Äntligen besked

Har levt i jobbig ovisshet nån månad eller så. En uppdragsgivare ville att jag skulle planera för att åka till Japan men kunde inte ge något definitivt besked om resan skulle bli av eller inte. Så jag bokade resa och boende direkt efter julhelgerna och har förberett mig lite lagom på den uppgift som skulle vänta. Och så satte jag igång att vänta på besked.

Då resan var bokad till torsdag nästa vecka och jag fortfarande i onsdags inte fått besked så började det kännas lite jobbigt. Det är ju en massa praktiska (och känslomässiga) saker som hänger på om en sån resa blir av eller inte, både på jobbet och hemma. Så i torsdags så "dängde jag näven i bordet" och fick till ett möte fredag eftermiddag. Och fick veta att jag ska åka.

Ett förlösande besked.

Firade med att gå tidigt från jobbet, hämta barnen och ta med hela familjen på After Work inne i stan med kollegorna och en massa annat folk. Trevligt.

Kakor

Hittade en rulle pepparkaksdeg i kylskåpet, kvarglömd sen i julas. Dessutom hade vi lite mandelmassa i en burk som blivit kvar sen maken gjorde semlor häromveckan.

En liten klocka satte igång att ringa. Var det inte så att Johan på Ekotänk tipsade om några pepparkakssnurror före jul... Jovisst var det så.

Satte igång ett bak med döttrarna, trots att jag är usel på att baka med barnen. Belöningen kom dock när vi senare kunde duka upp en smarrig kvällsfika.

Väldigt goda kakor.

Ljuset, åh ljuset

Idag när jag gick hem från jobbet, i och för sig lite tidigare än vanligt, så var det fortfarande ljust.

Detta ljus som är så livgivande, så värmande, så hoppfullt.

Vem behöver något annat för att må bra?

Föreningsliv

Att engagera sig i föreningar är kul. Man får privilegiet att lära känna en massa roliga människor och lära sig en massa saker om samhället, sig själv och andra. Bland annat.

Jag avslutade denna arbetsvecka med en träff med Sveriges kanske minsta miljöförening (sju betalande 2009). Vi fick besök av Yimby Göteborg som berättade om vad de håller på med och sen pratade vi en stund om stadsplanering och hållbar samhällsutveckling. Vi hann även prata helt kort om olika organisationsformer och vad vi ska ha vår lilla förening till. Jag vill ha den till att mysa, alltså få träffa likasinnade och bara prata och få ny energi. Men det kan finnas andra syften också.

Från det mötet stack jag direkt till ett med Sveriges största miljöorganisation. Där är frågeställningarna helt andra, men den personliga vinningen finns där också. Jag får ha roligt, träffa trevliga människor, utmana mig själv och mina tankar, få nya insikter och kunskaper.

Ett liv utan föreningsengagemang blir fattigt och tråkigt.

Frågan är bara om det går att effektivisera. Var hittar jag största möjliga miljönytta till största möjliga nöje? Är det det som är målet? Eller ska jag nöja mig med att ha kul och strunta i miljönyttan?

Jag har i alla fall att se fram emot en hel helg med föreningsengagemang.

Ska bli kul. Men jag kommer inte att rädda världen.

Flitens lampa lyser

Alltså jag vet inte vad den där ingefäran gör med mig. Förutom att lindra förkylningen så ger den alldeles uppenbart någon slags superkrafter.

På vinden har jag en symaskin som bara kan sy raksöm och i klädkammaren en stor påse med kläder och annat som behöver lagas och fixas. Ikväll av alla kvällar ingick dessa nån sorts symbios. Allt som kunde lagas med hjälp av raksöm är nu åtgärdat. Gött.

Dessutom har jag skajpat en dryg timme med en vän i norr och då kunde jag samtidigt passa på att laga ett gäng strumpor som fått små irriterande hål på sig.

Väldigt väl utnyttjad tid!

Ingefärachock

Så smög sig då en vinterförkylning på mig till slut. Har gått och väntat på den i många månader nu.

Det finns en bra sak med förkylning och det är att det då blir tillåtet att äta snuskiga mängder kanderad ingefära. Köpte en påse i hälsokostaffären för nåt år sen, mest av en tillfällighet. Chockades först av styrkan men kunde ändå inte sluta äta. Kraftigt beroendeframkallande alltså. Det har blivit många påsar sen dess. Det visade sig vara en supermedicin mot förkylning. Det känns som att symptomen lindras och att ingefäran hindrar att förkylningen bryter ut på riktigt.

