Det här är kanske lite långsökt för det där talesättet brukar väl gälla saker som händer riktigt tätt inpå varandra. Men det är ändå så det känns, när jag nu verkligen vill leva det här året utan att konsumera. Det är då allt rasar.
Idag hände en liten olycka som involverade mina glasögon och ett par stora fötter. Glasögonen gick verkligen mitt itu. Precis där de sitter ihop över näsan.
Förra veckan var det väskan (och den digitala köksvågen).
Dessförinnan datorn.
Dessutom är vår soffa en smärre dödsfälla, så en ny beställdes vid jul och levereras vilken dag som helst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar