppelkaka med vaniljsås kokad på vaniljstång och grädde. Riktigt gott och kära pappa var över och åt med oss. Precis som det ska vara.
Det här med middagar och matlagning som är en så viktig del i livet är dock tyvärr förknippat med i princip den enda sak jag är missnöjd med i mitt liv för tillfället. Och det är storleken på köket. Jag vill inte bo någon annanstans. Vi har världens bästa grannar. Världens bästa gård. Ett stenkast till kolonin. Nära till spårvagn, skola, jobb, dagis. Nära till familj och vänner. Vi har jobb vi trivs med. Alla i vår närhet är friska (i princip). Vi mår bra helt enkelt. Och egentligen bor vi tillräckligt stort. Men vi saknar ett större kök. Ett kök där mer än en person kan laga mat samtidigt. Där mer än fyra personer kan rymmas runt matbordet utan att det blir trångt och bökigt. För vi vill gärna vara med alla fyra och fixa i köket samtidigt. Och vi vill gärna bjuda hem folk på en bit mat och lite umgänge runt köksbordet. Men det blir inte bra. Det blir inte mysigt. Och det stör mig. Samtidigt som det stör mig att det stör mig. För det är ett sånt jävla i-landsproblem.
Men varje gång jag är hemma hos nån med ett stort kök så blir jag så avundsjuk.
Jag vill också ha.
Vännen E över på middag, vin och filmtittande på kvällen.
Idag tog jag med stora dottern ut till kolonin för att äntligen plocka upp de sista potatisarna. Och visst, precis som jag blev tipsad så funkar det alldeles utmärkt att lämna potatisen i jorden långt in på hösten. Körde på intensivt med grepen tills regnet fick mig att vända hemåt. Har varit rejält trött i armarna hela eftermiddagen. En skön trötthet.
Eftermiddagen har annars bedrivits i köket. Rejäl matlagning från grunden. Auberginegratäng och rotfrukter i ugn. Lamm till köttätarna och kikärtsbiffar till mig. Äppelkaka med vaniljsås kokad på vaniljstång och grädde. Riktigt gott och kära pappa var över och åt med oss. Precis som det ska vara.
Det här med middagar och matlagning som är en så viktig del i livet är dock tyvärr förknippat med i princip den enda sak jag är missnöjd med i mitt liv för tillfället. Och det är storleken på köket. Jag vill inte bo någon annanstans. Vi har världens bästa grannar. Världens bästa gård. Ett stenkast till kolonin. Nära till spårvagn, skola, jobb, dagis. Nära till familj och vänner. Vi har jobb vi trivs med. Alla i vår närhet är friska (i princip). Vi mår bra helt enkelt. Och egentligen bor vi tillräckligt stort. Men vi saknar ett större kök. Ett kök där mer än en person kan laga mat samtidigt. Där mer än fyra personer kan rymmas runt matbordet utan att det blir trångt och bökigt. För vi vill gärna vara med alla fyra och fixa i köket samtidigt. Och vi vill gärna bjuda hem folk på en bit mat och lite umgänge runt köksbordet. Men det blir inte bra. Det blir inte mysigt. Och det stör mig. Samtidigt som det stör mig att det stör mig. För det är ett sånt jävla i-landsproblem.
Men varje gång jag är hemma hos nån med ett stort kök så blir jag så avundsjuk.
Jag vill också ha.
Hetta
Att jag aldrig lär mig.
Vi har odlat chili i några krukor i kolonin i sommar. Tog hem en kruka framåt hösten och ställde i fönstret i trappuppgången. Idag när jag skulle göra kikärtsbiffar så plockade jag en chili och hackade ner i smeten.
Så fort jag skurit chilin gick jag in på toan och tvättade händerna med tvål tre gånger. Trodde i min enfald att jag då skulle slippa den klåda och sveda jag fått när jag hackat chili förut. Ack nej. Nu får jag gå här med brinnande händer som känns som uppsvällda ballonger.
Finns det nåt sätt att komma förbi detta? Tacksam för tips.
Nästa gång blir det gummihandskar på.
Vi har odlat chili i några krukor i kolonin i sommar. Tog hem en kruka framåt hösten och ställde i fönstret i trappuppgången. Idag när jag skulle göra kikärtsbiffar så plockade jag en chili och hackade ner i smeten.
Så fort jag skurit chilin gick jag in på toan och tvättade händerna med tvål tre gånger. Trodde i min enfald att jag då skulle slippa den klåda och sveda jag fått när jag hackat chili förut. Ack nej. Nu får jag gå här med brinnande händer som känns som uppsvällda ballonger.
Finns det nåt sätt att komma förbi detta? Tacksam för tips.
Nästa gång blir det gummihandskar på.
lördag 14 november 2009
Det börjar klarna
Det här med Köpenhamn och december och toppmöte och klimatdemonstration har länge varit något diffust obestämbart nånstans där i framtiden. Jag har hela tiden känt mig på det klara med att jag ska åka men min vana trogen inte tagit tag i det direkt. Jag brukar inte vara så bra på att planera långt fram i tiden.
