Ikväll har du chansen att ta del av ett webinar i webinarserien "Grön omställning i praktiken" helt gratis!
Temat är vardags- och fritidsresor och det är tre spännande block som ska hinnas med. Elcyklar, genus i trafiken och nöjesresor.
Om det inte var för att jag ska på konsert ikväll så hade jag absolut varit med själv.
Gå in här för mer info och anmälan.
Har du aldrig varit med på ett webinar tycker jag att du ska testa bara av den anledningen. Jag gillar formen skarpt och hoppas att det är en teknik som ska bidra till något mindre resor i framtiden.
torsdag 8 april 2010
onsdag 7 april 2010
Om att inte tillhöra normen
I dagens GP fanns en liten notis som berättade att varannan ung barnfamilj har för små marginaler i sin ekonomi för att klara bankens krav vid husköp. I vissa kommuner har bara två av 19 familjer tillräckligt hög inkomst för att klara ett villaköp.
Det jag inte förstår är varför det är så viktigt att bo i villa. Enligt notisen vill nio av tio barnfamiljer helst bo i småhus. Det är dyrt, man kan hamna i en situation där effekten av sjukdom eller arbetslöshet kan bli katastrofal, man binder upp en massa tid på att vårda huset som man annars kan använda till att umgås och vårda sina relationer, det kan bli tufft ekonomiskt att gå ner i arbetstid och dessutom är det en rejäl jämställdhetsfälla. Ovanpå detta så verkar det i princip vara omöjligt att klara sig i villa utan att äga minst en bil.
Ibland misstänker jag att önskan om att bo i villa i många fall mest handlar om att slippa gå emot normen. För visst är det så att det finns en förväntan många gånger att man "ska flytta till hus" så fort barnen kommer. Det hör liksom till och kanske inte alltid tänks igenom så ordentligt.
Vi har inte uteslutit att vi någon dag kommer att köpa hus. När barnen är för stora för att bo i samma rum kanske det kommer att vara lösningen för oss, men då är det också troligen över med deltidsjobb och tajt "hämta och lämna"-vardag. Tills dess hoppas jag att vi klarar att stå emot trycket från omgivningen.
Här är en annan som vågar bryta mot en norm. Och hur svårt det måste vara att bryta mot den normen kan jag inte ens föreställa mig. Tufft!
Det jag inte förstår är varför det är så viktigt att bo i villa. Enligt notisen vill nio av tio barnfamiljer helst bo i småhus. Det är dyrt, man kan hamna i en situation där effekten av sjukdom eller arbetslöshet kan bli katastrofal, man binder upp en massa tid på att vårda huset som man annars kan använda till att umgås och vårda sina relationer, det kan bli tufft ekonomiskt att gå ner i arbetstid och dessutom är det en rejäl jämställdhetsfälla. Ovanpå detta så verkar det i princip vara omöjligt att klara sig i villa utan att äga minst en bil.
Ibland misstänker jag att önskan om att bo i villa i många fall mest handlar om att slippa gå emot normen. För visst är det så att det finns en förväntan många gånger att man "ska flytta till hus" så fort barnen kommer. Det hör liksom till och kanske inte alltid tänks igenom så ordentligt.
Vi har inte uteslutit att vi någon dag kommer att köpa hus. När barnen är för stora för att bo i samma rum kanske det kommer att vara lösningen för oss, men då är det också troligen över med deltidsjobb och tajt "hämta och lämna"-vardag. Tills dess hoppas jag att vi klarar att stå emot trycket från omgivningen.
Här är en annan som vågar bryta mot en norm. Och hur svårt det måste vara att bryta mot den normen kan jag inte ens föreställa mig. Tufft!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)