Ikväll har du chansen att ta del av ett webinar i webinarserien "Grön omställning i praktiken" helt gratis!
Temat är vardags- och fritidsresor och det är tre spännande block som ska hinnas med. Elcyklar, genus i trafiken och nöjesresor.
Om det inte var för att jag ska på konsert ikväll så hade jag absolut varit med själv.
Gå in här för mer info och anmälan.
Har du aldrig varit med på ett webinar tycker jag att du ska testa bara av den anledningen. Jag gillar formen skarpt och hoppas att det är en teknik som ska bidra till något mindre resor i framtiden.
torsdag 8 april 2010
onsdag 7 april 2010
Om att inte tillhöra normen
I dagens GP fanns en liten notis som berättade att varannan ung barnfamilj har för små marginaler i sin ekonomi för att klara bankens krav vid husköp. I vissa kommuner har bara två av 19 familjer tillräckligt hög inkomst för att klara ett villaköp.
Det jag inte förstår är varför det är så viktigt att bo i villa. Enligt notisen vill nio av tio barnfamiljer helst bo i småhus. Det är dyrt, man kan hamna i en situation där effekten av sjukdom eller arbetslöshet kan bli katastrofal, man binder upp en massa tid på att vårda huset som man annars kan använda till att umgås och vårda sina relationer, det kan bli tufft ekonomiskt att gå ner i arbetstid och dessutom är det en rejäl jämställdhetsfälla. Ovanpå detta så verkar det i princip vara omöjligt att klara sig i villa utan att äga minst en bil.
Ibland misstänker jag att önskan om att bo i villa i många fall mest handlar om att slippa gå emot normen. För visst är det så att det finns en förväntan många gånger att man "ska flytta till hus" så fort barnen kommer. Det hör liksom till och kanske inte alltid tänks igenom så ordentligt.
Vi har inte uteslutit att vi någon dag kommer att köpa hus. När barnen är för stora för att bo i samma rum kanske det kommer att vara lösningen för oss, men då är det också troligen över med deltidsjobb och tajt "hämta och lämna"-vardag. Tills dess hoppas jag att vi klarar att stå emot trycket från omgivningen.
Här är en annan som vågar bryta mot en norm. Och hur svårt det måste vara att bryta mot den normen kan jag inte ens föreställa mig. Tufft!
Det jag inte förstår är varför det är så viktigt att bo i villa. Enligt notisen vill nio av tio barnfamiljer helst bo i småhus. Det är dyrt, man kan hamna i en situation där effekten av sjukdom eller arbetslöshet kan bli katastrofal, man binder upp en massa tid på att vårda huset som man annars kan använda till att umgås och vårda sina relationer, det kan bli tufft ekonomiskt att gå ner i arbetstid och dessutom är det en rejäl jämställdhetsfälla. Ovanpå detta så verkar det i princip vara omöjligt att klara sig i villa utan att äga minst en bil.
Ibland misstänker jag att önskan om att bo i villa i många fall mest handlar om att slippa gå emot normen. För visst är det så att det finns en förväntan många gånger att man "ska flytta till hus" så fort barnen kommer. Det hör liksom till och kanske inte alltid tänks igenom så ordentligt.
Vi har inte uteslutit att vi någon dag kommer att köpa hus. När barnen är för stora för att bo i samma rum kanske det kommer att vara lösningen för oss, men då är det också troligen över med deltidsjobb och tajt "hämta och lämna"-vardag. Tills dess hoppas jag att vi klarar att stå emot trycket från omgivningen.
Här är en annan som vågar bryta mot en norm. Och hur svårt det måste vara att bryta mot den normen kan jag inte ens föreställa mig. Tufft!
onsdag 31 mars 2010
Schyst eller hållbart resande?
Ikväll har jag varit på föreläsning på temat "Välkommen till Paradiset". Tyvärr hade båda de utlovade föreläsarna, Jennie Dielemans och nån från Fritidsresor, lämnat sena återbud på grund av sjukdom så det blev inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag har länge velat höra Jennie prata om detta, så det kändes lite snöpligt. Ersättare var en kvinna som är aktiv i nätverket "Schyst resande".
Jag hade hoppats på lite svidande kritik över oreflekterad massturism baserad på ohållbara flygresor. Det visade sig dock att nätverket har "flygfacket" Unionen bland sina medlemmar så det finns ingen sån hållning alls. Utan mer så här: Res hur mycket ni vill, men fråga gärna researrangören hur de arbetar med vatten/sexturism/alkoholfrågor...
Ehh, hur många gör det?
En tjej i publiken kom dock med ett läckert tips för de som prompt måste ut och resa (jag tycker ju gott att man kan stanna i Sverige, det finns så otroligt mycket att se och göra här).
På sidan Responsible Travel finns det samlat en massa arrangörer av schysta resor, för som vi konstaterade i kväll kan de nog vara svåra att hitta många gånger.
Jag hade hoppats på lite svidande kritik över oreflekterad massturism baserad på ohållbara flygresor. Det visade sig dock att nätverket har "flygfacket" Unionen bland sina medlemmar så det finns ingen sån hållning alls. Utan mer så här: Res hur mycket ni vill, men fråga gärna researrangören hur de arbetar med vatten/sexturism/alkoholfrågor...
Ehh, hur många gör det?
En tjej i publiken kom dock med ett läckert tips för de som prompt måste ut och resa (jag tycker ju gott att man kan stanna i Sverige, det finns så otroligt mycket att se och göra här).
På sidan Responsible Travel finns det samlat en massa arrangörer av schysta resor, för som vi konstaterade i kväll kan de nog vara svåra att hitta många gånger.
Sverige och Världsbanken
När jag skrev det förra inlägget om Världsbanken och de galna satsningarna på kol så funderade jag lite över vilken eventuell makt Sverige har över Världsbanken och hur man ställer sig till de beslut som fattas.
Nu har jag fått svaret. Och känner mig om möjligt ännu mer beklämd. Svenska regeringen, med Maud Olofsson i spetsen, applåderar kolkraftsutbyggnaden och säger ja till att bevilja lånet.
Jag fattar faktiskt inte vad det är som händer i regeringen, Världsbanken, världen.
Men det är klart, ut Alliansen synvinkel så är det ju viktigt att det byggs mycket fossilkraftverk i u-länder så att det finns något att "minska på bortaplan". Allt för att slippa minska utsläppen här hemma.
Nu har jag fått svaret. Och känner mig om möjligt ännu mer beklämd. Svenska regeringen, med Maud Olofsson i spetsen, applåderar kolkraftsutbyggnaden och säger ja till att bevilja lånet.
Jag fattar faktiskt inte vad det är som händer i regeringen, Världsbanken, världen.
Men det är klart, ut Alliansen synvinkel så är det ju viktigt att det byggs mycket fossilkraftverk i u-länder så att det finns något att "minska på bortaplan". Allt för att slippa minska utsläppen här hemma.
Ytterligare ett stort steg i fel riktning
Parallellt med Alliansens Förbifart-utspel började det skrivas om Världsbankens utlåning till energiprojekt.
Man skulle ju, kanske något naivt, kunna tro att en sådan instans som Världsbanken har tagit till sig av de senaste årens ökande medvetenhet om den globala katastrof som väntar till följd av klimatförändringarna. Och att detta skulle få konsekvenser för vilka projekt som beviljas pengar; mer pengar till hållbara energikällor (som också behöver stöd så här i starten av omställningen) och mindre pengar till fossil energi (som ofta är så pass lönsamma att de egentligen inte behöver stöd).
Men inte då.
Från 2007 till 2008 ökade Världsbankens finansiering av förnybar energi med elva procent. Under samma period ökade man finansieringen av kolkraft med 642 procent.
Vad fan är det som händer? Hur kan det vara möjligt? Det dom gör borde vara kriminellt.
Istället för att använda sin makt till att underlätta omställningen till ett lågkolsamhälle, särskilt i utvecklingsländer, ser banken till att vi cementerar oss ännu hårdare fast i dåtidens teknik.
Sorgligt.
Man skulle ju, kanske något naivt, kunna tro att en sådan instans som Världsbanken har tagit till sig av de senaste årens ökande medvetenhet om den globala katastrof som väntar till följd av klimatförändringarna. Och att detta skulle få konsekvenser för vilka projekt som beviljas pengar; mer pengar till hållbara energikällor (som också behöver stöd så här i starten av omställningen) och mindre pengar till fossil energi (som ofta är så pass lönsamma att de egentligen inte behöver stöd).
Men inte då.
Från 2007 till 2008 ökade Världsbankens finansiering av förnybar energi med elva procent. Under samma period ökade man finansieringen av kolkraft med 642 procent.
Vad fan är det som händer? Hur kan det vara möjligt? Det dom gör borde vara kriminellt.
Istället för att använda sin makt till att underlätta omställningen till ett lågkolsamhälle, särskilt i utvecklingsländer, ser banken till att vi cementerar oss ännu hårdare fast i dåtidens teknik.
Sorgligt.
tisdag 30 mars 2010
Stort steg i fel riktning
Så var det igång igen. Eländesrapporteringen. Den har säkert funnits där hela tiden medan min hjärna varit på en annan våglängd, men det är bara inte möjligt att ignorera de senaste dagarnas sorgliga nyheter.
Alliansen slår på stora trumman och lovar dyrt och heligt att om de vinner valet så kommer Förbifart Stockholm att byggas. Och jag hoppas att det var dödsstöten för Alliansen. Förbifart Stockholm är en så korkad satsning att man baxnar. Förbifart Stockholm kommer, oavsett vad regeringen nu säger, att omöjliggöra välbehövliga satsningar på cykel och spår för lång tid framåt. Vi ser det redan idag, den Partihallsförbindelse som byggs i Göteborg just nu för att knyta ihop fyra stora vägar kostar bara en bråkdel av vad Förbifarten väntas kosta. Men ändå får Vägverksregioner i hela landet höra att det inte finns pengar till viktiga regionala satsningar för att Partihallsförbindelsen sväljer alla pengar.
Förbifart Stockholm är ett gigantiskt steg i fel riktning. Den leder till mer trafik och därmed mer koldioxidutsläpp. När vi är i ett akut läge. Planeten klarar inte mer. Så otroligt korkat.
Det man kunde hoppas nu var ju att de rödgröna skulle vara smarta och gå ut med motdraget, att om de vinner så lovar de att Förbifarten inte kommer att byggas. Hittills verkar de inte riktigt veta vilken fot de ska stå på.
Jag hoppas alla hjälper dem att bestämma sig för det enda rätta.
Enklaste sättet är att skriva på Miljöförbundet Jordens Vänners e-postaktion som uppmanar S, V och MP att säga nej till Förbifarten. Om tillräckligt många skriver på kanske de vågar kontra med det vallöftet! Det vore väl nåt det?
Alliansen slår på stora trumman och lovar dyrt och heligt att om de vinner valet så kommer Förbifart Stockholm att byggas. Och jag hoppas att det var dödsstöten för Alliansen. Förbifart Stockholm är en så korkad satsning att man baxnar. Förbifart Stockholm kommer, oavsett vad regeringen nu säger, att omöjliggöra välbehövliga satsningar på cykel och spår för lång tid framåt. Vi ser det redan idag, den Partihallsförbindelse som byggs i Göteborg just nu för att knyta ihop fyra stora vägar kostar bara en bråkdel av vad Förbifarten väntas kosta. Men ändå får Vägverksregioner i hela landet höra att det inte finns pengar till viktiga regionala satsningar för att Partihallsförbindelsen sväljer alla pengar.
Förbifart Stockholm är ett gigantiskt steg i fel riktning. Den leder till mer trafik och därmed mer koldioxidutsläpp. När vi är i ett akut läge. Planeten klarar inte mer. Så otroligt korkat.
Det man kunde hoppas nu var ju att de rödgröna skulle vara smarta och gå ut med motdraget, att om de vinner så lovar de att Förbifarten inte kommer att byggas. Hittills verkar de inte riktigt veta vilken fot de ska stå på.
Jag hoppas alla hjälper dem att bestämma sig för det enda rätta.
Enklaste sättet är att skriva på Miljöförbundet Jordens Vänners e-postaktion som uppmanar S, V och MP att säga nej till Förbifarten. Om tillräckligt många skriver på kanske de vågar kontra med det vallöftet! Det vore väl nåt det?
lördag 27 mars 2010
MBF2010
Idag har jag varit i Alingsås på Miljöbloggforum. Tänk, det trodde jag inte när jag startade bloggen för ett drygt år sen, att jag skulle spendera en regnig lördag i mars ihop med tjugo andra miljöbloggare. Roligt var det, att träffa några av personerna bakom bloggar jag brukar läsa mer eller mindre frekvent, att fundera över vad bloggande kan leda till och att spåna runt om vi miljöbloggare skulle kunna ta en roll i den kommande valrörelsen.
När jag kom hem var min vän ekonomibloggaren på besök och han blev nog lite avundsjuk på oss miljöbloggare som har ett sånt här forum. Det kan han gott vara.
Jag åkte till MBF2 med förhoppningen att få lite ny inspiration och energi till mitt bloggande. Vi får väl se. Jag tror helt enkelt att det var så att hela Köpenhamnsfiaskot tog hårdare på mig än jag först trodde, och att jag inte ännu kommit över det. Men jag är på gång.
Sen är det också så att det helt enkelt finns roligare saker här i livet än att sitta på kvällarna och blogga.
När jag kom hem var min vän ekonomibloggaren på besök och han blev nog lite avundsjuk på oss miljöbloggare som har ett sånt här forum. Det kan han gott vara.
Jag åkte till MBF2 med förhoppningen att få lite ny inspiration och energi till mitt bloggande. Vi får väl se. Jag tror helt enkelt att det var så att hela Köpenhamnsfiaskot tog hårdare på mig än jag först trodde, och att jag inte ännu kommit över det. Men jag är på gång.
Sen är det också så att det helt enkelt finns roligare saker här i livet än att sitta på kvällarna och blogga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)