Sista veckorna har jag ju dessutom funderat över om jag ska ta med mig dottern dit eller inte. Landade till slut i att hon av säkerhetsskäl får stanna hemma.
Och så igår kom ett mejl med en massa praktiska tips, bussar, tider och samlingsplatser. Och helt plötsligt blev det liksom verkligt. Jag ska verkligen åka. Det kommer att finnas andra människor att ansluta till, jag har ett sammanhang, en grupp att tillhöra. Vad kul det ska bli!
Enda smolket i bägaren är att jag missar minsta dotterns luciafirande på dagis.
Sista veckorna har jag ju dessutom funderat över om jag ska ta med mig dottern dit eller inte. Landade till slut i att hon av säkerhetsskäl får stanna hemma.
Och så igår kom ett mejl med en massa praktiska tips, bussar, tider och samlingsplatser. Och helt plötsligt blev det liksom verkligt. Jag ska verkligen åka. Det kommer att finnas andra människor att ansluta till, jag har ett sammanhang, en grupp att tillhöra. Vad kul det ska bli!
Enda smolket i bägaren är att jag missar minsta dotterns luciafirande på dagis.
fredag 13 november 2009
Nu är det revolution på gång
All förändring börjar med små steg sägs det. Det sägs också att det gäller att få stenen i rullning och sen kan det börja hända saker som inte går att stoppa.
Jag gör mitt bästa för att få den där stenen i rullning. Och idag har jag puttat till den jävligt hårt.
Jag gör mitt bästa för att få den där stenen i rullning. Och idag har jag puttat till den jävligt hårt.
torsdag 12 november 2009
Allt är möjligt
Jag gjorde det igen. Att jag aldrig lär mig. Alla dessa negativa, pessimistiska inlägg.
Hu.
Det värsta är att jag gör det alldeles utan att tänka på det. Det är nog min personliga läggning som gör det. Min natur.
Idag har det ändå varit en dag med mer hopp och glädje än på länge. Fick en så fin och passande påminnelse av Ulf, vår man i Bryssel, om att allt faktiskt är möjligt och att vi inte har möjlighet att se förändringarna i förväg. Han jämför här med Berlinmuren, såklart:
Händelserna 1988-90 visar också hur svårt det är att förutsäga framtiden, och att bedöma vad som är "möjligt". Innan det faktiskt hände så var det ytterst få som förutsåg östblockets och Sovjetunionens sönderfall (och de som gjorde det blev inte tagna på allvar).
Murens fall visar att även det mest osannolika och oförutsägbara faktiskt är möjligt, och att dåtidens cyniker och skeptiker hade fel om att muren skulle bestå för alltid. Mänsklighetens potential till förändring är långt större än vår kollektiva verklighetsuppfattning.
Framsteg grundas av inspiration, inte av hopplöshet. Det finns egentligen bara ett någorlunda bra sätt att förutse och förändra framtiden - att agera i nuet. Låt oss inte hindras av alla världens pessimister och cyniker och deras trista budskap.
Att läsa detta och ha David Jonstads lilla pärla till bok i bakhuvudet, en bok som visar att det finns sätt att lösa krisen, gör mig idag faktiskt lite lycklig.
Om du inte redan läst "Vår beskärda del" så gör det!
Skippa "Sex grader" och läs denna istället.*
*Om du inte vill bli en sån pessimist och cyniker som jag ;-)
Hu.
Det värsta är att jag gör det alldeles utan att tänka på det. Det är nog min personliga läggning som gör det. Min natur.
Idag har det ändå varit en dag med mer hopp och glädje än på länge. Fick en så fin och passande påminnelse av Ulf, vår man i Bryssel, om att allt faktiskt är möjligt och att vi inte har möjlighet att se förändringarna i förväg. Han jämför här med Berlinmuren, såklart:
Händelserna 1988-90 visar också hur svårt det är att förutsäga framtiden, och att bedöma vad som är "möjligt". Innan det faktiskt hände så var det ytterst få som förutsåg östblockets och Sovjetunionens sönderfall (och de som gjorde det blev inte tagna på allvar).
Murens fall visar att även det mest osannolika och oförutsägbara faktiskt är möjligt, och att dåtidens cyniker och skeptiker hade fel om att muren skulle bestå för alltid. Mänsklighetens potential till förändring är långt större än vår kollektiva verklighetsuppfattning.
Framsteg grundas av inspiration, inte av hopplöshet. Det finns egentligen bara ett någorlunda bra sätt att förutse och förändra framtiden - att agera i nuet. Låt oss inte hindras av alla världens pessimister och cyniker och deras trista budskap.
Att läsa detta och ha David Jonstads lilla pärla till bok i bakhuvudet, en bok som visar att det finns sätt att lösa krisen, gör mig idag faktiskt lite lycklig.
Om du inte redan läst "Vår beskärda del" så gör det!
Skippa "Sex grader" och läs denna istället.*
*Om du inte vill bli en sån pessimist och cyniker som jag ;-)
Struts
Det är en sak jag funderar mycket på just nu. Det är hur länge vi ska fortsätta låtsas som ingenting. Hur länge vi ska sticka huvudet i sanden och köra på som om inget håller på att hända.
Vi läser att IEA säger att oljan tar slut mycket snabbare än beräknat och att siffrorna i rapporten till och med är tillrättalagda för att inte skapa panik. Dagligen kommer rapporter om att klimatet och de andra ekosystemtjänsterna ballar ur.
Och samtidigt förutspår handeln att julshoppingen kommer att slå alla rekord.
Är inte det väldigt, väldigt konstigt?
Vi läser att IEA säger att oljan tar slut mycket snabbare än beräknat och att siffrorna i rapporten till och med är tillrättalagda för att inte skapa panik. Dagligen kommer rapporter om att klimatet och de andra ekosystemtjänsterna ballar ur.
Och samtidigt förutspår handeln att julshoppingen kommer att slå alla rekord.
Är inte det väldigt, väldigt konstigt?
onsdag 11 november 2009
Årets julklapp
GP:s läsare har nu avgjort årets kanske mest spännande fråga. Den om årets julklapp. På första plats kom "mediemobil", sedan följde abonnemang på middagskasse och minidator.
Kul att middagskassen kom på andra plats. Av de alternativ man hade att välja på var det mitt förstaval helt klart.
Annars ligger en symaskin väldigt högt upp på min personliga lista. Idag var jag på lokala kemtvätten som även gör skräddaruppdrag och lämnade in lite kläder för lappning och lagning. Inga avancerade saker alls, hade absolut kunnat göra det själv om jag haft en fungerande symaskin (på min slutade zickzacken att fungera för kanske fem år sen). Fast å andra sidan. Jag använder mina pengar till konsumtion med ganska liten miljöpåverkan. Och det är väl det vi måste lära oss göra för alla våra pengar. Konsumera tjänster. Och hålla tummarna att skräddaren inte använder sin lön till att åka till Thailand.
Kanske ska jag inte alls önska mig nån symaskin. I alla fall inte någon ny. Tillverkningen av en symaskin lär ju leda till några kg koldioxid. En begagnad symaskin får det bli. Det känns på något sätt som en grej man ska ha hemma. Särskilt med en väldigt "pysslig" dotter som lär vilja utforska sömnadens alla mysterier om nåt år eller så.
Kul att middagskassen kom på andra plats. Av de alternativ man hade att välja på var det mitt förstaval helt klart.
Annars ligger en symaskin väldigt högt upp på min personliga lista. Idag var jag på lokala kemtvätten som även gör skräddaruppdrag och lämnade in lite kläder för lappning och lagning. Inga avancerade saker alls, hade absolut kunnat göra det själv om jag haft en fungerande symaskin (på min slutade zickzacken att fungera för kanske fem år sen). Fast å andra sidan. Jag använder mina pengar till konsumtion med ganska liten miljöpåverkan. Och det är väl det vi måste lära oss göra för alla våra pengar. Konsumera tjänster. Och hålla tummarna att skräddaren inte använder sin lön till att åka till Thailand.
Kanske ska jag inte alls önska mig nån symaskin. I alla fall inte någon ny. Tillverkningen av en symaskin lär ju leda till några kg koldioxid. En begagnad symaskin får det bli. Det känns på något sätt som en grej man ska ha hemma. Särskilt med en väldigt "pysslig" dotter som lär vilja utforska sömnadens alla mysterier om nåt år eller så.
tisdag 10 november 2009
Evenemangstips
Nästa onsdag arrangerar Naturskyddsföreningen i Göteborg åter en klimatföreläsning. Denna gång har man bjudit in meteorologen Pär Holmgren för att prata under rubriken "Vart är vädret på väg? - Vart är världen på väg".
Jag ska absolut försöka komma iväg på det. Han ska vara en lysande föredragshållare har jag hört.
När? Onsdagen den 18 november, 18.00-19.30
Var? Ekocentrum på Chalmers Vasaområde (Hållplats Kapellplatsen)
Detta var inlägg nummer 300!
Jag ska absolut försöka komma iväg på det. Han ska vara en lysande föredragshållare har jag hört.
När? Onsdagen den 18 november, 18.00-19.30
Var? Ekocentrum på Chalmers Vasaområde (Hållplats Kapellplatsen)
Detta var inlägg nummer 300!
måndag 9 november 2009
Vad är det som är viktigt?
Det kom ett inlägg på Ecoprofile häromdagen:
Var hittar jag en prioriterad (rangordnad, helst med någon typ av kvantifiering) lista över vilka miljöåtgärder man som privatperson kan göra?
Jag slängde givetvis in ett snabbt svar, utifrån mitt klimatperspektiv. Svaret blev så här:
Kul fråga. Jag skulle vilja börja med att säga att det beror på vilket utgångsläge du har. Om du bor i stan eller på landsbygd. Om du bor i villa eller lägenhet. Vad du brukar göra på semestern. Hur dina matvanor ser ut.
Om nu frågan gällde dig som individ. Kanske var du ute efter en mer generell lista. Men på grund av ovanstående är det svårt att rangordna på ett vettigt sätt. Men jag gör ett första försök ändå.
1, Sälj bilen. Cykla, åk kollektivt, gå med i en bilpool.
