Koldioxidexperiment

Tips inför ikväll

2010-04-08T12:56:00.002+02:00

Ikväll har du chansen att ta del av ett webinar i webinarserien "Grön omställning i praktiken" helt gratis!

Temat är vardags- och fritidsresor och det är tre spännande block som ska hinnas med. Elcyklar, genus i trafiken och nöjesresor.

Om det inte var för att jag ska på konsert ikväll så hade jag absolut varit med själv.

Gå in här för mer info och anmälan.

Har du aldrig varit med på ett webinar tycker jag att du ska testa bara av den anledningen. Jag gillar formen skarpt och hoppas att det är en teknik som ska bidra till något mindre resor i framtiden.

Om att inte tillhöra normen

2010-04-07T20:50:00.003+02:00

I dagens GP fanns en liten notis som berättade att varannan ung barnfamilj har för små marginaler i sin ekonomi för att klara bankens krav vid husköp. I vissa kommuner har bara två av 19 familjer tillräckligt hög inkomst för att klara ett villaköp.

Det jag inte förstår är varför det är så viktigt att bo i villa. Enligt notisen vill nio av tio barnfamiljer helst bo i småhus. Det är dyrt, man kan hamna i en situation där effekten av sjukdom eller arbetslöshet kan bli katastrofal, man binder upp en massa tid på att vårda huset som man annars kan använda till att umgås och vårda sina relationer, det kan bli tufft ekonomiskt att gå ner i arbetstid och dessutom är det en rejäl jämställdhetsfälla. Ovanpå detta så verkar det i princip vara omöjligt att klara sig i villa utan att äga minst en bil.

Ibland misstänker jag att önskan om att bo i villa i många fall mest handlar om att slippa gå emot normen. För visst är det så att det finns en förväntan många gånger att man "ska flytta till hus" så fort barnen kommer. Det hör liksom till och kanske inte alltid tänks igenom så ordentligt.

Vi har inte uteslutit att vi någon dag kommer att köpa hus. När barnen är för stora för att bo i samma rum kanske det kommer att vara lösningen för oss, men då är det också troligen över med deltidsjobb och tajt "hämta och lämna"-vardag. Tills dess hoppas jag att vi klarar att stå emot trycket från omgivningen.

Här är en annan som vågar bryta mot en norm. Och hur svårt det måste vara att bryta mot den normen kan jag inte ens föreställa mig. Tufft!

Schyst eller hållbart resande?

2010-03-31T23:19:00.003+02:00

Ikväll har jag varit på föreläsning på temat "Välkommen till Paradiset". Tyvärr hade båda de utlovade föreläsarna, Jennie Dielemans och nån från Fritidsresor, lämnat sena återbud på grund av sjukdom så det blev inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag har länge velat höra Jennie prata om detta, så det kändes lite snöpligt. Ersättare var en kvinna som är aktiv i nätverket "Schyst resande".

Jag hade hoppats på lite svidande kritik över oreflekterad massturism baserad på ohållbara flygresor. Det visade sig dock att nätverket har "flygfacket" Unionen bland sina medlemmar så det finns ingen sån hållning alls. Utan mer så här: Res hur mycket ni vill, men fråga gärna researrangören hur de arbetar med vatten/sexturism/alkoholfrågor...

Ehh, hur många gör det?

En tjej i publiken kom dock med ett läckert tips för de som prompt måste ut och resa (jag tycker ju gott att man kan stanna i Sverige, det finns så otroligt mycket att se och göra här).

På sidan Responsible Travel finns det samlat en massa arrangörer av schysta resor, för som vi konstaterade i kväll kan de nog vara svåra att hitta många gånger.

Sverige och Världsbanken

2010-03-31T17:09:00.002+02:00

När jag skrev det förra inlägget om Världsbanken och de galna satsningarna på kol så funderade jag lite över vilken eventuell makt Sverige har över Världsbanken och hur man ställer sig till de beslut som fattas.

Nu har jag fått svaret. Och känner mig om möjligt ännu mer beklämd. Svenska regeringen, med Maud Olofsson i spetsen, applåderar kolkraftsutbyggnaden och säger ja till att bevilja lånet.

Jag fattar faktiskt inte vad det är som händer i regeringen, Världsbanken, världen.

Men det är klart, ut Alliansen synvinkel så är det ju viktigt att det byggs mycket fossilkraftverk i u-länder så att det finns något att "minska på bortaplan". Allt för att slippa minska utsläppen här hemma.

Ytterligare ett stort steg i fel riktning

2010-03-31T10:34:00.000+02:00

Parallellt med Alliansens Förbifart-utspel började det skrivas om Världsbankens utlåning till energiprojekt.

Man skulle ju, kanske något naivt, kunna tro att en sådan instans som Världsbanken har tagit till sig av de senaste årens ökande medvetenhet om den globala katastrof som väntar till följd av klimatförändringarna. Och att detta skulle få konsekvenser för vilka projekt som beviljas pengar; mer pengar till hållbara energikällor (som också behöver stöd så här i starten av omställningen) och mindre pengar till fossil energi (som ofta är så pass lönsamma att de egentligen inte behöver stöd).

Men inte då.

Från 2007 till 2008 ökade Världsbankens finansiering av förnybar energi med elva procent. Under samma period ökade man finansieringen av kolkraft med 642 procent.

Vad fan är det som händer? Hur kan det vara möjligt? Det dom gör borde vara kriminellt.

Istället för att använda sin makt till att underlätta omställningen till ett lågkolsamhälle, särskilt i utvecklingsländer, ser banken till att vi cementerar oss ännu hårdare fast i dåtidens teknik.

Sorgligt.

Stort steg i fel riktning

2010-03-30T21:06:00.003+02:00

Så var det igång igen. Eländesrapporteringen. Den har säkert funnits där hela tiden medan min hjärna varit på en annan våglängd, men det är bara inte möjligt att ignorera de senaste dagarnas sorgliga nyheter.

Alliansen slår på stora trumman och lovar dyrt och heligt att om de vinner valet så kommer Förbifart Stockholm att byggas. Och jag hoppas att det var dödsstöten för Alliansen. Förbifart Stockholm är en så korkad satsning att man baxnar. Förbifart Stockholm kommer, oavsett vad regeringen nu säger, att omöjliggöra välbehövliga satsningar på cykel och spår för lång tid framåt. Vi ser det redan idag, den Partihallsförbindelse som byggs i Göteborg just nu för att knyta ihop fyra stora vägar kostar bara en bråkdel av vad Förbifarten väntas kosta. Men ändå får Vägverksregioner i hela landet höra att det inte finns pengar till viktiga regionala satsningar för att Partihallsförbindelsen sväljer alla pengar.

Förbifart Stockholm är ett gigantiskt steg i fel riktning. Den leder till mer trafik och därmed mer koldioxidutsläpp. När vi är i ett akut läge. Planeten klarar inte mer. Så otroligt korkat.

Det man kunde hoppas nu var ju att de rödgröna skulle vara smarta och gå ut med motdraget, att om de vinner så lovar de att Förbifarten inte kommer att byggas. Hittills verkar de inte riktigt veta vilken fot de ska stå på.

Jag hoppas alla hjälper dem att bestämma sig för det enda rätta.

Enklaste sättet är att skriva på Miljöförbundet Jordens Vänners e-postaktion som uppmanar S, V och MP att säga nej till Förbifarten. Om tillräckligt många skriver på kanske de vågar kontra med det vallöftet! Det vore väl nåt det?

MBF2010

2010-03-27T23:39:00.002+01:00

Idag har jag varit i Alingsås på Miljöbloggforum. Tänk, det trodde jag inte när jag startade bloggen för ett drygt år sen, att jag skulle spendera en regnig lördag i mars ihop med tjugo andra miljöbloggare. Roligt var det, att träffa några av personerna bakom bloggar jag brukar läsa mer eller mindre frekvent, att fundera över vad bloggande kan leda till och att spåna runt om vi miljöbloggare skulle kunna ta en roll i den kommande valrörelsen.

När jag kom hem var min vän ekonomibloggaren på besök och han blev nog lite avundsjuk på oss miljöbloggare som har ett sånt här forum. Det kan han gott vara.

Jag åkte till MBF2 med förhoppningen att få lite ny inspiration och energi till mitt bloggande. Vi får väl se. Jag tror helt enkelt att det var så att hela Köpenhamnsfiaskot tog hårdare på mig än jag först trodde, och att jag inte ännu kommit över det. Men jag är på gång.

Sen är det också så att det helt enkelt finns roligare saker här i livet än att sitta på kvällarna och blogga.

Vinnare

2010-03-17T21:44:00.003+01:00

Jag ordnade ju en liten tävling om ett provex av nästa nummer av Effekt häromsistens.

Det var tre fina bloggläsare som visade (personligt) intresse; Linda, Ivan och Elisabeth. Nu har jag mejlat lite med snälla Effektredaktionen och de är så givmilda att jag kan få ge bort varsitt nummer till er alla tre. Fint va?!

Grattis till er alla!

Till er vinnare; skicka ett mejl till koldioxidexperiment@gmail.com så ska vi lösa det praktiska.

Matteakuten

2010-03-16T20:40:00.004+01:00

Jag har plågat mig igenom alldeles för många matematiktal i mitt liv. Utan att ha vettiga förkunskaper dessutom.

På högstadiet kunde man välja antingen allmän eller särskild matte. Jag hade siktet inställt på att läsa frisörlinjen på gymnasiet och det enda som gällde var att få höga betyg. Det fanns ingen anledning att ha kunskaper från särskild matte med sig dit. Så det blev den lätta vägen. Och ett högt betyg, precis som planen var.

Det visade sig snart att jag inte blev långlivad på frisörsalongen. Det verkade roligare att rädda världen så det var bara att sätta igång att läsa in lite naturvetenskapliga ämnen. Däribland matte. Komvux och naturvetenskapligt basår blev räddningen för att komma vidare in på universitetet. Problemet med fram för allt basåret var dock att det var så mycket som skulle hinnas med på kort tid och den grundläggande gymnasiematematiken hann aldrig sätta sig i min hjärna. Till råga på allt fanns det redan där luckor till följd av att jag hade valt allmän matte på högstadiet. Så när jag väl satt med universitetsmatten så blev det så fruktansvärt svårt. Och obegripligt många gånger.

Tänk om jag då hade haft matematikvideo till hjälp. Vad mycket lättare allt hade varit.

Heja Folksam

2010-03-16T11:51:00.002+01:00

Äntligen nån som uppmärksammar etanolbilarnas hysteriska bränsleförbrukning. Så här säger Jan Snaar, miljöchef på Folksam i dagens pressmeddelande med anledning av Folksams årliga granskning av säkra och hållbara (?) bilar:

Det finns inget som motiverar tillverkarna att förbättra förbrukningen eftersom etanolbilen ändå är godkänd som miljöbil. Men det är inte miljövänligt att slösa med etanol även om det är ett förnyelsebart bränsle. Det är dags att ställa förbrukningskrav även på etanolbilar för att påverka utvecklingen.

Så självklart. Så känsligt. Så svårt, tydligen.

Effekt

2010-03-04T08:59:00.002+01:00

Jag slog ju till på en prenumeration på Effekt när jag var på julmarknad i december. I nya numret som damp ner på hallgolvet igår fanns ett fint erbjudande. Jag får ge bort ett gratis exemplar av nästa nummer av Effekt till en vän.

Eldsjälarna bakom tidningen har som mål att inspirera till förändring, till omställning till ett hållbart samhälle. För att kunna göra det behöver de nå ut till många. Därför gör de den här satsningen.

Men vem ska jag ge mitt gratisexemplar till? Vill du ha det? Eller känner du någon som skulle behöva läsa tidningen? Eller någon som vill läsa, men som kanske inte har råd att köpa tidningen?

Skriv en kommentar. Om det blir flera som svarar så lottar jag ut en vinnare.

Cykelvägar

2010-02-26T18:47:00.004+01:00

Förhoppningsvis är våren snart på intågande. Jag har inte använt cykeln sen i december och saknar den otroligt. Längtar efter torra fina vägar, utan snö, is och grus. Förhoppningsvis är det fler än mig som kan tänka sig att cykla till jobbet när vädret blir lite bättre. Men vad är det egentligen som avgör hur man väljer att ta sig till jobbet, i de fall det finns olika färdmedel att välja mellan? Och vad är det som avgör vilken väg man väljer om man väl valt cykeln som färdmedel?

Vi som jobbar med miljöfrågor och strävar efter ett hållbarare samhälle vill ofta "sälja in" cykeln till politiker och andra beslutsfattare med fina ord om klimatsmart, mindre utrymmeskrävande, miljövänligare och så vidare. Men det är ju inte alls de sakerna som avgör om den enskilda individen verkligen kommer att cykla. Det är lätt att tänka att det är tillgången på cykelbanor och eventuellt cykelparkeringsplatser som är den avgörande faktorn. Och om det är så så är det ju helt rätt att pumpa in en himla massa pengar i cykelvägar, långa fina sammanhängande stråk som är separerade från andra transportslag. Och har man bara gjort det så löser sig resten av sig själv.

Eller?

Jag började fundera lite på hur det är för mig. Och jag måste ärligt säga att cykelbanans kvalitet ligger väldigt långt ner på min prioriteringslista när jag väljer vilken väg jag tar när jag till exempel cyklar till jobbet. Saker som är viktigare för mig är till exempel hur många stoppljus jag riskerar att bli stående vid och sträckningens höjdskillnader. Till exempel så vill jag inte behöva "tappa höjd", alltså att det ska gå upp, ner och sen upp igen. Jag vill inte behöva kämpa mig upp till samma nivå två gånger. En annan aspekt som är viktig för mig är hur mycket bilar som kör utmed cykelvägen. Jag cyklar gärna en längre sträcka om jag i och med det kan slippa buller och avgaser från bilar. Likaså kan ett grönområde uppväga en del andra nackdelar, vilket gör att jag ibland väljer att cykla genom Slottsskogen, även om det är mycket backigare och därmed tar längre tid, än att köra utanför skogen.

Jag gissar att jag inte är ensam om att välja cykelväg utifrån sådana här irrationella kriterier, vilket så klart gör cykelplanering till en mycket mer komplex aktivitet än man först tänker sig.

Vilka aspekter är viktiga för dig när du väljer cykelväg?

Älskade vinter

2010-02-21T21:27:00.002+01:00

Jag kan inte låta bli att vara helt överväldigad av denna vinter vi välsignats med. På veckorna är det lite jobbigt. Att ta sig till dagis, över snövallar och genom kletigt grått modd. Men helgerna. Det är magiskt och inget annat än underbart.

På med skidorna, lite fika i ryggsäcken, barn i pulka, iväg till Slottsskogen.

De bilderna jag tagit idag, vilket huvudbry kommer inte de att ge oss om tio femton tjugo år. Var var vi på vintersemester det året? När barnen var sådär tre och sju år gamla?

Igår pulsade jag och stora flickan över halva stan för att komma till Skandinavium och Melodifestivalgenrepet. Vilket sårbart samhälle vi skapat oss. Snö, kyla. Mer behövs inte för att allt ska bli kaos.

Vad glad jag är att jag i min vardag inte är fullständigt beroende av spår och vägar.

Strax tillbaks på riktigt

2010-02-17T11:14:00.004+01:00

Är alltså hemma i Sverige igen.

Har ägnat dagarna sen jag kom hem till att umgås med barnen, sova (åh så ljuvligt!), jobba och leka med min nya leksak (jo, iPhone-viruset som sprids snabbare än vinterkräkssjukan har nu nått även mig).

Jag ligger sorgligt efter på bloggfronten. Hoppas snart kunna återkomma på allvar.

Singalong

2010-02-12T09:59:00.003+01:00

God morgon Sverige.

I Tokyo är arbetsveckan slut. Det har varit intressanta dagar men nu är jag nöjd. Imorgon åker jag hem. Det enda som återstår är kvällens besök till en karaokebar.

Tyvärr är våra japanska värdar upptagna med en annan mottagning så de kan inte följa med.

Tankar om klimatmärkning och Carbon Footprints

2010-02-11T15:05:00.002+01:00

Det regnar i Tokyo och är någon sorts allmän helgdag vilket innebär att vi blev utkastade från puben redan före klockan nio. Så nu sitter jag på hotellrummet och väntar på att det ska bli dags att gå och sova. Eftersom jag är här för att arbeta med en kommande internationell standard om Carbon Footprints of Products tänkte jag passa på att dela med mig lite av mina tankar på området. Så som jag tänker just nu.

Inledningsvis kan det vara bra att veta att min tolkning är att klimatmärkning och Carbon Footprints är två helt olika saker. Jag tänker att en klimatmärkning kan hjälpa oss konsumenter att välja en produkt som är något bättre för klimatet än en annan motsvarande produkt inom samma kategori. Någon oberoende organisation har satt upp ett antal kriterier eller kanske ett gränsvärde och de produkter som visar sig klara kraven kan bli märkta. Alltså, på samma sätt som Bra Miljöval och KRAV fungerar idag. Köper jag i framtiden en klimatmärkt bokhylla så skulle jag kunna känna mig säker på att denna oberoende organisation har satt upp något eller några relevanta kriterier för bokhyllors klimatpåverkan och att just denna har klarat dessa kriterier.

Men jag vet inte om bokhyllan i ett livscykelperspektiv ger upphov till 5, 50 eller 500 kg koldioxidekvivalenter.

Ett Carbon Footprint å andra sidan säger ingenting om att en viss produkt klarar några uppsatta kriterier. Egentligen säger det inte heller att en viss produkt är bättre än en annan, men det återkommer jag till lite senare. Vitsen med ett Carbon Footprint är att det kan ge en vägledning kring hur stora växthusgasutsläpp en viss produkt ger upphov till, i ett livscykelperspektiv. Om tillverkaren av min bokhylla genomfört en studie för att ta reda på vilket Carbon Footprint denna hylla har, så skulle jag kunna få veta om det handlar om 5, 50 eller 500 kg koldioxidekvivalenter. Ett väl utbyggt system med Carbon Footprints skulle alltså kunna hjälpa sådana som mig att hålla koll på sina koldioxidutsläpp. På ett ungefär.

Kanske väljer jag att inte köpa bokhyllan om "fotavtrycket" är 500 kg.

Problemet är att vid framtagande av ett Carbon Footprint är det ingen utomstående inblandad, så vi konsumenter är i det fallet helt i händerna på industrin och deras vilja att vara ärliga och ge oss rätt uppgifter. Och alla som någon gång stött på en livscykelanalys kan intyga att svaret på analysen många gånger blir "det beror på". Resultatet är helt enkelt beroende av vilka olika avgränsningar i tid och rum som gjorts och vilka scenarios som ligger bakom vad gäller användnings- och avfallsfaserna, bland annat. Detta innebär att ett Carbon Footprint för en och samma bokhylla skulle kunna bli både 5, 50 eller 500 kg beroende på hur det görs. Och det innebär i sin tur att en hylla med "50 kg" som står bredvid en med "5 kg" inte nödvändigtvis behöver vara sämre, bara att man räknat på ett annat sätt. Med ett sådant system tappar det här med Carbon Footprints hela sitt existensberättigande enligt mig. Om det nu ändå ska finnas siffror för produkterna så måste det ju vara för att de ska kunna hjälpa mig att göra något klokare val, jag vill kunna köpa den med "5 kg" med gott samvete. Jag vill kunna jämföra motsvarande produkter med varandra.

Det logiska för att komma tillrätta med detta är att på något sätt bestämma att alla som gör Carbon Footprints för bokhyllor gör på samma sätt; att de använder samma avgränsningar i tid och rum och samma scenarios för användnings- och avfallsfaserna osv. Detta skulle man lätt kunna lösa genom att bestämma att alla Carbon Footprints beräknas med hjälp av en uppsättning regler eller riktlinjer som branschen gemensamt bestämmer för just deras produktkategori.

Med ett sådant system ser jag att det kan finnas ett existensberättigande för Carbon Footprints, men frågan är om vi hamnar där till slut. Mycket arbete återstår. Självklart behövs det också att alla de företag som idag är pådrivande för Carbon Footprints känner att konsumenterna ställer höga krav på en kommande standard. Att det till exempel ska vara möjligt att jämföra olika Carbon Footprints med varandra. Och att det ska vara lätt att förstå vad som ligger bakom de olika beräkningarna; vilken sorts el som använts kan till exempel vara relevant, då ett sätt att minska en produkts Carbon Footprint kan vara att gå över till kärnkraftsel.

Det finns, utöver det jag skrivit ovan, en massa generell kritik mot klimatmärkningar och Carbon Footprints. En av de vanligaste är att enfrågemärkningar är allmänt dåligt, för att risken finns att ensidig fokusering på till exempel klimat gör att företagen optimerar sina produkter för att minska klimatpåverkan men istället försämrar på något annat miljöområde. Den risken finns helt klart. Jag tror dock att det kan vara så att klimatfrågan kan vara en ingång till hållbarhetsfrågorna för många som tidigare inte varit så intresserade. Om man sätter sig in i klimatfrågan så inser man snabbt att allt hänger ihop, att vi måste minska konsumtionen generellt och att det finns en massa andra miljöproblem som också är viktiga. Då kanske man kan hålla koll på sådana suboptimeringar.

Kommentera gärna detta, för jag är mycket nyfiken på att läsa vad ni tycker om klimatmärkningar och Carbon Footprints.

Halvtid

2010-02-08T15:48:00.002+01:00

Imorgon bitti åker maken hem och jag stannar några dagar till för att jobba. Känns sorgligt att han ska åka, vi har haft några fantastiskt roliga och innehållsrika dagar. Vi avslutade ikväll med att åka 200 meter upp i luften och titta på utsikten från Tokyo Metropolitan Government Building. Maffigt!

Imorse var jag nära himlen. Sushihimlen. Var på fiskmarknaden och när man är där ska man passa på att äta sushi hade vi hört. Stod ute och köade i två timmar för att sen betala 350 kronor för tolv bitar. Vissa bitar var så ljuvligt goda att det omöjligt kan beskrivas. Det hela var en mycket speciell upplevelse. Det fanns 12 sittplatser och man satt på en lång rad vid disken och såg de tre kockarna göra i ordning bitarna som las en och en framför en. Inga tallrikar och sånt tjafs här inte.

Nu är det sovdags. Hittills har det varit si och så med sömnen kan man lugnt säga. Jag hoppas innerligt att jag ska kunna sova inatt, är riktigt trött på att ligga och snurra runt i sängen halva natten.

Sayonara!

Det blir inte alltid som man tänkt sig (igen)

2010-02-04T19:40:00.004+01:00

Vi skulle egentligen varit framme i Tokyo typ alldeles strax. Men flygbolagen (och vädret kanske) ville annorlunda. Så vi har tillbringat dagen med att dricka ohemula mängder öl och vin på Frankfurts flygplats. Inte riktigt vad vi tänkt oss. Men det funkar ju. Tydligen. Eller så.

Om allt går som det ska landar vi i Tokyo kl 16 fredag lokal tid.

Snälla, håll en massa tummar för oss.

/Koldioxidexperiment och Muxboy

Eco i Tokyo?

2010-02-03T16:41:00.001+01:00

Är lite osäker på hur jag kommer att reagera när jag kommer till Tokyo. Kommer konsumtionsdjävulen att drabba mig med följd att jag shoppar loss som en galen i elektronikkvarter, Hello-Kittyvaruhus och fiskmarknader? Eller kommer jag att tycka att det är motbjudande med all slit-och-släng och onödiga prylar av plast och inte kunna handla någonting alls?

Har försökt kolla upp möjligheterna att handla miljövänligt och har hittills hittat nån hampa-affär, lite matställen med organic inriktning och så såklart en hel del loppmarknader och vintage shopping.

Men det roligaste av allt var att jag hittade "Tokyo Free Guide" som precis som namnet säger tillhandahåller gratis guider i Tokyo. Vi slängde iväg en intresseanmälan trots den extremt korta framförhållningen (de ville egentligen att man skulle anmäla intresse 2-3 veckor i förväg...) och fick idag besked om att vi ska få bli guidade av Atsushi på söndag.

Atsushi gillar traditionell svensk musik. Undrar vad det är för nåt?

Tänk om

2010-02-03T14:25:00.000+01:00

Såg ett citat av moderaternas partisekreterare Per Schlingmann:

Vi närmar oss slutet på en mandatperiod som har varit väldigt tuff. Vi har haft en mycket allvarlig global finanskris att hantera och vi har genomfört politiska beslut som är långsiktigt ansvarstagande, men som kanske inte alltid belönas kortsiktigt.

Tänk om det istället hade stått:

Vi närmar oss slutet på en mandatperiod som har varit väldigt tuff. Vi har haft en mycket allvarlig global klimatkris att hantera och vi har genomfört politiska beslut som är långsiktigt ansvarstagande, men som kanske inte alltid belönas kortsiktigt.

Varför inte?

Daglig dos av cykelhumor

2010-02-03T09:19:00.002+01:00

Upptäckte precis en sida som lägger ut en seriestrip varje dag. På cykeltema.

Kan det bli bättre? Kan det bli nördigare?

Äntligen besked

2010-01-30T10:12:00.000+01:00

Har levt i jobbig ovisshet nån månad eller så. En uppdragsgivare ville att jag skulle planera för att åka till Japan men kunde inte ge något definitivt besked om resan skulle bli av eller inte. Så jag bokade resa och boende direkt efter julhelgerna och har förberett mig lite lagom på den uppgift som skulle vänta. Och så satte jag igång att vänta på besked.

Då resan var bokad till torsdag nästa vecka och jag fortfarande i onsdags inte fått besked så började det kännas lite jobbigt. Det är ju en massa praktiska (och känslomässiga) saker som hänger på om en sån resa blir av eller inte, både på jobbet och hemma. Så i torsdags så "dängde jag näven i bordet" och fick till ett möte fredag eftermiddag. Och fick veta att jag ska åka.

Ett förlösande besked.

Firade med att gå tidigt från jobbet, hämta barnen och ta med hela familjen på After Work inne i stan med kollegorna och en massa annat folk. Trevligt.

Kakor

2010-01-28T20:57:00.003+01:00

Hittade en rulle pepparkaksdeg i kylskåpet, kvarglömd sen i julas. Dessutom hade vi lite mandelmassa i en burk som blivit kvar sen maken gjorde semlor häromveckan.

En liten klocka satte igång att ringa. Var det inte så att Johan på Ekotänk tipsade om några pepparkakssnurror före jul... Jovisst var det så.

Satte igång ett bak med döttrarna, trots att jag är usel på att baka med barnen. Belöningen kom dock när vi senare kunde duka upp en smarrig kvällsfika.

