En av de saker jag brukar fundera mycket över i relation till det framtida hållbara samhället är textilier. Alla dessa kläder och tyger som finns i omlopp och fortfarande framställs, hur ska vi ta hand om dem på bästa sätt? Fina saker som är hela och rena går ofta till nån sorts andrahandsmarknad, men ibland har man ett plagg som egentligen är hur fint som helst och av toppenkvalitet, men kanske har det fått nån fläck eller gått sönder lite och då tvingas man slänga det. Varje gång gör detta ont i mig. Ohållbarheten är så påtaglig och smärtsam. Finns inget sätt att ta hand om alla dessa tyger och fibrer?
Häromdagen ramlade jag på en affär som är inne på den här linjen och när jag ramlar över affärsidéer jag gillar brukar jag ju inte kunna låta bli att dela med mig av dem här.
Vad det handlar om i det här fallet är att ta hand om gamla jeans och sy barnbyxor av dem. Lysande. Nästa gång jag åker till Stockholm kommer jag absolut att ta med ett gäng byxor och lämna in dem på Yorrik.
fredag 30 oktober 2009
Alla dessa intryck
Wow, vilken vecka jag haft. Jag är hög på intryck och möten. Har träffat så många härliga människor här i Stockholm.
På dagarna har jag pratat bränslebesparing med en massa busschaufförer och deras chefer. Vad mycket man lär sig när man går ut från kontoret, ut i verkligheten!
På kvällarna har jag druckit öl och umgåtts med såväl nya som gamla bekantskaper. Ja, och så en kväll med maken så klart. Det har blivit många inspirerande, intressanta, berikande samtal som jag känner stor tacksamhet över.
Avslutade veckan med att gå på Kulturhusets "Rum för barn" med döttrarna. En härlig kontrast till allt vuxet.
Även om jag nu är totalt utmattad både kroppsligt och mentalt känner jag mig på ett annat sätt fylld av ny kraft och energi.
Det kommer att ta ett tag att smälta alla dessa intryck.
På dagarna har jag pratat bränslebesparing med en massa busschaufförer och deras chefer. Vad mycket man lär sig när man går ut från kontoret, ut i verkligheten!
På kvällarna har jag druckit öl och umgåtts med såväl nya som gamla bekantskaper. Ja, och så en kväll med maken så klart. Det har blivit många inspirerande, intressanta, berikande samtal som jag känner stor tacksamhet över.
Avslutade veckan med att gå på Kulturhusets "Rum för barn" med döttrarna. En härlig kontrast till allt vuxet.
Även om jag nu är totalt utmattad både kroppsligt och mentalt känner jag mig på ett annat sätt fylld av ny kraft och energi.
Det kommer att ta ett tag att smälta alla dessa intryck.
måndag 26 oktober 2009
Out of office
Denna vecka är vi i Stockholm. Jag jobbar och den övriga familjen firar att det är höstlov. Det är familjens första riktiga höstlov så det känns kul att kunna göra nåt speciellt av det.
Idag har de varit på Junibacken medan jag haft ett möte på förmiddagen.
Ikväll ska jag och svärföräldrarna äta surströmming. Gött.
Idag har de varit på Junibacken medan jag haft ett möte på förmiddagen.
Ikväll ska jag och svärföräldrarna äta surströmming. Gött.
lördag 24 oktober 2009
Misslyckad medveten konsument
Idag skulle jag göra några ärenden. Det viktigaste var att lämna in lite kläder på den lokala kemtvätten, som även gör skräddaruppdrag. Både jag och dottern hade några grejer som behövde lappas och lagas. Dessutom behövde jag fylla på Dermanord-innehavet och som tur är finns en salong i närheten som säljer detta. Vad bra att kunna vara medveten konsument i sitt hemkvarter.
Men, så lätt fick det minsann inte vara. På lördagar är det bara skräpkonsumtion som funkar. Kvalitetsställena håller stängt.
Så ser det inte ut i min hållbara framtid.
Men, så lätt fick det minsann inte vara. På lördagar är det bara skräpkonsumtion som funkar. Kvalitetsställena håller stängt.
Så ser det inte ut i min hållbara framtid.
Att demonstrera med dottern
Ikväll när det drog ihop sig till klimataktionsdemonstration tog jag stora dottern i handen och gick bort till spårvagnen. Hon valde själv att följa med vilket gladde mig mycket.
Insåg att hon nu helt plötsligt blivit så stor att det faktiskt är dags att förklara vad allt det här med klimatet och koldioxiden handlar om. Så medan vi väntade på vagnen drog jag den naturliga växthuseffekten i stora drag, beskrev vad som händer när vi släpper ut koldioxid, att vi stänger in mer av solens värme och att temperaturen då ökar. En varmare jord leder till mera torka på vissa platser och det kan bli svårt att odla mat och ha tillgång till rent vatten.
Medan jag förklarade det här kände jag sorgen komma krypa. Tårarna brände bakom ögonlocken. Det är ju hon som kommer att få leva med det här. Det gör mig så förbannat ledsen.
Vi anslöt till övriga demonstranter på Götaplatsen och gick sen Avenyn ner. Dottern skrek med i de ramsor hon kunde uppfatta; "Sluta hyckla, börja cykla" är en gammal favorit. Det var en märklig känsla att gå där med henne. Stolthet. Sorg och glädje. Hopp och hopplöshet. Kämparanda och uppgivenhet. Runt omkring oss på Avenyn fortsatte människorna sina liv som om inget håller på att hända.
Jag tänkte på några av de demonstrationståg som satt spår i mig. Inför folkomröstningen om kärnkraften. Tror att det var i Umeå. "Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!" Sen minns jag starkt en fredsdemonstration i Stockholm. Jag, storasyster och pappa tog tåget ner. Jag gick kanske i andra eller tredje klass. Vi byggde en mänsklig bro mellan amerikanska och sovjetiska ambassaderna, stod där hand i hand och visade världen att vi ville att det kalla kriget skulle upphöra.