2, Sluta flyg på semestern.
3, Sluta ät kött och minska på mejeriprodukterna.
4, Köp Bra Miljöval-märkt el.
5, Bo litet och välisolerat.
Om du gör allt detta skulle jag säga att du ligger väldigt bra till, åtminstone när det gäller dina koldioxidutsläpp (miljö är ju som bekant så mycket annat också).
Sen är det fler som har svarat. Många kloka ord. Bland annat ett svar önskade jag att det var jag som hade skrivit. Den tog sin avstamp i det här att klimatfrågan just nu överskuggar alla andra miljöproblem på ett ganska farligt sätt. För trots min klimatångest så skräms jag nästan lika mycket av utarmningen av den biologiska mångfalden, kemikaliespridningen, utfiskningen av haven med mera, med mera.
Fast för mig hänger detta ganska mycket ihop. Om jag av klimatskäl väljer att laga mina kläder istället för att slänga och köpa nytt så är detta i högsta grad positivt för kemikaliespridningen och färskvattenanvändningen. Om jag av klimatskäl väljer att äta närodlat och vegetariskt så har det positiv effekt även på den biologiska mångfalden och utfiskningen av haven. Om jag av klimatskäl väljer att köpa Bra Miljövalmärkt el så slipper jag stödja kärnkraftsutbyggnad. Om jag av klimatskäl avstår från bil så har det positiva effekter på stadsutvecklingen. Och så där kan man hålla på.
I svaret på ovanstående fråga gavs i alla fall ett förslag på en metod man kan använda för att få en helhetsbild av sin miljöpåverkan. Förslaget var i mina ögon helt lysande och går ut på att man ska se över sin egen konsumtion av varor och tjänster och sortera upp dem i tre nivåer:
Nästa ansträngning är att produkt för produkt och tjänst för tjänst inom kategori 1) och 2) lära känna vilken miljöbelastning denna innebär för att sedan börja sortera ut var man borde sätta in förändringar. En del förändringar kan vara lämpligt att planera på sikt medan andra är lättare att sätta in omedelbart.
Oerhört pedagogiskt och smart sätt att tackla sin miljöpåverkan och fånga upp de stora, viktiga åtgärderna.
Tack till Magnus Billberger för idé och inspiration.
Var hittar jag en prioriterad (rangordnad, helst med någon typ av kvantifiering) lista över vilka miljöåtgärder man som privatperson kan göra?
Jag slängde givetvis in ett snabbt svar, utifrån mitt klimatperspektiv. Svaret blev så här:
Kul fråga. Jag skulle vilja börja med att säga att det beror på vilket utgångsläge du har. Om du bor i stan eller på landsbygd. Om du bor i villa eller lägenhet. Vad du brukar göra på semestern. Hur dina matvanor ser ut.
Om nu frågan gällde dig som individ. Kanske var du ute efter en mer generell lista. Men på grund av ovanstående är det svårt att rangordna på ett vettigt sätt. Men jag gör ett första försök ändå.
1, Sälj bilen. Cykla, åk kollektivt, gå med i en bilpool.
2, Sluta flyg på semestern.
3, Sluta ät kött och minska på mejeriprodukterna.
4, Köp Bra Miljöval-märkt el.
5, Bo litet och välisolerat.
Om du gör allt detta skulle jag säga att du ligger väldigt bra till, åtminstone när det gäller dina koldioxidutsläpp (miljö är ju som bekant så mycket annat också).
Sen är det fler som har svarat. Många kloka ord. Bland annat ett svar önskade jag att det var jag som hade skrivit. Den tog sin avstamp i det här att klimatfrågan just nu överskuggar alla andra miljöproblem på ett ganska farligt sätt. För trots min klimatångest så skräms jag nästan lika mycket av utarmningen av den biologiska mångfalden, kemikaliespridningen, utfiskningen av haven med mera, med mera.
Fast för mig hänger detta ganska mycket ihop. Om jag av klimatskäl väljer att laga mina kläder istället för att slänga och köpa nytt så är detta i högsta grad positivt för kemikaliespridningen och färskvattenanvändningen. Om jag av klimatskäl väljer att äta närodlat och vegetariskt så har det positiv effekt även på den biologiska mångfalden och utfiskningen av haven. Om jag av klimatskäl väljer att köpa Bra Miljövalmärkt el så slipper jag stödja kärnkraftsutbyggnad. Om jag av klimatskäl avstår från bil så har det positiva effekter på stadsutvecklingen. Och så där kan man hålla på.
I svaret på ovanstående fråga gavs i alla fall ett förslag på en metod man kan använda för att få en helhetsbild av sin miljöpåverkan. Förslaget var i mina ögon helt lysande och går ut på att man ska se över sin egen konsumtion av varor och tjänster och sortera upp dem i tre nivåer:
- Det som är nödvändigt för min överlevnad (t ex mat och husrum),
- sådant som jag visserligen kan klara mej utan, men som har stor betydelse för min livskvalitet (t ex rekreation, resor till vänner och bekanta, en lite finare måltid) och
- sådan lyx som jag egentligen klarar mej utan.
