Mission completed

Åter i soffan hemma i lägenheten efter Stockholmsäventyret. Jag överlevde.

Men på slutet var jag nära "Falling down".

Helt tvärtemot Miss Muffin som råkade ut för en galen cyklistwannabe på spårvagnen (en riktig cyklist kan det inte ha varit för de åker inte spårvagn), så var det i detta fallet jag, barnvagnsmorsan, som var nära att gå fram och pumpa chauffören full med hagel.

När vi klivit av tåget på eftermiddagen och väntade på vagnen på Drottningtorget så kände jag att "nu är vi hemma, nu kan jag slappna av". Det skulle jag förstås inte ha gjort.

Som alla vet som ibland åker i Göteborgs kollektivtrafik i rusningstid så är det först ganska många som ska kliva av vid hållplatserna och sen kan man börja fylla på igen. Den här chauffören kände uppenbarligen inte till detta faktum. Utan det var så jävla bråttom att komma iväg att när den breda barnvagnsdörren var tömd och jag hade fått in barnen och en väska så var det läge att stänga dörrarna och åka. Fast jag stod utanför med barnvagn och en massa väskor.

Det är ju inte första gången det händer, så egentligen fattar jag inte varför jag blev så arg idag. Kanske var det för att jag hade sänkt garden och börjat slappna av. Jag hade hunnit ställa mig in på att det nu inte skulle hinna gå så himla snett. Så jag var nog helt enkelt oförberedd och började skrika högt och svära medan jag tryckte upp dörren och slet in mina väskor.

Sen stod jag hela resan och smed hemska planer för vad jag skulle göra med chauffören.