När vi kom ner till Kungsportsplatsen brann där fina marschaller som formade talet 350. Det gav mig möjlighet att förklara innebörden av 350-budskapet.
På väg till vagnen igen efter att ha lyssnat på några korta tal fortsatte jag min undervisning och förklarade en del av det vi hade skanderat om under demonstrationen. Höjning av havsytenivån som kan lägga Göteborg under vatten. Klimaträttvisa, klimatavtal, Bali, Poznan, Köpenhamn.
När jag berättade att jag planerar att åka till Köpenhamn så frågade hon om inte hon skulle kunna få följa med. Min första spontana tanke var nej, men sen insåg jag att det är ju henne det handlar om. Det är ju bland annat för hennes skull jag gör allt detta. Varför ska inte även hon få vara där?
Kanske har det fötts en ny liten klimataktivist ikväll.
Insåg att hon nu helt plötsligt blivit så stor att det faktiskt är dags att förklara vad allt det här med klimatet och koldioxiden handlar om. Så medan vi väntade på vagnen drog jag den naturliga växthuseffekten i stora drag, beskrev vad som händer när vi släpper ut koldioxid, att vi stänger in mer av solens värme och att temperaturen då ökar. En varmare jord leder till mera torka på vissa platser och det kan bli svårt att odla mat och ha tillgång till rent vatten.
Medan jag förklarade det här kände jag sorgen komma krypa. Tårarna brände bakom ögonlocken. Det är ju hon som kommer att få leva med det här. Det gör mig så förbannat ledsen.
Vi anslöt till övriga demonstranter på Götaplatsen och gick sen Avenyn ner. Dottern skrek med i de ramsor hon kunde uppfatta; "Sluta hyckla, börja cykla" är en gammal favorit. Det var en märklig känsla att gå där med henne. Stolthet. Sorg och glädje. Hopp och hopplöshet. Kämparanda och uppgivenhet. Runt omkring oss på Avenyn fortsatte människorna sina liv som om inget håller på att hända.
Jag tänkte på några av de demonstrationståg som satt spår i mig. Inför folkomröstningen om kärnkraften. Tror att det var i Umeå. "Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!" Sen minns jag starkt en fredsdemonstration i Stockholm. Jag, storasyster och pappa tog tåget ner. Jag gick kanske i andra eller tredje klass. Vi byggde en mänsklig bro mellan amerikanska och sovjetiska ambassaderna, stod där hand i hand och visade världen att vi ville att det kalla kriget skulle upphöra.
När vi kom ner till Kungsportsplatsen brann där fina marschaller som formade talet 350. Det gav mig möjlighet att förklara innebörden av 350-budskapet.
På väg till vagnen igen efter att ha lyssnat på några korta tal fortsatte jag min undervisning och förklarade en del av det vi hade skanderat om under demonstrationen. Höjning av havsytenivån som kan lägga Göteborg under vatten. Klimaträttvisa, klimatavtal, Bali, Poznan, Köpenhamn.
När jag berättade att jag planerar att åka till Köpenhamn så frågade hon om inte hon skulle kunna få följa med. Min första spontana tanke var nej, men sen insåg jag att det är ju henne det handlar om. Det är ju bland annat för hennes skull jag gör allt detta. Varför ska inte även hon få vara där?
Kanske har det fötts en ny liten klimataktivist ikväll.
Det kunde gått illa
För ett tag sen skrev jag ett inlägg som bland annat handlade om varför jag blev den jag blev. Nu har jag insett ytterligare en sak som är lite intressant.
Jag föddes i början av sjuttiotalet. Min familj bodde på den tiden i en by utanför Jokkmokk och närmsta BB var i Gällivare tio mil bort. En fredag i januari får mamma värkar och hon och pappa åker upp till Gällivare. Väl där avtar värkarna och mina föräldrar råds att köra hem igen. Men det var inget min mamma hade lust med, så de tar en sväng på stan för att göra några ärenden, sen går hon tillbaka till BB och sätter själv igång förlossningen genom att kliva upp och ner på en stol snabbt och länge. Förlossningen var nära att gå åt helvete och jag fick tillbringa första tiden i kuvös.
Så har jag fått min födelse berättad för mig.
Det jag nu insett är att jag föddes mitt under oljekrisen, när bensinen ransonerades i Sverige. Och, även om det aldrig är nån som sagt det, så måste det givetvis varit bensinransoneringen som gjorde att de inte ville behöva köra fram och tillbaka alla dessa mil.
Tänk vilkets ödets ironi det varit om jag blivit hjärnskadad då på grund av något jag nu desperat önskar ska införas igen.
Jag föddes i början av sjuttiotalet. Min familj bodde på den tiden i en by utanför Jokkmokk och närmsta BB var i Gällivare tio mil bort. En fredag i januari får mamma värkar och hon och pappa åker upp till Gällivare. Väl där avtar värkarna och mina föräldrar råds att köra hem igen. Men det var inget min mamma hade lust med, så de tar en sväng på stan för att göra några ärenden, sen går hon tillbaka till BB och sätter själv igång förlossningen genom att kliva upp och ner på en stol snabbt och länge. Förlossningen var nära att gå åt helvete och jag fick tillbringa första tiden i kuvös.
Så har jag fått min födelse berättad för mig.
Det jag nu insett är att jag föddes mitt under oljekrisen, när bensinen ransonerades i Sverige. Och, även om det aldrig är nån som sagt det, så måste det givetvis varit bensinransoneringen som gjorde att de inte ville behöva köra fram och tillbaka alla dessa mil.
Tänk vilkets ödets ironi det varit om jag blivit hjärnskadad då på grund av något jag nu desperat önskar ska införas igen.
fredag 23 oktober 2009
Take action!
Imorgon lördag är det dags för ännu en världsomspännande aktion för klimatet, den tredje denna höst efter Blog Action Day och Climate change Wake-up Call. Jag känner att jag börjar få in vanan nu.