Nästa ansträngning är att produkt för produkt och tjänst för tjänst inom kategori 1) och 2) lära känna vilken miljöbelastning denna innebär för att sedan börja sortera ut var man borde sätta in förändringar. En del förändringar kan vara lämpligt att planera på sikt medan andra är lättare att sätta in omedelbart.
Oerhört pedagogiskt och smart sätt att tackla sin miljöpåverkan och fånga upp de stora, viktiga åtgärderna.
Tack till Magnus Billberger för idé och inspiration.
fredag 6 november 2009
Fredagsdepp
Det känns som att jag ofta hamnar här på fredagarna efter lite vin. Summerar veckan. Deppar ihop över dagens, veckans nederlag. Det har varit lite bättre ett tag, men den här veckan har, med undantag av Afrika, fan inte varit särskilt upplyftande.
Toppmötet mellan Obama och Reinfeldt. Spiken i kistan för ett vettigt klimatavtal i Köpenhamn.
En ny undersökning från Svensk handel som visar att 70 procent av svenskarna tar bilen när de handlar dagligvaror, trots att nästan lika många har mindre än fem km till affären. Alltså. Vi är så fruktansvärt långt ifrån att rädda mänskligheten. Vi agerar som att det inte finns någon morgondag. Som att det inte finns något att rädda.
Sen är det det här med gasledningen. Att vi fortsätter investera i det fossila samhället fast alla vid det här laget vet att vi inte har råd att släppa ut ett kg koldioxid till i atmosfären.
Detta med investeringar i fel riktning leder mig in på ett fikabordssamtal idag. I korridoren där jag jobbar finns en kvinna som jobbar med hållbara investeringar, bland annat gör hon utredningar och rådgivning åt nån av AP-fonderna om jag inte fattat fel. I alla fall, idag hade hon precis kommit hem från Kanada där hon varit på studiebesök för att titta på och lära mer om oljesand. Att höra henne berätta var så fruktansvärt nedslående. Delegationen som reste var ett gäng investerare, från tex svenska pensionsfonder (=vi alla), som träffade bolagen som investerar där. De fick träffa ministrar och så nån miljöorganisation (i en knapp timme av tre dagar). Ingen kritik, inget ifrågasättande av att detta kanske är helt fel. Att vi vet att fossilt är gårdagen och att detta är att satsa i helt fel riktning.
Hur är det möjligt? Vi har hur mycket forskning som helst som visar på att vi är på väg rätt åt helvete. Vi har haft en intensiv klimatdebatt i åtminstone tre år, ingen kan längre säga att man inte vet. Och ändå fortsätter allt precis som vanligt. Samhället fortsätter att investera i förbifarter och vägtunnlar, gasledningar och oljesand. Människorna kör bil till mataffären ett par km bort. Presidenter, stadsministrar och premiärministrar pratar och pratar, men gör ingenting.
Och här sitter jag, och försöker förtvivlat dra mitt strå till stacken. Till vilken jävla nytta då?
Hopplösheten lägger sin tunga filt över mig.
Och hur mycket jag än ruskar på mig så faller den inte av.
Toppmötet mellan Obama och Reinfeldt. Spiken i kistan för ett vettigt klimatavtal i Köpenhamn.
En ny undersökning från Svensk handel som visar att 70 procent av svenskarna tar bilen när de handlar dagligvaror, trots att nästan lika många har mindre än fem km till affären. Alltså. Vi är så fruktansvärt långt ifrån att rädda mänskligheten. Vi agerar som att det inte finns någon morgondag. Som att det inte finns något att rädda.
Sen är det det här med gasledningen. Att vi fortsätter investera i det fossila samhället fast alla vid det här laget vet att vi inte har råd att släppa ut ett kg koldioxid till i atmosfären.
Detta med investeringar i fel riktning leder mig in på ett fikabordssamtal idag. I korridoren där jag jobbar finns en kvinna som jobbar med hållbara investeringar, bland annat gör hon utredningar och rådgivning åt nån av AP-fonderna om jag inte fattat fel. I alla fall, idag hade hon precis kommit hem från Kanada där hon varit på studiebesök för att titta på och lära mer om oljesand. Att höra henne berätta var så fruktansvärt nedslående. Delegationen som reste var ett gäng investerare, från tex svenska pensionsfonder (=vi alla), som träffade bolagen som investerar där. De fick träffa ministrar och så nån miljöorganisation (i en knapp timme av tre dagar). Ingen kritik, inget ifrågasättande av att detta kanske är helt fel. Att vi vet att fossilt är gårdagen och att detta är att satsa i helt fel riktning.
Hur är det möjligt? Vi har hur mycket forskning som helst som visar på att vi är på väg rätt åt helvete. Vi har haft en intensiv klimatdebatt i åtminstone tre år, ingen kan längre säga att man inte vet. Och ändå fortsätter allt precis som vanligt. Samhället fortsätter att investera i förbifarter och vägtunnlar, gasledningar och oljesand. Människorna kör bil till mataffären ett par km bort. Presidenter, stadsministrar och premiärministrar pratar och pratar, men gör ingenting.
Och här sitter jag, och försöker förtvivlat dra mitt strå till stacken. Till vilken jävla nytta då?
