Väldigt mycket talar för att vi står på randen till en katastrof. De möjliga konsekvenserna av de antropogena växthusgasutsläppen går inte att föreställa sig. Än så länge har politikerna inte vågat fatta de beslut som krävs för att utsläppen ska minska snabbt och dramatiskt. Jag tror inte att vi har något val. Det går inte längre att vänta in att nån annan vem som helst, ska gå före och göra rätt saker. Vi är i det läget nu att alla måste agera. Jag vill kunna se mina barn i ögonen och säga att jag åtminstone försökte, att jag gjorde vad jag kunde.
Därför gör jag det här experimentet under 2009.
Jag har länge varit nyfiken på hur stora utsläpp mitt liv ger upphov till. Det vill jag ta reda på under detta året. De genomsnittliga utsläppen för en svensk är, beroende hur man räknar, cirka 6-10 ton koldioxid per år. Hur mycket mindre är mina utsläpp då jag inte äter kött, åker väldigt lite bil, köper Bra Miljövalsmärkt el osv?
Är det möjligt att som vanlig medborgare själv fatta de beslut som krävs, nå en hållbar nivå på utsläppen och ändå leva ett gott liv? Och om det inte går, var är begränsningen och svårigheterna? Är det maten, uppvärmningen, resorna, prylarna?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar