Gick till återvinningsstationen idag med en påse pappersförpackningar.
Återvinningsstationer är den bittra frukten av vårt konsumtionssamhälle. Ingen vill bo vid dem, men alla vill ha nära till en så att det enkelt går att göra sig av med sina förpackningar. Alla som klagar på att de antingen står för nära eller för långt bort, undrar om de reflekterar över varför de måste finnas? Att vi själva satt oss i denna situation genom galen konsumtion.
Min närmaste återvinningsstation var i alla fall proppfull idag, så det var bara att bära vidare på min lilla påse, till nästa station. För sån är ju jag, jag vill göra rätt. Men hur många andra skulle inte struntat i allt och slängt förpackningarna i det blandade avfallet istället?
Det ska vara enkelt att handla på det sätt som är bäst för miljön.
Fulla återvinningsstationer är usel reklam för en hållbarare livsstil.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Intressant det där med saker. Påsar och förpackningar inte minst. Snacka kort livslängd! Man får en liten plastpåse att bära (eller bara ha!) hudlotionen eller boken eller vad det nu är, i, kommer hem, tar upp det man köpt och står plötsligt med avfall i handen. Jo, man kan kanske stoppa ner lunchlådan i den och i lyckliga fall använda den en gång till, men de flesta påsar förvandlas omgående till ett avfallsproblem.
SvaraRaderaDen tid som man använt den till något är så försvinnande kort, det är absurt.
Så är det ju med annat också. Det är intressant - nu är dina studieböcker ett problem! De som var så viktiga för några år sen. Hemma hos mig känner jag hur mina Billybokhyllor håller på att omvandlas från nödvändiga till nåt jag på något vis skall bli av med. Vilket nog inte är helt lätt - förhoppningsvis vill Stadsmissionen eller Myrorna hämta dem. Försöker tänka på det när det börjar rycka i fingrarna efter fiffigheter på IKEA - hur länge är prylarna en resurs, när övergår de till att bli problem?
Ingen tillfällighet att sopstationerna svämmar över. Och jag vägrar plastpåse till böckerna numera.