fredag 26 juni 2009

Utflykt

Idag hade jag äntligen en ledig stund. Ihop med ett par andra svenskor och några brittiska kvinnor tog jag en lyxig luftkonditionerad taxi från hotellet till bazaren. Gick omkring några timmar. Njöt av vackra säckar med kryddor som luktade fantastiskt; torkade hibiskusblommor, saffran, torkade chilifrukter av olika storlekar, lagerblad osv.

Handlade några skålar och en mortel till kolonistugan. Jag hade nog ångrat mig om jag inte köpt med något litet minne.

Grämer mig lite över en ljuslykta i mosaik som jag inte hann köpa innan vi var tvungna att rusa till den förbokade taxin. Jag var mitt inne i en prutning som egentligen var helt onödig. Jag hade haft råd även med hans utgångspris. Dumsnålt.

onsdag 24 juni 2009

Kairo

Igår var vi på en kvällsutflykt till en "sound & lightshow" vid pyramiderna. Det var sådär. Själva vitsen med pyramiderna och sphinxen är att de är fruktansvärt stora. Detta fattar man inte förrän man är framme och tar på dem. Och nu blev vi parkerade på en avsats flera hundra meter bort tyvärr.

"Behållningen" med utflykten var bussturen genom stan. Det var ingen vacker syn. Husen som inte skulle vara i närheten av att passera som bostäder i Sverige. Soporna som ligger i drivor mellan husen och används av barnen som lekplats. När de sedan eldats upp läggs askan ut och blandas med nya sopor. Smutsiga vattendrag där barnen står och fiskar. Små, små gröna plättar och någonstans här och var (oftast i anslutning till turistattraktioner) ett eller ett par träd.

Och överallt på husen de små utanpåliggande eftermonterade AC-anläggningarna, för att kyla. Vilka säkert drivs med kol- eller oljeel (vilket gör att de kommer att få det ännu varmare...). Tänk om de åtminstone kunnat driva sina AC med solceller på taken!

Från min balkong ser jag smoggen så tydligt att jag nästan kan ta på den. Trafiken pågår dygnet runt.

Det sorgliga är att de är 20-30 år efter oss i miljöfrågor. Olika regeringsrepresentanter som varit och pratat på konferensen berättar att de börjat arbeta med att begränsa utsläppen från punktkällorna. De är inte i närheten av att börja arbeta med de diffusa utsläppen alltså.

Magen

Äter jag en enda croissant till nu så kräks jag. Idag har vi suttit i ett litet konferensrum där kakbordet har stått framdukat hela dagen. Lukten av flott har legat tung.

Och det ryktas om magsjuka i den norska delegationen.

tisdag 23 juni 2009

Sötsaker

Har precis avslutat hotellfrukosten. En orgie i sötsaker. Det finns en stor avdelning med kakor, muffins, små våfflor och olika arabiska varianter. Sen är dessutom halva "brödbordet" vikt åt sådant som i Sverige skulle hamnat på kakbordet; croissanter, wienerbröd och liknande.

Fikapauserna på konferensen går i samma stil. Inte en ostfralla så långt ögat kan se. Och alla slänger sig girigt över de små bakelserna och kakorna. Oavsett nationalitet.

En till mig närstående person med "europeisk" bakgrund brukar häckla oss svenskar med att det bara är vi i hela världen som jämt ska hålla på att fika. "Alla andra nöjer sig med en slät kopp".

Pytt, säger jag bara.

På frukosten blir det mycket frukt för min del. Jordgubbarna var ingen höjdare, men aprikoserna, melonerna, apelsinerna - mums!

söndag 21 juni 2009

Varmt i Kairo

Har nu kommit fram till Kairo efter en lång dag på resande fot. Att flyga var ungefär som jag mindes det, fast jag hade glömt hur coola molnen är uppifrån.

Som jag skrivit tidigare var det många år sen jag var ute och reste senast, så att resa långt bort och dessutom ensam tär på krafterna. Känner mig alldeles tom.

Träffade en finsk kvinna på Cairo Airport som jag delade taxi med in till stan. Kanske blir det middag med henne och hennes egyptiske pojkvän ikväll. Mest för att det känns som ett tillfälle jag inte får missa. Hade annars kunnat tänka mig att gå och lägga mig snortidigt och hoppa över middagen.

torsdag 18 juni 2009

Bye bye

Hej då kontoret, vi ses om sju veckor.

onsdag 17 juni 2009

Faller isär

Ikväll har vi varit ute och grillat i stugan. Det började inte så bra dock. Grillen föll isär. Sönderrostad. Vi plåstrade ihop den och klarade därmed middagen, men med tanke på hur mycket vi grillar så kommer vi nog att bli tvungna att gå och köpa oss en ny grill.

