Första månaden snart klar

Imorgon hoppas jag att få tid att sätta mig med alla kvitton och räkna ihop månadens utsläpp.

Kan i alla fall redan nu konstatera att jag klarat hela månaden utan en enda kopp choklad efter lunchen på jobbet!

Veckan har varit full av jobb men nu är jag tillfälligt ute ur tunneln och känner livsandarna återkomma. Thank God It´s Friday!

Ny dator

Vår gamla bärbara dator har länge sjungit på sista versen. Batteriet är helt slut så sladden måste alltid sitta i, sladden är dessutom helglapp efter många fall i golvet. Ett flertal tangentknappar är lösa alternativt tröga. Och så vidare.

I helgen ramlade den åter i golvet (följden av två små flickor i familjen) så nu blev det akut. Idag fyndade maken på Blocket. En ett år gammal dator, fullt tillräckligt för våra behov och bidrar inget till växthuseffekten.

Och så har det varit premiär för Popcirkus.

En bra kväll!

Maxfart för bilar

I dagens Metro kan man läsa om att Naturskyddsföreningen vill utreda möjligheterna att införa en lagstadgad maxfart på exempelvis 150 km/h för nya bilar. Syftet är att genom detta minska bilarnas koldioxidutsläpp. Förenklat kan man säga att bilarna kan bli lättare och därigenom dra mindre bränsle.

Artikeln har förorsakat en smärre läsarstorm, med både sådana som tycker att det är ett lysande förslag (vilket det givetvis är) och sådana som blev rasande.

Bilen styr vårt samhälle

En av de saker jag förundras allra mest över är att så många människor tycker att det är helt okej och alldeles självklart att vi ska bygga våra samhällen utifrån bilen. Jag menar, städerna befolkas av människor, individer, stora, små, gamla, unga, sjuka, friska, rika, fattiga. Och alla vi ska enas om ett förhållandevis begränsat utrymme. Det ska vara en trygg miljö, där man ska kunna röra sig ute utan att bli sjuk av luften, störd av bullret eller riskera att skadas. Vi behöver dessutom natur för att må bra, på inte alltför långt avstånd.

Men är det dessa samhällen vi bygger? Är det så vi tänker när vi bygger städerna? Nä, det bil, bil, bil. Kan jag komma fram med bilen? Kan jag parkera min bil? Ni försämrar väl inte för bilen? Ta inte bort min parkeringsförmån! Försämra inte mitt reseavdrag! För Guds skull gör det inte dyrare att köra bil!!!

Hur gick det till när det blev det allra viktigaste? Och hur resonerar alla de som tar alla möjligheter att sjunga bilens lov? Alla de som tagit sina familjer, bosatt sig i en pendlarförort, gjort sig beroende av bil och nu förväntar sig att vi som bor kvar i stan ska välkomna deras bullrande, utrymmeskrävande, ibland växthuseffektpåverkande, alltid människofientliga bilar i våran fina stad?

Mer om att bilen styr fanns att läsa i söndagens Svenska Dagbladet.

Skön söndag

Vår i luften!

Medan maken och stora flickan var i simhallen så gick jag, lillan och vännen E på en skön promenad, ner till Röda sten bort still Nya varvet och så hem.

Tänk att det bästa i livet inte släpper ut någon koldioxid alls!

Hur kan det vara ett problem att minska utsläppen? Hur kan någon välja att sätta sig i en bil, åka ut till ett köpcenter, gå omkring inomhus och handla en massa saker man troligen inte behöver? När det är så skönt att bara ta en promenad i solen.

Billigt "bättre" än dyrt??

En konsekvens av den metod som valdes för att räkna fram koldioxidintensiteterna i den källa jag använder är att när jag ska beräkna utsläppen för min konsumtion så blir de mindre för en billig variant och större för en dyrare variant av samma vara. Orsaken till detta är att man multiplicerar kostnaden för varan med en faktor med enheten kg CO2/kr.

Ta som exempel 2 kg vetemjöl. Ett fint, svenskt ekologiskt kanske kostar 30 kr medan det finns billigare (importerade) för säg 15 kr.

Med faktorn 0,055 kg CO2/kr blir resultatet 0,825 kg koldioxid för det billiga mjölet och det dubbla, 1,65 kg för det "fina". För mig kommer detta att ha ganska stor effekt utslaget på hela året och det känns inte helt tillfredsställande.

Vad jag gör och vad jag behöver bli bättre på

Med anledning av tidigare inlägg tänkte jag försöka spalta upp några av de "uppoffringar" jag gjort för bidra till en bättre miljö:

- bor kvar i stan för att minimera behovet av resor
- bor i lägenhet, fyra personer i en trea
- medlem i bilkooperativ, istället för att ha egen bil. Cykel och kollektivtrafik fungerar utmärkt till vardags
- är fiskvegetarian
- har inte flugit på mer än tio år
- sommarstuga på gångavstånd för att slippa resor
- konsumerar ytterst lite (använder saker tills de går sönder istället för att slänga och köpa nytt när jag tröttnat)
- köper i första hand miljömärkta eller second hand kläder
- köper Bra Miljövalmärkt el
- sopsorterar (så otroligt självklart att jag inte ens reflekterar över det)
- släcker lampor i rum vi inte är i, stänger av TV mm "på riktigt"

Det är dock helt fel att kalla detta uppoffringar. Jag har byggt upp ett underbart liv runt dessa val. Bättre kunde jag inte ha det. Flera saker på listan påverkar inte heller livskvaliteten, sänker inte levnadsstandarden på något sätt men är ändå så oerhört värdefulla för miljön. Jag tänker i första hand på elförbrukningen. Jag har lika många elektroner i mina uttag som nån annan och använder dessa flitigt till diskmaskin, tvättmaskin, stereo, TV, dator osv, men jag kan göra detta utan att bidra till växthuseffekten. En riktigt skön känsla.

Ändå finns det så klart en massa saker att bli bättre på, det mesta handlar om mat.

Vad jag behöver bli bättre på:
- att dricka mindre té
- att duscha kortare/mer sällan
-att använda färre pappershanddukar (toaletten på jobbet...)
- att titta mindre på TV (mer av livskvalitetsskäl än av miljöskäl)
- att äta mer säsongsanpassat
- att slänga mindre mat
- att äta mindre fisk
- att hitta rutiner för hembeställning av mat för att slippa åka iväg och handla
- att inte tvätta kläder så ofta och rutinmässigt

Detta är några av mina utmaningar för året!

Puh. Har vi inte kommit längre?

Idag damp tidningen Mersmak ner i brevinkastet.

I en notis kan man läsa det fantastiska att 78 procent är villiga att sänka sin levnadsstandard för att bidra till en bättre miljö.

Vad är det då man kan tänka sig göra, för att rädda planeten?

Jo, de oerhört betungande uppoffringarna är sopsortering, sluta köpa vatten på flaska, slänga mindre mat och byta till lågenergilampor.

Ursäkta men vari ligger den sänkta levnadsstandarden? Vari ligger uppoffringarna?

Skrämmande!

Begagnat=nollutsläpp?

I ett led att hålla koldioxidutsläppen låga under året har jag i princip köpstopp. Dock har jag tänkt att begagnat fungerar om det är något som måste köpas. Eftersom inget nytt har producerats är det koldioxidneutralt.

Dock. Det finns några kritiska punkter i det resonemanget.

Dels behövs det affärer för att sälja det begagnade, och deras utsläpp borde räknas in på nåt sätt. Så därför är det felaktigt att räkna begagnat som koldioxidneutralt. I alla fall så länge det är köpt i affär. Om jag istället handlar på Blocket, kanske det är mer korrekt att räkna nollutsläpp.

Dels, och det här är mer på det filosofiska planet, genom att stödja second hand-marknaden stödjer jag konsumtionssamhället på ett sätt jag egentligen inte vill. Jag tänker på de som (möjligtvis) "rättfärdigar" shopping med att de samtidigt gör sig av med överflödet (en klänning som använts en gång kanske) till Emmaus, Myrorna eller liknande. Frågan är om alla dessa shopaholics skulle minska sin shopping om begagnatmarknaden inte fanns? Och det har jag inget svar på.

Trots dessa osäkerheter lutar jag åt att jag kommer att vidhålla min första tanke att räkna begagnat som noll.

Bra present!

Hade som sagt några kära vänner över på soppa i fredags. En av familjerna som kom bor på fel sida stan och hade tagit bilen för att enkelt kunna komma hem med sin lilla bebis. Eftersom de vet att jag håller på med det här lilla experimentet hade de via Webaid shop skänkt en slant till Läkarmissionen så att de kan plantera träd i Sudan och Uganda, och gav mig det som present.

Så otroligt fint. Blir alldeles rörd.

Soppor

Ikväll har jag bjudit över några vänner på "After Work".

Jag tänker bjuda på tre vegetariska (hyfsat klimatsmarta) soppor; potatis- och purjolökssoppa, morotssoppa och "spökig vitlökssoppa" som finns med i KliMat, kokboken som några gymnasieungdomar på Hulebäcksgymnasiet gav ut häromåret. Det är bara potatis- och purjolökssoppan vi gjort förut så det ska bli spännande.

Dessutom blir det bröd från fantastiska Cum Pane.

Ser fram emot en trevlig kväll med vännerna!

Makten över klimatet

Före jul beställde jag Christian Azars bok, det var tänkt att bli en julklapp till min mamma. Igår damp den ner i brevlådan. Så det blev ingen julklapp och jag får läsa den själv istället. Kanske vill mamma låna den när jag läst färdigt.

Hade jag vetat att den skulle komma först nu hade jag nog inte köpt den, utan försökt låna den istället.

Men det ska bli kul att läsa den, ska bara bli färdig med ett par andra böcker först.

GP hänger löst

Börjar blir riktigt trött på Göteborgs-Postens kollektivtrafikfientliga inställning där det enda som gäller är bilindustri och mer asfalt.

Just nu har de en artikelserie om Västlänken som väl inte lyfter det positiva med den, om man säger så... Kom igen, visa på ett bättre alternativ då för att lösa trängsel, trafiksäkerhet, buller, klimat.

Jag vill ha en stad byggd för människor, inte för bilar.

Filmfestivalen

Ett "normalt" år hade jag just nu suttit med näsan i filmfestivalkatalogen. Jämfört med almanackan. Diskuterat med maken. Vem ska gå när? Vem kan vi anlita som barnvakt så att vi kan få gå på ett par filmer tillsammans? Vilka filmer är "must", vilka är "want", vilka är "dark horses"?

Men så inte i år.

I strävan att minimera min konsumtion och mina koldioxidutsläpp bestämde jag mig tidigt för att i år blir det ingen filmfestival. Känns lite tomt, men också väldigt skönt.

Så sant som det var sagt

Idag kommenterar Christer Ljungberg Dagens Industris ledare (som jag inte läst). Kommentaren går ut på att alla våra små val spelar roll, det går inte att ursäkta alla utsläpp med att de bara står för 0,00x procent av de totala. Man kan väl säga att det ganska bra beskriver varför jag gör detta experiment.

Om alla vi, enskilda individer gör allt vad vi kan, fattar tuffa beslut som rör våra liv så blir det lättare att sätta press på politikerna att de också ska fatta tuffa beslut!

Pendlareländet

GP hade idag en stor artikel om Västlänken och pendlareländet.

Personligen har jag oerhört svårt att förstå de människor som utsätter sig för just pendlareländet.

Hur kan man välja att bosätta sig så att man måste resa varje dag? Oavsett om det är med bil eller att man gör sig beroende av kollektivtrafik? Helt ofattbart.

Vin vs cd-skiva

Ikväll när vi satt med några vänner och drack vin och lyssnade på och pratade om musik så kom den helt naturliga funderingen upp. Vad kostar detta i koldioxid egentligen?

Tog fram miniräknaren och listan över koldioxidintensiteter.

