DN publicerar idag en debattartikel med rubriken "Dumdristigt av politikerna verka för höghastighetståg" av Per Kågeson. Den rekommenderas varmt.
Jag har själv inte läst den statliga utredning om utbyggnad av hastighetståg som gjorts och som debattartikeln ifrågasätter så jag kan inte kommentera några detaljer.
Kågeson sätter i alla fall fingret på några viktiga principiella frågor. Bland annat vad egentligen syftet med en höghastighetsutbyggnad i Sverige skulle vara. Detta verkar vara högst oklart och en gissning är att det nog varierar beroende på vem man frågar. Om man inte vet vilka problem man vill lösa är det rätt svårt att överhuvudtaget diskutera om en utbyggnad är bra eller dålig. De tänkbara motiv som Kågeson lyfter är att lösa kapacitetsbrist, möjliggöra kortare restider, minska koldioxidutsläppen eller att möjliggöra regionförstoring. Jag har dock personligen svårt att förstå på vilket sätt kapacitetsbrist och kortare restider egentligen inte också är ett uttryck för önskan om regionförstoring.
Så då har vi alltså två möjliga anledningar att bygga för höghastighetståg i Sverige. Möjliggöra större arbetsmarknadsregioner och minska koldioxidutsläppen.
När det gäller att minska koldioxidutsläppen är min uppfattning att det går att göra både billigare och enklare genom andra åtgärder, till exempel kraftigt höjd koldioxidskatt och förändrade regler för reseavdrag.
Ett annat sätt att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn är att helt enkelt frångå denna eviga strävan efter regionförstoring. Kanske är det inte den typen av samhälle vi ska ha i en "low carbon future"?* Den dagen den billiga olja som idag smörjer samhället tar slut kommer vi att behöva ifrågasätta alla våra normer. Kanske ska vi bygga små hållbara samhällen som inte bygger på så vansinnigt mycket transporterande av varor och tjänster?
Men den diskussionen, om vilket samhälle vi vill ha i framtiden, den passar liksom inte in någonstans.
Till vidare behåller jag i alla fall min skeptiska inställning till höghastighetståg.
*Lågkolsframtid - det går ju bara inte att säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej,
SvaraRaderadet finns en tydlig ändamålsförklaring ang höghastighetsbana Sthlm - Gbg som undertecknats av minst tre regioner och 7 kommuner på högsta politiska nivå. Kågeson har liksom missat det. Inlägget innehåller direkta felaktigheter och sparkar in en del redan öppna dörrar. Lite slarvigt.. Men det är självklart bra att en statlig investering av dessa mått diskuteras. Kärnfrågan: "decoupling" lyser dock med sin frånvaro i dagens transportpolitiska debatt.
Vad står i den ändamålsförklaringen? Vilket problem vill de tre regionerna och sju kommunerna lösa med höghastighetsbanan?
SvaraRaderaMan kan nästan aldrig motivera stora infrastruktursatsningar som järnväg med kortsiktiga nyttoeffekter utifrån "business as usual". Höghastighetståg är en strategisk investering som förändrar beteenden och näringsliv permanent. Fråga tyskarna eller japanerna vad de tycker om ICE eller Shinkansen. Min tyske kollega åker tåg över hela landet, för autobahn tar för lång tid och flyg är för bökigt. Med bra järnväg kan man minska investeringarna i vägar genom att välja lägre standard och lägre hastigheter. Till exempel låta bli motorväg och nöja sig med 2+1-väg.
SvaraRaderaEnergitillgången är en annan strategisk anledning.
Även med dagens oljepris (drygt 80 dollar per fat) och den snålaste dieseln (=nyare bil) kostar Malmö - Stockholm över en tusenlapp enkel väg i nettokostnad (varav bränsle minst 300 kronor). Billigaste flygbiljetten just nu var 474 kronor och billigaste tågbiljetten 288 kronor med Intercity och 411 kr med X2000. Flygbiljetten tar dig dessutom till Arlanda så räkna med minst 200 kr till för att nå Stockholm central.
När oljan klättrar över 200 dollar per fat så blir det än mer strategiskt att ha bra järnväg. Kanske en förutsättning för att kunna hålla igång samhället över huvud taget. Då kommer en liter diesel kosta minst 20 kr (bränslekostnad minst 500 kr) och flygbiljetten fördyras i motsvarande grad.
Du har nog rätt Ivan, men det du säger förutsätter ändå att vi ska ha samma typ av samhälle i framtiden också. Med ett annat samhälle behöver man kanske inte resa kors och tvärs över landet som din tyske kollega.
SvaraRadera