Testade att återvinna grillkolen idag förresten. Det fungerade utmärkt.

När vi grillar använder vi ett tändrör för att tända briketterna och ofta grillar vi bara något snabbt, lite fisk eller några korvar, så då är det en massa kol kvar när vi är färdiga. Genom att lägga på locket så slutar det att glöda och det finns ganska mycket briketter kvar. Idag testade jag alltså att återanvända dessa i tändröret vid nästa grill. Bra både för miljön och plånboken.

tisdag 16 juni 2009

Det udda och det normala

Idag är jag lite låg. Dels för att förberedelserna inför konferensen i Kairo sliter på mig och dels på grund av själva resan. Klimataspekterna av den, att vara borta från familjen, att vara borta från kolonin just när jordgubbarna mognar. Det känns tungt.

Dessutom hade vi en nedslående fikarumsdiskussion idag. Jag arbetar i ett kontorshotell och några av våra korridorskollegor är miljömuppar precis som vi. När jag kom till lunchen så satt tre stycken där och pratade om uppoffringar och det framgick snabbt att det var mig de pratade om. Fast de var snabba att tillägga att de vet att jag inte anser att jag gör några uppoffringar i mitt liv, men att nog många andra skulle tycka det. Och så kom hela paketet, att så länge det är tillåtet att flyga så kommer de att göra det, att det ju är så besvärligt att leta upp schyssta kläder så det blir "giftkläder made by children" och att man minsann inte kan lägga hela ansvaret på den enskilda människan, utan det är upp till politikerna att fixa det här.

Jag blev så ledsen att jag nästan började gråta.

Vi (eller snarare dom) kom fram till att det är så svårt att avvika från normen och det nog är en bidragande orsak till att man till exempel inte slutar flyga fast man egentligen har den kunskap som behövs för att inse att mänskligheten inte kan fortsätta så här.

Normen. Den där förbannade normen.

I morse var det ett inslag på radion om de fattiga barn som inte kan flyga till Italien på sommarlovet och inte heller gå på Gröna Lund. Som om att det är en mänsklig rättighet att få gå på Gröna Lund. Jag fattar att det är skitjobbigt för de barn som varken varit på Gröna Lund eller i Italien att komma tillbaka till skolan på hösten. Men handlar det inte om att det är vi vuxna som sätter normen? Att det är vi som gör dem till avvikare? Det var i alla fall känslan jag fick av att lyssna på inslaget, att nu ska vi peka ut dem som avvikare istället för att göra vinklingen på alla bra saker man kan göra som inte kostar särskilt mycket pengar. Och som dessutom inte belastar miljön.

Idag på lunchen insåg jag att nu när jag för första gången i mitt liv verkligen strävar efter att vara normal (och känner mig så) så betraktas jag som väldigt udda. Konstigt.

måndag 15 juni 2009

RabarbERkakor

Så var det över. Sista kvällen med gänget. Fint. Såklart. Bakade några småkakor på ER-tema.

Superenkla och helt igenom ekologiska.

RabarbER-kakor
150 g rumsvarmt smör
1 dl socker
2 dl havregryn
2 dl vetemjöl
En fin rabarberstjälk

Rör ihop smör och socker och sedan i med havregrynen och mjölet. Rör tills det blir en deg.
Rulla små bollar (ca 30 st) och lägg på plåt med bakplåtspapper.
Skär rabarbern i skivor 1-1,5 cm och tryck fast på bollen.
Grädda ca 10 minuter i mitten av ugnen i 200 grader.

Ät i goda vänners sällskap!

(Receptet är snott från Coop)

Fotnot: Cityakuten heter ER i original

Snart är det över

I hela mitt vuxna liv har måndagar klockan 21.00 inneburit Cityakuten.

Ikväll visas det sista avsnittet.

Vad tomt det kommer att bli.

söndag 14 juni 2009

Om att leva som man lär

Det har varit en skön helg så nu är jag laddad för tre tuffa veckor.

Hade det stora nöjet att ha kära vännen E på besök i stugan igårkväll. Sköna samtal om miljö, politik och livet. Om att bryta mot normen, om att leva som man lär. Och om äpplen.

