lördag 29 augusti 2009

It´s the end of the world as we know it

Klimatångesten är över mig igen. Med förnyad styrka. Den brukar komma med jämna mellanrum. Tack och lov brukar glädjen över att leva knuffa undan den efter en tid.

Just nu finns det inte många anledningar att inte ha klimatångest; 2000 klamrar, läsningen av Sex grader samt ett kåseri av en amerikansk klimataktivist är starkt bidragande orsaker.

Kåseriet är långt. Jag blir sorgsen.

Några rader biter sig fast.

...the battle against greenhouse-gas emissions, as we have currently framed it, is over. It is absolutely over and we have lost.

Författaren menar här att vi helt har tappat kontrollen över klimatförändringen; och att det inte längre spelar någon roll vad vi gör.

Our version of life on earth has come to an end.

Och detta är vad vi har framför oss:

We must leave behind 10,000 years of civilization; this may be the hardest collective task we’ve ever faced. ... We have to discover and re-discover other ways of living on earth.

Och frågan är:

How do we survive in a world that will probably turn—is already turning, for many humans and non-humans alike—into a living hell? How do we even grow or gather food or find clean water or stay warm or cool while assaulted by biblical floods, storms, rising seas, droughts, hurricanes, tornadoes, snow, and hail?

Och slutligen, påminnelsen, som sparkar på den som redan ligger:

... if planetary warming were to vanish tomorrow, we would still be left with ample catastrophic potential to extinguish many life forms in fairly short order: deforestation; desertification; poisoning of soil, water, air; habitat destruction; overfishing and general decimation of oceans; nuclear waste, depleted uranium, and nuclear weaponry—to name just a few. (While these symptoms exist independently, many are intensified by global warming.)

Tomheten i mig när jag försöker ta till mig detta är enorm. Vad håller vi på med? Vad ska jag säga till mina barn? Vad lämnar vi efter oss?

Allt jag gör känns så futtigt. Ingenting spelar någon roll längre. Slaget är förlorat. Jag har misslyckats. Jag har suttit på all kunskap i så många år och inte lyckats förändra något eller någon.

6 kommentarer:

  1. Jag kan känna samma ångest men vet inte om allt är sååå dåligt eller om det är jag som har enpersonlig dragning till att läsa, ta till mig och fundera över oroande tendenser (liksom i så fall skribenten av kåseriet)?

    Vad jag får mest ågren över är att det är så många som i den 11:e timmen forfarande skålar och dansar på borden och inte ser några problem på horisonten. Om jag fick mer gehör för mina åsikter i vardagen skulle jag känna större hopp att det gick att börja möta de problem vi står inför...

    SvaraRadera
  2. Men Lotta!

    Du gör ju saker! 1. Du lever som du lär. 2. Du har den här bloggen. 3. Du försöker på många sätt påverka, det lilla som du kan!

    Det viktiga är att vi inte ger upp. Jag tror inte att det är "för sent" dock måste vi inse att världen kommer förändras och förbereda oss på det, inte bara gå på som vi gjort tidigare - men det gör ju inte du!

    Vi måste bli starkare. Stödja varandra mer. Och jobba på. På alla plan.

    Stor kram
    E

    SvaraRadera
  3. Hej Lotta,

    Jag har också klimatångest. Jag har varit intresserad av miljö och klimatfrågan i 20 år. Trots att jag inte har grävt på djupet så trodde jag ändå att jag hade hyfsad koll på teorin om global uppvärmning. Men först i våras läste jag några kapitel i Mark Lynas bok 6 grader, och jag blev golvad. Det räckte att läsa 6°-kapitlet och det avslutande kapitlet för att känna en stenhård boxhandske i magen.

    Mina barn kan fylla 100 år lagom till det blir 6° varmare i IPCCs värsta scenario. Att få en illustration av vad 6° KAN innebära i verkligheten var utmattande. Jag tappade luften. Ska jag råda mina barn att inte skaffa barn? Det är så förvirrande.

    För att komplettera Grist-bloggen du länkade till, här är en diskussion mellan en miljöaktivist som har givit upp hoppet, Paul Kingsnorth, och en som inte har det, George Monbiot. Paul menar att det är för sent och att det kan vara lika bra kanske att civilisationen går under och att vi nu bör fokusera på vad vi kan lära från vår civilisations kollaps. George replikerar att det är just detta en civilisation kan göra - föra information vidare. Går civilisationen under är det inte längre möjligt att utnyttja någon tidigare kunskap - då går den förlorad för alltid. Utan civilisation blir det anarki, MadMax, ett feodalsamhälle.
    http://www.guardian.co.uk/commentisfree/cif-green/2009/aug/17/environment-climate-change

    Obehagligt nog dyker det nu upp filmer på detta tema. Trailern till The Road är fruktansvärt obehaglig, jag orkar inte se den till slutet.
    http://www.youtube.com/watch?v=hbLgszfXTAY

    Men hur effektivt är det att kommunicera hopplöshet? Troligen kontraproduktivt. Hur bra funkar glättigt hopp? Troligen blir det budskapet urvattnat – då känner man inte allvaret. På något sätt behöver man blanda riktigt j-vla blodigt allvar och hopp och möjligheter på samma gång tror jag. Viktigast är nog att prata med alla man stöter på. Alla man känner. Gör inte något, gör mycket. Nu.

