Är precis hemkommen från Köpenhamn. Trött och mör i kroppen efter många timmar i demonstrationståget igår.
Jag är väldigt glad att jag var där. För att visa världen att det här är en viktig fråga. Kanske var känslan bitvis lite avslagen, uppgiven. Berodde det på bristen på positiva besked inifrån förhandlingarna? Eller hade det med vädret att göra? Det är liksom svårt att uppbåda karnevalsfeeling i Lundhagskängor, ful mössa och en stor, tung jacka...
I den delen av tåget där jag gick var det i alla fall väldigt stilla och fredligt. Hade det inte varit för sms-rapporter från Sverige hade vi inte ens förstått att polisen gått in och tagit folk. Det är fortfarande ett mysterium för mig vad som egentligen hände. Uppgifterna verkar gå isär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Heja dig, Lotta!!
SvaraRadera:-)
Gick du en halv mil?
Jag tänkte på dig igår med ett styng av avund för att jag bra gärna hade velat vara där jag med.
SvaraRaderaÄven om karnevalsstämningen uteblev, hoppas jag att du ändå fick energipåfyllning av att ha varit med.
Bra jobbat!
Jonas: Demonstrationen var 6 km, så det var bara att knata på.
SvaraRaderaKarin: Du skulle varit med! Jag är så glad att jag åkte. Det var en kick att vara tillsammans med så många människor som tycker som jag. Och det hade varit ännu roligare om det hade varit ännu mer folk där.