Hopplösheten lägger sin tunga filt över mig.
Och hur mycket jag än ruskar på mig så faller den inte av.
Cyklop
Idag visade Göteborg upp sina riktiga takter. Ett sånt där regn som rinner in i ögonen, bakom glasögonen. Ett sånt regn som blöter ner, ända in på kroppen trots regnkläder och underställ.
Jag skulle ljuga om jag sa att det var trevligt att cykla till jobbet idag.
Cykelcyklop någon?
Jag skulle ljuga om jag sa att det var trevligt att cykla till jobbet idag.
Cykelcyklop någon?
torsdag 5 november 2009
Nummer 6, Maten
Ikväll var det sjätte "träffen" i webinarserien "Grön omställning i praktiken". Temat var matval och Maja Söderberg var gästföreläsare. Jag hade ju glädjen att få ett ex av hennes bok tidigare i år, men hade faktiskt glömt bort den. Nu blev jag sugen på att ta fram den och testa några recept.
Som vanligt var det intressant och inspirerande.
Jag skrev ner några av de saker Maja berättade som kan vara bra att ha i bakhuvudet:
Alla dina klimatsmarta val äts upp av den ineffektiva bilresan.
Som vanligt var det intressant och inspirerande.
Jag skrev ner några av de saker Maja berättade som kan vara bra att ha i bakhuvudet:
- Isbergssallad ger 16 gånger mer växthusgasutsläpp på vintern jämfört med på sommaren
- Ris är 3 gånger sämre ur klimatsynpunkt än de andra "kolhydrattillbehören"
- Köttkonsumtionen har ökat med 38% mellan 1990 och 2005
- För att göra 1 kg ost behövs 10 liter mjölk
- Utgå från säsongens råvaror
- Köp närproducerat eller rättvisemärkt
- Välj ekologiskt
- Minska din köttkonsumtion
- Välj fisk från hållbara bestånd
- Släng inte mat
Alla dina klimatsmarta val äts upp av den ineffektiva bilresan.
Äntligen
Det var väl på tiden att någon äntligen sa ifrån!
55 afrikanska länder slog näven i bordet under klimatförhandlingarna i Barcelona häromdagen. De kräver snabbare, kraftigare utsläppsminskningar från i-länderna för att överhuvudtaget komma till förhandlingsbordet i Köpenhamn. Utspelet sägs bero på en frustration över de rika ländernas extremt tröga process för att komma överens om utsläppsminskningar.
Hurra och heja!
Även om detta äventyrar ett bindande avtal i Köpenhamn så välkomnar jag det. Hellre att förhandlingarna går på grund på grund av att någon äntligen vågar ställa tuffa krav än att de gör det på grund av att vi rika snålar och inte vill betala.
Det här känns som ett extremt ologiskt resonemang det inser jag.
Men kanske kan det afrikanska utspelet få i-länderna att vakna till och inse att det här är på riktigt. Det är inte Monopol.
55 afrikanska länder slog näven i bordet under klimatförhandlingarna i Barcelona häromdagen. De kräver snabbare, kraftigare utsläppsminskningar från i-länderna för att överhuvudtaget komma till förhandlingsbordet i Köpenhamn. Utspelet sägs bero på en frustration över de rika ländernas extremt tröga process för att komma överens om utsläppsminskningar.
Hurra och heja!
Även om detta äventyrar ett bindande avtal i Köpenhamn så välkomnar jag det. Hellre att förhandlingarna går på grund på grund av att någon äntligen vågar ställa tuffa krav än att de gör det på grund av att vi rika snålar och inte vill betala.
Det här känns som ett extremt ologiskt resonemang det inser jag.
Men kanske kan det afrikanska utspelet få i-länderna att vakna till och inse att det här är på riktigt. Det är inte Monopol.
Skrota bilen, få ett busskort
På brittiska Isle of Wight kan man nu få ett års busskort om man skrotar sin bil, mc, moped eller van.
Lysande!
Vilket av de svenska kollektivtrafikbolagen blir först med att haka på den idén?
Lysande!
Vilket av de svenska kollektivtrafikbolagen blir först med att haka på den idén?
onsdag 4 november 2009
Stannas broccoli- och blomkålssoppa
Två vänner till oss drev tidigare ett café här i närheten, Café Stanna. De brukade göra en soppa som jag gillade mycket och som vi också bjöd på när vi hade namngivningsfest för lilla flickan just i det caféet.
Så här gör man, det är busenkelt!
Fräs 1 lök i lite smör/olja
Skär 500 g broccoli och blomkål i bitar och fräs med en stund
Häll på 6 dl vatten, 1 dl matlagningsgrädde och 2 buljongtärningar.
Koka 10 min
Mixa
(Strö över hackad persilja om det finns tillgängligt)
Klart.
Så här gör man, det är busenkelt!
Fräs 1 lök i lite smör/olja
Skär 500 g broccoli och blomkål i bitar och fräs med en stund
Häll på 6 dl vatten, 1 dl matlagningsgrädde och 2 buljongtärningar.