För att variera mig gjorde jag ikväll en kopp te med honung och färsk ingefära. Barnen sov, maken stack iväg på konsert så jag fick ha Markus Krunegård helt för mig själv.

F-n vad gött!

Nu vet jag!

För ett tag sen så grubblade jag över vad det ska bli av 2010.

Efter en grym konsert, en bra start på arbetsåret förra veckan, en fantastisk helg med min goa familj och härliga vänner så vet jag nu vad jag som ska bli årets projekt.

Jag ska ha kul. Och jag ska må bra.

Så får det bli.

Idag fyller jag 36 och imorgon ska jag och maken gå på P3 Guld.

Så här bra har inte januari varit på många år.

Politikerna eller väljarna

Jonas skrev en kommentar på mitt förra inlägg. Han tycker att det är för mycket snack om politiskt mod och att det istället är väljarna som ska gå före och kräva färre p-platser och sämre reseavdrag.

Visst kan det vara så att om inga väljare talar om att de kommer att stödja de tuffa förändringar som kommer att krävas så kommer inga politiker att genomföra dem. Och därmed riskera att inte bli omvald.

Men det kan också vara så att väljarna accepterar mycket mer än politikerna tror. Det finns två aktuella exempel på detta. Det ena är såklart trängselavgiftsförsöket i Stockholm som i förväg målades ut i media som helt dödfött men som snabbt visade sig fungera hur bra som helst och alla negativa ord byttes snabbt mot hurrarop. Det andra jag tänker på är rökförbudet på krogar och caféer. I förväg var det inte många som trodde att det skulle bli bra, men efter bara någon vecka var succén ett faktum och idag är det väl ingen som vill ha tillbaka det gamla.

En annan sak som talar för att politikerna måste våga är att jag faktiskt tror att politiker generellt är lite mer insatt i klimatfrågan än Svensson på gatan. Kanske har jag helt fel. Kanske är det endast en önskedröm.

I fredags var det lite klimatsnack hos Skavlan. En rådgivare till Obama var där och berättade om hur han arbetat med att plocka ut en massa politiker till såväl Arktis som Antarktis och att de kommit hem med en massa ny kunskap och insikter. Jag vill gärna tro att även våra politiker har möjlighet att samla på sig sådana insikter från duktiga forskare och tjänstemän. I anslutning till intervjun i Skavlan var det en reporter som var ute på stan och frågade ut folk på gatan om klimatförändringarna. Och jag ville bara gråta. Av tio personer var det kanske en som överhuvudtaget hade koll.

Det är faktiskt så hopplöst läge att det fortfarande 2010 i vårt land går omkring väldigt många människor som tycker att det är bra med växthuseffekten för då får vi det varmt och skönt. Typ.

Och det är väl därför jag hoppas på det politiska modet. För vi har inte tid att vänta på att alla dessa människor ska fatta allvaret och sen som genom ett trollslag kräva färre p-platser och tuffare regler för reseavdrag.

Rå och fuktig luft

Sitter på tåget på väg hem från Linköping. Har varit på Transportforum några dagar. Den årliga branschfesten för alla som jobbar med "väg och trafik" (som Maria Möller uttryckte det på festen igår).

En hel del intressanta föredrag, en del sövande tråkiga och något provocerande. Den största behållningen är nog alla människor jag träffat, några bara som allra hastigast i toakön, andra över en bit mat. Både kollegor/konkurrenter, uppdragsgivare, samarbetspartners och helt vanliga vänner. Skoj.

Den här dagen har jag fått ägna helt och hållet åt min favoritfråga; styrmedel!

Så här är det.

Alla vet vilka åtgärder som krävs för att minska transportsektorns klimatpåverkan, (till exempel att färre tar bilen till jobbet). Vi vet även hyfsat väl vilka styrmedel som skulle behöva införas för att detta ska ske (svårare att parkera, tuffare regler för reseavdrag). Och idag var enigheten total om att hindret stavas politiskt mod, något jag skrivit om tidigare.

Karin Svensson-Smith var med i samma session som mig idag och om hon skulle bli infrastrukturminister i september då skulle jag nog gråta av glädje. För så mycket mod och klokhet som det finns där, det är svårt att hitta nån annanstans.

Vädret i Östergötland har varit rått och fuktigt, något som SJ tydligen har svårt att bemästra. Vi har åkt buss och blivit bjudna på mat i Katrineholm. Nu flyter det ändå på bra, så det finns hopp om att komma hem detta dygn.

Håll andan

Det är kallt och klart väder i Göteborg. Dessutom är alla tillbaka på jobbet efter den sköna julledigheten.

Det innebär mycket transporter. Av människor och saker.

Vilket i sin tur innebär att luften inte är särskilt hälsosam. Vi överskrider just nu miljökvalitetsnormen med råge.

Inversion. Detta åttiotalsord. Jag önskar att vi skulle slippa använda det på tiotalet.

Stort tack till alla bilister som gör min och mina barns livsmiljö hälsovådlig.

Testar att sälja gammal kurslitteratur

Har ju försökt använda det långa härliga jullovet till att rensa lite i röran. Jag har alltid varit en samlare av stora mått. Det har varit viktigt för mig att äga saker (till exempel kursböcker) och att sedan göra mig av med det har varit i princip uteslutet. Den här separationsångesten kan man spåra direkt tillbaka till min barndom som präglades av att familjen separerades och det finns massor av historier om hur jag gråtit floder över utkastade julgranar eller bilar och pianon som skulle säljas.

Men nu håller nog nånting på att hända med mig. Kanske håller jag på att bli vuxen. Kanske är jag numera så trygg i livet och i mig själv att jag inte behöver alla de här sakerna för att känna trygghet. Det är inte längre en omöjlighet att kasta, sälja, skänka bort. Ibland kan det till och med vara skönt.

Så när jag häromdagen rensade i en av bokhyllorna så tittade jag på min gamla kurslitteratur som jag inte öppnat sen jag slutade plugga. Och varför tro att jag kommer att öppna dem inom de kommande fem åren? Nä, ut med dem!

Ikväll har jag lagt ut en hel del av dem till försäljning på stubok.net. Jag har väl inte så stora förhoppningar om att få napp, men om nån nu är intresserad så är det ju bättre att de kan få köpa dem billigt än att de går direkt i pappersåtervinningen.

Priset vi får betala

Gick till återvinningsstationen idag med en påse pappersförpackningar.

Återvinningsstationer är den bittra frukten av vårt konsumtionssamhälle. Ingen vill bo vid dem, men alla vill ha nära till en så att det enkelt går att göra sig av med sina förpackningar. Alla som klagar på att de antingen står för nära eller för långt bort, undrar om de reflekterar över varför de måste finnas? Att vi själva satt oss i denna situation genom galen konsumtion.

Min närmaste återvinningsstation var i alla fall proppfull idag, så det var bara att bära vidare på min lilla påse, till nästa station. För sån är ju jag, jag vill göra rätt. Men hur många andra skulle inte struntat i allt och slängt förpackningarna i det blandade avfallet istället?

Det ska vara enkelt att handla på det sätt som är bäst för miljön.

Fulla återvinningsstationer är usel reklam för en hållbarare livsstil.

Lite kär

En av de saker jag avstod från förra året var att köpa skivor och gå på konsert. Ny musik går ju tack och lov att lyssna på ändå, men konsertupplevelsen har jag saknat. Hur mycket jag saknat den insåg jag inte förrän igår då jag, maken och några vänner var och såg Friska Viljor. Livemusik är något mycket speciellt när allt stämmer. Det ger en kick som jag hoppas på varje gång jag går på konsert.

Igår var det precis så bra. Allt stämde. Det svängde enormt och jag bara njöt.

En grym upplevelse och risken finns att vi redan upplevt årets konsert.

Höghastighetståg

DN publicerar idag en debattartikel med rubriken "Dumdristigt av politikerna verka för höghastighetståg" av Per Kågeson. Den rekommenderas varmt.

Jag har själv inte läst den statliga utredning om utbyggnad av hastighetståg som gjorts och som debattartikeln ifrågasätter så jag kan inte kommentera några detaljer.

Kågeson sätter i alla fall fingret på några viktiga principiella frågor. Bland annat vad egentligen syftet med en höghastighetsutbyggnad i Sverige skulle vara. Detta verkar vara högst oklart och en gissning är att det nog varierar beroende på vem man frågar. Om man inte vet vilka problem man vill lösa är det rätt svårt att överhuvudtaget diskutera om en utbyggnad är bra eller dålig. De tänkbara motiv som Kågeson lyfter är att lösa kapacitetsbrist, möjliggöra kortare restider, minska koldioxidutsläppen eller att möjliggöra regionförstoring. Jag har dock personligen svårt att förstå på vilket sätt kapacitetsbrist och kortare restider egentligen inte också är ett uttryck för önskan om regionförstoring.

Så då har vi alltså två möjliga anledningar att bygga för höghastighetståg i Sverige. Möjliggöra större arbetsmarknadsregioner och minska koldioxidutsläppen.

När det gäller att minska koldioxidutsläppen är min uppfattning att det går att göra både billigare och enklare genom andra åtgärder, till exempel kraftigt höjd koldioxidskatt och förändrade regler för reseavdrag.

Ett annat sätt att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn är att helt enkelt frångå denna eviga strävan efter regionförstoring. Kanske är det inte den typen av samhälle vi ska ha i en "low carbon future"?* Den dagen den billiga olja som idag smörjer samhället tar slut kommer vi att behöva ifrågasätta alla våra normer. Kanske ska vi bygga små hållbara samhällen som inte bygger på så vansinnigt mycket transporterande av varor och tjänster?

Men den diskussionen, om vilket samhälle vi vill ha i framtiden, den passar liksom inte in någonstans.

Till vidare behåller jag i alla fall min skeptiska inställning till höghastighetståg.



*Lågkolsframtid - det går ju bara inte att säga.

Bara timmar kvar

Den sköna julledigheten går obarmhärtigt mot sitt slut. Är egentligen ledig imorgon också, men har av nån outgrundlig anledning tackat ja till att delta i ett telefonmöte imorgon förmiddag. Så nu sitter jag här och försöker kicka igång hjärnan, påminna mig om vad jag behöver kunna kommentera imorgon.

Det går sådär.

Pulka

Äntligen blev det lite snö!

Det har varit kallt hela jullovet men ingen snö att åka pulka i eller bygga snögubbar av. Men nu, i lovets slutskede, kom dessa efterlängtade flingor. Jag och lilla dottern gav oss av till pulkabacken direkt efter frukosten. Upp och ner för de halkiga backarna.

Så här ska det vara!

Säsongsguide

GPs lördagsbilaga Två Dagar hade i lördags den goda smaken att ge oss en guide över vilka grönsaker som är i säsong olika månader.

Jag rev såklart ut sidorna och ska sätta upp dem på nåt strategiskt ställe i köket, men nu hittade jag även en elektronisk version här.

2010

Ett nytt år. Ett oskrivet blad. Har ingen som helst aning om vad jag ska göra av alla dessa dagar.

Jag har de barn jag ska ha, jag är gift med den man jag ska ha, jag bor där jag ska bo och jag har det jobb jag ska ha.

Förra året satte jag igång Koldioxidexperimentet vid årsskiftet så då var det årets stora projekt. Det har varit roligt. Att fundera över min klimatpåverkan, vad som går att minska, vad som är svårt. Att blogga var också nytt för mig och något jag gillat. Jag har bestämt mig för att fortsätta blogga trots att året med experimentet är avslutat.

Men vad ska jag mer göra av detta år?

Gå i terapi, bli politiker, gå med i Facebook, bli vegan, sätta mig in i mitt pensionssparande, engagera mig i Omställning Sverige, börja paddla havskajak, prova vin, lära mig spela piano?

Alla dessa möjligheter! Det är både skrämmande och spännande.

Reflektion

Igår när jag och vännerna gick omkring bland de begagnade kläderna i några av Göteborgs alla second handaffärer var det framför allt en sak som slog oss.

Varför produceras det överhuvudtaget nya kläder?

Det kan i alla fall inte vara för att det behövs.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Maken och stora flickan har åkt iväg på några dagars skidresa och då var planen att jag skulle ägna ett par kvällar åt att summera mina utsläpp under förra året. Nu inser jag dock att han tog med den dator där jag har samlat alla mina beräkningar och beräkningsunderlag... Så gick det med det.

Och idag hade jag en lyxig eftermiddag ihop med några vänner. Vi försöker ses nån gång varje år för en "ekoshoppingrunda" och det är alltid lite pyssel att få ihop ett tillfälle som passar med alla jobb och familjer. Idag började vi med lunch på Solrosen och plöjde sen en massa second hand- och vintageaffärer i Haga/Linnéstan. På önskelistan fanns bland annat en kofta, en väska och ett par stövlar. Men det ville sig inte. Jag är så usel på att handla, kom hem tomhänt. Så gick det med det.