För den som mot all förmodan missat det så arrangerar organisationen 350.org imorgon en global klimataktionsdag. Här i Göteborg blir det samling på Götaplatsen 17.45 och promenad Avenyn ner till Kungsportsplatsen där aktiviteterna fortsätter.
För den som mot all förmodan missat det så arrangerar organisationen 350.org imorgon en global klimataktionsdag. Här i Göteborg blir det samling på Götaplatsen 17.45 och promenad Avenyn ner till Kungsportsplatsen där aktiviteterna fortsätter.
torsdag 22 oktober 2009
Skål!
Idag firar jag att det är tio år sen jag träffade min underbara man. Vi har ätit gott, druckit god champagne och haft det allmänt mysigt.
Nu ska jag fortsätta på den linjen.
Nu ska jag fortsätta på den linjen.
tisdag 20 oktober 2009
Lunchrapport
Alltså. Jag har varit på ett underbart litet ställe. Tvärs över gatan från möteslokalerna ligger en liten kombinerad affär/lunchrestaurang med endast ekologiska varor och vegetarisk mat. Förutom säsongens frukt och grönsaker (gissningsvis lokala) fanns mjöl, pasta, konserver, delikatesser, bröd, kakor osv.
Det fanns tre vegetariska soppor, flera olika sorters bröd, och ett jättebuffé med olika kalla och varma rätter. Och eftersom det är Österrike kan man dessutom köpa vin och öl, både till maten och för att ta med.
Mer än så behövs inte för att göra mig lycklig.
Det fanns tre vegetariska soppor, flera olika sorters bröd, och ett jättebuffé med olika kalla och varma rätter. Och eftersom det är Österrike kan man dessutom köpa vin och öl, både till maten och för att ta med.
Mer än så behövs inte för att göra mig lycklig.
söndag 18 oktober 2009
Visit to Vienna
Är i Wien för några dagars arbete. Roligt, intressant, fruktansvärt svårt och, inbillar jag mig, viktigt. Om det visar sig vara oviktigt och bortkastat kommer jag att gräma mig otroligt mycket. För då har jag gjort de här otäcka flygresorna alldeles i onödan.
Hade önskat att jag just nu kunnat gå omkring och se mig omkring i staden. Istället sitter jag på mitt klaustrofobiska hotellrum och förbereder mig för imorgon.
Ser fram emot den dagen då tekniken gjort det möjligt för oss att delta i internationella sammanhang utan att mötas fysiskt.
Hade önskat att jag just nu kunnat gå omkring och se mig omkring i staden. Istället sitter jag på mitt klaustrofobiska hotellrum och förbereder mig för imorgon.
Ser fram emot den dagen då tekniken gjort det möjligt för oss att delta i internationella sammanhang utan att mötas fysiskt.
fredag 16 oktober 2009
We are the world
Ikväll gjorde Idol-gänget en version av "We are the world". Jag kan inte höra den låten utan att få gåshud. Så också ikväll.
Funderar ibland på varför jag blev som jag blev. Var kom det här engagemanget ifrån?
Ikväll slog det mig att hela Live Aid-grejen kan vara en del av förklaringen. Jag var tio år då. Jag minns att svälten i Afrika berörde mig djupt och jag köpte både "Do they know it´s Christmas" och "We are the world". Jag såg stora delar av Live Aid-galan och imponerades av Bob Geldof och att han visade att en enda person kan göra skillnad.
Där nånstans föddes nog många saker. En insikt att jordens resurser är väldigt ojämnt fördelade, att det finns en inbyggd orättvisa i hela samhället. En övertygelse att det går att förändra, att alla människor är viktiga och kan bidra till ett bättre samhälle. Ett intresse för vad som händer på andra platser i världen och en känsla av solidaritet med de som har det svårt.
Funderar ibland på varför jag blev som jag blev. Var kom det här engagemanget ifrån?
Ikväll slog det mig att hela Live Aid-grejen kan vara en del av förklaringen. Jag var tio år då. Jag minns att svälten i Afrika berörde mig djupt och jag köpte både "Do they know it´s Christmas" och "We are the world". Jag såg stora delar av Live Aid-galan och imponerades av Bob Geldof och att han visade att en enda person kan göra skillnad.
Där nånstans föddes nog många saker. En insikt att jordens resurser är väldigt ojämnt fördelade, att det finns en inbyggd orättvisa i hela samhället. En övertygelse att det går att förändra, att alla människor är viktiga och kan bidra till ett bättre samhälle. Ett intresse för vad som händer på andra platser i världen och en känsla av solidaritet med de som har det svårt.
torsdag 15 oktober 2009
Idag: Blog Action Day
Som en av drygt hundra svenska bloggar deltar jag idag i årets Blog Action Day på temat Climate Change.
Jag har varit inne på några olika teman för dagens inlägg:
Så, here we go at "Revenge of the glädjebudskap". Och som vanligt har jag ingen aning om var det kommer att sluta.
Ingen har väl kunna undgå Volkswagens nya kampanj "The fun theory" med den pianospelande trappan och världens djupaste soptunna. Teorin för stunden, som Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson för övrigt är tidernas kanske största anhängare av, är att det måste vara skoj och trevligt att vara miljöengagerad. Samhällets omställning till en mer hållbar framtid är mysig och oproblematisk. Det finns roliga, tekniska lösningar och gröna alternativ att ta till i varje situation.
Jag vet inte vad detta är ett tecken på. Kanske är det en reaktion på allt för mycket kris och elände. Eller så är det bara så att det är roligare med roligheter. Eller, om jag ska vara konspiratorisk, så handlar det om att villa bort oss. Få oss att glömma att det är allvar nu. Att det kommer att bli besvärligt, faktiskt vad vi än väljer.
Snacka om att vår generation sitter med Svarte Petter. Vi är den första generation nånsin som inte kommer att få det bättre än vår föräldrageneration. I själva verket har våra föräldrar skänkt oss ett sjunkande skepp. Medan de har smort sina krås har de grävt en jävligt djup grav åt sina barn och barnbarn.
Vi har två alternativ. Business-as-usual eller en snabb, total "deoljefiering" av hela samhället.
Det första leder med största sannolikhet till ett jordklot med riktigt usla förutsättningar för mänskligt liv på väldigt många platser, medan det andra alternativet innehåller en massa spännande utmaningar och nya lärdomar. Något vi människor ju bevisligen är ruggigt duktiga på.
Det känns som att vi inte har något reellt alternativ och det är väl här glädjebudskapet kommer in. Eller borde komma in. Business-as-usual är kris, krig och elände. Det hållbara samhället är spännande utmaningar och nya lösningar. Om du ser dig omkring så kan du nog inte se något som inte i något skede har kommit i kontakt med olja. Det är detta som är utmaningen. Nya lösningar för precis ALLT i samhället och det är vi, dagens och morgondagens vuxna som ska komma på de här nya lösningarna.
Shit, vad spännande! Vi är på väg in i en helt okänd framtid som vi alla har ansvar för och som vi gemensamt ska forma.
Det kan ju faktiskt bli hur kul som helst.
Jag har varit inne på några olika teman för dagens inlägg:
- När jag blir statsminister så...
- Kunskap suger
- Revenge of the glädjebudskap
- Redan i Rio
Så, here we go at "Revenge of the glädjebudskap". Och som vanligt har jag ingen aning om var det kommer att sluta.
Ingen har väl kunna undgå Volkswagens nya kampanj "The fun theory" med den pianospelande trappan och världens djupaste soptunna. Teorin för stunden, som Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson för övrigt är tidernas kanske största anhängare av, är att det måste vara skoj och trevligt att vara miljöengagerad. Samhällets omställning till en mer hållbar framtid är mysig och oproblematisk. Det finns roliga, tekniska lösningar och gröna alternativ att ta till i varje situation.
Jag vet inte vad detta är ett tecken på. Kanske är det en reaktion på allt för mycket kris och elände. Eller så är det bara så att det är roligare med roligheter. Eller, om jag ska vara konspiratorisk, så handlar det om att villa bort oss. Få oss att glömma att det är allvar nu. Att det kommer att bli besvärligt, faktiskt vad vi än väljer.
Snacka om att vår generation sitter med Svarte Petter. Vi är den första generation nånsin som inte kommer att få det bättre än vår föräldrageneration. I själva verket har våra föräldrar skänkt oss ett sjunkande skepp. Medan de har smort sina krås har de grävt en jävligt djup grav åt sina barn och barnbarn.
Vi har två alternativ. Business-as-usual eller en snabb, total "deoljefiering" av hela samhället.
Det första leder med största sannolikhet till ett jordklot med riktigt usla förutsättningar för mänskligt liv på väldigt många platser, medan det andra alternativet innehåller en massa spännande utmaningar och nya lärdomar. Något vi människor ju bevisligen är ruggigt duktiga på.
Det känns som att vi inte har något reellt alternativ och det är väl här glädjebudskapet kommer in. Eller borde komma in. Business-as-usual är kris, krig och elände. Det hållbara samhället är spännande utmaningar och nya lösningar. Om du ser dig omkring så kan du nog inte se något som inte i något skede har kommit i kontakt med olja. Det är detta som är utmaningen. Nya lösningar för precis ALLT i samhället och det är vi, dagens och morgondagens vuxna som ska komma på de här nya lösningarna.
Shit, vad spännande! Vi är på väg in i en helt okänd framtid som vi alla har ansvar för och som vi gemensamt ska forma.
Det kan ju faktiskt bli hur kul som helst.
Stolt
Nu kan vi börja slå oss för bröstet, alla vi som kryssade Isabella Lövin i EU-valet i somras. Hon har lyckats övertyga fiskeutskottet att säga nej till det nya fiskeavtalet mellan EU och Guinea. Det är tydligen en historisk händelse. Heja Isabella!
Nu ska vi bara hoppas på att även parlamentet och kommissionen går på denna linje.
Nu ska vi bara hoppas på att även parlamentet och kommissionen går på denna linje.
tisdag 13 oktober 2009
Viktig film
Tänk vad många filmer det finns att se om klimatet. Några jag kommer på på rak arm är:
Och så nu denna.
Wake Up, Freak Out - then get a Grip.
En riktig kortis på 11 minuter som pedagogiskt och bra förklarar återkopplingsmekanismerna. Känner du att du, eller någon i din närhet, inte riktigt fattat vad de handlar om ännu så är detta väl investerade minuter.
- Home
- En obekväm sanning
- I elfte timmen
- The Age of Stupid
Och så nu denna.
Wake Up, Freak Out - then get a Grip.
En riktig kortis på 11 minuter som pedagogiskt och bra förklarar återkopplingsmekanismerna. Känner du att du, eller någon i din närhet, inte riktigt fattat vad de handlar om ännu så är detta väl investerade minuter.
Imponerande!
Britterna sluter upp kring klimatet och superhjältinnan Franny Armstrong. 41 800 privatpersoner, företag och organisationer har skrivit under 10:10-kampanjen och därmed lovat att minska sina koldioxidutsläpp med 10 procent kommande år.
Ett mycket bra initiativ. För de allra flesta är det inga svårigheter att minska utsläppen med omkring tio procent och sen kanske det går av bara farten att fortsätta minska sin miljöpåverkan både gällande klimat och andra aspekter. Och förutom att detta ger tydliga signaler till politikerna visar det också näringslivet att det finns en efterfrågan på varor och tjänster med låg miljöbelastning.
Själv skulle jag mer än gärna tillhöra en grupp eller ett nätverk som tillsammans står upp för att det är både nödvändigt och möjligt att leva med små koldioxidutsläpp. Som hjälper varandra, utmanar både sig själva och "etablissemanget" och trycker på för en kraftig omställning av samhället. För när vi som individer inte kan göra mer på egen hand kommer det att krävas tydliga åtgärder på den politiska nivån. Och än så länge känner nog inte våra politiker att det finns någon opinion för dessa nödvändiga åtgärder.
Ett mycket bra initiativ. För de allra flesta är det inga svårigheter att minska utsläppen med omkring tio procent och sen kanske det går av bara farten att fortsätta minska sin miljöpåverkan både gällande klimat och andra aspekter. Och förutom att detta ger tydliga signaler till politikerna visar det också näringslivet att det finns en efterfrågan på varor och tjänster med låg miljöbelastning.
Själv skulle jag mer än gärna tillhöra en grupp eller ett nätverk som tillsammans står upp för att det är både nödvändigt och möjligt att leva med små koldioxidutsläpp. Som hjälper varandra, utmanar både sig själva och "etablissemanget" och trycker på för en kraftig omställning av samhället. För när vi som individer inte kan göra mer på egen hand kommer det att krävas tydliga åtgärder på den politiska nivån. Och än så länge känner nog inte våra politiker att det finns någon opinion för dessa nödvändiga åtgärder.
måndag 12 oktober 2009
Influensavaccinering
Så har vaccinet kommit till landet och det är dags att ta ställning till, inte bara vaccinering av mig själv, utan också av barnen. Jag känner stor motvilja till att behöva fatta detta beslut.
Jag har inte satt mig in i influensan och vaccinet helt och hållet men en sak har slagit mig om min egen o-logik.
När det gäller klimatförändringen så agerar jag helt och fullt utifrån försiktighetsprincipen. Vetskapen om risken att det kan gå åt skogen får mig att bygga upp hela mitt liv på att minimera risken, både för mig själv personligen och för samhället och mänskligheten.
Men när det gäller nya influensan bryr jag mig mycket lite om larm och varningar. Jag misstror gärna myndigheterna, att de förstorar upp risken, att det ligger nåt konspiratoriskt bakom nästan. Är det inte sånt som klimatskeptikerna brukar anföra när det gäller klimatet?
När det gäller influensan blir jag egoistisk och bryr mig väldigt lite om det solidariska som brukar anges som motiv för vaccinering. Solidaritet som jag annars håller som ett honnörsord.
Är det inte konstigt?
Jag har inte satt mig in i influensan och vaccinet helt och hållet men en sak har slagit mig om min egen o-logik.
När det gäller klimatförändringen så agerar jag helt och fullt utifrån försiktighetsprincipen. Vetskapen om risken att det kan gå åt skogen får mig att bygga upp hela mitt liv på att minimera risken, både för mig själv personligen och för samhället och mänskligheten.
Men när det gäller nya influensan bryr jag mig mycket lite om larm och varningar. Jag misstror gärna myndigheterna, att de förstorar upp risken, att det ligger nåt konspiratoriskt bakom nästan. Är det inte sånt som klimatskeptikerna brukar anföra när det gäller klimatet?
När det gäller influensan blir jag egoistisk och bryr mig väldigt lite om det solidariska som brukar anges som motiv för vaccinering. Solidaritet som jag annars håller som ett honnörsord.
Är det inte konstigt?
Ris-skoj
Behöver du träna på svåra engelska ord, kanske inför Högskoleprovet? Eller vill du utmana kompisarna, den äkta hälften, tonårsdottern på ett spel som både är lärorikt och gör gott för mänskligheten?
Här kan du förena nytta med nöje.
För varje fråga man gissar rätt så skänks 10 riskorn till FNs matprogram. Det är bara att sätta igång.
Här kan du förena nytta med nöje.
För varje fråga man gissar rätt så skänks 10 riskorn till FNs matprogram. Det är bara att sätta igång.
fredag 9 oktober 2009
Övergiven
Jag känner mig ensam och övergiven. Jag vet inte vart jag ska vända mig med min klimatfrustration, mitt engagemang och min önskan efter att tillhöra en grupp som tycker som jag.
Det är ett knappt år kvar till valet och det finns inget parti jag kan lägga min röst på. I den här jämförelsen över partiernas budgetar hittar jag ingenting som ens är i närheten av tillräckligt för att kapa koldioxidutsläppen tillräckligt mycket för att klara Klimatmålet.
Det poppar upp olika klimataktionsgrupper som svampar ur marken, men för mig är det oklart vad de handlar om. Vad de vill. Några jag hittar vid en snabb sökning är:
Naturskyddsföreningen
Klimax
Ställ om Sverige
350.org
Klimataktion
Kanske det helt enkelt blivit för många organisationer. Jag gissar att jag inte är ensam om att känna mig vilsen, flytande ute på ett mörkt, kallt, stormigt hav. Uppenbarligen skulle jag inte behöva känna så här. Mångfalden av klimatgrupper bevisar att det finns oerhört många människor runt om i Sverige idag som kämpar för en bättre värld.
Undrar vad de ska rösta på om ett år.
Det är ett knappt år kvar till valet och det finns inget parti jag kan lägga min röst på. I den här jämförelsen över partiernas budgetar hittar jag ingenting som ens är i närheten av tillräckligt för att kapa koldioxidutsläppen tillräckligt mycket för att klara Klimatmålet.
Det poppar upp olika klimataktionsgrupper som svampar ur marken, men för mig är det oklart vad de handlar om. Vad de vill. Några jag hittar vid en snabb sökning är:
Naturskyddsföreningen
Klimax
Ställ om Sverige
350.org
Klimataktion
Kanske det helt enkelt blivit för många organisationer. Jag gissar att jag inte är ensam om att känna mig vilsen, flytande ute på ett mörkt, kallt, stormigt hav. Uppenbarligen skulle jag inte behöva känna så här. Mångfalden av klimatgrupper bevisar att det finns oerhört många människor runt om i Sverige idag som kämpar för en bättre värld.
Undrar vad de ska rösta på om ett år.
Klimatkontot
Nu har jag varit inne och testat Klimatkontot, IVLs nya klimatkalkylator. Den känns spontant mer genomarbetad än andra liknande initiativ. Problemet är att man alltid får så hemskt olika resultat.
Det var faktiskt en av anledningarna till att jag började med det här experimentet, att jag blev så frustrerad och missnöjd över alla dessa kalkylatorer som gav så olika svar.
Hamnade på 3,7 ton på Klimatkontot.
I IVL:s tidigare klimatkalkylator hamnade jag på 2,2 ton.
Hos WWF hamnar jag på 6,26 ton.
Hos Konsumentverket blev jag Acceptabel.
Hos Göteborgs Stad får jag 1,84 ton.
Ja, ni fattar. Spannet är så otroligt stort så för mig är sådana här kalkylatorer helt oanvändbara.
I mitt snabba överslag förra månaden hamnade jag på runt två ton för mina personliga utsläpp. En av förklaringarna till den högre siffran för Klimatkontot-beräkningen är att den inkluderar flygresor i tjänsten, vilket jag inte tagit med i mitt överslag.
Det var faktiskt en av anledningarna till att jag började med det här experimentet, att jag blev så frustrerad och missnöjd över alla dessa kalkylatorer som gav så olika svar.
Hamnade på 3,7 ton på Klimatkontot.
I IVL:s tidigare klimatkalkylator hamnade jag på 2,2 ton.
Hos WWF hamnar jag på 6,26 ton.
Hos Konsumentverket blev jag Acceptabel.
Hos Göteborgs Stad får jag 1,84 ton.
Ja, ni fattar. Spannet är så otroligt stort så för mig är sådana här kalkylatorer helt oanvändbara.
I mitt snabba överslag förra månaden hamnade jag på runt två ton för mina personliga utsläpp. En av förklaringarna till den högre siffran för Klimatkontot-beräkningen är att den inkluderar flygresor i tjänsten, vilket jag inte tagit med i mitt överslag.
torsdag 8 oktober 2009
Annat går före
Det finns som vanligt massor att skriva om, men denna vecka har annat gått före bloggen.
Vännen L som var förbi på mat och prat. Hon som är så modig, som tar tag i sitt liv. Gör förändringar och tar initiativ även fast det är läskigt. Sådant beundrar jag.
Idag har det varit webinar igen, om transporter denna gång. Något av en hjärtefråga för mig. Samtidigt som Johan inledde hann jag skiva några äpplen och hänga upp under taket. Där får de hänga och torka till fina äppelringar. Smaskigt nyttigt godis att sticka åt barnen när det krisar i höst.
Funderar mycket på hur man ska mobilisera många människor som vill åt samma håll. Som är beredda att göra någon eller några förändringar i sitt liv för att minska koldioxidutsläppen. Som kan utgöra en kritisk massa.
Har dessutom börjat läsa "Vår beskärda del", en bok helt i min smak. Äntligen någon som beskriver en konkret åtgärd, ett styrmedel som kan förändra samhället.
Har också funderat mycket på ordet klimatmål. Jag vill kidnappa det ordet. Ändra dess betydelse. Från att vara en siffra och ett årtal på ett papper, till att betyda målet att rädda klimatet. "Vi ska klara klimatmålet" handlar inte om att minska utsläppen med x procent till år x, utan det handlar om att undvika klimatkaos. Är ni med mig?
Vännen L som var förbi på mat och prat. Hon som är så modig, som tar tag i sitt liv. Gör förändringar och tar initiativ även fast det är läskigt. Sådant beundrar jag.
Idag har det varit webinar igen, om transporter denna gång. Något av en hjärtefråga för mig. Samtidigt som Johan inledde hann jag skiva några äpplen och hänga upp under taket. Där får de hänga och torka till fina äppelringar. Smaskigt nyttigt godis att sticka åt barnen när det krisar i höst.
Funderar mycket på hur man ska mobilisera många människor som vill åt samma håll. Som är beredda att göra någon eller några förändringar i sitt liv för att minska koldioxidutsläppen. Som kan utgöra en kritisk massa.
Har dessutom börjat läsa "Vår beskärda del", en bok helt i min smak. Äntligen någon som beskriver en konkret åtgärd, ett styrmedel som kan förändra samhället.
Har också funderat mycket på ordet klimatmål. Jag vill kidnappa det ordet. Ändra dess betydelse. Från att vara en siffra och ett årtal på ett papper, till att betyda målet att rädda klimatet. "Vi ska klara klimatmålet" handlar inte om att minska utsläppen med x procent till år x, utan det handlar om att undvika klimatkaos. Är ni med mig?
måndag 5 oktober 2009
Palt
Igår gjorde vi en klimatsmart middag, som man kanske dock behöver ha norrländskt påbrå för att uppskatta.
Pitepalt.
Näst efter löksoppa bör man knappt kunna hitta billigare, enklare, klimatsmartare middag.
Skala och riv potatis
Blanda med salt, kornmjöl och vanligt vetemjöl
Rulla/klappa "ishockeypuckar"*
Lägg ner i kokande vatten
Koka en stund
Ät och njut med lingonsylt, stekt lök (och kanske en klick sirap...).
Mer utförligt recept brukar finnas på kornmjölspaketet.
* Är man köttätare tillför man ungefär här stekt rimmat fläsk men det kan vi ju bortse ifrån
Pitepalt.
Näst efter löksoppa bör man knappt kunna hitta billigare, enklare, klimatsmartare middag.
Skala och riv potatis
Blanda med salt, kornmjöl och vanligt vetemjöl
Rulla/klappa "ishockeypuckar"*
Lägg ner i kokande vatten
Koka en stund
Ät och njut med lingonsylt, stekt lök (och kanske en klick sirap...).
Mer utförligt recept brukar finnas på kornmjölspaketet.
* Är man köttätare tillför man ungefär här stekt rimmat fläsk men det kan vi ju bortse ifrån
söndag 4 oktober 2009
Vad har du i ditt badrumsskåp?
Jag har tidigare skrivit om Pia som vann Mölndals miljöpris i våras. Tyvärr är länken borta så man kan inte längre läsa motiveringen, men nu kan man istället lyssna på henne och få lära sig vilka kemikalier man ska hålla utkik efter i badrummet och köket.
Gå in här och klicka dig fram till Bildningsbyrån-EU och programmet Är du giftfri?
Gå in här och klicka dig fram till Bildningsbyrån-EU och programmet Är du giftfri?
lördag 3 oktober 2009
Regnig lördag
Hade sett fram emot en vacker höstlördag i kolonin, istället blev det regn och städning av lägenheten. Som vanligt blir jag på dåligt humör av att städa. Vi har inte lyckats komma loss med beslutet att skaffa städhjälp ännu tyvärr. Det känns som att vi har städat hela dagen och ändå är det lika rörigt och smutsigt som innan vi började. Hur är det möjligt?
Ikväll ska vi i alla fall ha grannarna på upp middag. Vi ligger efter med att fira deras födelsedagar, men nu ska det äntligen bli av.
Jag kan tyvärr inte skryta med något under av klimatsmart middag. Toast med chevré mm till förrätt, teriyakilax med glasnudlar och wokad vitkål till huvudrätt och päronpaj (kolonipäron!) till efterrätt.
Min familj äter alldeles för mycket kött vilket jag ibland besväras av. Men så länge jag inte lagar maten kan jag knappast tvinga dem att äta vegetariskt. Min make är generellt skeptisk till vegetarisk mat så även om jag lagat nåt smaskigt vegetariskt så finns det oftast även en kötträtt på bordet. Och då väljer (såklart) barnen det. Just nu känns detta som något av ett misslyckande, men eftersom jag inte ser någon möjlighet att ändra på detta så försöker jag släppa det.
Ikväll ska vi i alla fall ha grannarna på upp middag. Vi ligger efter med att fira deras födelsedagar, men nu ska det äntligen bli av.
Jag kan tyvärr inte skryta med något under av klimatsmart middag. Toast med chevré mm till förrätt, teriyakilax med glasnudlar och wokad vitkål till huvudrätt och päronpaj (kolonipäron!) till efterrätt.
Min familj äter alldeles för mycket kött vilket jag ibland besväras av. Men så länge jag inte lagar maten kan jag knappast tvinga dem att äta vegetariskt. Min make är generellt skeptisk till vegetarisk mat så även om jag lagat nåt smaskigt vegetariskt så finns det oftast även en kötträtt på bordet. Och då väljer (såklart) barnen det. Just nu känns detta som något av ett misslyckande, men eftersom jag inte ser någon möjlighet att ändra på detta så försöker jag släppa det.
fredag 2 oktober 2009
Nya idoler
Måste nog börja följa basketligan. Ser att Örebro har fått ett riktigt miljövänligt lag, Ecoörebro. Planen är att bli det mest miljömedvetna laget inom svensk idrott.
Tåget till matcherna, hembakt och ekologiskt i cafeterian och klubbens spelare ska tydligen utbildas till miljöambassadörer och verka för ökad miljömedvetenhet och större miljöhänsyn. Vidare uppmanas besökarna att ta cykeln till hemmamatcherna.
Kul.
Tåget till matcherna, hembakt och ekologiskt i cafeterian och klubbens spelare ska tydligen utbildas till miljöambassadörer och verka för ökad miljömedvetenhet och större miljöhänsyn. Vidare uppmanas besökarna att ta cykeln till hemmamatcherna.
Kul.
Några tips
Redan i våras tipsade jag om groddade mungbönor, men jag hade kommit av mig lite så kanske behövde ni också påminnas. Som sagt; gott, nyttigt och klimatsmart.
Och så måste jag tipsa alla barnföräldrar om Kavats ekologiska sortiment. E-shopen hittar ni här. Vi köpte ett par kängor till stora flickan och hon är stormförtjust.
Skorna tillverkas i Sverige av vegetabilgarvat* skinn och uppfyller kraven för att få märkas med EU-Blomman.
*Vegetabilgarvat = Skinnet är garvat utan några som helst farliga kemikalier. Vanligen är skinn kromgarvat, en gammal, men dock inte lika miljövänlig, metod.
Och så måste jag tipsa alla barnföräldrar om Kavats ekologiska sortiment. E-shopen hittar ni här. Vi köpte ett par kängor till stora flickan och hon är stormförtjust.
Skorna tillverkas i Sverige av vegetabilgarvat* skinn och uppfyller kraven för att få märkas med EU-Blomman.
*Vegetabilgarvat = Skinnet är garvat utan några som helst farliga kemikalier. Vanligen är skinn kromgarvat, en gammal, men dock inte lika miljövänlig, metod.
torsdag 1 oktober 2009
Mina fortsatta utmaningar
I januari skrev jag också ett blogginlägg med det långa namnet "Vad jag gör och vad jag behöver bli bättre på". Tänkte återkomma till detta idag. Kände att jag behövde påminna mig själv om vad jag håller på med och stämma av hur jag sköter mig...
Och kolla om det finns några gömda mygg eller kameler någonstans.
I januari såg min lista på vad jag behöver bli bättre på ut så här:
Duscha kortare tränar jag fortfarande på. Det där är en vana som visade sig vara otroligt svår att bryta. För att inte tala om att duscha mer sällan. Har misslyckats totalt med denna punkt. Detsamma gäller pappershanddukarna på jobbet. Hade nån tanke att ta med en egen frottéhandduk dit, men det har inte blivit av.
Jag tror att jag tittar mindre på TV. Däremot blir det mer tid vid datorn. Så det går nog på ett ut.
Att äta mer säsongsanpassat är jag fortfarande dålig på. Det är svårt! Däremot är jag en hejare på att inte slänga mat. Tycker jag själv i alla fall. Tycker också att jag äter något mindre fisk nu än för ett år sen.
Att beställa hem mat var vi bra på i våras, men nu har vi inte kommit in i rutinen alls efter sommaren. På söndag är det i alla fall dags att beställa från Hedenborgs. Kanske ska vi också ge Matservice en ny chans under hösten.
Att inte tvätta kläder så ofta och rutinmässigt blir jag bättre och bättre på. Försöker byta om det första jag gör när jag kommer hem efter jobbet och hänga upp kläderna på galge istället för att bara slänga dem i en hög.
Blandat resultat alltså.
En "kamel" jag inte alls var medveten om (eller ville kännas vid) i början av året var mejeriprodukterna. Och vinet.
Så min lista på höstens utmaningar ser ut så här:
Och kolla om det finns några gömda mygg eller kameler någonstans.
I januari såg min lista på vad jag behöver bli bättre på ut så här:
- att dricka mindre té
- att duscha kortare/mer sällan
- att använda färre pappershanddukar (toaletten på jobbet...)
- att titta mindre på TV (mer av livskvalitetsskäl än av miljöskäl)
- att äta mer säsongsanpassat
- att slänga mindre mat
- att äta mindre fisk
- att hitta rutiner för hembeställning av mat för att slippa åka iväg och handla
- att inte tvätta kläder så ofta och rutinmässigt
Duscha kortare tränar jag fortfarande på. Det där är en vana som visade sig vara otroligt svår att bryta. För att inte tala om att duscha mer sällan. Har misslyckats totalt med denna punkt. Detsamma gäller pappershanddukarna på jobbet. Hade nån tanke att ta med en egen frottéhandduk dit, men det har inte blivit av.
Jag tror att jag tittar mindre på TV. Däremot blir det mer tid vid datorn. Så det går nog på ett ut.
Att äta mer säsongsanpassat är jag fortfarande dålig på. Det är svårt! Däremot är jag en hejare på att inte slänga mat. Tycker jag själv i alla fall. Tycker också att jag äter något mindre fisk nu än för ett år sen.
Att beställa hem mat var vi bra på i våras, men nu har vi inte kommit in i rutinen alls efter sommaren. På söndag är det i alla fall dags att beställa från Hedenborgs. Kanske ska vi också ge Matservice en ny chans under hösten.
Att inte tvätta kläder så ofta och rutinmässigt blir jag bättre och bättre på. Försöker byta om det första jag gör när jag kommer hem efter jobbet och hänga upp kläderna på galge istället för att bara slänga dem i en hög.
Blandat resultat alltså.
En "kamel" jag inte alls var medveten om (eller ville kännas vid) i början av året var mejeriprodukterna. Och vinet.
Så min lista på höstens utmaningar ser ut så här:
- att äta mindre mejeriprodukter
- att fortsätta arbeta för att Familjebostäder ska köpa in Bra Miljövalmärkt fjärrvärme
- att duscha kortare (det måste gå!)
- att äta mer säsongsanpassat och mindre fisk
- att dricka mindre öl och vin
Nä, vi har nog inte kommit längre
I januari skrev jag ett blogginlägg med namnet Puh. Har vi inte kommit längre? Det föranleddes av en notis i tidningen Mersmak som berättade att 78 procent av svenskarna var villiga att sänka sin levnadsstandard för att bidra till en bättre miljö. Jag blev då så uppgiven av svaren på vad människor kan tänka sig att göra för miljöns skull; sopsortering, sluta köpa vatten på flaska, slänga mindre mat och byta till lågenergilampor, var några av svaren.
Varken då eller nu ser jag nån sänkt levnadsstandard i de svaren.
Nu var det dags igen. Läste häromdagen i det lokala medlemsbladet som följer med just Mersmak en sån där spalt där fyra personer tillfrågats om vad de gör för att påverka miljön på ett bra sätt. Jag satte nästan kvällstéet i halsen när jag såg att en kvinna svarade att hon undviker att köpa varor i dubbelförpackningar.
Mitt miljöengagemang startade på allvar i Trollhättan 1993 när jag tjatade in mig på en arbetsmarknadsåtgärd som var populär på den tiden, "Miljöinformatörer". Bland annat stod vi i de lokala mataffärerna och försökte prata med folk om vad som var bra miljöval. En av de saker som var "heta" på den tiden var just detta med dubbelförpackningar.
Det är nästan så att jag storknar när jag inser att detta tydligen fortfarande är ett problem. Dels för att det är rimligt att fråga sig vad producenterna har hållit på med de senaste 16 åren. Och dels för att jag blir så sorgsen över att det uppenbart finns konsumenter som stannat där. Som inte kommit vidare, insett att det finns andra, betydligt viktigare saker att ta tag i än dubbelförpackningar.
Så frågan är fortfarande högst giltig. Har vi inte kommit längre?
Vi har lååång väg att gå innan planeten är räddad.
Varken då eller nu ser jag nån sänkt levnadsstandard i de svaren.
Nu var det dags igen. Läste häromdagen i det lokala medlemsbladet som följer med just Mersmak en sån där spalt där fyra personer tillfrågats om vad de gör för att påverka miljön på ett bra sätt. Jag satte nästan kvällstéet i halsen när jag såg att en kvinna svarade att hon undviker att köpa varor i dubbelförpackningar.
Mitt miljöengagemang startade på allvar i Trollhättan 1993 när jag tjatade in mig på en arbetsmarknadsåtgärd som var populär på den tiden, "Miljöinformatörer". Bland annat stod vi i de lokala mataffärerna och försökte prata med folk om vad som var bra miljöval. En av de saker som var "heta" på den tiden var just detta med dubbelförpackningar.
Det är nästan så att jag storknar när jag inser att detta tydligen fortfarande är ett problem. Dels för att det är rimligt att fråga sig vad producenterna har hållit på med de senaste 16 åren. Och dels för att jag blir så sorgsen över att det uppenbart finns konsumenter som stannat där. Som inte kommit vidare, insett att det finns andra, betydligt viktigare saker att ta tag i än dubbelförpackningar.
Så frågan är fortfarande högst giltig. Har vi inte kommit längre?
Vi har lååång väg att gå innan planeten är räddad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)