Igår var jag på ansiktsbehandling. Det var en födelsedagspresent från min underbara mamma.
Bäst som jag låg där insåg jag att musiken som gick i bakgrunden, det är samma som alltid snurrar när jag är och vaxar benen. Kan det vara så att varenda hudterapeut spelar samma skiva? Och att de bara har denna enda? Och att de sitter åtta timmar per dag och lyssnar på detta enformiga, panflöjtiga, havsbrusiga, plinkeplonkandet?
Jag hade begått självmord. Första dagen. Tur att jag inte blev hudterapeut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar