Första månaden snart klar

Imorgon hoppas jag att få tid att sätta mig med alla kvitton och räkna ihop månadens utsläpp.

Kan i alla fall redan nu konstatera att jag klarat hela månaden utan en enda kopp choklad efter lunchen på jobbet!

Veckan har varit full av jobb men nu är jag tillfälligt ute ur tunneln och känner livsandarna återkomma. Thank God It´s Friday!

Ny dator

Vår gamla bärbara dator har länge sjungit på sista versen. Batteriet är helt slut så sladden måste alltid sitta i, sladden är dessutom helglapp efter många fall i golvet. Ett flertal tangentknappar är lösa alternativt tröga. Och så vidare.

I helgen ramlade den åter i golvet (följden av två små flickor i familjen) så nu blev det akut. Idag fyndade maken på Blocket. En ett år gammal dator, fullt tillräckligt för våra behov och bidrar inget till växthuseffekten.

Och så har det varit premiär för Popcirkus.

En bra kväll!

Maxfart för bilar

I dagens Metro kan man läsa om att Naturskyddsföreningen vill utreda möjligheterna att införa en lagstadgad maxfart på exempelvis 150 km/h för nya bilar. Syftet är att genom detta minska bilarnas koldioxidutsläpp. Förenklat kan man säga att bilarna kan bli lättare och därigenom dra mindre bränsle.

Artikeln har förorsakat en smärre läsarstorm, med både sådana som tycker att det är ett lysande förslag (vilket det givetvis är) och sådana som blev rasande.

Bilen styr vårt samhälle

En av de saker jag förundras allra mest över är att så många människor tycker att det är helt okej och alldeles självklart att vi ska bygga våra samhällen utifrån bilen. Jag menar, städerna befolkas av människor, individer, stora, små, gamla, unga, sjuka, friska, rika, fattiga. Och alla vi ska enas om ett förhållandevis begränsat utrymme. Det ska vara en trygg miljö, där man ska kunna röra sig ute utan att bli sjuk av luften, störd av bullret eller riskera att skadas. Vi behöver dessutom natur för att må bra, på inte alltför långt avstånd.

Men är det dessa samhällen vi bygger? Är det så vi tänker när vi bygger städerna? Nä, det bil, bil, bil. Kan jag komma fram med bilen? Kan jag parkera min bil? Ni försämrar väl inte för bilen? Ta inte bort min parkeringsförmån! Försämra inte mitt reseavdrag! För Guds skull gör det inte dyrare att köra bil!!!

Hur gick det till när det blev det allra viktigaste? Och hur resonerar alla de som tar alla möjligheter att sjunga bilens lov? Alla de som tagit sina familjer, bosatt sig i en pendlarförort, gjort sig beroende av bil och nu förväntar sig att vi som bor kvar i stan ska välkomna deras bullrande, utrymmeskrävande, ibland växthuseffektpåverkande, alltid människofientliga bilar i våran fina stad?

Mer om att bilen styr fanns att läsa i söndagens Svenska Dagbladet.

Skön söndag

Vår i luften!

Medan maken och stora flickan var i simhallen så gick jag, lillan och vännen E på en skön promenad, ner till Röda sten bort still Nya varvet och så hem.

Tänk att det bästa i livet inte släpper ut någon koldioxid alls!

Hur kan det vara ett problem att minska utsläppen? Hur kan någon välja att sätta sig i en bil, åka ut till ett köpcenter, gå omkring inomhus och handla en massa saker man troligen inte behöver? När det är så skönt att bara ta en promenad i solen.

Billigt "bättre" än dyrt??

En konsekvens av den metod som valdes för att räkna fram koldioxidintensiteterna i den källa jag använder är att när jag ska beräkna utsläppen för min konsumtion så blir de mindre för en billig variant och större för en dyrare variant av samma vara. Orsaken till detta är att man multiplicerar kostnaden för varan med en faktor med enheten kg CO2/kr.

Ta som exempel 2 kg vetemjöl. Ett fint, svenskt ekologiskt kanske kostar 30 kr medan det finns billigare (importerade) för säg 15 kr.

Med faktorn 0,055 kg CO2/kr blir resultatet 0,825 kg koldioxid för det billiga mjölet och det dubbla, 1,65 kg för det "fina". För mig kommer detta att ha ganska stor effekt utslaget på hela året och det känns inte helt tillfredsställande.

Vad jag gör och vad jag behöver bli bättre på

Med anledning av tidigare inlägg tänkte jag försöka spalta upp några av de "uppoffringar" jag gjort för bidra till en bättre miljö:

- bor kvar i stan för att minimera behovet av resor
- bor i lägenhet, fyra personer i en trea
- medlem i bilkooperativ, istället för att ha egen bil. Cykel och kollektivtrafik fungerar utmärkt till vardags
- är fiskvegetarian
- har inte flugit på mer än tio år
- sommarstuga på gångavstånd för att slippa resor
- konsumerar ytterst lite (använder saker tills de går sönder istället för att slänga och köpa nytt när jag tröttnat)
- köper i första hand miljömärkta eller second hand kläder
- köper Bra Miljövalmärkt el
- sopsorterar (så otroligt självklart att jag inte ens reflekterar över det)
- släcker lampor i rum vi inte är i, stänger av TV mm "på riktigt"

Det är dock helt fel att kalla detta uppoffringar. Jag har byggt upp ett underbart liv runt dessa val. Bättre kunde jag inte ha det. Flera saker på listan påverkar inte heller livskvaliteten, sänker inte levnadsstandarden på något sätt men är ändå så oerhört värdefulla för miljön. Jag tänker i första hand på elförbrukningen. Jag har lika många elektroner i mina uttag som nån annan och använder dessa flitigt till diskmaskin, tvättmaskin, stereo, TV, dator osv, men jag kan göra detta utan att bidra till växthuseffekten. En riktigt skön känsla.

Ändå finns det så klart en massa saker att bli bättre på, det mesta handlar om mat.

Vad jag behöver bli bättre på:
- att dricka mindre té
- att duscha kortare/mer sällan
-att använda färre pappershanddukar (toaletten på jobbet...)
- att titta mindre på TV (mer av livskvalitetsskäl än av miljöskäl)
- att äta mer säsongsanpassat
- att slänga mindre mat
- att äta mindre fisk
- att hitta rutiner för hembeställning av mat för att slippa åka iväg och handla
- att inte tvätta kläder så ofta och rutinmässigt

Detta är några av mina utmaningar för året!