Koka 10 min
Mixa
(Strö över hackad persilja om det finns tillgängligt)
Klart.
Flitiga familjen
Varför är det så att man vissa kvällar inte får nåt gjort alls och andra hur mycket som helst? Många kvällar är det mer än nog att bara klara av en enkel middag, nattning och sen är kraften, orken slut och soffan vinner över alla borden och måsten.
Men så ibland, som ikväll, så hinner, orkar vi hur mycket som helst. Vi har varit på utvecklingssamtal både på förskolan och skolan (lapat i oss beröm och fina ord över våra fantastiska, härliga tjejer), lagat mat och lunchlådor till både köttätare och vegetarianer. Silat äppelsaften vi satte i söndags och satt ytterligare en sats. Vikit ihop den sista tvätten och tagit hand om ett gäng äpplen som behövde torkas av och packas in i tidningspapper. Däremellan prata med pappa som var här och var barnvakt medan vi var på utvecklingssamtalen och natta barnen.
Shit, vad duktiga vi varit!
Men så ibland, som ikväll, så hinner, orkar vi hur mycket som helst. Vi har varit på utvecklingssamtal både på förskolan och skolan (lapat i oss beröm och fina ord över våra fantastiska, härliga tjejer), lagat mat och lunchlådor till både köttätare och vegetarianer. Silat äppelsaften vi satte i söndags och satt ytterligare en sats. Vikit ihop den sista tvätten och tagit hand om ett gäng äpplen som behövde torkas av och packas in i tidningspapper. Däremellan prata med pappa som var här och var barnvakt medan vi var på utvecklingssamtalen och natta barnen.
Shit, vad duktiga vi varit!
Cyklister göre sig (icke) besvär
Ibland får jag som cyklist i staden lust att vältra mig i självömkan över hur uselt vi cyklande medborgare behandlas.
Igår tipsade Miljöbloggaktuellt om denna flickr-sida med enbart knasiga cykelbanor.
Man vill både skratta och gråta.
Hur ska vi få många människor att välja cykeln när det byggs så dåliga cykelbanor? På min dagliga väg till och från jobbet passerar jag 5-10 ställen där det är tydligt att den som planerat den utformningen inte är någon inbiten cyklist. Det borde snart vara ett krav för att bli anställd på kommunernas tekniska och planerande avdelningar.
Igår tipsade Miljöbloggaktuellt om denna flickr-sida med enbart knasiga cykelbanor.
Man vill både skratta och gråta.
Hur ska vi få många människor att välja cykeln när det byggs så dåliga cykelbanor? På min dagliga väg till och från jobbet passerar jag 5-10 ställen där det är tydligt att den som planerat den utformningen inte är någon inbiten cyklist. Det borde snart vara ett krav för att bli anställd på kommunernas tekniska och planerande avdelningar.
Bekämpningsmedel
Är det någon som är förvånad? Alltså, det här med bina som dör efter att ha besökt växter som behandlats med bekämpningsmedel. Det känns väl inte helt förvånande. Det är klart att man kan prata om låga nivåer och säkra metoder men om man sprutar växter med ett medel som ska döda insekter så riskerar vi även att döda de insekter vi egentligen gillar.
Och det är därför jag diggar KRAV så mycket.
Och det är därför jag diggar KRAV så mycket.
tisdag 3 november 2009
Det gäller att vara flexibel
Igår skulle jag varit i Eskilstuna och träffat lite folk för att prata om ett nygammalt projekt. Mötet ställdes dock in i sista stund på grund av sjukdom.
Idag skulle jag äta lunch med en vän. Lunchen ställdes in med kort varsel på grund av sjukdom.
Jag gissar att det är så här det kommer att vara i vinter. Inte en kotte kommer att våga sig ut med halsont eller ens den minsta lilla snuva.
Och den som är frisk och alert får vänja sig vid att vara flexibel och snabbt kunna göra upp nya planer när de gamla går om intet.
Idag skulle jag äta lunch med en vän. Lunchen ställdes in med kort varsel på grund av sjukdom.
Jag gissar att det är så här det kommer att vara i vinter. Inte en kotte kommer att våga sig ut med halsont eller ens den minsta lilla snuva.
Och den som är frisk och alert får vänja sig vid att vara flexibel och snabbt kunna göra upp nya planer när de gamla går om intet.
måndag 2 november 2009
Stängningsdags
Igår stängdes vattnet av i kolonin för det här året. Vi var ute några timmar, hela familjen, och frostade av kyl och frys, diskade undan det sista, packade ihop kvarlämnad mat, kläder, sängkläder och barnens sovsäckar. Vi skördade en massa örter innan vi vintrade in örtlandet. Krattade löv.
Tog upp de sista morötterna (som fick bli basen i en god soppa till lunch).
Jag vet inte hur många vändor vi bar för att få hem allt. Vemodigt men samtidigt också skönt att sätta punkt. På hösten finns egentligen massor att göra där ute, men det är liksom inte lika mysigt och lockande som på våren. Och jag upplever det som att barnen är lite "mätta" efter en lång sommar där ute. Men igår tyckte de att det var roligt igen och det känns ju bra. Då kommer de att tycka att det är ännu roligare när våren kommer igen!