En flaska rött Ecologica: 1.12 kg CO2
En cd-skiva: 3.58 kg CO2

En cd-skiva har man glädje av betydligt längre tid än en flaska vin. Samtidigt så ger dagens teknik oss väldigt många möjligheter att lyssna på musik utan att konsumera något materiellt. Jag har alltid gillat att äga musik. Att köpa skivor, vinyl först och senare cd. Har inte riktigt landat i mp3-världen ännu. Kanske är detta året när jag kommer att ändra den inställningen.

Kommer jag att ha råd att dricka vin i december?

Är funderingen vin vs cd-skiva ett pseudoproblem? Kanske kommer det att visa sig att jag inte kan unna mig något av det.

Just nu har jag ingen aning. Kommer jag att spräcka min målsättning (1,5 ton) i maj? September? November?

Äpplen

Idag fick jag lite panik över att vi fortfarande har så otroligt mycket äpplen kvar från (förra) årets koloniskörd. Så, jag bjöd över kära vännen E på äppelpaj. Samtidigt gjorde jag barnens favoritgodis, som fiffigt nog är totalt koldioxidneutralt.

Torkade äppelringar.

Recept
Äpplen från kolonin
Kärnhusen tas ur
Äpplen skivas i tunna skivor
Hängs upp på snöre under taket i köket
Klart att äta senast nästa lördag

Kan det bli bättre?

Spårvagn vs buss

Idag var det inte läge att cykla. Snö ovanpå isfläckar så det blev spårvagnen till jobbet.

Spårvagnarna i Göteborg går så vitt jag förstått på Bra Miljövalmärkt el och kommer därför att räknas som koldioxidneutrala under året. Stadsbussarna däremot går på alla möjliga bränslen, men knappast något som kan räknas som koldioxidneutralt, så bussresor har jag i första hand tänkt försöka undvika. För de bussresor det ändå blir har jag tänkt uppskatta utsläppen.

Så när jag skulle hem idag, från Kapellplatsen och ner till Vasaplatsen för att byta så gjorde jag som jag brukar, hoppade på första bästa fordon som kom. Och det råkade vara en buss. Insåg inte mitt misstag förrän det var för sent. Plockade på mig helt onödiga koldioxidutsläpp.

Hur ska jag hantera liknande situationer i framtiden? Ska jag offra några minuter på hållplatsen (istället för att komma hem till familjen) för att vänta in en koldioxidneutral spårvagn, eller ska jag ta bussen trots allt? Det känns lite fjantigt att stå kvar på hållplatsen och se bussarna köra förbi, bara för att vänta på en spårvagn och spara lite koldioxid.

Antar att första månadens månadssammanställning får ge vägledning om hur pass mycket jag måste snåla.

Choklad

Jag har haft en dålig vana på jobbet. Att alltid avsluta lunchen med en kopp choklad från kaffeautomaten. Det är helt onödig konsumtion som dessutom är svår att beräkna koldioxidutsläppen från. Så idag, första dagen på jobbet sen experimentet började, var det bye-bye till den vanan.

Okänd framtid

Igår pratade jag för första gången med grannen om mitt lilla projekt. Har inte pratat med så många om det så det är intressant att försöka sätta ord på vad det är jag vill göra och hur jag tänker mig att det kommer att bli. Jag tror att det kommer att ta några månader innan jag inser vilka vanor och beteenden som måste förändras. Först när jag gjort några månadssammanställningar kommer jag att kunna se var mina utsläpp är som störst och vilket av det som inte är nödvändigt att hålla fast vid. Just nu lever jag på enligt ungefär samma mönster som tidigare, för att jag hoppas att året ska visa att man kan leva ett trevligt gott liv inom hållbara ramar. Men det får tiden som sagt utvisa.

Igår var vi och handlade mat och det är klart att jag gick och funderade en hel del på vilka varor som kunde följa med hem med gott samvete. Så trots att vi skulle ha en barnfri kväll med lånad film blev det varken chips eller godis. Väl hemma letade jag igenom kylskåp och skafferi och hittade både marsipan och mörk choklad som blivit över sen julen, så jag smälte chokladen och hällde över bitar av marsipan. Mumsigt till ett glas rött Ecologica.