Det gav en massa ny kraft. Jag behövde få känna att jag inte är ensam om mina tankar, vilket jag ibland får en känsla av.

Jag förundras till exempel många gånger över alla dessa människor som ägnar sitt liv åt att arbeta med hållbarhetsfrågor. I miljörörelser, som konsulter, i offentlig sektor och i näringslivet. De startar och driver de mest fantastiska projekt för att minska koldioxidutsläppen, predikar och propagerar. Men sen, första bästa långhelg så tycker de att det är helt i sin ordning att unna sig en weekend i Rom eller New York. Och när semestern kommer så måste man ju få komma bort och då är det ju så skönt att ligga på en strand i Kroatien eller i Thailand. Och det tar ju faktiskt en kvart extra att åka kollektivt, så det blir bilen till jobbet.

Jag kan inte förstå det.

Om man nu sitter inne med all kunskap och ändå gör sånt, hur ska vi då få alla "vanliga" människor, som inte har en magisterexamen i miljövetenskap att agera på ett sätt som inte leder oss rätt in i fördärvet?

Det enda svaret måste vara styrmedel. Jävligt tuffa styrmedel.

Skatter och förbud.

Tur att vi har så kloka, modiga politiker.

torsdag 11 juni 2009

Pass

Idag var jag hos Polisen och hämtade ut mitt nya pass.

Jag har inte haft nåt giltigt pass på "evigheter". Vet faktiskt inte när det gamla gick ut, men för fyra år sen när jag gifte mig, bytte namn och medborgarskap såg jag i alla fall ingen anledning att göra något nytt direkt eftersom jag ändå helst är i Sverige. Jag föredrar att vara hemma när jag är ledig. Resor brukar det alltid bli en hel del ändå, då det alltid finns syskon, föräldrar och vänner runt om i landet som ska besökas. Så förutom att det inte är så klimatsmart så tycker jag att det är svårt att hinna med utlandsresor.

Men nu befann jag mig där, hos passpolisen, med alla dessa som flyger omkring av olika anledningar. Av gammal vana kanske. Eller för att det är så skönt att komma bort. Vad flyr man ifrån då? För många är det nog en jakt på upplevelser. Jag är glad att jag inte behöver de upplevelserna.

Idag har jag i stället upplevt barnen som gallrade morötter och nöjt knaprade på varsin tre millimeter tjock liten morotsstackare. Jag har sörjt över att honungsrosen redan har blommat över, så nu dröjer det ett helt år innan jag får känna den underbara doften igen. Jag har känt regnet och alla lukterna som kommer med det.

Jag tror inte att jag kommer att använda det där passet så många gånger.

Att odla av romantiska och strategiska skäl

Ikväll har Niklas Wennberg varit och föreläst för oss på Slottsskogskolonin. Niklas är projektledare för det fantastiska projektet Stadsjord, de som fixat grisarna i Högsbo. Ett projekt precis i min smak. Som jag skrivit om tidigare så är jag fruktansvärt less på att snacka om hållbar utveckling. Dialogprojekt får mig att vilja vomera. Jag tycker att det är dags att börja agera. Och det är precis vad de gjort i Högsbo. De tar dit grisar, låter dem plöja upp tråkiga gräsytor, startar en odlarförening, odlar för husbehov och för att sälja på Axel Dahlströms torg 100 meter bort. Briljant.

Jag gick från sammankomsten glad och stärkt. Med ännu starkare inspiration att odla på min lilla kolonilott. Just nu växer potatisen så det knakar och det verkar kunna bli en hel del jordgubbar i år. Och barnen fick i sig en hel del smultron idag. Vardagslyx.

Kanske kan ett konkret resultat av kvällens föredrag bli att vi får bin till kolonin. Vi behöver dem för att pollinera alla våra fruktträd och ikväll började det snackas om olika möjligheter.

Själv drömmer jag om några kolonihöns.

onsdag 10 juni 2009

Confession

Jag ska ut och flyga.

För första gången på kanske 13 år så ska jag flyga. Det känns helt absurt. Och väldigt knasigt att det blev just i år. När jag verkligen kämpar på med mina koldioxidutsläpp.

Såklart har det med jobbet och göra. Och då det är ett uppdrag jag verkligen brinner för så får jag bita ihop och bara göra det, hur konstigt det än känns. Konferensen jag ska på är i Kairo, så det är ju inte heller så lätt att sätta sig på tåget.

Självklart kommer resan att klimatkompenseras, for what it's worth...

