Om att leva som man lär

Det har varit en skön helg så nu är jag laddad för tre tuffa veckor.

Hade det stora nöjet att ha kära vännen E på besök i stugan igårkväll. Sköna samtal om miljö, politik och livet. Om att bryta mot normen, om att leva som man lär. Och om äpplen.

Det gav en massa ny kraft. Jag behövde få känna att jag inte är ensam om mina tankar, vilket jag ibland får en känsla av.

Jag förundras till exempel många gånger över alla dessa människor som ägnar sitt liv åt att arbeta med hållbarhetsfrågor. I miljörörelser, som konsulter, i offentlig sektor och i näringslivet. De startar och driver de mest fantastiska projekt för att minska koldioxidutsläppen, predikar och propagerar. Men sen, första bästa långhelg så tycker de att det är helt i sin ordning att unna sig en weekend i Rom eller New York. Och när semestern kommer så måste man ju få komma bort och då är det ju så skönt att ligga på en strand i Kroatien eller i Thailand. Och det tar ju faktiskt en kvart extra att åka kollektivt, så det blir bilen till jobbet.

Jag kan inte förstå det.

Om man nu sitter inne med all kunskap och ändå gör sånt, hur ska vi då få alla "vanliga" människor, som inte har en magisterexamen i miljövetenskap att agera på ett sätt som inte leder oss rätt in i fördärvet?

Det enda svaret måste vara styrmedel. Jävligt tuffa styrmedel.

Skatter och förbud.

Tur att vi har så kloka, modiga politiker.