Källor

Till en början kommer en av mina huvudsakliga källor under experimentet att vara rapporten "Energi- och koldioxidintensiteter för 319 varor och tjänster" från FOI. Den är skriven av Riitta Räty och Annika Carlsson-Kanyma och kom ut i mars 2007.

Som titeln avslöjar innehåller den koldioxidintensiteter för över 300 varor och tjänster. Intensiteterna är beräknade utifrån ett livscykelperspektiv och är egentligen lite för grova för att jag ska vara helt nöjd, men mycket kan hinna hända på ett år och förhoppningsvis hittar jag nya källor allt eftersom som jag också kan använda.

Hur?

För att överhuvudtaget ha någon chans att nå målet räknar jag med att jag i princip kommer att behöva ha köpstopp på allt som inte är livsnödvändigt. Utsläpp från all (privat) konsumtion ska uppskattas och räknas ihop.

Exakt hur jag ska räkna under året vet jag inte ännu. Det får ge sig under resans gång. Någon hundraprocentig vetenskap kommer det inte att bli, eftersom jag kommer att göra det här experimentet vid sidan av mitt vanliga liv med familjen, jobbet, vännerna. Så det som inte går att få reda på hyfsat enkelt kommer att bli en uppskattning.

När det gäller min privata konsumtion kommer jag att tänka mig att jag har en kvot med individuella utsläppsrätter som jag får förbruka. Jag vill försöka förstå hur ett sådant system skulle kunna fungera i praktiken.

Jag har redan mina aningar om var de största problemen kommer att dyka upp;
1, Upplevelser, hur beräkna mina utsläpp från dem?
2, Dubbelräkning, när är det min konsumtion och när är det någon annans?

Kvitton när vi handlar till familjen kommer jag månadsvis att räkna ihop och dividera på fyra. Kött kommer jag dock att räkna bort.

När vi bjuder andra på mat så dras det från min kvot, men å andra sidan kommer jag inte att räkna bort koldioxid från min kvot när jag blir bjuden på mat hemma hos andra.

Varje månad kommer jag att sammanställa månadens utsläpp fördelat på olika kategorier:
* mat/dryck,
* förbrukningsmaterial (inkl hälsa och sjukvård),
* nöjen/aktiviteter,
* resor/transporter,
* fritid
* el,
* värme
* övrig konsumtion.

Kanske kommer jag att uppfattas som inkonsekvent, men så får det bli. Till syvende och sist gör jag det här experimentet för min egen del, för att stilla lite nyfikenhet och utforska vad ett hållbart liv kan innebära. Det är inte vetenskap för mig. Och om någon inte gillar det jag gör så vore det intressant att följa fler som gör liknande experiment för att se vilka slutsatser, metoder och avgränsningar andra kommer fram till.

Umgås med vänner

För att undvika en koldioxidutsläppande bilresa avstod jag i lördags en slalomdag i Ulricehamn med maken och äldsta dottern. Istället blev det ett besök på Universeum med en god vän och hennes son.

Till Universeum kom jag med spårvagn och fikat tog jag med hemifrån. En betydligt koldioxidsnålare utflykt än till en slalombacke 10 mil bort.

Hur stora utsläpp mitt besök på Universeum bidrog till ska jag försöka ta reda på. Förhoppningsvis vet någon där hur stora utsläpp deras verksamhet ger upphov till på ett år (el och värme, kanske även resor om jag har tur...). Och så vet de såklart hur många besökare de har ett år (eller kanske t.o.m. den aktuella dagen...). Det bör kunna ge en tillräcklig uppskattning.

I alla fall. Vi fick en toppendag. Fjärilarna var vackrare och flög mer än jag nånsin sett förut och aporna var också riktigt aktiva. Efteråt följde vi med vännerna hem på middag. Det blev Wii halva natten och övernattning.

Vad?

Enligt Naturvårdsverket bidrar konsumtionen från en genomsnittlig svensk till utsläpp på cirka tio ton koldioxid(ekvivalenter) per år. Av detta kommer 80 procent från den individuella konsumtionen och resterande 20 procent från den offentliga konsumtionen, den vi betalar via skatten.