I alla fall, med anledning av denna resa och alla förberedelser inför den så vet jag inte hur aktiviteten blir här på bloggen den närmsta tiden.

Efter Kairo stundar semester.

måndag 8 juni 2009

Populärkultur

Just nu har jag ett otroligt sug efter att konsumera populärkultur. Att få gå och köpa några skivor (bland annat Montt Mardie, som jag inte fick i mitt påskägg) och så pocketutgåvan av Hanne Vibeke-Holst senaste bok.

Men istället får jag hålla till godo med PSL. Man måste ju bara älska PSL!

Kolla det här klippet från en källare under Socialhögskolan i Stockholm. En pärla i sin enkelhet.

En lite annorlunda dag

Jag är en vardagsälskare. För det mesta trivs jag precis hur bra som helst en helt vanlig vardag. När allt är som precis som vanligt. Maken sticker till jobbet medan jag tar min (snabba) morgondusch. Jag väcker barnen och vi gör oss i ordning, lilla flickan tjorvar lagom mycket. Upp på cyklarna och iväg till skolan och sen dagis. In med P1 i örat och cykla den sega vägen upp till jobbet. Äta den medhavda frukostmackan. Jobba hela dagen. Cykla hem, lagom till dukat middagsbord. Prata med familjen, kolla av hur dagen varit för alla. Röja undan köket och plocka i lägenheten. Natta barnen, prata med maken, läsa tidningen. Kanske läsa några bloggar och skriva ett blogginlägg. Kolla TV och så krypa i säng. Så ser min vardag ut.

Men vissa dagar är inte som alla andra, detta är en sådan.

Barnen är med mormor på landet. Jag gick upp före maken och cyklade ner till Centralen och tog 6.42 tåget till Stockholm. När jag kom hem nu ikväll var lägenheten tom, och jag är ensam hemma en stund vilket i princip aldrig händer. Magiskt. Läser igenom GP och ser en fin artikel om Johan E, med bilder från kolonin! Och lite längre fram läser jag att vännen S fått stipendium från sin konstskola! Till råga på allt var detta en dag när jag vaknade till att miljöpartiet gjort ett jättebra resultat i EU-valet.

Det kan vara bra även när det inte är vanlig vardag.

Bilismen

Idag hade jag nöjet att äta lunch med tre representanter från bensinbranschen, Jet, Shell och Preem. Det var en märklig och fascinerande upplevelse. Tänk att man kan ha så olika uppfattning.

De menade på allvar att ingen kör bil för nöjes skull. Att all bilåkning sker av nån sorts tvång och att det inte finns några människor som gillar att köra bil.

Vidare menade de att det höga bränslepriset gör att folk inte kör bil mer än nödvändigt. Men samtidigt så skulle det inte spela någon roll för bilåkandet om det blir billigare att köra bil. Om vi kör våra bilar på el i framtiden ser i alla fall jag en risk att det kommer att vara så billigt att man kör längre sträckor istället. Men nej då, så skulle det minsann inte bli enligt dessa herrar.

Vad är logiken i det? Ett högt bränslepris bromsar, men ett billigt uppmuntrar inte till mer bilåkning.

Undrar om de verkligen tror på det där själva?

torsdag 4 juni 2009

Mjölken

Nu kan jag faktiskt bocka av en framgång! Jag har lyckats lära mig dricka te utan mjölk!

Det trodde jag faktiskt inte, men det fanns inte längre någon ursäkt för detta hämningslösa mjölkintag. Jag skulle tro att det handlar om (minst) 1,5 liter mjölk i veckan. Med 1 kg koldioxid per liter mjölk så har jag bara där kapat 78 kg koldioxid per år.

Gott så.

Forskningspengar till rätt ställe?

Energimyndigheten går nu ut med nyheten att man fördelar knappt 170 miljoner kronor till forskning om klimatsmarta fordon. De 17 olika projekt som får pengar syftar till att på olika sätt minska bränsleförbrukningen och utsläppen från både lätta och tunga fordon.

Är detta verkligen att satsa rätt?

Ja, om man vill stötta en fordonsindustri i kris (bland annat får Volvo 7 miljoner kronor för att forska om nästa generations Ottomotor - är det verkligen innovativt?).

Nej, inte om man vill göra största klimatnytta för pengarna. Vad vi behöver forska på är hur vi minskar transportbehovet i samhället.

En liten rapport från Vägverket som kom nu i mars avslöjar att:

Sedan 1990 har utsläppen inom vägtransportsektorn ökat med 12 procent eller ca 2 miljoner ton. Samtidigt finns mål om oförändrade utsläpp mellan 1990 och 2010. Trafikökningen mellan 1990 och 2008 medförde att utsläppen steg med 3,4 miljoner ton. Om trafiken hade varit oförändrad mellan 1990 och 2008 skulle det ha inneburit att utsläppen minskat med 8 procent istället för som nu ökat med 12 procent.

Alltså, vi har haft en teknikutveckling som gjort att utsläppen skulle ha minskat med åtta procent mellan 1990 och 2008 om vi hade kört lika mycket nu som då. Men istället har teknikutvecklingen "ätits upp" av ökade transporter och utsläppen har istället ökat med tolv procent.

Är det då rätt väg att fortsätta satsa på teknikutvecklingen?

Hur ska vi till 2010 kunna minska utsläppen så att målet om oförändrade utsläpp mellan 1990 och 2010 uppfylls?

Hur ska vi göra för att minska samhällets transportbehov?

När kommer pengarna till den forskningen?

På uppmaning av Johan E har inlägget även publicerats på Ecoprofile.

Tuvstarr

För tio år sedan hade Naturskyddsföreningen en skogskampanj som gick under namnet "Rädda skogens liv". Kampanjen hade en logotype som återfanns på allt kampanjmaterial, från små pins till stora affischer. Bilden var en omgjord variant av John Bauers fina Tuvstarr, flickan som sitter med långt hår i en mörk skog och speglar sig i en tjärn. I Naturskyddsföreningens variant var träden nerhuggna.

Många verkar inte se skillnaden. I dagens GP (papperstidningen) fanns en liten notis om John Bauer och den skulle illusteras av just tavlan Tuvstarr. Men GP´s bildredaktion hade lagt in Naturskyddsföreningens bild istället för originalet.

Lustigt att bilden lever kvar tio år efter kampanjen.

Mindre lustigt att skogar fortfarande huggs ner.

onsdag 3 juni 2009

Skärpning Coop

Är det inte så att Coop verkligen anstränger sig för att vara den bästa matvarukedjan ur miljöhänseende? Och att de oftast lyckas bra? Jag handlar i alla fall helst på Coop, då jag tycker att utbudet av ekologisk mat är bäst där.

Men vad är det stolpskott som gjort den TV-reklam som rullar den här veckan? Säg upp avtalet med den reklambyrån. Annars kanske jag måste klippa mitt Medmera-kort.

I korta drag är detta budskapet de förmedlar:

Vi är tre miljoner medlemmar som bestämt oss för att göra både maten och miljön lite bättre, men det tar tid och då blir man hungrig, så därför är det nu extrapris på flintastek, grillkorv och risifrutti

Ursäkta, men på vilket sätt gör flintastek, grillkorv och risifrutti miljön bättre? I min värld är det tre utmärkta exempel på livsmedel som vi inte behöver sälja mer av.

Snälla Coop, berätta för mig hur ni tänkte.

Filmen ligger just nu på Coops hemsida.

Grattis Pia

Igår mottog min vän Pia Mölndals miljöpris. Det var hon verkligen värd.

Läs mer här.

tisdag 2 juni 2009

Trött

Hur gör alla andra?

Jag har ingen lång pendlingstid, en liten lägenhet istället för ett stort hus, en man som hämtar barnen och ger dem middag och inte heller jobbar jag en massa övertid. Ändå är jag så fruktansvärt trött och hinner/orkar inte hålla ordning hemma. Hinner knappt gå iväg och träna. Hinner knappt umgås med vänner. Har ingen ork kvar att blogga eller engagera mig i nåt vidare miljöarbete.

Hur gör alla andra? Som pendlar långt, bor i stora hus, jobbar övertid och ändå har skinande rent hemma och vältränade kroppar.

Hur går det till?

Att konsumera för den goda sakens skull

Nyhetsbrevet Miljö & utveckling berättar att IKEA arbetar vidare med solcellslampor och nu har man, ihop med Unicef, tagit fram en tålig variant som ska möjliggöra för barn (särskilt flickor) i utvecklingsländer att läsa och skriva efter mörkrets inbrott.

För varje Sunnan-lampa som säljs i Sverige kommer IKEA att skänka en solcellslampa till Unicef som skickar dem vidare till barn i flyktingläger och avlägsna byar i Pakistan.

Detta initiativ stödjer jag gärna. Kanske kan det bli en ny sänglampa i kolonistugan? Eller en present?

Hur många köper du?