Manligt och kvinnligt (och lite annat)

Naturvårdsverket rapporterar idag om att kvinnor känner större ansvar än män för klimatförändringen. Fler kvinnor än män kan tänka sig att minska sin köttkonsumtion och köra mindre bil. Trots att männens livsstil (högre köttkonsumtion, mer bilåkande) påverkar klimatet mer.

Jag har inte läst hela rapporten, utan endast pressmeddelandet, men några saker reagerar jag särskilt över.

Det här med männen. Om de nu har större förändringspotential, så bör det ju vara lättare för dem att ändra sig. Det argumentet används ju gärna när det gäller länder. Vi ska inte minska i Sverige, för att det är lättare (=billigare) att minska i andra länder.

Hur skulle det se ut om vi använder den principen mellan kvinnor och män i Sverige? Vilka känslor skulle man behöva spela på för att få männen att inse sin del i problemet och få dem att förändra sitt beteende? Vad säger beteendevetarna, psykologerna, informatörerna? Ska informationssatsningar, juridiska styrmedel, ekonomiska incitament osv specialutformas för en manlig målgrupp för att det potentiellt ger större effekt än motsvarande insats mot kvinnor?

Jag får för mig att detta inte skulle vara ett framgångsrecept (rätta mig gärna om jag har fel). Jag tror att det kan vara bra att fortsätta bygga på de som redan gör rätt, tänker rätt. Låta dessa fortsätta gå före. Och jag inser att det går precis hand i hand med mina tankar även i det större perspektivet. Jag tycker att vi ska fortsätta minska våra utsläpp på hemmaplan. Låta Sverige gå före.

En annan sak jag reagerar på är att kvinnor i större utsträckning än män (63 respektive 41 procent) får dåligt samvete när man gör något som kan ha negativ inverkan på klimatet. Förutom att skrämmas över skillnaderna mellan könen så skräms jag över att det inte är fler som får dåligt samvete överhuvudtaget. Vilken liten defekt finns där som gör att 37 procent av kvinnorna och 59 procent av männen inte kan känna empati med och ansvar för kommande generationer och människor som idag lever på andra platser i världen? För ingen, ingen kan längre komma dragandes med att man inte vet, att man inte känner till klimatförändringen och de möjliga konsekvenserna av denna.

Ytterligare en sak jag reagerar på är att både kvinnor och män lyfter fram priset på klimatvänliga alternativ som det största hindret för att leva på ett sätt som minskar klimatpåverkan. Jag vidhåller (och det är väl i stor utsträckning det som det här året handlar om) att det inte finns NÅGOT som är så billigt som att leva på ett sätt som minskar klimatpåverkan. Jag förstår inte hur frågan har varit ställd ens. Och varför man ställer en sån fråga som cementerar folks tankar vid att "priset på klimatvänliga alternativ" ska vara en ursäkt för att slippa agera.

Den mänskliga hjärnan gör alltid den kopplingen att saker ska kosta, att man inte gör något om man inte gör något. Att inte göra något är inte att göra något.

Vad menar jag med det där otroligt konstiga? Jo, till exempel, ibland så går tidningarna ut på stan och frågar "vanligt folk" vad de gör för miljön. Jag har hittills aldrig läst någon som svarat att man avstår från något (en semesterresa, ett klädesplagg, flytta från stan och börja pendla) för klimatets skull. Utan alltid handlar det om en aktivitet eller ett köp; jag sopsorterar, jag har köpt lågenergilampor, jag köper ekologisk mat, jag har köpt miljöbil osv.

Så, att göra en insats för miljön är att agera/handla. Det är så vi tänker. Jag skulle vilja att fler inser att det bästa vi kan göra är att inte göra nåt. Inte köra bil, inte flyga, inte äta kött osv.

Att inte göra något är verkligen att göra något!