Väldigt goda kakor.

Ljuset, åh ljuset

2010-01-25T20:42:00.002+01:00

Idag när jag gick hem från jobbet, i och för sig lite tidigare än vanligt, så var det fortfarande ljust.

Detta ljus som är så livgivande, så värmande, så hoppfullt.

Vem behöver något annat för att må bra?

Föreningsliv

2010-01-22T22:48:00.004+01:00

Att engagera sig i föreningar är kul. Man får privilegiet att lära känna en massa roliga människor och lära sig en massa saker om samhället, sig själv och andra. Bland annat.

Jag avslutade denna arbetsvecka med en träff med Sveriges kanske minsta miljöförening (sju betalande 2009). Vi fick besök av Yimby Göteborg som berättade om vad de håller på med och sen pratade vi en stund om stadsplanering och hållbar samhällsutveckling. Vi hann även prata helt kort om olika organisationsformer och vad vi ska ha vår lilla förening till. Jag vill ha den till att mysa, alltså få träffa likasinnade och bara prata och få ny energi. Men det kan finnas andra syften också.

Från det mötet stack jag direkt till ett med Sveriges största miljöorganisation. Där är frågeställningarna helt andra, men den personliga vinningen finns där också. Jag får ha roligt, träffa trevliga människor, utmana mig själv och mina tankar, få nya insikter och kunskaper.

Ett liv utan föreningsengagemang blir fattigt och tråkigt.

Frågan är bara om det går att effektivisera. Var hittar jag största möjliga miljönytta till största möjliga nöje? Är det det som är målet? Eller ska jag nöja mig med att ha kul och strunta i miljönyttan?

Jag har i alla fall att se fram emot en hel helg med föreningsengagemang.

Ska bli kul. Men jag kommer inte att rädda världen.

Flitens lampa lyser

2010-01-20T23:49:00.002+01:00

Alltså jag vet inte vad den där ingefäran gör med mig. Förutom att lindra förkylningen så ger den alldeles uppenbart någon slags superkrafter.

På vinden har jag en symaskin som bara kan sy raksöm och i klädkammaren en stor påse med kläder och annat som behöver lagas och fixas. Ikväll av alla kvällar ingick dessa nån sorts symbios. Allt som kunde lagas med hjälp av raksöm är nu åtgärdat. Gött.

Dessutom har jag skajpat en dryg timme med en vän i norr och då kunde jag samtidigt passa på att laga ett gäng strumpor som fått små irriterande hål på sig.

Väldigt väl utnyttjad tid!

Ingefärachock

2010-01-20T21:05:00.002+01:00

Så smög sig då en vinterförkylning på mig till slut. Har gått och väntat på den i många månader nu.

Det finns en bra sak med förkylning och det är att det då blir tillåtet att äta snuskiga mängder kanderad ingefära. Köpte en påse i hälsokostaffären för nåt år sen, mest av en tillfällighet. Chockades först av styrkan men kunde ändå inte sluta äta. Kraftigt beroendeframkallande alltså. Det har blivit många påsar sen dess. Det visade sig vara en supermedicin mot förkylning. Det känns som att symptomen lindras och att ingefäran hindrar att förkylningen bryter ut på riktigt.

För att variera mig gjorde jag ikväll en kopp te med honung och färsk ingefära. Barnen sov, maken stack iväg på konsert så jag fick ha Markus Krunegård helt för mig själv.

F-n vad gött!

Nu vet jag!

2010-01-18T22:57:00.000+01:00

För ett tag sen så grubblade jag över vad det ska bli av 2010.

Efter en grym konsert, en bra start på arbetsåret förra veckan, en fantastisk helg med min goa familj och härliga vänner så vet jag nu vad jag som ska bli årets projekt.

Jag ska ha kul. Och jag ska må bra.

Så får det bli.

Idag fyller jag 36 och imorgon ska jag och maken gå på P3 Guld.

Så här bra har inte januari varit på många år.

Politikerna eller väljarna

2010-01-18T21:14:00.003+01:00

Jonas skrev en kommentar på mitt förra inlägg. Han tycker att det är för mycket snack om politiskt mod och att det istället är väljarna som ska gå före och kräva färre p-platser och sämre reseavdrag.

Visst kan det vara så att om inga väljare talar om att de kommer att stödja de tuffa förändringar som kommer att krävas så kommer inga politiker att genomföra dem. Och därmed riskera att inte bli omvald.

Men det kan också vara så att väljarna accepterar mycket mer än politikerna tror. Det finns två aktuella exempel på detta. Det ena är såklart trängselavgiftsförsöket i Stockholm som i förväg målades ut i media som helt dödfött men som snabbt visade sig fungera hur bra som helst och alla negativa ord byttes snabbt mot hurrarop. Det andra jag tänker på är rökförbudet på krogar och caféer. I förväg var det inte många som trodde att det skulle bli bra, men efter bara någon vecka var succén ett faktum och idag är det väl ingen som vill ha tillbaka det gamla.

En annan sak som talar för att politikerna måste våga är att jag faktiskt tror att politiker generellt är lite mer insatt i klimatfrågan än Svensson på gatan. Kanske har jag helt fel. Kanske är det endast en önskedröm.

I fredags var det lite klimatsnack hos Skavlan. En rådgivare till Obama var där och berättade om hur han arbetat med att plocka ut en massa politiker till såväl Arktis som Antarktis och att de kommit hem med en massa ny kunskap och insikter. Jag vill gärna tro att även våra politiker har möjlighet att samla på sig sådana insikter från duktiga forskare och tjänstemän. I anslutning till intervjun i Skavlan var det en reporter som var ute på stan och frågade ut folk på gatan om klimatförändringarna. Och jag ville bara gråta. Av tio personer var det kanske en som överhuvudtaget hade koll.

Det är faktiskt så hopplöst läge att det fortfarande 2010 i vårt land går omkring väldigt många människor som tycker att det är bra med växthuseffekten för då får vi det varmt och skönt. Typ.

Och det är väl därför jag hoppas på det politiska modet. För vi har inte tid att vänta på att alla dessa människor ska fatta allvaret och sen som genom ett trollslag kräva färre p-platser och tuffare regler för reseavdrag.

Rå och fuktig luft

2010-01-14T21:09:00.002+01:00

Sitter på tåget på väg hem från Linköping. Har varit på Transportforum några dagar. Den årliga branschfesten för alla som jobbar med "väg och trafik" (som Maria Möller uttryckte det på festen igår).

En hel del intressanta föredrag, en del sövande tråkiga och något provocerande. Den största behållningen är nog alla människor jag träffat, några bara som allra hastigast i toakön, andra över en bit mat. Både kollegor/konkurrenter, uppdragsgivare, samarbetspartners och helt vanliga vänner. Skoj.

Den här dagen har jag fått ägna helt och hållet åt min favoritfråga; styrmedel!

Så här är det.

Alla vet vilka åtgärder som krävs för att minska transportsektorns klimatpåverkan, (till exempel att färre tar bilen till jobbet). Vi vet även hyfsat väl vilka styrmedel som skulle behöva införas för att detta ska ske (svårare att parkera, tuffare regler för reseavdrag). Och idag var enigheten total om att hindret stavas politiskt mod, något jag skrivit om tidigare.

Karin Svensson-Smith var med i samma session som mig idag och om hon skulle bli infrastrukturminister i september då skulle jag nog gråta av glädje. För så mycket mod och klokhet som det finns där, det är svårt att hitta nån annanstans.

Vädret i Östergötland har varit rått och fuktigt, något som SJ tydligen har svårt att bemästra. Vi har åkt buss och blivit bjudna på mat i Katrineholm. Nu flyter det ändå på bra, så det finns hopp om att komma hem detta dygn.

Håll andan

2010-01-12T15:08:00.002+01:00

Det är kallt och klart väder i Göteborg. Dessutom är alla tillbaka på jobbet efter den sköna julledigheten.

Det innebär mycket transporter. Av människor och saker.

Vilket i sin tur innebär att luften inte är särskilt hälsosam. Vi överskrider just nu miljökvalitetsnormen med råge.

Inversion. Detta åttiotalsord. Jag önskar att vi skulle slippa använda det på tiotalet.

Stort tack till alla bilister som gör min och mina barns livsmiljö hälsovådlig.

Testar att sälja gammal kurslitteratur

2010-01-10T22:16:00.003+01:00

Har ju försökt använda det långa härliga jullovet till att rensa lite i röran. Jag har alltid varit en samlare av stora mått. Det har varit viktigt för mig att äga saker (till exempel kursböcker) och att sedan göra mig av med det har varit i princip uteslutet. Den här separationsångesten kan man spåra direkt tillbaka till min barndom som präglades av att familjen separerades och det finns massor av historier om hur jag gråtit floder över utkastade julgranar eller bilar och pianon som skulle säljas.

Men nu håller nog nånting på att hända med mig. Kanske håller jag på att bli vuxen. Kanske är jag numera så trygg i livet och i mig själv att jag inte behöver alla de här sakerna för att känna trygghet. Det är inte längre en omöjlighet att kasta, sälja, skänka bort. Ibland kan det till och med vara skönt.

Så när jag häromdagen rensade i en av bokhyllorna så tittade jag på min gamla kurslitteratur som jag inte öppnat sen jag slutade plugga. Och varför tro att jag kommer att öppna dem inom de kommande fem åren? Nä, ut med dem!

Ikväll har jag lagt ut en hel del av dem till försäljning på stubok.net. Jag har väl inte så stora förhoppningar om att få napp, men om nån nu är intresserad så är det ju bättre att de kan få köpa dem billigt än att de går direkt i pappersåtervinningen.

Priset vi får betala

2010-01-10T00:08:00.000+01:00

Gick till återvinningsstationen idag med en påse pappersförpackningar.

Återvinningsstationer är den bittra frukten av vårt konsumtionssamhälle. Ingen vill bo vid dem, men alla vill ha nära till en så att det enkelt går att göra sig av med sina förpackningar. Alla som klagar på att de antingen står för nära eller för långt bort, undrar om de reflekterar över varför de måste finnas? Att vi själva satt oss i denna situation genom galen konsumtion.

Min närmaste återvinningsstation var i alla fall proppfull idag, så det var bara att bära vidare på min lilla påse, till nästa station. För sån är ju jag, jag vill göra rätt. Men hur många andra skulle inte struntat i allt och slängt förpackningarna i det blandade avfallet istället?

Det ska vara enkelt att handla på det sätt som är bäst för miljön.

Fulla återvinningsstationer är usel reklam för en hållbarare livsstil.

Lite kär

2010-01-09T15:43:00.000+01:00

En av de saker jag avstod från förra året var att köpa skivor och gå på konsert. Ny musik går ju tack och lov att lyssna på ändå, men konsertupplevelsen har jag saknat. Hur mycket jag saknat den insåg jag inte förrän igår då jag, maken och några vänner var och såg Friska Viljor. Livemusik är något mycket speciellt när allt stämmer. Det ger en kick som jag hoppas på varje gång jag går på konsert.

Igår var det precis så bra. Allt stämde. Det svängde enormt och jag bara njöt.

En grym upplevelse och risken finns att vi redan upplevt årets konsert.

Höghastighetståg

2010-01-07T22:38:00.000+01:00

DN publicerar idag en debattartikel med rubriken "Dumdristigt av politikerna verka för höghastighetståg" av Per Kågeson. Den rekommenderas varmt.

Jag har själv inte läst den statliga utredning om utbyggnad av hastighetståg som gjorts och som debattartikeln ifrågasätter så jag kan inte kommentera några detaljer.

Kågeson sätter i alla fall fingret på några viktiga principiella frågor. Bland annat vad egentligen syftet med en höghastighetsutbyggnad i Sverige skulle vara. Detta verkar vara högst oklart och en gissning är att det nog varierar beroende på vem man frågar. Om man inte vet vilka problem man vill lösa är det rätt svårt att överhuvudtaget diskutera om en utbyggnad är bra eller dålig. De tänkbara motiv som Kågeson lyfter är att lösa kapacitetsbrist, möjliggöra kortare restider, minska koldioxidutsläppen eller att möjliggöra regionförstoring. Jag har dock personligen svårt att förstå på vilket sätt kapacitetsbrist och kortare restider egentligen inte också är ett uttryck för önskan om regionförstoring.

Så då har vi alltså två möjliga anledningar att bygga för höghastighetståg i Sverige. Möjliggöra större arbetsmarknadsregioner och minska koldioxidutsläppen.

När det gäller att minska koldioxidutsläppen är min uppfattning att det går att göra både billigare och enklare genom andra åtgärder, till exempel kraftigt höjd koldioxidskatt och förändrade regler för reseavdrag.

Ett annat sätt att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn är att helt enkelt frångå denna eviga strävan efter regionförstoring. Kanske är det inte den typen av samhälle vi ska ha i en "low carbon future"?* Den dagen den billiga olja som idag smörjer samhället tar slut kommer vi att behöva ifrågasätta alla våra normer. Kanske ska vi bygga små hållbara samhällen som inte bygger på så vansinnigt mycket transporterande av varor och tjänster?

Men den diskussionen, om vilket samhälle vi vill ha i framtiden, den passar liksom inte in någonstans.

Till vidare behåller jag i alla fall min skeptiska inställning till höghastighetståg.

*Lågkolsframtid - det går ju bara inte att säga.

Bara timmar kvar

2010-01-07T00:08:00.001+01:00

Den sköna julledigheten går obarmhärtigt mot sitt slut. Är egentligen ledig imorgon också, men har av nån outgrundlig anledning tackat ja till att delta i ett telefonmöte imorgon förmiddag. Så nu sitter jag här och försöker kicka igång hjärnan, påminna mig om vad jag behöver kunna kommentera imorgon.

Det går sådär.

Pulka

2010-01-06T14:00:00.002+01:00

Äntligen blev det lite snö!

Det har varit kallt hela jullovet men ingen snö att åka pulka i eller bygga snögubbar av. Men nu, i lovets slutskede, kom dessa efterlängtade flingor. Jag och lilla dottern gav oss av till pulkabacken direkt efter frukosten. Upp och ner för de halkiga backarna.

Så här ska det vara!

Säsongsguide

2010-01-05T23:53:00.002+01:00

GPs lördagsbilaga Två Dagar hade i lördags den goda smaken att ge oss en guide över vilka grönsaker som är i säsong olika månader.

Jag rev såklart ut sidorna och ska sätta upp dem på nåt strategiskt ställe i köket, men nu hittade jag även en elektronisk version här.

2010

2010-01-05T23:29:00.005+01:00

Ett nytt år. Ett oskrivet blad. Har ingen som helst aning om vad jag ska göra av alla dessa dagar.

Jag har de barn jag ska ha, jag är gift med den man jag ska ha, jag bor där jag ska bo och jag har det jobb jag ska ha.

Förra året satte jag igång Koldioxidexperimentet vid årsskiftet så då var det årets stora projekt. Det har varit roligt. Att fundera över min klimatpåverkan, vad som går att minska, vad som är svårt. Att blogga var också nytt för mig och något jag gillat. Jag har bestämt mig för att fortsätta blogga trots att året med experimentet är avslutat.

Men vad ska jag mer göra av detta år?

Gå i terapi, bli politiker, gå med i Facebook, bli vegan, sätta mig in i mitt pensionssparande, engagera mig i Omställning Sverige, börja paddla havskajak, prova vin, lära mig spela piano?

Alla dessa möjligheter! Det är både skrämmande och spännande.

Reflektion

2010-01-05T21:45:00.002+01:00

Igår när jag och vännerna gick omkring bland de begagnade kläderna i några av Göteborgs alla second handaffärer var det framför allt en sak som slog oss.

Varför produceras det överhuvudtaget nya kläder?

Det kan i alla fall inte vara för att det behövs.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

2010-01-04T20:03:00.004+01:00

Maken och stora flickan har åkt iväg på några dagars skidresa och då var planen att jag skulle ägna ett par kvällar åt att summera mina utsläpp under förra året. Nu inser jag dock att han tog med den dator där jag har samlat alla mina beräkningar och beräkningsunderlag... Så gick det med det.

Och idag hade jag en lyxig eftermiddag ihop med några vänner. Vi försöker ses nån gång varje år för en "ekoshoppingrunda" och det är alltid lite pyssel att få ihop ett tillfälle som passar med alla jobb och familjer. Idag började vi med lunch på Solrosen och plöjde sen en massa second hand- och vintageaffärer i Haga/Linnéstan. På önskelistan fanns bland annat en kofta, en väska och ett par stövlar. Men det ville sig inte. Jag är så usel på att handla, kom hem tomhänt. Så gick det med det.

Mellandagslugn

2009-12-27T15:45:00.002+01:00

Nu är det som allra bäst.

Julen är avklarad. Har träffat en massa familjemedlemmar som vi inte träffar så ofta, vi har ätit gott, gett och fått uppskattade julklappar och nu landat hemma i lägenheten. Idag har barnen lekt medan vi röjt några av lägenhetens svarta hål; ovanpå byrån i hallen och klädkammaren.

Strax ska vi gå bort till Högsbo och mata grisarna. Kommande dagar ser jag fram emot att träffa vänner, fortsätta äta gott, dricka gott. Njuta av tillvaron och summera året.

Varje dag ett blankt blad.

Julefrid

2009-12-23T14:22:00.002+01:00

Om en liten stund packar vi iväg oss själva, alla julklappar och allt julgodis (vår lott att ta med till julknytisen) med spårvagnen och Kinnekulletåget för några dagars julfirande med släkten.

Jag har varit ovanligt lugn i år. Lagom många julklappar att handla, lagom mycket godsaker att laga, lagom höga städambitioner.

Var inne på Reagera igår och köpte ett par julklapps-duschhanddukar och "råkade" komma ut med en julklapp till mig själv... En jacka av hampa. Perfekt. Behövde verkligen en ny vinterjacka, så det var verkligen ett lyckokast.

Nu kan julen komma.

Allt är förberett.

GOD JUL alla läsare.

Livet går vidare

2009-12-19T12:59:00.003+01:00

Precis som jag misstänkt och anat hela hösten slutade Köpenhamnsmötet med ett jaså. Aldrig förr har väl uttrycket "Mycket väsen för ingenting" passat bättre.

Men som en klok människa sa, det är bara att bryta ihop och komma igen. Det finns massor att göra även utan ett bra globalt avtal. Alla individer kan ta sitt eget ansvar så långt det är möjligt, EU kan göra massor, svenska regeringen kan göra väldigt mycket.

Minusgrader i Göteborg. Medan maken och barnen bakade lussekatter passade jag på att frosta av frysen. Det var verkligen välbehövligt. Vardagsbestyr som terapi.

Det här med jämställdheten

2009-12-15T22:47:00.000+01:00

Läste "Skriet från kärnfamiljen" i helgen, på resan till och från Skåne. Har följt bloggen ett tag så det var mycket i boken som kändes igen.

Jag är lyckligt lottad och har en man som "är med på tåget"; han lagar i princip alla familjens middagar, han fixar matsäck till barnens utflykter, tvättar och köper nya kläder till barnen när det behövs, osv osv. Jag har alltid tagit detta för givet och blev nog lite chockad över att situationen i många familjer är så dålig som den är. Enligt författarna finns det några grundläggande ingredienser som kan underlätta ett jämställt liv. En av dem är att man delar på föräldraledigheten när barnen är små och en annan är att bo i lägenhet. Ett stort hus riskerar tydligen att vara en jämställdhetsfälla, något jag inte riktigt tänkt på på det sättet tidigare. Men direkt jag läste det kändes det helt självklart. Hur många familjer har jag inte sett där frun står i köket och sköter markservicen omgiven av barnen medan mannen håller på med något "projekt" som det finns ett slut på och som dessutom inhöstar omgivningens beröm?

Förutom att det är klimatsmart att bo i lägenhet är det alltså bra för jämställdheten.

Men, vad jag egentligen tänkte komma till med det här inlägget är att jag är så skrämmande dålig på att göra de traditionellt manliga göromålen. Eftersom detta tas upp i boken är jag uppenbarligen inte ensam om detta. Männen är överlag bättre än kvinnor på att bryta ny mark.

Nu lever jag ett liv där de typiskt manliga uppgifterna är väldigt få; ingen bil som ska tas omhand, ingen uppfart som ska skottas och väldigt få renoveringsprojekt. Så mina möjligheter att träna på sånt här är ganska sällsynta. Och när de väl dyker upp så fegar jag ändå ur. Så uselt. Idag var det dags att byta till vinterdäck på min cykel. Min snälla man löser såklart det åt mig medan jag sitter här och skäms. Smög ut och gjorde ett trevande försök att hjälpa till, men mitt självförtroende för alla praktiska aktiviteter av det där slaget är verkligen i botten. Och han är så himla bra på det, så varför ska jag...

Jag måste verkligen skärpa mig. För döttrarnas skull. Och min egen.

Information overload

2009-12-15T16:56:00.003+01:00

Jag skulle lätt kunna ägna hela dagarna åt att läsa rapporter och nyhetsbrev från Köpenhamn. Otroligt vilka mängder information som produceras.

Det är inte bara det att det är tidsmässigt svårt att hinna ta in allt, det leder även till viss schizofreni då de optimistiska rapporterna varvas med de pessimistiska. Ena sekunden positiv. Andra sekunden negativ.

Mitt känslomässiga inre hinner inte med. Än mindre min hjärna.

Köpenhamn

2009-12-13T14:35:00.003+01:00

Är precis hemkommen från Köpenhamn. Trött och mör i kroppen efter många timmar i demonstrationståget igår.

Jag är väldigt glad att jag var där. För att visa världen att det här är en viktig fråga. Kanske var känslan bitvis lite avslagen, uppgiven. Berodde det på bristen på positiva besked inifrån förhandlingarna? Eller hade det med vädret att göra? Det är liksom svårt att uppbåda karnevalsfeeling i Lundhagskängor, ful mössa och en stor, tung jacka...

I den delen av tåget där jag gick var det i alla fall väldigt stilla och fredligt. Hade det inte varit för sms-rapporter från Sverige hade vi inte ens förstått att polisen gått in och tagit folk. Det är fortfarande ett mysterium för mig vad som egentligen hände. Uppgifterna verkar gå isär.

Morotsmaffia

2009-12-10T22:35:00.000+01:00

Läste idag om en ny spännande rörelse som tagit fäste i Finland, Tyskland och USA. Kanske finns nåt liknande i Sverige men jag har då inte hört talas om det i så fall.

Det handlar om en miljömobb som jobbar med positivt konsumentmaktsutövande.

Metoden är att belöna företag som gör något bra istället för att bojkotta de dåliga. En aktion arrangerad av en morotsmaffia kan leda till att flera hundra personer dyker upp för att handla eller äta i en butik eller restaurang som har valt att investera i miljöförbättrande åtgärder. Det kan handla om att byta ut butikens belysningssystem mot ett mer energisnålt, täcka över kylar och frysar för att minska energiförbrukningen eller ersätta en vara i sortimentet med ett ekologiskt alternativ.

Man skapar genom detta en vinna-vinna-situation. Konsumenterna, som ändå ska handla, gör det som vanligt men denna gång genom att hjälpa till exempel sin lokala mataffär att bli grönare. Samtidigt får ett företag som satsat "grönt" möjlighet att öka sin omsättning, tjäna mer pengar som kan investeras i ytterligare gröna åtgärder och dessutom stärka sitt varumärke.

Kul grej.

Fredspriset

2009-12-10T21:33:00.002+01:00

Så har han då varit här och hämtat sitt pris, den käre Barack. Som så många andra är jag kluven till att priset gick till honom. Det hade kanske varit schysstare mot honom att vänta tills han verkligen åstadkommit något.

Å andra sidan så var det ingen som gnällde när priset gick till Al Gore och IPCC häromåret. Och vad har de åstadkommit?

Mållös

2009-12-09T00:10:00.000+01:00

Försökte gå och lägga mig att sova efter att ha tittat på programmet. Men det var ju dömt att misslyckas. Såklart.

För visst blev jag både arg och upprörd. Men även ganska uppgiven. Att höra ledande politiker, främst Hallengren och Carlgren, ha mage att så öppet avfärda landets bästa transportforskare och representanter från den statliga myndighet som varje dag funderar över hur vi ska nå transportsektorns miljömål var deprimerande. "Jag delar inte deras uppfattning".

Ursäkta, men den uppfattning du har då, vad baserar du den på?

Programmet gav en mycket bra genomgång av problematiken med bilismens miljöproblem. Ändå var det flera aspekter som inte alls kom upp; buller, den otrygga stadsmiljö bilarna ger upphov till, utsläpp av andra lokala luftföroreningar och att bilarna tar upp oproportionerligt stor plats i våra städer för att nämna några. Situationen är alltså ännu värre än vad programmet visar. Och dessa aspekter struntar Andreas Carlgren totalt i.

Många tankar virvlar förbi. Som det här med Carlgrens totala omsvängning. Efter att hela sitt politiska liv i princip kämpat mot bilar och vägar så har han de senaste två åren verkligen gjort en resa och det är inte utan att jag undrar hur han mår egentligen. Vad gör det med en människa att så totalt bryta mot sina värderingar och vad är det som får en att göra det?

Tror han verkligen själv på det han säger? Som till exempel att Förbifart Stockholm (som ska stå klar år 2020) byggs för en tid när bilarna som kommer att rulla på den vägen drivs med el och biobränslen. Vad har han för belägg för det? Han har inte stöd hos Vägverket. Inte hos transportforskarna. Inte ens hos branschen som säger att fortfarande 2030 kommer elbilarna bara att stå för 5-10% av flottan och att vi absolut kommer att ha kvar bensin- och dieselbilar då. Och även om vi skulle få ett stort genomslag för elbilar och elhybrider så är vi långt ifrån att kunna kalla dessa klimatneutrala så länge Europas elförsörjning vilar på kolets axlar (vilket vi ju kan tacka Vattenfall för).

Ändå vidhåller Andreas Carlgren att "Det är bra om trafiken ökar, den måste öka".

Det är pinsamt, sorgligt och inget annat än en skandal.

Ovanpå denna övertro på att vi snart har en fossilfri fordonsflotta som löser alla våra problem lägger vi så ett paket på 200 miljarder kronor i infrastrukturinvesteringar. Dina och mina skattepengar kära vänner. Som skulle kunnat gå till skola, vård, kollektivtrafik eller så mycket cykelbanor att vi kunnat tapetsera hela landet med dem. Nä, istället öronmärks pengarna för vägar och konsekvensbedömningen säger att koldioxidutsläppen efter genomförd plan kommer att minska med en promille. En promille! Skandalöst dåligt. Dessutom visar det sig i nästa sekund vara en grov överskattning då bedömningen bygger på införandet av en mängd styrmedel som sittande regering redan slängt i papperskorgen. Så istället för att få en promilles minskning kommer vi att få en rejäl ökning av koldioxidutsläppen från transportsektorn.

Hur är det tänkt att vi ska klara våra miljömål? Är det någon som tänkt överhuvudtaget?

Vår regering har i mina ögon tappat allt existensberättigande. De är ett jävla skämt och det är så fruktansvärt pinsamt att vi är ordförandeland i EU just nu och att statsministern och miljöministern åker runt och skryter om hur bra vi är i Sverige.

Uppdrag granskning om bilarna

2009-12-08T20:47:00.003+01:00

Jag är nog den enda i Sverige som ännu inte sett förra veckans omtalade Uppdrag granskning om bilarnas miljöpåverkan. Nu är det dags. Jag gissar att jag kommer att bli fruktansvärt arg och upprörd.

Andas.

Skäms!

2009-12-08T18:44:00.002+01:00

Det verkar som att det pågår ett fulspel i förhandlingarna i Köpenhamn. De rika utnyttjar sin styrka för att kapa åt sig fördelar på de fattigare ländernas bekostnad.

Att de inte skäms!

Jag skäms.

Det är helt enkelt pinsamt att vara medborgare i ett rikt land idag. Det skulle behövas en Pippi Långstrump i Köpenhamn, någon med lite moral, någon som kan säga ifrån och påminna alla förhandlare från de rika länderna att den som är stark också måste vara snäll.

Jag börjar mer och mer tro att det behövs en helt ny organisation för att få bukt med klimatproblemet.

Kilometerskatt istället för registreringsskatt

2009-12-07T21:00:00.000+01:00

I Nederländerna är de nu på väg att införa ett nytt styrmedel för att minska miljöbelastningen från vägtransportsektorn. De planerar att ersätta den traditionella registreringsskatten med kilometerskatt. Det här innebär att bilisterna kommer att beskattas när de använder bilen istället för att själva innehavet beskattas.

Förutom registreringsskatten kommer den nya skatten även att ersätta vägskatten. Och de allra flesta bilister kommer att tjäna på det nya systemet.

Ju mindre utsläpp bilen ger upphov till desto mindre får man betala, en utformning som har möjlighet att snabbt styra landets fordonsflotta till renare och energieffektivare fordon. Beräkningar visar att den totala körsträckan i landet kan reduceras med 15 procent och att antalet trafikstockningar kommer att halveras. Kollektivtrafikanvändandet förväntas öka och antalet trafikdöda minskas.

Koldioxid- och partikelutsläppen kommer att reduceras med mer än tio procent.

Tio procent.

Det är otroligt mycket. Det finns inte så många andra styrmedel som kommer i närheten av det.

När följer Sverige efter?

Påminnelse

2009-12-07T20:03:00.001+01:00

Idag är det min dag i Miljöjulkalendern. Ni glömmer väl inte att gå in och kolla!

Misslyckande GR

2009-12-07T19:27:00.004+01:00

GP berättar idag vad jag länge misstänkt, men inte kunnat sätta siffror på; att samhällsplaneringen i regionen går käpprätt åt skogen. Enligt artikeln byggdes mer än 4000 bostäder i göteborgsregionen under 2008. Minst en tredjedel av dessa ligger så långt från hållplatser och stationer att de boende blir beroende av bil.

Ett av de allra viktigaste verktyg vi har för att klara miljömålen från transportsektorn är att samhällsbyggandet konsekvent görs transportsnålt. Vad det handlar om är att varje gång en nyetablering sker, vare sig det handlar om ett enstaka småhus, ett stort bostadsområde, ett industriområde eller ett köpcentrum, så måste det göras där tillgången till kollektivtrafik är god. För annars tar folk bilen. Knappast raketforskning. Men uppenbarligen för svårt att förstå för politikerna och tjänstemännen i göteborgsregionen.

Ska vi klara Klimatmålet har vi inte så många olika verkningsfulla styrmedel att ta till, särskilt inte inom transportsektorn. Därför är samhällsplaneringen så otroligt viktig.

Rapport

2009-12-06T21:43:00.004+01:00

Har haft en fin helg ihop med familjen. Veckan hade varit kaotisk så det var mysigt att samlas alla fyra runt köksbordet på fredagskvällen.

Är särskilt nöjd med gårdagen. Jag och döttrarna for in till stan och gick på Solidarisk varumässa i Hagakyrkans församlingshem. Mycket trevliga saker. Köpte en disktrasa från Växbo Lin. Äntligen. Har hört så mycket gott om dem så det ska bli spännande att äntligen få prova själv. Dessutom blev det ett par bambustrumpor, denna gång från Bamboo Clothing och en prenumeration på Effekt.

Vidare till Götaplatsen och klimatdemonstration. Av nån märklig anledning så kändes det mer avslaget än för ett år sen. Var är alla människor? Jag känner ju säkert åtminstone 50 personer till bara i Göteborg som jobbar med miljöfrågor. Och ännu fler som brukar prata om sig själva i termer av "miljöintresserade" eller "miljömedvetna". Men det är tydligen inte tillräckligt för att ge mänsklighetens framtid en timme en lördag i december.

Det var i alla fall en trevlig tillställning och Rapport som var där och filmade lyckades fånga oss på bild.

Återanvändning

2009-12-03T21:55:00.002+01:00

Nu när mitt år med koldioxidexperimentet är på väg mot sitt slut börjar det komma förfrågningar från lite här och var om tips för ett liv med liten klimatpåverkan. Jag har tidigare berättat att jag var och pratade på Hållbarhet 2009 och att jag ska vara med i Hållbar Utveckling Väst miljöjulkalender.

Och häromdagen ringde en reporter från Metro. Imorgon ska de ha nån sorts klimattema i tidningen med anledning av Köpenhamnsmötet och där ska jag vara med på ett hörn. Jag återanvänder mina fem tips både i Metro och i julkalendern, så det är inte några spännande nyheter jag kommer med direkt. Fotot i Metro är i alla fall taget idag i Stockholm. Men det är lite hemligt. Det skulle helst se ut som att jag var i hemma i Göteborg tyckte redaktionen, men det gick inte att lösa praktiskt. Om det är nån som ser artikeln imorgon skulle det vara intressant att veta om det går att se var kortet är taget...

Nu laddar jag för solidarisk varumässa och klimatdemonstration på lördag. Och om en vecka åker jag till Köpenhamn. Det ska bli spännande och roligt.

Just nu

2009-12-02T13:31:00.003+01:00

Har en massa saker jag skulle vilja skriva om, men just nu finns inte tiden helt enkelt.

Det händer en massa saker i världen (både den riktiga och i bloggvärlden) som jag skulle vilja reflektera över och kommentera här, men inget av det hinns med. Dessutom händer en massa saker i mitt liv och med experimentet som jag skulle vilja reflektera över och berätta om här, men inte heller det hinns med.

Min plan är att det ska lugna ner sig efter lucia (=efter Köpenhamn). Ett eller annat inlägg blir det nog före det, med just nu handlar det bara om att ta en timme i taget.

Vi ses!

Buy nothing day - not

2009-11-28T23:02:00.003+01:00

Jag har haft väldigt många köpfria dagar det här året men detta blev inte en sådan. Som min tillvaro ser ut just nu gäller det helt enkelt att gripa tillfället i flykten.

Idag hade stora flickan dansuppvisning i Mölndal. Efter första föreställningen, som vi hade biljetter till, lämnade vi henne och mormor där för den andra föreställningen. På spårvagnen tillbaka till stan somnade lillasyster och vi insåg att nu öppnades ett julklappsköps-fönster. Det är otroligt sällsynt att vi kan gå på stan tillsammans utan barn. Så med beslutsamma steg inhandlades på kort tid de viktigaste julklapparna till barnen. Mycket effektivt.

Dessutom hann vi in på Systemet för att köpa arrak så att vi kan koka årets julpunsch.

Nu ska jag göra lite adventsfint i köket!

Det händer nu

2009-11-25T21:54:00.002+01:00

Det har varit en omtumlande dag.

Mitt första skakiga framträdande för att prata om experimentet. Jag gillar egentligen att prata inför folk, men att prata om mig själv på det här sättet var väldigt ovant. Dessutom var det makalöst svårt att välja ut vad jag skulle fokusera på. Det finns så mycket att prata om. Hade egentligen velat ha mer av en diskussion, men jag var så nervös idag att jag helt glömde släppa in publiken. Jag bara pratade på. Hade också valt att köra helt utan bilder så jag hade inget direkt att hänga upp pratet på. Det var nog både bra och dåligt. Jag var nog också lite för nervös för att få in humorn och självdistansen som föreläsarproffset Anki tipsade om i en kommentar. Det får bli nästa gång. Om jag får någon fler förfrågning vill säga.

Gick direkt från Hållbarhet till en träff med föreningen Agenda 21 i Väst och Green Drinks i Göteborg. Vi tittade på en mycket intressant film från Bolivia. Den byggde på intervjuer med en massa jordbrukare som lever mitt i klimatförändringen idag. Gripande. Efter filmen hade vi en minst lika intressant diskussion om hur vi ska hantera klimatskeptiker och vad som behövs för att få beslutsfattarna att fatta rätt beslut.

Och just nu står kakan Herman i ugnen.

Champagne

2009-11-24T21:03:00.004+01:00

Den källa jag sporadiskt använt under året för att hålla koll på mina utsläpp av växthusgaser har ingen särskild uppgift för utsläppen från champagne. Nu är vi verkligen inga storkonsumenter av champagne men jag gjorde ändå en snabb sökning.

Här framgår att en flaska champagne ger upphov till 700 g koldioxidutsläpp.

Dessa fördelades så här

39 % förpackning
24 % arbetet i vingården och i vinkällaren
13 % transporter
11 % diverse maskiner
8 % inköpt material och substanser för odling och vintillverkning
5 % administration

Återigen är det alltså den stora tunga glasförpackningen som är den största boven i dramat. Det är en ganska intressant slutsats tycker jag.

Nu är det ju mycket som är okänt för oss angående hur de räknat fram detta. Om förpackningen bara är framställningen av glasflaskan eller om det även är transporten av den tomma glasflaskan till tappningsstället. Och vad ingår i transporter?

Den allra största påverkan blir sen såklart om jag själv tar bilen till Systemet för att köpa den där flaskan. Då kommer jag snabbt över 700 g koldioxid...

Vad ska vi göra med Amazonas?

2009-11-24T09:12:00.002+01:00

Hörde på radion i morse att koldioxidhalten i atmosfären slår nya häpnadsväckande rekord.

Koldioxidhalten steg mer bara under 2008 än under hela det föregående decenniet. Siffrorna tycks ge stöd för antagandet att uppvärmningen kan komma att bli ända upp till 6 grader, vilket är det värsta scenariot i FN-organet IPCC:s långtidsprognos för resten av seklet.

Vem behöver skräckfilmer när vi lever i denna verklighet?*

Uppenbarligen är avskogningen av Amazonas och andra regnskogsområden en av de viktigaste orsakerna till den snabba ökningen. Och här står jag mig slätt. Jag vet helt enkelt för lite om orsakerna till avskogningen och vad som skulle krävas för att få stopp på detta.

När det gäller förbränningen av fossila bränslen kan jag se lösningar. Om världen bara ville så skulle man kunna bestämma sig för hur mycket fossila bränslen som får plockas upp ur jordskorpan varje år. Eller så skulle man kunna införa ransonering eller individuella utsläppsrätter. Lösningar finns alltså, även om vi är extremt långt från att införa dem.

Men vad är det som behövs för att stoppa avskogningen egentligen?

* Om du inte vet vad sex graders uppvärmning kan innebära kan du till exempel läsa om detta i Mark Lynas bok, Sex grader.

Hållbarhet 2009

2009-11-23T21:13:00.004+01:00

Det är lite pirrigt och nervöst just nu.

På onsdag gör jag mitt första offentliga framträdande för att prata om koldioxidexperimentet.

Det hela går av stapeln på Handelshögskolan här i Göteborg och jag har finfint sällskap må ni tro, kolla in programmet här. Själv ska jag absolut försöka gå och lyssna på Mats-Eric "Hemlige kocken" Nilsson.

Om det är någon av er läsare som har förslag på vad som kan vara intressant att jag berättar om så finns det fortfarande möjlighet att påverka innehållet.

Om du satt i publiken, vad hade du då velat höra mig berätta?

Tar tillbaka

2009-11-23T21:06:00.002+01:00

Jag hade fel. Totalt jävla fel.

I lördags skrev jag att den sol jag fått skulle ge mig ork att klara några veckor till med regn och grått.

Jag hade fel.

Efter en natt med nära nog obefintlig sömn har jag idag varit så nära avgrunden att ingen sol i världen skulle kunnat hjälpa mig.

Hur ska man kunna högprestera på jobbet, ta hand om barnen och hålla efter en demenssjuk pappa när man knappt orkar borsta sina egna tänder?

Muller

2009-11-21T17:48:00.003+01:00

Vilken dag! Äntligen sken solen i Göteborg.

Efter den sedvanliga lördagsförmiddagstädningen tog jag med mig lilla flickan ut. Stora flickan skulle på kalas (och var dessutom på kalas igår) så det kändes viktigt att göra något kul med henne.

Vi promenerade iväg "mot stan". Var inne på Sagobjörnen och köpte lite begagnade böcker som stora flickan ska få i julklapp. Mötte mamman till en av stora flickans klasskompisar och fick höra om deras bekymmer med kompisar och utanförskap. Tungt. Jag hade ingen aning om att hon känner sig ensam. Tyvärr är hon och min dotter väldigt olika (de har även gått på förskolan ihop tidigare), men det här måste vi ju ta upp hemma.

Gick till Masthuggstorget och klimatfestivalen Muller. Lämnade in några plagg i deras "freeshop" och plockade med mig lika många hem. Dottern ritade och gick omkring och plockade på sig broschyrer i oändliga mängder. Fikade smaskigt fika och blev medlem i Miljöförbundet Jordens vänner. Vet faktiskt inte varför jag inte är medlem där redan. Att vara medlem i många organisationer som gör bra grejer känns som ett klimatsmart sätt att göra av med sina pengar.

Träffade vännen E och hon slog följe med oss upp till Plikta. Det blev som vanligt en trevlig, energigivande pratstund. Lekte en stund tills dottern kissade i byxorna och solen började gå ner, då var det läge att gå hemåt.

Nu klarar jag några veckor till med regn och grått.

Miljöjulkalendern

2009-11-20T08:32:00.000+01:00

Hållbar Utveckling Väst har i år satt ihop en miljöjulkalender där mer eller mindre kända miljöengagerade experter och lekmän kommer att ge ett miljötips om dagen varje dag fram till jul under december.

Redan nu kan man gå in och få tips om hur man kan fixa mysstämning med mycket energieffektivare juleljus än de vi använder idag i våra adventsljusstakar och julgranar.

Bland dem som medverkar finns Västra Götalands landshövding Lars Bäckström, magasinet Caminos chefredaktör Johanna Stål, Johan Trouvé som är vd för Västsvenska Industri- och Handelskammaren, köpstoppsbloggaren Ann-Christin Gramming och kocken Rune Kalf-Hansen. Dessutom medverkar energi- och klimatrådgivare och miljöstrateger från kommuner i Västra Götaland.

Och så jag.

Herman

2009-11-19T20:58:00.000+01:00

På vår köksbänk står just nu en burk Herman. Idag har vi matat honom för första gången.

Herman var märkligt nog helt okänd för mig fram tills i förrgår när kollegan kom med honom som en liten present. Vi fick också den stora förmånen att få smaka på en Hermankaka. Mycket mumsigt.

När man börjar prata om Herman med bekanta så visar det sig att många har full koll på honom och en googling ger nästan 1000 träffar.

Om det här försöket med söt surdeg faller väl ut kanske vi (maken...) kan få ny inspiration till att göra ett nytt försök med de riktiga surdegarna.

Vart är världen på väg?

2009-11-18T21:46:00.003+01:00

Ikväll har jag varit på föreläsning med Pär "Känd från TV" Holmgren.

Det var fullsatt. Det var riktigt bra.

Jag satt faktiskt där och mös. Pär var tydlig och pedagogisk. Just att det var mycket folk gladde mig särskilt. Att intresset var stort och att det troligen var en och annan som fick den berömda aha-upplevelsen ikväll. Även om han faktiskt inte pratade särskilt mycket om de så kallade förstärkningsmekanismerna som nog är det som skrämmer mig mest.

Det är ingen enkel sak att föreläsa kring. Det är så komplext. Det finns så många aspekter. Det finns så mycket fakta. Och samtidigt så mycket osäkerheter. Det är naturvetenskap, beteende, politik och känslor. Det är ekonomi, moral, historia och framtid.

Därför imponeras jag av de som lyckas sätta ihop en föreläsning som kan ge något både till de som är förhållandevis insatta och till de som kanske inte vet lika mycket.

Får ni möjlighet att gå och lyssna på honom så tycker jag att ni ska ta chansen.

Dessutom har han precis släppt en ny bok, Klimatkoden, ihop med en annan som brukar imponera på mig, Jessica Cederberg Wodmar.

Att ge till de rika och ta från de fattiga

2009-11-17T08:53:00.003+01:00

Ekot rapporterade i morse om land-grabbing. Det vill säga när rika länder och företag går in och köper upp eller hyr värdefull odlingsmark i fattiga länder. Det är helt enkelt så att jordbruksmark har blivit en tillgång som kommer att ge god avkastning en lång tid framöver. En växande befolkning kommer i sig själv att leda till stigande matpriser. Kombinera detta med oljebrist och klimatförändringar som kommer att minska planetens odlingsbara ytor så inser man att det gäller att se om sitt hus i god tid.

När maten blir en bristvara kommer den också att bli snuskigt dyr.

Länder som kan trygga sin befolknings livsmedelsförsörjning kommer att göra det på bekostnad av de som har det sämre ställt. Och rika företag och investerare som idag har resurser förstår att de kommer att kunna göra fina vinster i framtiden.

I Sverige har vi så stora ytor så vi behöver väl i alla fall inte snylta på andra länder?

Det kunde man ju hoppas. David Jonstad berättar här och här att Sverige minsann också deltar i detta smutsiga spel. Och återigen är det allas våra AP-fonder som håller fanan högt...

Dirty money.

Jag skulle också vilja rekommendera Kjell Alekletts debattartikel från Svenska Dagbladet häromdagen med rubriken "Klimatarbetet kan skapa svält".

Med dagens brukningsmetoder kräver en ökad världsbefolkning ökad användning av fossil energi, samtidigt som en minskad fossilanvändning krävs för att stabilisera framtidens klimat. I Köpenhamn kräver de hungriga mer mat på bordet framför oförändrat klimat. De fattiga nationerna vill ha ekonomisk tillväxt och alla vet att detta i dagsläget kräver mer fossil energi. Vi kan bara studera utvecklingen i Kina och Indien, eller i Sverige från 1945 till 1970. För Köpenhamn betyder det att man inte vill offra ekonomisk tillväxt på klimatets altare. Till sist har vi den rika världen som inte vill betala för att ta hand om det sopberg av koldioxid som vi släppt ut i atmosfären om inte de fattiga också ställer upp.

Vi måste alltså lära oss att bruka jorden och framställa mat med mycket mindre fossil energi. Samtidigt som vi lär oss att äta annorlunda och framför allt mindre.

Dessutom måste vi antingen acceptera att vi inte kan leva i ständig ekonomisk tillväxt eller hitta sätt att ha tillväxt som inte kräver användning av fossil energi.

Och som om inte det var utmaningar nog så måste vi i de rika länderna gå med på rejäla välfärdssänkningar både för att möjliggöra för de fattiga länderna att utvecklas och för att betala för klimatanpassningar i de länder som kommer att drabbas hårdast.

Men låt oss börja med att vårda vår egen odlingsmark och lämna andra länders mark åt dem.

Ole dole doff

2009-11-16T21:31:00.002+01:00

Min lilla flicka är inne i värsta ola-perioden. Allt ska olas. Vilken tandborste hon ska använda. Och när det beslutet är fattat så ska tandkrämen olas. Sen är det strumpor, byxor, tröjor, mössa, vantar osv i all oändlighet.

Som jag minns det från min barndom så gick ramsan:

Ole, dole, doff. Kinke, lane, koff. Koffe, lane, binke, bane. Ole dole doff.

och det som blev det sista doffet var det man valde. Så varje gång hon kommer till doff så hurrar jag lite inombords för att proceduren äntligen är över. Men icke då.

Dagens barn fortsätter efter doff, av någon outgrundlig anledning med

Simmelimaka, kuckelikaka. Ärtan, pärtan, piff, paff, puff!

Och där äntligen är det lilla treårsfingret i mål.

Och är man då inte nöjd över resultatet så går det bra att välja den andra tandborsten, tandkrämen, sockan, byxan, tröjan, mössan eller vanten.

Det är så man tränar sin mammas tålamod.

Köket. Ormen i paradiset.

2009-11-15T20:49:00.005+01:00

Har haft en riktigt skön helg. Efter att ha städat lägenheten på lördag förmiddag belönade vi oss med att boka en koop-bil och åka till Vattenpalatset i Lerum. Det är en fröjd att se barnen i vattnet. Lilla dottern är helt obrydd över kyla, vatten i ögon och öron eller om vi försvinner en bit bort en liten stund. Helt nöjd ligger hon där som en kork i vattenytan med sina Bamse-armpuffar och flyter.

Vännen E över på middag, vin och filmtittande på kvällen.

Idag tog jag med stora dottern ut till kolonin för att äntligen plocka upp de sista potatisarna. Och visst, precis som jag blev tipsad så funkar det alldeles utmärkt att lämna potatisen i jorden långt in på hösten. Körde på intensivt med grepen tills regnet fick mig att vända hemåt. Har varit rejält trött i armarna hela eftermiddagen. En skön trötthet.

Eftermiddagen har annars bedrivits i köket. Rejäl matlagning från grunden. Auberginegratäng och rotfrukter i ugn. Lamm till köttätarna och kikärtsbiffar till mig. Äppelkaka med vaniljsås kokad på vaniljstång och grädde. Riktigt gott och kära pappa var över och åt med oss. Precis som det ska vara.

Det här med middagar och matlagning som är en så viktig del i livet är dock tyvärr förknippat med i princip den enda sak jag är missnöjd med i mitt liv för tillfället. Och det är storleken på köket. Jag vill inte bo någon annanstans. Vi har världens bästa grannar. Världens bästa gård. Ett stenkast till kolonin. Nära till spårvagn, skola, jobb, dagis. Nära till familj och vänner. Vi har jobb vi trivs med. Alla i vår närhet är friska (i princip). Vi mår bra helt enkelt. Och egentligen bor vi tillräckligt stort. Men vi saknar ett större kök. Ett kök där mer än en person kan laga mat samtidigt. Där mer än fyra personer kan rymmas runt matbordet utan att det blir trångt och bökigt. För vi vill gärna vara med alla fyra och fixa i köket samtidigt. Och vi vill gärna bjuda hem folk på en bit mat och lite umgänge runt köksbordet. Men det blir inte bra. Det blir inte mysigt. Och det stör mig. Samtidigt som det stör mig att det stör mig. För det är ett sånt jävla i-landsproblem.

Men varje gång jag är hemma hos nån med ett stort kök så blir jag så avundsjuk.

Jag vill också ha.

Hetta

2009-11-15T15:22:00.002+01:00

Att jag aldrig lär mig.

Vi har odlat chili i några krukor i kolonin i sommar. Tog hem en kruka framåt hösten och ställde i fönstret i trappuppgången. Idag när jag skulle göra kikärtsbiffar så plockade jag en chili och hackade ner i smeten.

Så fort jag skurit chilin gick jag in på toan och tvättade händerna med tvål tre gånger. Trodde i min enfald att jag då skulle slippa den klåda och sveda jag fått när jag hackat chili förut. Ack nej. Nu får jag gå här med brinnande händer som känns som uppsvällda ballonger.

Finns det nåt sätt att komma förbi detta? Tacksam för tips.

Nästa gång blir det gummihandskar på.

Det börjar klarna

2009-11-14T16:22:00.002+01:00

Det här med Köpenhamn och december och toppmöte och klimatdemonstration har länge varit något diffust obestämbart nånstans där i framtiden. Jag har hela tiden känt mig på det klara med att jag ska åka men min vana trogen inte tagit tag i det direkt. Jag brukar inte vara så bra på att planera långt fram i tiden.

Sista veckorna har jag ju dessutom funderat över om jag ska ta med mig dottern dit eller inte. Landade till slut i att hon av säkerhetsskäl får stanna hemma.

Och så igår kom ett mejl med en massa praktiska tips, bussar, tider och samlingsplatser. Och helt plötsligt blev det liksom verkligt. Jag ska verkligen åka. Det kommer att finnas andra människor att ansluta till, jag har ett sammanhang, en grupp att tillhöra. Vad kul det ska bli!

Enda smolket i bägaren är att jag missar minsta dotterns luciafirande på dagis.

Nu är det revolution på gång

2009-11-13T21:52:00.002+01:00

All förändring börjar med små steg sägs det. Det sägs också att det gäller att få stenen i rullning och sen kan det börja hända saker som inte går att stoppa.

Jag gör mitt bästa för att få den där stenen i rullning. Och idag har jag puttat till den jävligt hårt.

Allt är möjligt

2009-11-12T23:10:00.000+01:00

Jag gjorde det igen. Att jag aldrig lär mig. Alla dessa negativa, pessimistiska inlägg.

Hu.

Det värsta är att jag gör det alldeles utan att tänka på det. Det är nog min personliga läggning som gör det. Min natur.

Idag har det ändå varit en dag med mer hopp och glädje än på länge. Fick en så fin och passande påminnelse av Ulf, vår man i Bryssel, om att allt faktiskt är möjligt och att vi inte har möjlighet att se förändringarna i förväg. Han jämför här med Berlinmuren, såklart:

Händelserna 1988-90 visar också hur svårt det är att förutsäga framtiden, och att bedöma vad som är "möjligt". Innan det faktiskt hände så var det ytterst få som förutsåg östblockets och Sovjetunionens sönderfall (och de som gjorde det blev inte tagna på allvar).

Murens fall visar att även det mest osannolika och oförutsägbara faktiskt är möjligt, och att dåtidens cyniker och skeptiker hade fel om att muren skulle bestå för alltid. Mänsklighetens potential till förändring är långt större än vår kollektiva verklighetsuppfattning.

Framsteg grundas av inspiration, inte av hopplöshet. Det finns egentligen bara ett någorlunda bra sätt att förutse och förändra framtiden - att agera i nuet. Låt oss inte hindras av alla världens pessimister och cyniker och deras trista budskap.

Att läsa detta och ha David Jonstads lilla pärla till bok i bakhuvudet, en bok som visar att det finns sätt att lösa krisen, gör mig idag faktiskt lite lycklig.

Om du inte redan läst "Vår beskärda del" så gör det!

Skippa "Sex grader" och läs denna istället.*

*Om du inte vill bli en sån pessimist och cyniker som jag ;-)

Struts

2009-11-12T22:41:00.000+01:00

Det är en sak jag funderar mycket på just nu. Det är hur länge vi ska fortsätta låtsas som ingenting. Hur länge vi ska sticka huvudet i sanden och köra på som om inget håller på att hända.

Vi läser att IEA säger att oljan tar slut mycket snabbare än beräknat och att siffrorna i rapporten till och med är tillrättalagda för att inte skapa panik. Dagligen kommer rapporter om att klimatet och de andra ekosystemtjänsterna ballar ur.

Och samtidigt förutspår handeln att julshoppingen kommer att slå alla rekord.

Är inte det väldigt, väldigt konstigt?

Årets julklapp

2009-11-11T21:18:00.003+01:00

GP:s läsare har nu avgjort årets kanske mest spännande fråga. Den om årets julklapp. På första plats kom "mediemobil", sedan följde abonnemang på middagskasse och minidator.

Kul att middagskassen kom på andra plats. Av de alternativ man hade att välja på var det mitt förstaval helt klart.

Annars ligger en symaskin väldigt högt upp på min personliga lista. Idag var jag på lokala kemtvätten som även gör skräddaruppdrag och lämnade in lite kläder för lappning och lagning. Inga avancerade saker alls, hade absolut kunnat göra det själv om jag haft en fungerande symaskin (på min slutade zickzacken att fungera för kanske fem år sen). Fast å andra sidan. Jag använder mina pengar till konsumtion med ganska liten miljöpåverkan. Och det är väl det vi måste lära oss göra för alla våra pengar. Konsumera tjänster. Och hålla tummarna att skräddaren inte använder sin lön till att åka till Thailand.

Kanske ska jag inte alls önska mig nån symaskin. I alla fall inte någon ny. Tillverkningen av en symaskin lär ju leda till några kg koldioxid. En begagnad symaskin får det bli. Det känns på något sätt som en grej man ska ha hemma. Särskilt med en väldigt "pysslig" dotter som lär vilja utforska sömnadens alla mysterier om nåt år eller så.

Evenemangstips

2009-11-10T22:36:00.003+01:00

Nästa onsdag arrangerar Naturskyddsföreningen i Göteborg åter en klimatföreläsning. Denna gång har man bjudit in meteorologen Pär Holmgren för att prata under rubriken "Vart är vädret på väg? - Vart är världen på väg".

Jag ska absolut försöka komma iväg på det. Han ska vara en lysande föredragshållare har jag hört.

När? Onsdagen den 18 november, 18.00-19.30
Var? Ekocentrum på Chalmers Vasaområde (Hållplats Kapellplatsen)

Detta var inlägg nummer 300!

Vad är det som är viktigt?

2009-11-09T22:00:00.003+01:00

Det kom ett inlägg på Ecoprofile häromdagen:

Var hittar jag en prioriterad (rangordnad, helst med någon typ av kvantifiering) lista över vilka miljöåtgärder man som privatperson kan göra?

Jag slängde givetvis in ett snabbt svar, utifrån mitt klimatperspektiv. Svaret blev så här:

Kul fråga. Jag skulle vilja börja med att säga att det beror på vilket utgångsläge du har. Om du bor i stan eller på landsbygd. Om du bor i villa eller lägenhet. Vad du brukar göra på semestern. Hur dina matvanor ser ut.

Om nu frågan gällde dig som individ. Kanske var du ute efter en mer generell lista. Men på grund av ovanstående är det svårt att rangordna på ett vettigt sätt. Men jag gör ett första försök ändå.

1, Sälj bilen. Cykla, åk kollektivt, gå med i en bilpool.
2, Sluta flyg på semestern.
3, Sluta ät kött och minska på mejeriprodukterna.
4, Köp Bra Miljöval-märkt el.
5, Bo litet och välisolerat.

Om du gör allt detta skulle jag säga att du ligger väldigt bra till, åtminstone när det gäller dina koldioxidutsläpp (miljö är ju som bekant så mycket annat också).

Sen är det fler som har svarat. Många kloka ord. Bland annat ett svar önskade jag att det var jag som hade skrivit. Den tog sin avstamp i det här att klimatfrågan just nu överskuggar alla andra miljöproblem på ett ganska farligt sätt. För trots min klimatångest så skräms jag nästan lika mycket av utarmningen av den biologiska mångfalden, kemikaliespridningen, utfiskningen av haven med mera, med mera.

Fast för mig hänger detta ganska mycket ihop. Om jag av klimatskäl väljer att laga mina kläder istället för att slänga och köpa nytt så är detta i högsta grad positivt för kemikaliespridningen och färskvattenanvändningen. Om jag av klimatskäl väljer att äta närodlat och vegetariskt så har det positiv effekt även på den biologiska mångfalden och utfiskningen av haven. Om jag av klimatskäl väljer att köpa Bra Miljövalmärkt el så slipper jag stödja kärnkraftsutbyggnad. Om jag av klimatskäl avstår från bil så har det positiva effekter på stadsutvecklingen. Och så där kan man hålla på.

I svaret på ovanstående fråga gavs i alla fall ett förslag på en metod man kan använda för att få en helhetsbild av sin miljöpåverkan. Förslaget var i mina ögon helt lysande och går ut på att man ska se över sin egen konsumtion av varor och tjänster och sortera upp dem i tre nivåer:

Det som är nödvändigt för min överlevnad (t ex mat och husrum),
sådant som jag visserligen kan klara mej utan, men som har stor betydelse för min livskvalitet (t ex rekreation, resor till vänner och bekanta, en lite finare måltid) och
sådan lyx som jag egentligen klarar mej utan.

Den första ansträngningen är sedan att sätta stopp för så mycket som möjligt i kategori 3).
Nästa ansträngning är att produkt för produkt och tjänst för tjänst inom kategori 1) och 2) lära känna vilken miljöbelastning denna innebär för att sedan börja sortera ut var man borde sätta in förändringar. En del förändringar kan vara lämpligt att planera på sikt medan andra är lättare att sätta in omedelbart.

Oerhört pedagogiskt och smart sätt att tackla sin miljöpåverkan och fånga upp de stora, viktiga åtgärderna.

Tack till Magnus Billberger för idé och inspiration.

Fredagsdepp

2009-11-06T23:43:00.000+01:00

Det känns som att jag ofta hamnar här på fredagarna efter lite vin. Summerar veckan. Deppar ihop över dagens, veckans nederlag. Det har varit lite bättre ett tag, men den här veckan har, med undantag av Afrika, fan inte varit särskilt upplyftande.

Toppmötet mellan Obama och Reinfeldt. Spiken i kistan för ett vettigt klimatavtal i Köpenhamn.

En ny undersökning från Svensk handel som visar att 70 procent av svenskarna tar bilen när de handlar dagligvaror, trots att nästan lika många har mindre än fem km till affären. Alltså. Vi är så fruktansvärt långt ifrån att rädda mänskligheten. Vi agerar som att det inte finns någon morgondag. Som att det inte finns något att rädda.

Sen är det det här med gasledningen. Att vi fortsätter investera i det fossila samhället fast alla vid det här laget vet att vi inte har råd att släppa ut ett kg koldioxid till i atmosfären.

Detta med investeringar i fel riktning leder mig in på ett fikabordssamtal idag. I korridoren där jag jobbar finns en kvinna som jobbar med hållbara investeringar, bland annat gör hon utredningar och rådgivning åt nån av AP-fonderna om jag inte fattat fel. I alla fall, idag hade hon precis kommit hem från Kanada där hon varit på studiebesök för att titta på och lära mer om oljesand. Att höra henne berätta var så fruktansvärt nedslående. Delegationen som reste var ett gäng investerare, från tex svenska pensionsfonder (=vi alla), som träffade bolagen som investerar där. De fick träffa ministrar och så nån miljöorganisation (i en knapp timme av tre dagar). Ingen kritik, inget ifrågasättande av att detta kanske är helt fel. Att vi vet att fossilt är gårdagen och att detta är att satsa i helt fel riktning.

Hur är det möjligt? Vi har hur mycket forskning som helst som visar på att vi är på väg rätt åt helvete. Vi har haft en intensiv klimatdebatt i åtminstone tre år, ingen kan längre säga att man inte vet. Och ändå fortsätter allt precis som vanligt. Samhället fortsätter att investera i förbifarter och vägtunnlar, gasledningar och oljesand. Människorna kör bil till mataffären ett par km bort. Presidenter, stadsministrar och premiärministrar pratar och pratar, men gör ingenting.

Och här sitter jag, och försöker förtvivlat dra mitt strå till stacken. Till vilken jävla nytta då?

Hopplösheten lägger sin tunga filt över mig.

Och hur mycket jag än ruskar på mig så faller den inte av.

Cyklop

2009-11-06T09:23:00.003+01:00

Idag visade Göteborg upp sina riktiga takter. Ett sånt där regn som rinner in i ögonen, bakom glasögonen. Ett sånt regn som blöter ner, ända in på kroppen trots regnkläder och underställ.

Jag skulle ljuga om jag sa att det var trevligt att cykla till jobbet idag.

Cykelcyklop någon?

Nummer 6, Maten

2009-11-05T21:55:00.001+01:00

Ikväll var det sjätte "träffen" i webinarserien "Grön omställning i praktiken". Temat var matval och Maja Söderberg var gästföreläsare. Jag hade ju glädjen att få ett ex av hennes bok tidigare i år, men hade faktiskt glömt bort den. Nu blev jag sugen på att ta fram den och testa några recept.

Som vanligt var det intressant och inspirerande.

Jag skrev ner några av de saker Maja berättade som kan vara bra att ha i bakhuvudet:

Isbergssallad ger 16 gånger mer växthusgasutsläpp på vintern jämfört med på sommaren
Ris är 3 gånger sämre ur klimatsynpunkt än de andra "kolhydrattillbehören"
Köttkonsumtionen har ökat med 38% mellan 1990 och 2005
För att göra 1 kg ost behövs 10 liter mjölk

Huvuddragen i Majas föreläsning var de sex grundtankarna som hon också berättar om på sin hemsida:

Utgå från säsongens råvaror
Köp närproducerat eller rättvisemärkt
Välj ekologiskt
Minska din köttkonsumtion
Välj fisk från hållbara bestånd
Släng inte mat

Till det vill jag lägga till det kanske allra viktigaste: ta inte bilen till mataffären.

Alla dina klimatsmarta val äts upp av den ineffektiva bilresan.

Äntligen

2009-11-05T14:15:00.003+01:00

Det var väl på tiden att någon äntligen sa ifrån!

55 afrikanska länder slog näven i bordet under klimatförhandlingarna i Barcelona häromdagen. De kräver snabbare, kraftigare utsläppsminskningar från i-länderna för att överhuvudtaget komma till förhandlingsbordet i Köpenhamn. Utspelet sägs bero på en frustration över de rika ländernas extremt tröga process för att komma överens om utsläppsminskningar.

Hurra och heja!

Även om detta äventyrar ett bindande avtal i Köpenhamn så välkomnar jag det. Hellre att förhandlingarna går på grund på grund av att någon äntligen vågar ställa tuffa krav än att de gör det på grund av att vi rika snålar och inte vill betala.

Det här känns som ett extremt ologiskt resonemang det inser jag.

Men kanske kan det afrikanska utspelet få i-länderna att vakna till och inse att det här är på riktigt. Det är inte Monopol.

Skrota bilen, få ett busskort

2009-11-05T09:09:00.003+01:00

På brittiska Isle of Wight kan man nu få ett års busskort om man skrotar sin bil, mc, moped eller van.

Lysande!

Vilket av de svenska kollektivtrafikbolagen blir först med att haka på den idén?

Stannas broccoli- och blomkålssoppa

2009-11-04T22:16:00.002+01:00

Två vänner till oss drev tidigare ett café här i närheten, Café Stanna. De brukade göra en soppa som jag gillade mycket och som vi också bjöd på när vi hade namngivningsfest för lilla flickan just i det caféet.

Så här gör man, det är busenkelt!

Fräs 1 lök i lite smör/olja
Skär 500 g broccoli och blomkål i bitar och fräs med en stund
Häll på 6 dl vatten, 1 dl matlagningsgrädde och 2 buljongtärningar.
Koka 10 min
Mixa
(Strö över hackad persilja om det finns tillgängligt)

Klart.

Flitiga familjen

2009-11-04T21:52:00.003+01:00

Varför är det så att man vissa kvällar inte får nåt gjort alls och andra hur mycket som helst? Många kvällar är det mer än nog att bara klara av en enkel middag, nattning och sen är kraften, orken slut och soffan vinner över alla borden och måsten.

Men så ibland, som ikväll, så hinner, orkar vi hur mycket som helst. Vi har varit på utvecklingssamtal både på förskolan och skolan (lapat i oss beröm och fina ord över våra fantastiska, härliga tjejer), lagat mat och lunchlådor till både köttätare och vegetarianer. Silat äppelsaften vi satte i söndags och satt ytterligare en sats. Vikit ihop den sista tvätten och tagit hand om ett gäng äpplen som behövde torkas av och packas in i tidningspapper. Däremellan prata med pappa som var här och var barnvakt medan vi var på utvecklingssamtalen och natta barnen.

Shit, vad duktiga vi varit!

Cyklister göre sig (icke) besvär

2009-11-04T11:53:00.000+01:00

Ibland får jag som cyklist i staden lust att vältra mig i självömkan över hur uselt vi cyklande medborgare behandlas.

Igår tipsade Miljöbloggaktuellt om denna flickr-sida med enbart knasiga cykelbanor.

Man vill både skratta och gråta.

Hur ska vi få många människor att välja cykeln när det byggs så dåliga cykelbanor? På min dagliga väg till och från jobbet passerar jag 5-10 ställen där det är tydligt att den som planerat den utformningen inte är någon inbiten cyklist. Det borde snart vara ett krav för att bli anställd på kommunernas tekniska och planerande avdelningar.

Bekämpningsmedel

2009-11-04T08:57:00.003+01:00

Är det någon som är förvånad? Alltså, det här med bina som dör efter att ha besökt växter som behandlats med bekämpningsmedel. Det känns väl inte helt förvånande. Det är klart att man kan prata om låga nivåer och säkra metoder men om man sprutar växter med ett medel som ska döda insekter så riskerar vi även att döda de insekter vi egentligen gillar.

Och det är därför jag diggar KRAV så mycket.

Det gäller att vara flexibel

2009-11-03T15:24:00.002+01:00

Igår skulle jag varit i Eskilstuna och träffat lite folk för att prata om ett nygammalt projekt. Mötet ställdes dock in i sista stund på grund av sjukdom.

Idag skulle jag äta lunch med en vän. Lunchen ställdes in med kort varsel på grund av sjukdom.

Jag gissar att det är så här det kommer att vara i vinter. Inte en kotte kommer att våga sig ut med halsont eller ens den minsta lilla snuva.

Och den som är frisk och alert får vänja sig vid att vara flexibel och snabbt kunna göra upp nya planer när de gamla går om intet.

Stängningsdags

2009-11-02T22:45:00.002+01:00

Igår stängdes vattnet av i kolonin för det här året. Vi var ute några timmar, hela familjen, och frostade av kyl och frys, diskade undan det sista, packade ihop kvarlämnad mat, kläder, sängkläder och barnens sovsäckar. Vi skördade en massa örter innan vi vintrade in örtlandet. Krattade löv.
Tog upp de sista morötterna (som fick bli basen i en god soppa till lunch).

Jag vet inte hur många vändor vi bar för att få hem allt. Vemodigt men samtidigt också skönt att sätta punkt. På hösten finns egentligen massor att göra där ute, men det är liksom inte lika mysigt och lockande som på våren. Och jag upplever det som att barnen är lite "mätta" efter en lång sommar där ute. Men igår tyckte de att det var roligt igen och det känns ju bra. Då kommer de att tycka att det är ännu roligare när våren kommer igen!

Det är bara ett knappt halvår tills vattnet sätts på igen. Då börjar vi bära ut alla saker igen.

Nya livet börjar nu

2009-11-02T22:28:00.002+01:00

Från och med idag ska jag gå ner i arbetstid igen. Så himla skönt!

Jag gick upp till heltid när maken blev varslad och senare uppsagd i våras. Sen har det visat sig att han fortsätter jobba lika mycket som tidigare (eller egentligen mer eftersom han också jobbade deltid) fast nu som timanställd. Så galet nog har vi jobbat heltid båda två under hela hösten. Puckat.

Så från och med idag arbetar jag 85 procent. Firade med att gå på ett jympapass på Friskis på lunchen. Det är sånt jag ska hinna med. Och så hämta barnen ett par dagar i veckan.

Härligt.

Kyligt

2009-11-02T20:47:00.003+01:00

Förra helgen när vi packade ihop oss för att åka till Stockholm gick jag omkring och stängde av alla lägenhetens element. Det är ju en bra sak att göra när ändå ingen ska vara hemma. Dumt att elda en massa fossilgas och sopor i onödan.

Men när vi kom hem framåt lördag kväll fick jag ångra mig bittert. Tusan vad kallt det var! Neråt 16 grader. Vi brassade alla element på max, tände värmeljus och drog på oss såväl tofflor som koftor. Att det tar sån tid att värma upp en lägenhet! Först nu, två dygn senare, känns det riktigt behagligt igen.

Det här med inomhustemperatur är en av mina svaga punkter. Jag är smärtsamt medveten om att ett av de klassiska tipsen för att vara klimatsmart är att sänka temperaturen ett par grader och att detta givetvis är en vettig sak. Det är bara det att jag fungerar så himla dåligt när jag fryser. Är det kallare än 20-21 grader inne vill jag bara sitta med alla mina kläder under en filt i soffan och kura. Och så kan man ju inte ha det i fem månader.

Jag brukar härleda den här aversionen mot kyla till min barndom. När jag föddes var det smällkall vinter, 40-42 minusgrader och huset vi bodde i var mer eller mindre oisolerat. Sen fortsatte detta med dåligt isolerade hus hela min uppväxt. Dessutom tillbringade jag mycket tid utomhus även när det var som kallast. Hundar och hästar behöver ju komma ut och röra på sig även på vintern, så det var ju bara att bita ihop och dra på alla kläder som fanns att uppbringa. Jag vet inte hur många gånger under mina första 15 år jag förfrös olika kroppsdelar.

Så nu vill jag ha det varmt och skönt.

Gamla jeans

2009-10-30T22:40:00.003+01:00

En av de saker jag brukar fundera mycket över i relation till det framtida hållbara samhället är textilier. Alla dessa kläder och tyger som finns i omlopp och fortfarande framställs, hur ska vi ta hand om dem på bästa sätt? Fina saker som är hela och rena går ofta till nån sorts andrahandsmarknad, men ibland har man ett plagg som egentligen är hur fint som helst och av toppenkvalitet, men kanske har det fått nån fläck eller gått sönder lite och då tvingas man slänga det. Varje gång gör detta ont i mig. Ohållbarheten är så påtaglig och smärtsam. Finns inget sätt att ta hand om alla dessa tyger och fibrer?

Häromdagen ramlade jag på en affär som är inne på den här linjen och när jag ramlar över affärsidéer jag gillar brukar jag ju inte kunna låta bli att dela med mig av dem här.

Vad det handlar om i det här fallet är att ta hand om gamla jeans och sy barnbyxor av dem. Lysande. Nästa gång jag åker till Stockholm kommer jag absolut att ta med ett gäng byxor och lämna in dem på Yorrik.

Alla dessa intryck

2009-10-30T22:11:00.002+01:00

Wow, vilken vecka jag haft. Jag är hög på intryck och möten. Har träffat så många härliga människor här i Stockholm.

På dagarna har jag pratat bränslebesparing med en massa busschaufförer och deras chefer. Vad mycket man lär sig när man går ut från kontoret, ut i verkligheten!

På kvällarna har jag druckit öl och umgåtts med såväl nya som gamla bekantskaper. Ja, och så en kväll med maken så klart. Det har blivit många inspirerande, intressanta, berikande samtal som jag känner stor tacksamhet över.

Avslutade veckan med att gå på Kulturhusets "Rum för barn" med döttrarna. En härlig kontrast till allt vuxet.

Även om jag nu är totalt utmattad både kroppsligt och mentalt känner jag mig på ett annat sätt fylld av ny kraft och energi.

Det kommer att ta ett tag att smälta alla dessa intryck.

Out of office

2009-10-26T13:50:00.002+01:00

Denna vecka är vi i Stockholm. Jag jobbar och den övriga familjen firar att det är höstlov. Det är familjens första riktiga höstlov så det känns kul att kunna göra nåt speciellt av det.

Idag har de varit på Junibacken medan jag haft ett möte på förmiddagen.

Ikväll ska jag och svärföräldrarna äta surströmming. Gött.

Misslyckad medveten konsument

2009-10-24T22:05:00.002+02:00

Idag skulle jag göra några ärenden. Det viktigaste var att lämna in lite kläder på den lokala kemtvätten, som även gör skräddaruppdrag. Både jag och dottern hade några grejer som behövde lappas och lagas. Dessutom behövde jag fylla på Dermanord-innehavet och som tur är finns en salong i närheten som säljer detta. Vad bra att kunna vara medveten konsument i sitt hemkvarter.

Men, så lätt fick det minsann inte vara. På lördagar är det bara skräpkonsumtion som funkar. Kvalitetsställena håller stängt.

Så ser det inte ut i min hållbara framtid.

Att demonstrera med dottern

2009-10-24T20:32:00.004+02:00

Ikväll när det drog ihop sig till klimataktionsdemonstration tog jag stora dottern i handen och gick bort till spårvagnen. Hon valde själv att följa med vilket gladde mig mycket.

Insåg att hon nu helt plötsligt blivit så stor att det faktiskt är dags att förklara vad allt det här med klimatet och koldioxiden handlar om. Så medan vi väntade på vagnen drog jag den naturliga växthuseffekten i stora drag, beskrev vad som händer när vi släpper ut koldioxid, att vi stänger in mer av solens värme och att temperaturen då ökar. En varmare jord leder till mera torka på vissa platser och det kan bli svårt att odla mat och ha tillgång till rent vatten.

Medan jag förklarade det här kände jag sorgen komma krypa. Tårarna brände bakom ögonlocken. Det är ju hon som kommer att få leva med det här. Det gör mig så förbannat ledsen.

Vi anslöt till övriga demonstranter på Götaplatsen och gick sen Avenyn ner. Dottern skrek med i de ramsor hon kunde uppfatta; "Sluta hyckla, börja cykla" är en gammal favorit. Det var en märklig känsla att gå där med henne. Stolthet. Sorg och glädje. Hopp och hopplöshet. Kämparanda och uppgivenhet. Runt omkring oss på Avenyn fortsatte människorna sina liv som om inget håller på att hända.

Jag tänkte på några av de demonstrationståg som satt spår i mig. Inför folkomröstningen om kärnkraften. Tror att det var i Umeå. "Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!" Sen minns jag starkt en fredsdemonstration i Stockholm. Jag, storasyster och pappa tog tåget ner. Jag gick kanske i andra eller tredje klass. Vi byggde en mänsklig bro mellan amerikanska och sovjetiska ambassaderna, stod där hand i hand och visade världen att vi ville att det kalla kriget skulle upphöra.

När vi kom ner till Kungsportsplatsen brann där fina marschaller som formade talet 350. Det gav mig möjlighet att förklara innebörden av 350-budskapet.

På väg till vagnen igen efter att ha lyssnat på några korta tal fortsatte jag min undervisning och förklarade en del av det vi hade skanderat om under demonstrationen. Höjning av havsytenivån som kan lägga Göteborg under vatten. Klimaträttvisa, klimatavtal, Bali, Poznan, Köpenhamn.

När jag berättade att jag planerar att åka till Köpenhamn så frågade hon om inte hon skulle kunna få följa med. Min första spontana tanke var nej, men sen insåg jag att det är ju henne det handlar om. Det är ju bland annat för hennes skull jag gör allt detta. Varför ska inte även hon få vara där?

Kanske har det fötts en ny liten klimataktivist ikväll.

Det kunde gått illa

2009-10-24T15:20:00.000+02:00

För ett tag sen skrev jag ett inlägg som bland annat handlade om varför jag blev den jag blev. Nu har jag insett ytterligare en sak som är lite intressant.

Jag föddes i början av sjuttiotalet. Min familj bodde på den tiden i en by utanför Jokkmokk och närmsta BB var i Gällivare tio mil bort. En fredag i januari får mamma värkar och hon och pappa åker upp till Gällivare. Väl där avtar värkarna och mina föräldrar råds att köra hem igen. Men det var inget min mamma hade lust med, så de tar en sväng på stan för att göra några ärenden, sen går hon tillbaka till BB och sätter själv igång förlossningen genom att kliva upp och ner på en stol snabbt och länge. Förlossningen var nära att gå åt helvete och jag fick tillbringa första tiden i kuvös.

Så har jag fått min födelse berättad för mig.

Det jag nu insett är att jag föddes mitt under oljekrisen, när bensinen ransonerades i Sverige. Och, även om det aldrig är nån som sagt det, så måste det givetvis varit bensinransoneringen som gjorde att de inte ville behöva köra fram och tillbaka alla dessa mil.

Tänk vilkets ödets ironi det varit om jag blivit hjärnskadad då på grund av något jag nu desperat önskar ska införas igen.

Take action!

2009-10-23T11:43:00.002+02:00

Imorgon lördag är det dags för ännu en världsomspännande aktion för klimatet, den tredje denna höst efter Blog Action Day och Climate change Wake-up Call. Jag känner att jag börjar få in vanan nu.

För den som mot all förmodan missat det så arrangerar organisationen 350.org imorgon en global klimataktionsdag. Här i Göteborg blir det samling på Götaplatsen 17.45 och promenad Avenyn ner till Kungsportsplatsen där aktiviteterna fortsätter.

Skål!

2009-10-22T21:04:00.001+02:00

Idag firar jag att det är tio år sen jag träffade min underbara man. Vi har ätit gott, druckit god champagne och haft det allmänt mysigt.

Nu ska jag fortsätta på den linjen.