    En sak har jag funderat på. Om jag skulle be miljörörelsen där jag är aktiv att sluta försöka skydda skägglavar, fria forsar, gammelskog – sluta kämpa mot algsoppa, bekämpningsmedel och luftföroreningar. Sluta bry sig om alla andra miljöproblem och satsa allt på uppvärmningen. Varför lägga tid på skägglavarna om våra åkrar blir savanner? För om inte miljörörelsen kan prioritera klimatet framför andra miljöfrågor – varför ska då den icke miljöintresserade allmänheten prioritera om från statusdriven konsumtion till rädda mänskligheten? Om inte miljörörelsen kan visa att man prioriterar om – varför ska då andra göra det?

    Kram
    J

    SvaraRadera
  4. Han som skrivit 6 grader är journalist och en massa han skriver är bara retorik och spekulationer om sådant som alla främsta vetenskapsmän inom området helt avvisar. T ex Golfströmmen. Temperaturhöjande metanläckage från Sibirien är avvisat i bl a peer reviewed forskning senaste året.

    Vidare struntar Lynas i forskningen om korallrev som visar att blekning som konstaterats är en normalt förekommande process, att korallrev i bl a indiska oceanen mår bättre än någonsin tidigare och annat, men Lynas överdriver extremt för att få folk att bli rädda i den klimatreligion du verkar vara fast i.

    CO2-halten var dubbelt så hög som idag för några miljoner år sedan och var 7 gånger högre för cirka 50 miljoner år sedan, och när den var dubbelt så häg fanns människor och när den var 7-dubbelt så häg hade däggdjur funnits i över 100 miljoner år.

    Här är en graf som visar detta, med data från en studie i den vetenskapliga tidskriften Science.

    För att bli avprogrammerad din religion kan jag t ex föreslå min egen blogg, En kättares notiser under pågående klimatväckelse (där finns länkar till andra sunda klimatbloggar).

    MVH, Magnus i Göteborg

    SvaraRadera
  5. The end of the world - ja det stämmer säkert. Men du måste vara lite kritisk när du lyssnar på sådana som vill berätta vad världen kommer att förändras till. Vad har de för syften med sina alarm (eller ifrågasättanden). Prova med följande:

    Enligt IPCC kan det bli så mycket som 6 grader varmare. Om man rotar i detta påstående så finner man att det bygger på en extrapolering av ekonomisk utveckling. En utveckling som förutsätter att vi kommer att förbränna mångfalt mera fossila bränslen än kända reserver och dessutom i en takt som nu även IEA avfärdar som omöjlig att uppnå.

    I samma veva kan det vara läge att testa ett klassiskt skeptikerargument: Det finns inga bevis för mänsklig klimatpåverkan, därför finns inte heller någon sådan. Det du kommer att finna här är att skeptikerna inte har en susning om vetenskapsmetodik (ställande av hypoteser och test av dem). Ovan återgivna slutsats är snarare en tillämpning av juridiska principer med beaktande av en hög rättssäkerhet.

    Varför basuneras då sådana här relativt enkelt falsifierade påstående? Jo, på grund av driften att vilja synas och höras. Vi är nog alla offer för den, du med din blogg, jag med mitt inlägg och andra med sina. Men, det är upp till dej att ha en skeptisk hållning. Gär det till en vana att alltid kolla de mest extrema påståendena lite extra noga. Min erfarenhet är att de sällan håller.

    SvaraRadera
  6. Anonym: Det är ju just det, att vi dansar på borden, flyger och far och låtsas som ingenting som är så skrämmande. Vi är långt ifrån att vända skutan. Så även om det inte skulle vara så hemskt som Sex grader vill låta påskina, ännu, så kommer det att hinna bli det innan vi vänt skutan.

    E: Tack för pepp!

    J: Tack för länken, ska läsas.

    Magnus: Om inte en journalist skulle skriva den boken, vem skulle då göra det tycker du? Det är ju deras roll, förstår inte det konstiga med det. Och jag hoppas verkligen att han överdriver. Jävligt mycket till och med. För min del räcker det med att det blir bara en tiondel så illa som han skriver för att jag ska tycka att det är katastrofalt. Självklart har CO2-halten varit högre. Men det var inte så många människor då, och vi hade inte kraschat alla andra ekosystemtjänster, så det går inte riktigt att jämföra. Tycker jag.

    MKB: Det spelar ingen roll om det är möjligt eller inte med sex graders temperaturhöjning. Det är på väldigt många håll i världen illa nog med två grader.

    SvaraRadera