Det är inte möjligt att med säkerhet veta hur stora (eller snarare små!) utsläpp vi kan tillåta oss och när vi måste ha nått de låga utsläppen. Men jag lutar mig på försiktighetsprincipen och vill komma ner till så låga utsläpp som möjligt så fort som möjligt. Dock inser jag att det inte är möjligt för mig att redan under 2009 nå den nivå på ett ton koldioxid som brukar anges som den långsiktigt hållbara nivån.

Experimentet går ut på att jag under 2009 ska se om det är möjligt att leva på två ton koldioxid, vilket motsvarar ungefär en femtedel av utsläppen från en normal svensk. Med samma fördelning av de individuella och de offentliga utsläppen som idag så får jag för min privata konsumtion därmed släppa ut drygt ett och ett halvt ton koldioxid.

Skridskor på Heden

Tack till Göteborgs stad (eller vem det nu är) som har ordnat med skridskobana på Heden! Idag tog vi på oss alla våra varma kläder, hoppade på spårvagnen och for in till stan för en härlig dag på isen. Fantastiskt.

Jag kommer under året att skilja på mina privata, individuella utsläpp och de offentliga, allmänna utsläppen (t.ex. från vård och infrastruktur). Ett besök på bandybanan på Heden tillhör kategorin svårplacerade. Ska det räknas som ett individuellt utsläpp eller som ett offentligt?

Helt klart är verksamheten mycket energikrävande, men hur ska man allokera utsläppen? Banan är så vitt jag förstått byggd för att spelas bandy på och att allmänheten släpps på är en ren bonus. Ur det perspektivet kan man tänka att utsläppen skulle funnits där oavsett om jag var där eller inte och alltså ska de inte belasta mitt "utsläppskonto".

Om jag ändå tänker att jag kommer där med mitt "koldioxidkontokort" vid entrén och ber dem dra ifrån de utsläpp mitt besök ger upphov till så kan man undra hur det skulle gå till. Antingen får de ha koll på energiförbrukningen för varje dag, varje timme och samtidigt fördela detta på antalet besökare, och dra rätt mängd från mig. Eller så får man tänka sig en uppskattad årlig energiförbrukning och en uppskattning av antalet besökare under året och den mängden koldioxid dras från mitt kontokort. Tänk då om det vid slutet av året visar sig att uppskattningen är helt felaktig och de antingen dragit för mycket eller för lite från mig. Nä, det funkar inte.

Det kommer nog helt enkelt att få bli så att den här typen av aktiviteter får räknas in i den offentliga konsumtionen. I brist på ett bra sätt att räkna.

Kom gärna med förslag!

Varför?

Väldigt mycket talar för att vi står på randen till en katastrof. De möjliga konsekvenserna av de antropogena växthusgasutsläppen går inte att föreställa sig. Än så länge har politikerna inte vågat fatta de beslut som krävs för att utsläppen ska minska snabbt och dramatiskt. Jag tror inte att vi har något val. Det går inte längre att vänta in att nån annan vem som helst, ska gå före och göra rätt saker. Vi är i det läget nu att alla måste agera. Jag vill kunna se mina barn i ögonen och säga att jag åtminstone försökte, att jag gjorde vad jag kunde.

Därför gör jag det här experimentet under 2009.

Jag har länge varit nyfiken på hur stora utsläpp mitt liv ger upphov till. Det vill jag ta reda på under detta året. De genomsnittliga utsläppen för en svensk är, beroende hur man räknar, cirka 6-10 ton koldioxid per år. Hur mycket mindre är mina utsläpp då jag inte äter kött, åker väldigt lite bil, köper Bra Miljövalsmärkt el osv?

Är det möjligt att som vanlig medborgare själv fatta de beslut som krävs, nå en hållbar nivå på utsläppen och ändå leva ett gott liv? Och om det inte går, var är begränsningen och svårigheterna? Är det maten, uppvärmningen, resorna, prylarna?

Nu börjar det

Under 2009 ska jag göra ett experiment. Förutom att försöka konsumera så koldioxidsnålt som möjligt ska jag också räkna på hur stora utsläpp mitt liv ger upphov till.

Jag vill ta reda på om det är möjligt att komma ner i en hållbar nivå på utsläppen.