Det är bara ett knappt halvår tills vattnet sätts på igen. Då börjar vi bära ut alla saker igen.
Tog upp de sista morötterna (som fick bli basen i en god soppa till lunch).
Jag vet inte hur många vändor vi bar för att få hem allt. Vemodigt men samtidigt också skönt att sätta punkt. På hösten finns egentligen massor att göra där ute, men det är liksom inte lika mysigt och lockande som på våren. Och jag upplever det som att barnen är lite "mätta" efter en lång sommar där ute. Men igår tyckte de att det var roligt igen och det känns ju bra. Då kommer de att tycka att det är ännu roligare när våren kommer igen!
Det är bara ett knappt halvår tills vattnet sätts på igen. Då börjar vi bära ut alla saker igen.
Nya livet börjar nu
Från och med idag ska jag gå ner i arbetstid igen. Så himla skönt!
Jag gick upp till heltid när maken blev varslad och senare uppsagd i våras. Sen har det visat sig att han fortsätter jobba lika mycket som tidigare (eller egentligen mer eftersom han också jobbade deltid) fast nu som timanställd. Så galet nog har vi jobbat heltid båda två under hela hösten. Puckat.
Så från och med idag arbetar jag 85 procent. Firade med att gå på ett jympapass på Friskis på lunchen. Det är sånt jag ska hinna med. Och så hämta barnen ett par dagar i veckan.
Härligt.
Jag gick upp till heltid när maken blev varslad och senare uppsagd i våras. Sen har det visat sig att han fortsätter jobba lika mycket som tidigare (eller egentligen mer eftersom han också jobbade deltid) fast nu som timanställd. Så galet nog har vi jobbat heltid båda två under hela hösten. Puckat.
Så från och med idag arbetar jag 85 procent. Firade med att gå på ett jympapass på Friskis på lunchen. Det är sånt jag ska hinna med. Och så hämta barnen ett par dagar i veckan.
Härligt.
Kyligt
Förra helgen när vi packade ihop oss för att åka till Stockholm gick jag omkring och stängde av alla lägenhetens element. Det är ju en bra sak att göra när ändå ingen ska vara hemma. Dumt att elda en massa fossilgas och sopor i onödan.
Men när vi kom hem framåt lördag kväll fick jag ångra mig bittert. Tusan vad kallt det var! Neråt 16 grader. Vi brassade alla element på max, tände värmeljus och drog på oss såväl tofflor som koftor. Att det tar sån tid att värma upp en lägenhet! Först nu, två dygn senare, känns det riktigt behagligt igen.
Det här med inomhustemperatur är en av mina svaga punkter. Jag är smärtsamt medveten om att ett av de klassiska tipsen för att vara klimatsmart är att sänka temperaturen ett par grader och att detta givetvis är en vettig sak. Det är bara det att jag fungerar så himla dåligt när jag fryser. Är det kallare än 20-21 grader inne vill jag bara sitta med alla mina kläder under en filt i soffan och kura. Och så kan man ju inte ha det i fem månader.
Jag brukar härleda den här aversionen mot kyla till min barndom. När jag föddes var det smällkall vinter, 40-42 minusgrader och huset vi bodde i var mer eller mindre oisolerat. Sen fortsatte detta med dåligt isolerade hus hela min uppväxt. Dessutom tillbringade jag mycket tid utomhus även när det var som kallast. Hundar och hästar behöver ju komma ut och röra på sig även på vintern, så det var ju bara att bita ihop och dra på alla kläder som fanns att uppbringa. Jag vet inte hur många gånger under mina första 15 år jag förfrös olika kroppsdelar.
Så nu vill jag ha det varmt och skönt.
Men när vi kom hem framåt lördag kväll fick jag ångra mig bittert. Tusan vad kallt det var! Neråt 16 grader. Vi brassade alla element på max, tände värmeljus och drog på oss såväl tofflor som koftor. Att det tar sån tid att värma upp en lägenhet! Först nu, två dygn senare, känns det riktigt behagligt igen.
Det här med inomhustemperatur är en av mina svaga punkter. Jag är smärtsamt medveten om att ett av de klassiska tipsen för att vara klimatsmart är att sänka temperaturen ett par grader och att detta givetvis är en vettig sak. Det är bara det att jag fungerar så himla dåligt när jag fryser. Är det kallare än 20-21 grader inne vill jag bara sitta med alla mina kläder under en filt i soffan och kura. Och så kan man ju inte ha det i fem månader.
Jag brukar härleda den här aversionen mot kyla till min barndom. När jag föddes var det smällkall vinter, 40-42 minusgrader och huset vi bodde i var mer eller mindre oisolerat. Sen fortsatte detta med dåligt isolerade hus hela min uppväxt. Dessutom tillbringade jag mycket tid utomhus även när det var som kallast. Hundar och hästar behöver ju komma ut och röra på sig även på vintern, så det var ju bara att bita ihop och dra på alla kläder som fanns att uppbringa. Jag vet inte hur många gånger under mina första 15 år jag förfrös olika kroppsdelar.
Så nu vill jag ha det varmt och skönt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
